Så är det.

Nekrologer.

2012-02-05T04:23:00.000-08:00

En bok jag läst i.

Boken är skriven av en som heter Jonas Hallberg som tydligen vet allt, jag däremot har ingen aning om vem människan är. Han ställer frågor om olika saker och svarar själv på dom, och dom svaren ska vara riktiga.

Jag ger ett exempel från boken: Är nekrologer sanna? Nu behöver man inte läsa den boken för att bilda sig en uppfattning om svaret på den frågan. Jonas skriver i alla fall att "Det dör aldrig några knölar" sägs det ibland, men det är klart det gör. Men den som skriver nekrologer tycker det är bättre att skriva: "för den som kom Harry nära, fanns det under den råbarkade ytan en varm och vänlig själ som med en stillsam, knappt skönjbar humor visade både omtanke och medkänsla".

Men egentligen borde det stått att: "Harry av många uppfattades som en självupptagen knöl".

Alltså kan man inte påstå att alla nekrologer är sanna men det var det jag menade att det behöver man inte läsa en bok för att fatta, ibland tror man på det som står men ibland kanske man känner människan som det skrivits om för bra för att man ska tro på det som skrivits. Det är som med allt annat, känner man till fakta är det lättare att tro eller inte tro på saker som skrivs och för all del sägs om människor döda eller levande.

Hans, som tycker att det är synd att man inte får läsa och godkänna sin egen nekrolog.

PS. Namnet Harry är bara ett namn, ingen jag känner. DS.

Minus 34

2012-02-04T01:42:00.000-08:00

Utsikt från Tutti-Fruttihusen.

Nu verkar det vara vinter, i dag minus 34 grader, det är tur man är född i Norrbotten då är det en temperatur som känns behaglig, naturligtvis i första hand för att jag har bestämt mig för att vara innomhus i dag. Nu när jag sitter och skriver detta har jag inte hunnit längre i påklädningsceremonin än att jag är iklädd ett par randiga kortkalsonger och en orandig svart T-shit, inte är det så kallt, tack gode gud för centralvärmen.

När man tittar ut ser man att det är kallt, i första hand för att de få människopr som går förbi ser ut som dom håller på frysa näsan av sig, i andra hand för att allt ser nedfryst ut, träden står med stela grenar utan att röra på sig, till och med snön ser kallare ut en sån här dag.

Nu har jag avhandlat kylan för i år, nu ska jag skriva om nåt viktigare, jag mår bra och har gått i ide, i första hand till dess att det blir femton grader varmare.

Det gick inte bra, jag var tillbaka till vädret direkt så jag tror att jag lägger av för i dag så ni slipper läsa mitt ostrukturerade svammel.

Hans, inte så spirituell för tillfället.

Politik 2.

2012-02-01T00:25:00.000-08:00

Skränet ökade till dess att chauffören lämnade bussen.

Politiskt inlägg.

2012-01-31T02:34:00.000-08:00

Hans, som klippt till i en tidning.

Medelålders +++

2012-01-29T02:07:00.000-08:00

Nu har det hänt en obehaglig sak, jag råkade upptäcka den här serien i en tidning, hur kan den vara så autentisk, vi har aldrig berättat för någon hur vi har det här hemma och ändå känner man igen varje replik och varje gest och steg.

Är vi utsatta för hemlig övervakning, varje mening har vi sagt flera gånger om dagen, jag tycker dessutom att vi är lite lik oss, det enda som inte stämmer är att jag har faktiskt ingen pullover, men jag skulle gärna vilja ha en. Ett tips till alla bekanta som stickar, sticka en pullover till mig, gärna grön och gärna innan jag fyller nittio, jag ser mig själv när jag sitter i en grön pullover på nittiårsdagen och tar emot fina presenter, finare och dyrare i en stegrande skala eftersom dagen går.

Hans, som brukar säga att inte är det så farligt så länge benen fungerar.

Städdag.

2012-01-27T04:48:00.000-08:00

Svart dammråtta.

I dag är det fredag och då är det enligt min fru allmän städdag, jag kan väl tycka att fredag är lämplig, men varje fredag? Men idag var det inga protester eftersom jag själv var på ett fantastiskt städhumör, jag var som en jakthund som vibrerade i hela kroppen i ivern att få kasta mig över dammråttorna, nu skulle dom få lära sig att man slår sig inte ner var som helst utan att fråga om lov.

Innan min fru ens hunnit börja planera städningen hade jag plockat ihop alla mattor och rusat ut och skakat dom, efter det slet jag ut dammsugaren ur städskrubben och började dammsuga hallen, men efter en stund slutade jag, delvis för att det inte var så roligt som jag trott, sedan tyckte jag att det såg ut som om min fru kände sig överkörd och överflödig så jag lämnade över dammsugaren till henne, mest för att göra henne glad men även för att inte nedvärdera min egen manlighet, dammsugning är inget karlajobb!

Efter städningen åkte vi ut till kolonilotten för att kolla läget, efter lite plumsande i halvmeterhög snö kom vi fram till stugan, allt var bra så vi kunde åka hem igen.

Hans, som plumsat både i snö och dammråtteansamlingar i dag.

Grodan.

2012-01-25T03:15:00.000-08:00

Grodan i Stadsparken.

Nu har årets isdjur kommit på plats i Luleås Stadspark, i år blev det en groda, och varför inte. Det kommer säkert att vara mycket för och emot, men jag gillar den, även om man inte kan säga att den är vacker, men grodor är ju knappast vackra. I dag har jag varit och kollat på grodan som enligt uppgift väger 8,6 ton, så det är inget man kan bära hem till sin egen tomt.

När jag stod och tittade på grodan kom två flickor (typ gymnasieålder) förbi, "men ser du! Vad är det som är i parken? Inte vet jag, men det ser ut som en groda, gud så ful. Om dom nu ska ha ett djur kunde dom väl ha satt dit nåt gulligare."

Där var inte grodan populär men jag vidhåller, jag gillar den. Jag har läst i tidningen att det är det tjugsjunde isdjuret i parken sedan 1986. Så länge och så många isdjur har det varit i parken och alla har utformats av en kommunanställd som heter Hans Englund och bevisligen har konstnärliga anlag. Nu är det bara att hålla tummarna så vi får ha minusgrader någon månad till så inte grodan rinner bort.

Hans, som gillar grodor.

Nu har vi snö Alex.

2012-01-22T03:56:00.000-08:00

Snöfall.

Det här fotot är tillägnat vårt barnbarn Alex från Borås som var så bekymmrad under julhelgen för att vi hade så lite snö.

Man säger ju att ett foto ljuger aldrig, det var länge sedan det var sant eller har kanske aldrig varit sant. Om nu någon tror att detta foto är taget i dag så blir han lurad, det är faktiskt taget tidigare. Det har snöat i dag men inte alls så här mycket utan bara några nästan räkningsbara flingor.

Vi har varit på vår nästan dagliga promenad runt Skurholmsfjärden, den slingan har det officiella namnet Hälsans stig men kallas också Blodomloppet, och av någon konstig anledning även Pansjorundan, inte är det väl så mycket pensionärer som går där? I alla fall är det nog nyttigt att ofta gå den rundan vad den än kallas, jag har märkt en märkbar förbättring på mitt gående på sista tiden, med andra ord har hastigheten ökat.

I dag hann jag upp och gick förbi en som det såg ut spänstig dam, hon var inte så gammal heller, kanske tjugo år äldre än mig men i alla fall. Det var tillfredsställande att gå om någon för en gångs skull, man får bättre spänst i benen. Nu gick det fort över eftersom det strax efteråt var min tur att passeras av en man som sprang! När jag gått ytterligare en bit tittade jag mig bakåt och såg att damen som jag gått om ökat farten och nu flåsade mig i nacken medan den som sprungit förbi mig nu försvann i snödiset ett par hundra meter längre fram.

Men säg inte att det inte finns en Gud, jag mötte min fru som gått andra vägen så vi skulle mötas, jag stannade och vänslades en stund med henne så att den förbigångna damen i lugn och ro kunde passera och sedan var damen så att säga ute ur historien, vi sågs aldrig mer. Det blev inte någon avancerad petting med min fru heller, jag klappade lite på henne och märk väl med vinterhandskarna på. Detta påpekar jag så ingen tror att vi bar oss åt på något oanständigt sätt på Hälsans stig.

Efter ett tag skilldes vi åt för att någon halvtimme senare återigen förenas i hemmets lugna vrå.

Hans, som idag mött både med och motgångar.

Med livet som insats.

2012-01-21T09:47:00.000-08:00

Livsfarlig promenadväg.

I dag på min promenad tänkte och handlade jag lite fel, med en genväg som skulle göra att jag hamnade på gång och cykelvägen runt Skurholmsfjärden startade jag min dagliga promenad, jag kom lite snett och hamnade på bilvägen över Malmuddsviadukten, det upptäckte jag direkt och om jag gått tillbaka tjugo meter och till vänster och rutchat ned på gångvägen som går paralellt med bilvägen så hade jag varit helt rätt.

Nu gjorde jag inte så, jag är ju bara ute för att motionera, ska man då vända och gå tillbaka tjugo meter? Nähä, då blir ju motionsslingan tjugo meter längre och den är ju nog lång som den är så jag fortsatte upp på bilvägen över viadukten. Om ni kommer i samma situation så gör inte så, det är dumt, viadukten är inte tänkt för gående, i alla fall inte vintertid.

Om ni tittar på bilden, först barmark, det är där alla bilar kör, sedan en decimeter tillplattad snö, där var jag tvungen gå för sedan började plogkarmen som slutade mot ett räcke, på andra sidan räcket är det fem meter till marken som i detta fall är en massa järnvägsspår.

Har ni bilden tydligt framför er nu? Jag gick på en tio centimeter bred remsa snö som dessutom sluttade lite ut mot vägen, tio centimeter från mitt högra ben svischade bilarna förbi utan att ha utrymme att väja för mig eftersom dom hela tiden hade möten på en lika smal körbana. Till att börja med var det få bilar men sedan var det full rulle och då var det för sent att vända, jag kände hur fälgmuttrarna liksam nafsade efter mina byxben när bilarna passerade.

En del förare blinkade med belysningen mot mig, andra hötte med näven och jag ökade farten så mycket jag vågade, det var halt också. Så var jag då förbi brådjupet ner mot järnvägsspåren och kastade mig över räcket där jag rutschade i nysnön de ca tre meterna ned till gångvägen, där kom just ett promenerande par, jag kom snabbt på benen och gick före dom så fort jag hann, ni vet hur det är om man ramlar, först "oj var det någon som såg mig" sedan "undrar om jag bröt nåt ben". Jag hann höra en del kommentarer som "var kom den där ifrån" och " tur att vi inte hunnit längre fram då hade han hamnat på oss". Var glada, nu har ni ju fått en nära döden upplevelse alldeles gratis.

Matt i benen av mina egna upplevelser hasade jag mig hem där jag möttes av min fru som fick stora ögon när jag berättade om mina hemska äventyr. Men lite bra hade det med sig jag tyckte hon var liksom ömmare och vänligare än vanligt resten av dagen.

Hans, som haft en äventyrlig dag.

Oengagerad.

2012-01-18T06:16:00.000-08:00

Vårsol över Skurholmsfjärden.

Jag har varit lite lat i huvudet några dagar vilket gjort att jag inte skrivit så mycket i bloggen på sistone. Jag har däremot inte varit lat i fötterna så jag är ute på rätt så långa promenader varje dag, det är ju otroligt fint att traska omkring i naturen just nu, speciellt dom dagar solen lyser på ett än så länge vitt snötäcke, man brukar ju säga att solen gnistrar i snön, det är nu den gör det.

I övrigt har jag inte mycket dramatik att komma med, det händer inte mycket när man går runt på stan en timme, det skulle i så fall vara för några dar sedan då jag halkade med båda fötterna samtidigt och landade på ändan, jag hade tänkt skriva ascholet men vet inte hur det stavas så det blev ändan. Det blir en bra smäll när man landar med sina nittiofem kilon på ändan, jag misstänker att den blir gul och blå men det tycker jag inte gör så mycket eftersom det inte är så många som får se hur den missfärgningen ser ut, jag har själv inte sett det, eftersom jag tycker det är ointressant och att det dessutom krävs ett visst mått av vighet, man måste ju stå med ryggen mot en spegel och vrida på huvudet. Nä man kan bli övertränad.

Hans, som ska försöka aktivera både kropp och knopp så kanske jag kan skriva lite intressantare.

2012-01-15T04:44:00.000-08:00

Motionsslingan runt Skurholmsfjärden.

Nu är det vinterföre, men det är också lite vår på gång så solen kommer fram en liten stund varje dag, den kravlar sig inte upp allt för mycket över horisonten så man måste vara noga hur man går och står om man vill bli solbrun. Det kanske räcker med att en tax ställer sig mellan dig och solen så står du i skugga, men ge inte upp, det går fort den här årstiden, man ser med blotta ögat att solen är högre för varje dag.

Nu är det rätt tid att vara ute i naturen, vit snö som inte hunnit bli smutsig än, rätt så mycket sol och inte allt för kallt, när jag gick ut i förmiddags var det -18 grader nu är det bara -11, lite kvalmigt tycker jag. Eftersom jag inte är alltför arbetstyngd nu för tiden så har jag gått in för att jag ska vara ute så mycket som möjligt så det blir någon promenad då och då. Det är nästan otroligt att man har fått det så bra att man i princip kan göra vad man vill.

Hans, som det inte går någon nöd på just nu.

Tomtar på loftet.

2012-01-13T05:10:00.000-08:00

En liten del av tomtesamlingen.

Vi har en hel del tomtar hemma hos oss, det är min fru som tidigare inte kunnat motstå tomtar, varje ny modell som hon fått se har hon köpt, dessutom har det funnits dom som känt till hennes passion och ökat på samlingen. Jag vill inte påstå att hon sprungit runt och jagat efter nya tomtar men om det dykt upp någon så har den nog införskaffats.

Nu har hon lagt av med det, för några år sedan sa hon att nu får det vara slut, nu ska jag inte köpa en tomte till. Det har hon nog hållit fast vid men hon hade ju skaffat en ansenlig mängd innan hon la av. Så nog har vi tomtar alltid, dom kommer fram varje jul och placeras ut i lägenheten, jag måste säga att jag gillar dom.

På bilden ovan är en liten del av dom på väg till "resten av året förvaringen", dom får bara vara framme under julhelgen, resten av året ligger dom i kartonger i vårt vindsförråd, därav titeln på dagens inlägg. Jag är glad att jag har högre status än tomtarna så jag slipper ligga i vindsförrådet elva månader varje år.

Hans, som tror att tomtar är mindre känsliga än vad jag är.

Fängslande.

2012-01-11T02:20:00.000-08:00

Vita duvan.

Bilden ovan föreställer Luleås gamla fängelse, jag brukar passera det ibland när jag tar en promenad, det är ett rätt så vackert hus även om det har väldigt små fönster, jag tror att det används som arkiv av Länstyrelsen nu för tiden.(kan vara fel.)

Jag filosoferar på en massa saker när jag lufsar omkring utan mål i Lule stad, en dag när jag gick förbi det före detta fängelset kom jag att tänka på att jag en gång i min blomstrande ungdom faktiskt jobbat i fängelset några dagar. Inte som fångvaktare men eftersom jag aldrig gjort annat än eljobb så var det sådana aktiviteter jag var där för.

Jag bytte ut gammal belysning i cellerna, fångarna plockades ut från den cell jag skulle jobba i under tiden jag var där. Det är klart att det hade känts otryggt att ha mördare och våldtäcktsmän bakom ryggen under tiden man slet för brödfödan, så det var nog ett bra beslut. När jag tog ned en belysningsarmatur som skulle bytas ut i en av cellern så ramlade ett bågfilsblad som någon gömt under armaturen ned på golvet. Jag funderade hur jag skulle göra med det men kom på att jag hade ett väldigt nött och dåligt blad i min verktygsväska så jag bytte ut det med det jag hittat som var väldigt vasst.Sedan stoppade jag in mitt gamla under den nya armaturen innan jag gick därifrån.

Jag har haft lite dåligt samvete för det bytet under alla år för jag misstänker att om han försökte såga sig ut med det bladet så håller han på än, femtio år senare.

Hans, som gått in och ut i fängelset en gång i tiden.

Jobbigt.

2012-01-06T09:56:00.000-08:00

Insnöad kolonistuga.

I dag har vi varit ut till kolonilotten för att kolla läget, vi insåg snabbt att det var lite tidigt att börja sätta potatis än, men mycket snö var det. Jag hade tagit på mina "jatsare" som mina svarta skinnstövlar lär ska heta på något annat ställe än i Smedsbyn, där kallas dom för stövlar. Jag har köpt mina "jatsare" för många år sedan i Finland och inte haft allt för mycket användning av dom, men dom är fantastiska i trettio centimeter nysnö, eftersom skaften räcker ända upp till knäna och mina knän är rätt så högt över marken så bör det nog bli sådär en förtiofem centimeter snö innan jag får snö innanför stövelskaften.

Nu är det äntligen slut med gnället om att "vad trist att det inte kommer snö i år" eller " det blir ingen jul utan snö". Men jag vet, snart är det för mycket och då för man höra "herregud vad det snöar" och "blir det aldrig vår i år", aldrig är folk nöjda.

Jag hör till dom som inte har gnällt om att det ska börja snöa, jag tyckte det var skönt att slippa plumsa och i dag har jag plumsat tillräckligt för den här vintern. Jag blev faktiskt trött av att ha plumsat omkring på oplogade vägar på kolonilotto området.

På kolonilotten var allt bra, vi har värme på i stugan för att övervintrande växter inte ska frysa bort. Elementet är lite svårinställt, jag lade ned hela min själ i inställningsceremonin i höstas, planen var att vi skulle hålla åtta grader, när jag i dag öppnade dörren och gick in kollade jag termometern i stugan, prick åtta grader! Visst är jag bra!

Hans, som nu sitter hemma i lägenheten och njuter av centralvämens fördelar.

Nytt År.

2012-01-04T03:17:00.000-08:00

Nyårsafton på Skansen.

Gott nytt år till alla som läser min blogg! Jag har inte varit på Skansen för att hälsa det nya året välkommet, men däremot har jag en tv, och en kamera.

Nu har jag just kommit hem efter en timmes promenad, det höll på sluta illa, redan i första korsningen en bit från vårt hem höll jag på att bli överkörd av en herrelös bil. Det var inte så nära, jag hade nog två meter till godo, men i alla fall.

Det som stör mig mest är att jag såg att kvinnan som körde inte ens lade märke till mig, jag tror att om det hänt för förtio år sedan hade hon nog tittat på mig med lystna blickar, men bara för att det har gått några år så är man osynlig. Jag tror att hon undermedvetet registrerat mig i alla fall, men kanske så här: "Det kommer en lönnfet gammal gubbe om hörnet, hoppas han går så sakta som det verkar så han inte hinner hasa sig fram till min körbana, det blir så geggigt under bilen om jag kör på honom".

Nå efter den våldsamma nära döden upplevelsen fortsatte jag min motionsrunda, till att börja med hade jag medvind så det var bara att röra lite på benen så förflyttades kroppen sakta men säkert framåt, sedan blev det kärvare, för att komma tillbaka hem hamnade jag i motvind, det gick tungt. Det är en bra runda, även om den inte är rund, man blåser iväg en bit hemifrån och hem måste man och det är då man får motion.

Jag mötte en människa som sprang!!! Då tänkte jag att det är i alla fall tur att jag för tio år sedan bestämde att nu ska jag inte springa ett steg till i hela mitt liv, och det har jag hållit.

Hans, som upptäcker att nu har halva dagen gått och jag har inte suttit sysslolös på hela tiden.

Äntligen snö.

2012-01-02T07:44:00.000-08:00

Kul med snö.

I sista stund kom det snö, på torsdag snöade det och på fredag morgon åkte dom hem. Den förste som var ut och grävde i snön var Alex, han grävde en liten grotta i en snöhög på andra sidan gatan i den ville han ha ett ljus, detta tände han och det brann en bra bit in på eftermiddagen, vi såg det från köksfönstret, en del som gick förbi på gatan såg det också och en del av dom såg lite fundersamma ut.

Jag och Nelly var på innergården och lekte en stund, hälften av oss sprang omkring och kasta sig i snön och tyckte det var skitkul, jag tyckte det räckte med att jag fick snö på skorna. Jag sa åt henne att hon överdrev lite, så himla kul är det inte med snö men sedan kom jag på att hon förmodligen aldrig sett nyfallen pudersnö på ett par decimeter och om hon eventuellt sett det kanske för ett år sedan så har hon glömt det, barn under tre år har kort minne. Så hon fick fortsätta tills hon var nöjd, och när vi kom in hade hon röd näsa och röda kinder.

Det blev ingen mer snölek, på fredag morgon åkte dom hem och där regnade det antagligen, det brukar det. I februari ska Alex komma till oss och ha sportlov, det ser vi fram emot, och jag lovar att jag ska ställa upp på all utomhusaktivitet som han önskar. Då ska vi ha kul Alex!

Vi har haft en liknande period för tio-femton år sdan då bröderna Larsson tränade skidor i Nikkalas urskogar, många spår och mycket friskluft blev det. Det är sånt som ger en minnen från förr.

Hans, som blev lite nostalgisk.

Nyårsmorgon.

2011-12-31T06:31:00.000-08:00

Alex hos tomtarna i Stadsparken.

Så har dom åkt hem igen, vår dotter med man och tre barn, det blev tyst i lägenheten! Vi saknar dom redan.

Vi är tillbaka i vår lugna vardagslunk, det går inte så fort att transportera sig genom lägenheten delvis för att vi börjar bli fruktansvärt gamla, sedan har jag hört av en bekant att om man rör sig sakta så river man inte upp så mycket damm vilket innebär att man kan skära ned på städningen en hel del. Senaste veckan har det varit full rulle vilket inneburit att man egentligen borde haft skyddsglasögon för att inte pupillerna skulle damma igen.

Nu efter ett dygn har dammet lagt sig och eftersom vi rör oss försiktigt igen så lär vi inte behöva städa före påsk i alla fall. Sikten blir också bättre när man tassar försiktigt fram. Det är väl så att allt har två sidor, antingen full rulle och dålig sikt eller också ett sakta hasande men man ser målet i andra änden av lägenheten.

Det har snöat i natt, det är inget att orda om eftersom det på halva vintern inte lyckats snöa ens en halv meter, ynkligt!

På tal om barn, jag har föreslagit min fru att vi ska försöka göra egna små barn så vi alltid har dom i närheten, hon tittade konstigt på mig och sedan började hon skratta, inte vet jag, hon blev väl glad.

Hans, som tassar vidare.

Julbesök.

2011-12-28T12:00:00.000-08:00

Du har fått gråa strån i håret!

Nelly tittar noggrant på mormor, sedan ger hon en kram. Det är klart man kollar, kramar ges inte hur som helst. Det är vårt yngsta barnbarn som landat på Kallax, om nu någon trodde det så är hon inte ensam, resten av familjen är också med så nu har persontätheten i vår lägenhet ökat från två till sju personer, det märks, vårt stillsamma pensionärsliv har aktiverats på ett sätt som förhoppningsvis gör oss också lite livligare.

Nu är det redan onsdag så om två dagar åker dom hem, det känns trist. Men nu måste jag vara ärlig, man kanske inte skulle palla om dom stannade en månad eller så i stället för åtta dagar, det blir lite ovant med alla som pratar och dessutom en del som springer omkring utan att man märker minsta tillstymmelse till trötthet. Men på en dryg vecka hinner inte ens vi gamlingar bli trötta, då är det bara roligt.

Hans, som upplevt en jul igen.

Innergården.

2011-12-17T09:43:00.000-08:00

Julesnön som nu är borta.

Ja så här såg vår innergård ut för en vecka sedan! Nu har det mesta regnat bort men optimist som jag är så tror jag att det kommer ny snö innan julafton. Förhoppningsvis är den snön lika vit som den här är när man ser den i verkligheten, det är belysningen på gården som gör att när man fotograferar så blir snön grön.

Vi har en av Luleås vackraste innergårdar enligt mitt tycke, vi bor dessutomi bottenvåningen så därför kliver vi direkt ut på gräsmattan från vår balkongdörr, kan det vara bättre? Vi är med andra ord nöjda med att vi fick tag i en lägenhet i det här huset när vi flyttade hit från Gammelstad.

I dag fortsätter det tråkiga vädret, det regnar inte så mycket men är nollgradigt hela tiden. Men ge inte upp redan på onsdag kommer det att vara kallare.

I går var jag inbjuden till lunch på mitt tidigare jobb, det är nytt för i år och visst är det kul att träffa mina förra arbetskamrater men det har gått för lång tid sedan jag slutade jobba, jag kände inte dom flesta som var där, dom jag känt hade också slutat så det var mest nytt folk. Nästan de enda jag kände var dom som i likhet med mig blivit inbjudna för att dom tidigare jobbat där.

Nå det var trevligt i alla fall, det fanns mycket och god mat så vi åt och pratade ett par timmar. Vi får se om det upprepas nästa år, då kanske jag träffar nån eller några som jag bekantat mig med i går.

Hans, som tycker att det är bra när man får någon nytta av ett ställe där man jobbat i trettiotre år!

Vädret igen!

2011-12-14T07:55:00.000-08:00

Kvällsbild.

För två dagar sedan såg vi ett femton centimeter tjockt kritvitt fluffigt snötäcke när vi tittade ut, bilden ovan är samma utsikt nu i eftermiddag. För alla som liksom jag tycker att den enda tid på året som snön verkligen är berättigad är nu till jul, blev denna dag en stor besvikelse. Jag hade redan hunnit berätta för barnbarnen som kommer hit från södra Sverige om tio dagar hur vitt och fint vi har det, dom var jätteglada för enligt beskrivning såg det ut hos dom då, som det gör hos oss i dag.

Nå, man kan inte deppa ned sig på grund av lite skitväder, nästa vecka kanske snön vräker ned och sedan har vi lika vitt igen. När jag tittade ut i morse bestämde jag direkt att i dag blir det ingen promenad, jag ska överhuvud taget inte sticka ut näsan. Men så blev det inte, jag var tvungen gå en liten bit och fick blodad tand så jag gick hem, tog på ett par rejäla kängor, en extra tröja, keps och vinterhandskar, sedan gick jag min promenad, inte var de så farligt.

Vad dagarna går fort, naturligtvis har ju vi korta dagar den här tiden, jag tror inte det är riktigt ljust mer än en halv timme varje dag, men det är inte dom dagarna jag pratar om, för säkerhets skull tar jag om det ifrån början: vad dygnen går fort! Man hinner knappt stiga upp så är det dags att gå till sängs, jag somnar snabbt, hips vips vaknar jag, så är den natten slut. Det är det jag menar, jag vet inte hur ni har det men jag tycker att jag blir andfådd bara av att uppleva dygnen utan att göra speciellt mycket.

Hans, som tror att det är en slutspurt till de bitter end.

Affärsidé.

2011-12-11T08:52:00.000-08:00

Nybygge.

Vid en av mina dagliga promenader ( äsch nu har jag missat dagens) i luleå med ytterområden upptäckte jag detta nybygge! Det är någon som byggt en villa mitt på istäcket i Norra Hamn, man får väl säga att det ser lite ensligt ut, men varför inte, man slipper reta sig på grannarna i alla fall.

Jag antar att det är kommunen som sålt tomten, vilket klipp! Jag undrar om det är Kalle P. som kommit på idén. Till att börja med verkar det som en smart idé men vad som händer när isen smälter till våren blir intressant att se. Det kommer nog att bli lite gny, för att sälja tomten till någon lär bli svårt när det är öppet vatten, och kommunen säjer väl att det var inte vatten där när vi sålde.

Hans, som tycker att det blir intressant att följa det hela.

Mycket snö.

2011-12-10T09:26:00.000-08:00

Stadsparken.

Det snöar i Stadsparken, dom största flingorna är inte så stora som dom ser ut, dom har bara kommit för nära linsen på kameran, då blir dom stora. Ni kanske tycker det är mycket snötjat i den här bloggen, det är bara tredje gången jag skriver om snö, ja några gånger har jag skrivit om att vi inte har snö också men nu ska jag avsluta snöreportaget med att vi har tillräckligt nu, jag förstår Herre Gud att du planerat mer men det är inte nödvändigt, så lägg av.

Vi håller på med julpyssel i dag, just nu är det min fru som är chef vilket hon verkar uppskatta, det är så att pyssel över huvud taget är inte för he-män som jag, alltså inte ens julpyssel men jag hjälper till, jag placerar ut alla tomtar som står, sitter eller ligger högre än två meter eftersom jag klarar det utan stege, nu ska ni inte tro att jag når så högt som helst men vi har bara två och förtifem till taket och det klarar jag.

Jag har ett mål varje dag nu för tiden, jag har bestämt att jag ska gå ut och gå en timma eller mer, anledningen är att jag börjar ha så dålig kondis samt att mina muskler mer och mer börjar samlas runt midjan, eller runt och runt det är mest på framsidan. Det är inte så lätt att gå varje dag, jag förstår inte varför det är så att det kommer saker mellan, som i dag, jag orkade bara vara ute en halv timme, men det var ju snöstorm! Jag har läst om nordpolenfarare som också la av mitt på dan när det blev snöstorm, kan dom så kan jag tänkte jag och gick hem. I går var jag inte ute alls, jag glömde det helt enkelt. Men i morron ska jag gå om inget kommer emellan.

Hans, som är omotiverad ibland.

Mer snö.

2011-12-09T01:58:00.000-08:00

Insnöad juldekoration.

Nu har det snöat på riktigt, sist jag skrev om snö var jag spydig mot vår Herre, en millimeters snötäcke är faktiskt inte mycket att skriva om. Men nu har det snöat hela natten så nu har vi nog en decimeter, där fick jag för att jag gjorde mig lustig över förra snöfallet, jag är ju inte så glad över snö egentligen så nu är det ett talesätt som bevisats vara riktigt: "Somliga straffar Gud direkt" nu är det bara att pulsa omkring i snömassorna om man går ut vill säga, här inne är det snöfritt än så länge.

I morgon är det två veckor kvar till julafton och i dag två veckor till dess att vi får hem barn och barnbarn, två veckor ska man väl stå ut med, både med väntan på barnbarn och julaftonen, längtansintensiviteten i nämnd ordning.

Sedan är det en vecka så är vi ensamma i lägenheten igen, återigen ett talesätt som verkar vara riktigt: "När man har roligt går tiden fort". Då får jag börja längta till Nyårsafton, då har vi som sed att jag får en nyårskyss av min fru, en trevlig sed som vi ska vara rädda om.

Hans, som går i väntans tider utan att vara med barn.

Snö.

2011-12-07T01:48:00.000-08:00

Här har en massa folk plumsat fram i snön.

Äntligen har vi vinter! Det har sent omsider snöat, snötäcket är nästan två millimeter tjockt, det som är kvar vill säga, folk går ju omkring i snömassorna och då fastnar en del snö under deras skor och tinar bort hemma i hallen, så är den snön borta. Vi väntar på att det ska komma hem barnbarn till jul, dom bor söderut så dom längtar till oss för att få leka i snön, dom vill plumsa, hoppa och rulla runt i snömassorna. Tänk på barnen ni som går ut och drar hem en massa snö för att smälta i hallen.Håll er hemma!

Jag tycker personligen att det är skönt med snöbrist, så jag håller tummarna lite i smyg så att inte barnbarnen ser det att det inte ska komma någon snö, så elak är jag. Nu har vi i alla fall minusgrader, jag tror det är tre minus i dag, jag har inte hunnit ut och känt på vädret än, men tre minus verkar lagomt kallt.

Hans, som inte plockat fram skidorna än.

Julmånad.

2011-12-03T10:52:00.000-08:00

Julfönster som min fru komponerat.

Nu lackar det verkligen mot jul, jag vet fortfarande inte vad det betyder, eller det vet jag väl, men varför det heter "lackar mot jul" har jag inte kommit på än. Det är klart förr i tiden lackade man väl sina julklappar men nu är det väl bara jag och några få andra som gör det. För dom som inte vet vad jag menar, köp en lackstång, finns i alla välsorterade affärer, om dom inte har, säg att dom inte är välsorterade så kanske dom skaffar till nästa jul.

För er som inte vet vad jag skriver om, när ni gjort era julpaket, köp en lackstång, värm den över ett ljus till dess den droppar, gör en klick med lack på ett strategisk ställe på julpaketet tillexempel på det ställe där det är en knut på snöret som du knöt ihop paketet med. Den knuten får du aldrig upp, lite lyxigare blir det om du har en stämpel med tillexempel dina initialer, då klämmer du till med denna på lacksigillet och du har en röd plopp på ditt paket med dina initialer, häftigt.

Nu ska ingen tro att jag sitter och gör sånt på vartenda paket, däremot har jag provat! Jag tror ingen la märke till det, dom bara slet av papperet för att se vad som fanns inne i paketet. Förspilld mannakraft.

Det är i alla fall bara tre veckor till jul, jag vet inte om det är så viktigt med julklappar nu för tiden, för mig vill säga, för barnen och framförallt barnbarnen är det naturligtvis lika viktigt som det var en gång i tiden för mig.

Hans, som redan köpt julgran. Jag har till och med växt ifrån den tid när jag tyckte det var en sport att hugga en gran i skogen utan att äga någon egen skog.

Skakigt.

2011-11-30T12:47:00.000-08:00

Julgran.

I dag när jag promenerade förbi Kulturens Hus kom jag på den fantastiska idén att jag skulle fota julgranen som står i rondellen, det gjorde jag också men när jag kom hem och kollade på fotot så fick jag se att alla lampor i granen såg ut som metkrokar!

Anledningen till ljusmetkrokarna är naturligtvis att jag är för kaggerhänt, nu blev nog dom flesta lite fundersamma så det är bäst jag förklarar, kaggerhänt betyder enligt det språk jag är född och uppvuxen med att jag inte hållit kameran stilla i fotoögonblicket på grund av att mina händer skakat till just när det knäppte, alltså kaggerhänt.

Det var inte bara mitt fel, vår Herre var lite inblandad också, han sköter ju ljussättningen och det är ju halvmörkt redan klockan två den här årstiden, halvmörkret gör att slutartiden när man fotar blir väldigt lång och då behövs det inte många hundradels millimeters rörelse med kameran så har man ljusmetkrokar.

Jag kunde naturligtsvis tagit kameran och ett stativ och rusat tillbaka och tagit ett nytt foto men det iddes jag inte, dessutom tycker jag att ljusmetkrokarna är riktigt snygga, hela granen blir liksom fylligare.

I dag har jag gjort en del ärenden på stan och kommit underfund att det gamla ordspråket "Om huvudet är dumt så får kroppen lida" stämmer till hundra procent, gud vad man får gå när man glömmer saker. Nåja man blir vältränad också.

Hans, för dagen nyklippt,det hann jag också.

Femtio år.

2011-11-27T10:12:00.000-08:00

Födelsedagstårta.

Nu har vi varit på femtioårskalas, inte i dag men i går, det var Ulf som fyllde femtio, det är inte klokt, jag tyckte det var nyss han var barn. I alla fall så var det dags att uppvakta på femtioårsdagen så vi åkte till Gammelstad, anledningen till det var att det är där han bor så det var liksom enklast att åka dit om vi ville träffa honom.

Och det gjorde vi, träffade honom alltså, inte ser han ut som någon femtioåring, han ser ung ut, han kanske har haft ett lätt liv, vad vet jag, själv var jag rätt så sliten när jag var femtio. Nu däremot blir jag bara yngre och yngre, snart är jag barn på nytt, kanske inget att längta till, men det sägs ju att det är inte jobbigt för den som är i det tillståndet, det är dom som är runt omkring en som lider mest.

Nu börjar jag blogga trist, jag går tillbaka till femtiorsfesten, den var bra, vi hurrade för femtioåringen, vi åt och fikade, vi pratade en massa, kollade när han öppnade presenter, vi käkade tårta, och när vi var så mätta så vi knappt kunde sitta, stå eller ligga (det sista provade vi inte) åkte vi hem. En trevlig kväll, vilket jag hoppas jubilaren också tyckte.

I dag har det varit julskyltning på stan, jag råkade hamna i det när jag var ute på en promenad, jag visste inte om det innan jag hamnade i smeten, herre du milde så mycket folk det var ute på stan, har inte människor annat att göra än att kuta runt och kolla på skyltfönster som ju finns kvar i morgon också och förmodlingen resten av månaden.

Nu är inte jag rätt person att anmärka på att folk rusar omkring på stan, några timmar senare var min fru och jag ut för att kolla, då hade det börjat falla snöblandat regn, vi avbröt rätt så snabbt och gick till Konsum och köpte middagsmat som vi nu ätit upp.

Hans, som tycker att det är mycket som händer antingen det är skyltsöndag eller en vanlig söndag.

Födelsedagskalas.

2011-11-24T11:33:00.000-08:00

Stefan väntar på att få hugga in på tårtorna.

Fredag den 18/11 var vi på födelsedagskalas, det var Stefan som fyllde år igen, det är bara ett år sedan sist men han tycker det är roligt att fylla år så han bara fortsätter.

Det är hans mor som fixat tårtor, jag tyckte kanske innerst inne att det var överdrivet mycket tårta för en som bara fyller drygt förtio år men som vanligt hade jag fel och hon rätt, vad jag förstår är allt uppätet för länge sedan. Den kväll vi var där blev det en del kvar även om jag gjorde vad på mig anbelanger för att faten skulle bli tomma.

Dagen efter kom det nya gratulanter till Stefan och då blev det enligt vad vi hört slut tårta innan det blev slut på gäster, vilket stör min fru.

Det är så med Stefan att han tycker att det är en världshändelse när han fyller år så han brukar ringa runt lite grand och meddela att nu är det på gång, det är inte så att han gör det för att få en massa presenter, det är i hans ögon ointressant men däremot att det kommer folk till honom och uppmärksammar hans födelsedag det gillar han.

Ett värre trauma för min fru var när han fyllde förtio, det kom femtiofem personer nästan samtidigt till hans då lilla lägenhet, tårtor och övrigt kaffebröd var beräknad för cirka tjugofem så det blev lite magert för dom sista, men Stefan trivdes och hjälpte till så gott han kunde med att göra slut på förplägnaden. Min fru och jag var personalen som kokade kaffe och bar fram kaffebröd så länge det fanns.

Jag tyckte det var roligt att Stefan hade det bra, det var ju han som fyllde år och han brydde sig inte om att tårtorna tog slut, jag hade fullt upp med att koka kaffe så den som fick lida var min fru som kände ett ansvar för kaffebrödet, men vem hade ens i sin vildaste fantasi trott att så många skulle komma.

Hans, som tycker det kalaset är historia och vi tycker att det är roligt att Stefan har många bekanta.

Helröret.

2011-11-22T10:07:00.000-08:00

Så ser ett helrör ut innifrån.

Detta är en passage över Varvsgatan som förbinder Tutti-Fruttihusen med centrala stan, det är ju bra att det finns för dom stackare som bor där ute i periferin, själv har jag ingen större nytta av det eftersom jag bor på rätt sida av Varvsgatan. I går använde jag det i alla fall när jag var ute på min tänkta dagliga promenad ( jag har tänkt gå varje dag, så blir det inte).Det är den alltid lika fyndiga allmänheten som döpt överpassagen till "helröret".

När man byggde dom då mycket omdiskuterade Tutti-Fruttihusen så byggde man även "helröret" för att folk skulle komma in till stan och träffa oss som varit förutseende och bosatt oss centralt. Tanken var att man skulle bygga två rör, ett på varje sida om bostadsområdet, som tur var så var det någon klok människa som kom på att vi är väl inte i New York! Vi klarar oss med ett. Det har visat sig räcka, jag tror inte det heller kryllar av folk eftersom många rusar över gatan under röret, naturligtvis trafiksäkrare i röret men jag har i alla fall ingen kännedom om att någon blivit ihjälkörd under röret heller.

Nu finns det där i alla fall och inte är det så dumt, när det är vinter är det skönt att gå där, inga stormvindar där inne, ingen snöstorm och inget regn heller om det nu skulle bli blidväder. Som i går, efter ett tag på min promenad så frös jag om näsa och öron, därför genade jag genom röret, jag gick sakta så jag hann bli varm och det räckte ända till dess jag kom till mitt lilla hem i civilisationen.

I dag har jag och Stig varit ut till kolonilotterna och läst av elmätarna, där fanns inget rör att värma sig i men vi frös inte ihjäl i alla fall, kanske delvis beroende på att det var någon plusgrad.

Hans, som gjort lite nytta idag.

Ingen snö. Hurra.

2011-11-20T01:45:00.000-08:00

Vinterbild från 2010.

Det är många som tjatar om att "tänk att vi inte fått någon snö i år" och "det är ju snart jul vad tråkigt det är med en jul utan snö". Men skärp er nu, kolla på bilden, ser det mysigt ut? Plumsa omkring i ett par decimeter snö, skrapa bilrutorna så fort bilen stått ute några minuter, för att inte prata om ni som bor i villa, skotta snö morgon och kväll, är det kul? Det verkar faktiskt inte så när man sett hur en del skottat sina infarter under årens lopp.

Sluta prata om att vi inte har någon snö, det är toppen tycker jag och ändå behöver inte jag skotta, jag bor i lägenhet och vi har råd att leja skottare. Men ändå tycker jag det är bra, som i dag tillexempel, gatorna är helt torra, det är minus fem grader, vinden orkar knappt röra flaggan borta vid ICA som är min vindmätare, kollade nyss, flaggan rörde sig lite lojt, dessutom håller solen på att kravla sig upp över horisonten. Kan det vara bättre?

Jag ska snart ta en promenad, tänk att slippa plumsa i snö, underbart. På tal om jul, det är fem veckor dit, det kan hinna komma en meter snö till dess, men jag ska lägga in i min aftonbön att vi klarar oss utan.

Nu har ju väderleksrapporten varnat för snöstorm här i Norrland och i mellansverige, men jag hoppas att vi här vid kusten slipper, det är sällan jag ber vår herre om något så jag tror han lyssnar på mig. På julafton förresten, då ser ju alla på tv och där brukar flingor stora som vinterhandskar sakta dala mot marken där dom lägger sig i ett fluffigt, kritvitt täcke över hela nejden, så är det ju sällan, snö kommer oftast ihop med storm och små vassa flingor som nästan pickar hål på människor och djur.

Hans, som vill ha en grön jul.

Julgranar.

2011-11-17T03:23:00.000-08:00

Julgran på Nytorget.

Nu börjar julgranarna växa upp som svampar ur jorden, eller rättare sagt ur asfalten. Dom växer fort, ena dagen inte en gran så långt ögat ser, nästa dag en jättegran mitt på Nytorget. En mycket stor och välformad gran som säkert blir fin när belysningen tänds. Det finns även en på Köpmantorget, den är också välformad, men jag tycker den lutar lite mot söder, men vadå, vad säger att en julgran inte får luta.

Det är väl den tiden nu när man säger att det lackar mot jul, jag vet inte precis vad det betyder men jag vet att det betyder att julen närmar sig. Men lackar....?

Inom närmaste kvarten ska min fru och jag ut och slå runt, vi ska på PRO-möte! Det blir trevligt att få träffa folk, dessutom kanske man får höra nåt nytt. Dom flesta på våra möten är ju trevliga människor, men väldigt gamla, en del är till och med äldre än vad vi är och det vill inte säga lite.

Hans. som ska ut och umgås.

Proteus.

2011-11-16T01:58:00.000-08:00

Proteus.

Ja nu är farsdag avklarad, blomman på bilden som jag fått av min fru heter Proteus och en sådan har jag förövrigt aldrig tidigare sett, nu menar jag inte specifikt just den här, det är klart att jag inte sett den eftersom jag precis fått den, nej jag menar att denna sort av blommor har jag över huvud taget inte vetat att dom existerar och självklart då inte sett den heller.

Nu kanske någon "vän av ordning" undrar varför jag får en blomma av min fru på farsdag, jag är ju inte hennes far! Jag vet faktiskt inte, jag tror inte att hon ser mig som någon fadersgestalt för henne, kan hända hon tycker att jag behöver en uppmuntran för mitt strävsamma liv som familjens överhuvud.

Tidigt i morse när jag tittade ut trodde jag att nu har vår herre tappat tålamodet, nu har han skickat syndafloden över oss, men det var bara ett skrämskott, det har lugnat ner sig med regnandet och är riktigt fint väder, inte nu så man går ut med bar överkropp, men man kan gå ut.

Bar överkropp förresten, det är inte läge att gå ut så även om det är tropisk värme, man har ju blivit så ful, det är inget muskelknippe man visar upp nu för tiden utan lätt vibrerande valkar, för att inte tala om brösten, jag tycker att det är grymt att man ska få hängbröst på gamla dar, nu pratar jag för egen del, det är ju nog knäppt att man som man får bröst men om dom vore lite spänstiga, men det är dom inte. Jag har en sak på gång som kanske hjälper mig, jag tror att jag kanske kan få överta någon av min frus avlagda behåar.

Nu måste jag skärpa mig, kan det vara vädret som gör att jag får så deprimerande tankar, och just nu när jag skriver. Om jag inte skrivit ner detta så vore det redan glömt, mitt minne är kort som en flugas liv när man sprutat radar på den.

Nu tror jag att jag ska gå ut i friska luften ett tag, det är som kläder som man hänger ut på vädring dom känns fräschare när dom kommer in.

Hans, snart nyvädrad.

I dimma dold.

2011-11-13T02:06:00.000-08:00

Hamnkranen.

I går traskade jag ut i den dimmigaste dagen i höst här i Luleå, hamnkranen på bilden som för två och ett halvt år sedan var utrotningshotad, står som ett monster från yttre rymden med konturerna usuddade av dimman. Vad bra att vi demonstrerade mot rivningen! Ja ni läser helt riktigt, vi demonstrerade, det är faktiskt enda gången i mitt liv som jag varit med och demonstrerat för någonting.

Tack vare detta bland annat, togs rivningsbeslutet på kranen bort, den får leva kvar i alla fall tills vidare. Det var enligt mig ett helt riktigt beslut, den är ju ett ovanligt stiligt minne från den tid som varit när Luleå var en hamnstad med fartyg från hela världen liggande vid kajerna. Ni kanske förstår att jag känner mig delaktig i att den står där i dimman.

Nu har det skrivits om att hamnplanen som faktiskt ser för eländig ut just nu, ska rustas upp och i och med det ska också kranen snyggas till med bland annat lite målarfärg, eller lite , det går nog några burkar innan den är målad. Enligt vad jag förstår är det ett miljonprojekt, eller kanske det är för lite med ett i sammanhanget, men bara det blir bra så får dom gärna ta från mina skattepengar för att få det gjort, men det måste nog till mer än mina pengar, dom skulle nog bara räcka till något enstaka stag i kranen.

Nog om kranen. I dag är det farsdag (det står för far inte fars), tyvärr är mitt enda barn etthundratrettiofem mil härifrån så henne lär man inte få se, men hon har ringt. Som tur är så har jag ju några så kallade bonusbarn även om dom nu snart är lika gamla som jag, så har dom aviserat sin ankomst hit till vårt lilla hem, så därför ökar jag nu skrivtakten för att bli klar till dess dom kommer.

Nu är jag klar.

Hans, som ska fira fars dag.

Tillbakablickar.

2011-11-08T11:42:00.000-08:00

Isbrytarna.

Nu har jag fotat isbrytarna igen, förra gången det hände var den sjätte nov. 2010.

Är jag tjatig med isbrytarfoton? Det tycker jag inte själv, ett år och två dagar mellan fotograferingarna är väl inte ofta?

Om ni går tillbaka i bloggen till sjätte nov. 2010 så är det lite skillnad på fotona, då 2010 var det is över hela stadsfjärden, nu finns det inte tillstymmelse till is över huvud taget. Ni kan också läsa att 2010 var det en centimeter jämt snötäcke över hela stan,nu finns det lika lite snö som det finns is. Nu tycker inte jag att en centimeter snö är något att skryta över, när det börjar röra sig om två meter .... då kan man skryta om snö.

En annan sak, då 2010 var isbrytarna mycket större på bilden, det beror inte på att dom i år har krymt, dom tål vatten. Anledningen att dom är större är att jag var närmare när jag fotade isbrytarna än vad jag var idag.

Nu kommer säkert nästa undran, varför fotade jag på längre avstånd i dag? Det har jag skrivit, var lite uppmärksam, det är ju ingen is i dag! Nu försökte jag ljuga, om jag tagit ett steg ut på isen i fjol skulle det nog varit plums i Stadsvikens kyliga vatten. Så det var inte anledningen till att avståndet ökat.

Möjligen kan det vara som jag nu skriver, man lär sig av misstagen, i fjol när jag kom hem hade jag ont i bröstet ( för lång promenad för att komma närmare fotoobjektet) det slutade med att jag tio dagar senare låg i Umeå med nyopererat hjärta. Det ville jag inte vara med om i år, så det blev långt avstånd till isbrytarna, lite zoom på kameran för att dom överhuvudtaget skulle synas och helt befriad från ont i bröstet. Man blir klokare av misstag.

Nu ska jag inte klaga över hjärtoperationen, den gick bara bra, men en gång till, nä tack. För övrigt var det bra att jag tog den där långa promenaden, det var den som gjorde att jag fick reda på att jag hade igenslammade kranskärl, det hade jag ingen aning om. Då trodde jag att jag var frisk och jag hade ingen tanke på att jag överhuvud taget kunde bli sjuk. Nu har den oskulden åkt också.

Hans, som är lite erfarnare och frisk igen.

Kalla fötter.

2011-11-06T01:44:00.000-07:00

Iskallt.

Promenerade en dag förbi en av fågeldammarna som finns i stan, nog är det märkligt att änderna inte fryser ändan av sig, eller benen, ni har väl sett så smala, magra ben dom har, man tycker att efter ett par minuter i nollgradigt vatten skulle dom gå av vid minsta rörelse. Men det gör dom inte, änderna simmar omkring på ett sätt så det ser ut som om dom har det mysigt.

Den som ligger längst fram utav dom som jag fotat verkar hänga lite snor så han (det är en han) kanske i alla fall blivit förkyld vilket inte är så märkligt, jag för min del skulle fryst ihjäl om jag badat i det vattnet. Nu är ju jag så långt ifrån en and som jag kan komma så jag kanske inte kan förstå hur dom känner när dom badar i höstkallt vatten.

I går var vi på hantverksmarknad i Arcushallen, den är ju årligen återkommande och man blir alltid lika imponerad över hur duktiga människor det finns. Nu är väl inte allt som säljs där tillverkat hemma i köket men tillverkat någonstans och av någon är det i alla fall. Jag köpte en långbent mystisk figur som jag ska ge till Nelly när jag träffar henne. (Låt inte hon läsa detta, det ska bli en överraskning)

Hans, som föredrar varm dusch mot kallbad.

Alla Helgons dag.

2011-11-05T03:20:00.000-07:00

Kyrkogården i Gammelstad.

I dag, Alla Helgons Dag har jag varit och hälsat på mina föräldrar på kyrkogården. Jag tände ett ljus och småpratade lite med dom, jag sa bland annat att i dag ligger ni bättre där än att vara i farten, då tänkte jag närmast på vädret, i dag har vi enligt vad jag nyligen lärt mig en relativ fuktighet på ett hundra procent, några procent till så börjar det regna, ytterligen några procent till får man börja simma.

Det där med simma var bara för att dramatisera lite, det krävs mycket vatten för en simtur.

I alla fall har dom det lite festligt på kyrkogården en sån här dag, det är otroligt mycke tända ljus över hela kyrkogården, det är vackert och ändå vackrare blir det när det blir helt mörkt. Det kändes faktiskt som att mina föräldrar var rätt så nöjda.

Nu har jag inte tid att skriva mer, det är snart lunchdags och då ska jag stilla min hunger. Vi får lunchgäster i dag så jag måste kamma mig innan dom kommer, det ska jag nog hinna, jag har så kort hår just nu så det behövs bara ett par drag med kammens tätaste sida, den med dom smala pinnarna ni vet.

Hans, som kommer att möta gästerna med nykammade hårtestar.

Luleå.

2011-11-02T08:15:00.000-07:00

Stadshuset i Luleå.

Ja detta är maktens boning i Luleå, här sitter de kvinnor och män som styr vår tillvaro, med Karl Petersen i spetsen bestämmer dom allt! Till exempel vad vi ska betala i skatt, vad dom själva ska ha i lön, om våra gator ska sopas och vintertid snöröjas, vilka blommor som ska planteras i Stadsparken, om vi ska ha någon Stadspark över huvud taget, ja deras makt är stor.

Men dom måste skynda sig, dom har bara fyra år på sig, sedan blir det val och då åker dom ut om dom inte skött sig. En del har suttit i flera fyraårsperioder så dom har tydligen skött sig i våra, det vill säg gräsrötternas ögon.Visst har vi makt? Om dom som väljs in skulle väljas styckevis så att säja vore det nog en del som nu var arbetslösa, men dom väljs ju klumpvis så en del kommer med liksom på köpet.

Missförstå mig inte, jag är inte missnöjd, egentligen vet vi ju vilka som kommer att få någonting att säga till om när vi röstar på ett parti, och att Kalle P. skulle bli vårt överhuvud förstod väl alla, och varför inte, han är enligt min mening bra för oss.

Nu sitter han högst upp i stadshuset, tror jag i alla fall, jag har ingen aning, kanske är det så att chefen sitter längst ned, eller i mitten, vad vet jag. Jag tror bara, det naturliga vore ju att den som har mest att säga till om sitter högst upp, om det inte är så borde man möblera om, jag ska kolla upp det.

Snart kanske ni får läsa i tidningen att " Kalle P". bars under vilda protester upp till översta våningen på grund av en kommuninnevånares begäran, det var jag! Jag tycker att det är fel att högsta hönset ska bo längst ned så att kleti och pleti kan springa in och gnälla i förbifarten. Nä stäng av hissen och om han inte är högst upp så flytta upp vårt kommunalråd dit så han får lite arbetsro.

Hans, som känner sig nöjd efter att ha möblerat om i Stadshuset.

Kvällspromenad.

2011-10-31T03:22:00.000-07:00

Stadsparken i Luleå.

Min fru och jag tog en promenad i går kväll för att titta lite närmare på ljusarrangemangen som finns lite här och där i Luleå just nu, jag har tidigare i veckan planerat en sådan utflykt men det har varit dimma varenda kväll och jag ville fotografera innan dom här tio dagarna "Ett upplyst Luleå" är slut.

Som sagt det har varit dimma, men inte i går kväll så vi gick ut, det spöregnade! När man ska fota är det bättre med regn än dimma så det var inte helt fel. Jag hade även planerat att ta mitt paraply dels för att skydda oss själva men mest för att skydda kameran. Det glömde jag.

Nå vi är ju numera inte så söta någon av oss så det var i alla fall ingen risk att vi skulle smälta i regnet men blöta blev vi. I övrigt gick det bra, vad jag förstår var det sista dagen med "Ett upplyst Luleå" vilket är synd, det är väldigt vackert här och där. Jag fick några fina bilder i alla fall, sedan gick vi hem och jag ägnade en stund åt att torka kameran torr, den verkar ha klarat sig.

Hemma tog vi av oss våra våta kläder och satte oss nakna i soffan och tittade på tv resten av kvällen. Det där med nakna var en lögn, vi har torra kläder i garderoben så vi tog på dom. Resten stämmer.

Hans, som nu dagen efter är torr och varm.

Åhlens.

2011-10-30T04:29:00.000-07:00

Så kommer det att bli.

På min morgonpromenad i dag passerade jag korsningen Storgatan-Smedjegatan, just när jag tog steget ut på Smedjegatan fick jag en uppenbarelse. Helt plötsligt såg jag en bild inne i huvudet hur det kommer att se ut i den korsningen tjugohundratretton, som tur är hade jag kameran med så jag skyndade mig och tog en bild!

Kvinnan som springer förbi mitt i min uppenbarelse har inget med mig att göra hon bara råkade komma! För övrigt tycker jag att det ser lovande ut, jag kommer att få hundra meter närmare till Åhlens, bara en sån sak. Huset ser trevligt ut och det ligger ju centralt, det enda minus jag kan se är att det tar två år innan det är färdigt, det är ju inte säkert att jag orkar stappla dit då, men det är klart med rullator ska det väl gå.

Annars var det lugnt på stan, dom som skräpade ner i går kväll hade nog inte vaknat än även om man tycker att dom skulle ta sitt ansvar och släpa sig ut och plocka upp i alla fall det dom slängt själva. Men det blir väl några gamla skruttiga pensionärer som får städa upp, jag undrar om dom får betalt?

Nu ska jag sluta gnälla, jag tycker själv att jag låter som en gammal gnällig gubbe och då förstår jag vad andra tycker.

Nu är det fjortontusensjuhundrasextiosju människor, som läst min blogg sedan jag började. Det blev inte rätt, så här ska det vara: nu är min blogg läst fjortontusensjuhundrasextiosju gånger, det är så räkneverket fungerar, det räknar bara varje gång någon läser den och struntar i om det är samma som läser fler gånger.

Hans, som fått skriva av sig lite.

Vinterdäck.

2011-10-28T10:38:00.000-07:00

Skiftat.

I dag var det vinterdäck på, nu är bilen beredd på is och snö. En annan sak är om jag är det, men det får jag hoppas, jag har i alla fall kört på vinterföre i sådär femtiosju år, det kan man inte tro när man ser mig, men så är det, mitt ungdomliga utseende ska ni inte låta lura er, jag är en gammal man.

Jag står inte själv och skruvar och byter däck, eftersom vi lessnade på att ha vinterdäcken i köket hela sommaren så är dom nu på sommarförvaring hos en däckfirma, det ingår också att dom byter däck höst och vår. I dag hade jag tid hos dom klockan 07,00, okristligt tidigt i den bortskämda pensionärsvärld jag lever i nu för tiden, men 07,10 då var däcken bytta utan att jag gjort ett skvatt annat än kört bilen dit och hem igen.

I eftermiddag badade jag bastu med tre andra gamla gaggiga gubbar, det är surr om lite av varje, dessutom en öl och så blir man ovanligt ren.

Hans, som tycker att jag haft en hyfsat bra dag.

Ett upplyst Luleå.

2011-10-25T00:12:00.000-07:00

Museét.

Luleå kör hela den här veckan ett arrangemang som heter "Ett upplyst Luleå", det går ut på att man har gjort olika belysning på en massa hus.

Om jag fattat rätt så tänds belysningsarragemangen klockan nitton varje kväll och släcks klockan tjugotvå. Av den anledningen begav sig min fru, jag och Stefan ut i kvällsmörkret i går kväll, vi började med att titta på höghusen på Lulsundsberget, en flopp, det var dimma så man såg knappt husen.

Sedan tog vi en runda i stan, det finns lite belysning på fastigheter här och där men inte allt för spektakulärt innan vi kom upp till gymnasieområdet, där finns ju en byggnad som kallas "språklådan" som nu är förvandlad till ett spökhus! Den är spökligt belyst och dessutom hörs hemska spöklika ljud från byggnaden, det var tur att jag hade två stycken att hålla i hand annars hade jag nog sprungit därifrån.

Efter språklådan vände vi oss om och kom till det bästa, museét, där kan man snacka om ljusspel. Vi stod kvar tills vi nästan frös fast, det var lite kyligt, men det var bra, alla som har möjlighet gå dit och se det, om jag fattat rätt så fortsätter det till söndagkväll. Det är otroligt vad man kan göra med ljus, bland annat revs ytterväggen så alla tegelstenar låg i drivor på marken för att i nästa sekund åka upp och bilda en vägg igen, häftigt!

Hans, som upplevt en speciell kväll, gå ut och kolla!

Melissa.

2011-10-23T02:56:00.000-07:00

I går afton var vi ut och roade oss! Det är inte varje kväll precis men eftersom vi fått biljetter till Melissa Horns uppträdande i Kulturens Hus av min dotter senast jag fyllde år så är det klart att vi gick när hon äntligen kom.Jag skrev först "sist jag fyllde år" men det lät så ödesbestämt så jag ändrade det.

Egentligen är det hennes morsa som är min idol men just därför är jag nyfikern på dottern, rösten är ju olika men man kan skilja dom åt även på utseende, (dottern är yngre) sedan har dom olika reportoar, Maritsa sjunger gamla skillingtryck medan Melissa verkar själv ha skrivit allt hon sjunger.

Det var fullsatt i Kulturens Hus, jag förvånades över att det var så många ungdomar, det var nog inte många som var i vår ålder. Det störde inte mig eftersom jag känner mig otroligt ung när jag sitter still, det som däremot störde var att ungdomarna tydligen bytt ut nappen mot mobiltelefonen. Dom kan inte låta bli att fingra på den hela tiden och när det är mörkt i lokalen är ljuset från en mobil rätt så störande. Sedan var det många som fotograferade med mobilen, det kan man ju le lite skadeglatt åt, hur kan dom tro att det blir nåt att titta på, att fota på tio meters avstånd med en mobil som har en blixt som knappt lyser upp två meter och en scen som körde med soft belysning, men störande är det.

Nå Melissa då, ja nog var hon bra, man ska nog lyssna till orden vilket gick hyfsat eftersom hon sjunger rätt så tydligt, men det är klart ibland fick musikerna ett ryck och tog i lite extra och då missade man en del. I stort sett var det i alla fall njutbart så min fru och jag hade en bra kväll som avslutades med en romantisk promenad hem.

När vi kom hem slog vi på teven och då blev allt som vanligt igen, vilket inte heller är så dumt, då känner man sig hemma.

Hans, som fått en ny idol, men hon går inte före morsan.

Skakigt.

2011-10-22T02:12:00.000-07:00

Ljusspel.

Så blir det när man försöker fota i mörker på fri hand, man är nog lite darrhänt.Motivet är Köpmantorget i festbelysning.

Luleå stad kör nu och en vecka framåt något som heter "Luleå i nytt ljus". Det innebär att man ska göra ljusarrangemang på en massa olika ställen i stan.

Vi var ut i går efter mörkrets inbrott för att kolla, tyvärr var vi lite lata så vi gick bara till Köpmantorget, cirka sjuttiofem meter från vår port! Men innan veckan är slut ska vi nog ha sett alla ljussättningarna i stan.

Om det finns några vackra vyer ska jag fota dom (med hjälp av stativ) och lägga ut dom på bloggen så att även ni som inte har den stora ynnesten att bo i Luleå får tillfälle att se hur vi har det. Enligt tidningen så kommer Luleå en vecka framåt inte vara något för ljusskygga personer.

Hans, som ser fram mot en ljus vecka.

Hört på stan.

2011-10-19T01:17:00.000-07:00

Ett hus i stan.

I dag har jag hört en rolig sak. Jag var ut på stan och gick in genom "snurrdörrarna" till Smedjan, samtidigt gick ett äldre par(jämngamla med mig) efter mig, till saken hör att på glaset framför oss satt en reklamannons för någon typ av hårvård som föreställde en ung kvinna med långt vågigt hår som hängde ner till axlarna. Kvinnan i paret som stod bakom mig hade kortsnaggat grått hår, sa då till sin man, ser du håret på kvinnan i reklamen? Ja sa han, vad tycker du om att jag låter håret växa så jag kan ha sån frisyr frågade kvinnan, snyggt svarade mannen! Det var svårt att inte frusta ut i ett gapskratt men jag lyckades stanna vid ett ljudlöst brett leende.

Hans, som tjyvlyssnar ibland.

Spegelblankt.

2011-10-16T03:21:00.000-07:00

En båt!

Min fru kokar gröt, när den blir klar ska jag hjälpa henne att äta upp den och efter det ska vi ta en promenad. Vi har ett gudomligt höstväder, bilden ovan tog jag på gårdagens promenadrunda, det är så spegelblankt i Södra Hamn att båten nästan är tydligare i speglingen än i verkligheten. I dag har vi samma väder men nu kommer jag inte att passera hamnen eftersom vi beslutat att gå våran vinterrunda, runt Skurholmsfjärden, det är en runda som vi brukar motionera på hela vintern och det kanske är dags att börja nu för vintern kan inte vara långt borta.

Vi går samtidigt hemifrån men vi följs inte åt utan går från var sitt håll så att vi möts på vägen, eftersom vi börjar ha dåligt minne så blir vi glatt överraskade när vi träffas. "Är du ute och går? Ja som du ser, va kul att ses." Ja så står vi och småpratar en stund och sedan fortsätter promenaden och hitintills har vi alltid träffats hemma efter ett tag. Anledningen till att vi inte går tillsammans är den väldigt olika benlängden vi har. Svårt att gå i takt.

Som ni kanske märkt har jag varit borta från skrivandet ett tag, det beror på att jag stoppat i mig gröten så nu är jag redo för den obligatoriska promenaden. Det obligatoriska är bara i tanken, det är väldigt lätt att det kommer något emellan som man måste hoppa över någon dag eller två. Det är synd, tidigare har jag försökt kompensera ett överhoppniningstillfälle genom att gå dubbelt så fort nästa dag, det har jag fått överge eftersom jag inte orkar gå dubbelt så fort längre än dom första femtio meterna, och knappt det.

Nu är jag redo,och det verkar min fru också vara så i dag blir det en promenad.

Hans, som snart får kondition, kanske.

En arbetsdag.

2011-10-12T07:14:00.000-07:00

Vi kollar ljusslingor.

Inte är pensionärslivet alltid så lätt, i går jobbade jag och fyra andra gaggiga gubbar med att få lite ordning på innergården där vi bor. Här kollar vi ljusslingorna som vi sedan ska hänga upp i buskarna.

Vi började med att bära in trädgårdsmöblerna, det är inget som man gör med en hand på några minuter. Vi har mycket rejäla trädgårdsmöbler som har många fördelar, på sommaren när dom är utplacerade står dom kvar där man ställt dom resten av sommaren, det är nämligen ingen som orkar flytta på dom! Jag tror att varje möbel för sig väger ett halvt ton!

Det var dom möblerna vi började dagen med att bära in för vinterförvaring, det var tungt, i alla fall jag som nästan är äldst av gänget tyckte så. Vi har ett vindskydd som ska monteras ned och bäras in också, det är inte så tungt så det var alla ivriga att göra, jag är inte sån så jag hann inte med i det sammanhanget. Efter det bjöd Lennart oss hem på kaffe med dopp.

Sedan fortsatte vi med att kolla ljusslingorna vi brukar hänga i vinbärsbuskarna lite nämare jul, dom var hela! Inte en lampa trasig, då var det någon som kom på att nu skyndar vi oss och hänger dom på plats medan dom är hela, sagt och gjort, vi ut och drog ut och hängde upp julbelysningen. Nästa idé från denna kreativa grupp var, "nu tänder vi belysningen" det gjorde vi inte, jo fram och tillbaka för att kolla att allt fungerade fortfarande, det gjorde det. Så nu är allt klart.

När arbetet var slut föreslog Stig att vi skulle dricka kaffe hos honom, det var vi med på, men kaffet skulle kokas också så Stig var rädd att vi skulle bli otåliga av att vänta sysslolösa så han frågade om vi ville smaka en Wiskey. Ja tack sa alla,

vi tyckte det var en väldigt god sort, men Stig sa att han köpt en annan sort som han ville ha en kvalitetsbedömning av, vi ställde upp. Vi luktade, smuttade och drack upp den också. Sedan minns jag inte så mycket annat än att jag krälade hem efter ett tag.

Hans, som kände sig glad och pigg ett tag och sov gott till natten, kanske nyttigt med arbete.

Leif GW Persson.

2011-10-09T07:48:00.000-07:00

Leif.

Efter att ha sett Leif GW Persson i tv i går bestämde jag mig för att han ska få den stora äran att vara med i min blogg, jag antar att han inte anser att det är någon större ära, däremot tycker jag att det är en ära att få skriva om honom.

Jag har alltid gillat Leif GW (GW står för Gustav Willy) men kommer inte att skriva allt för ingående om honom även om jag vet en massa som jag kunde skriva, men mycket är bara sånt som jag läst och hört om honom och jag vet inte ens om allt är sant.

Han föddes i alla fall i mars 1945 och har växt upp i det så kallade Sibirien i Vasastan Stockholm, han har jobbat på Rikspolisstyrelse i många år men 1977 fick han sparken för att han anklagades att ha stått bakom en artikel i DN om att Justitieminister Lennart Geijer roat sig med prostituerade, vilket han förövrigt enligt säkra källor också gjort.

När Leif GW blev arbetslös gick han tillbaka till universitetet och skrev en akademisk avhandling, sedan skrev han sin första roman, "Grisfesten". Efter det har han skrivit nio romaner till av vilka jag läst några. Jag gillar hans sätt att skriva och kommer säkert att läsa några till.

Leif GW blev rätt så snabbt rehabiliterad angående Geijeraffären, 1982 böjade han arbeta som docent vid Stockholms universitet, 1991 utnämdes han till professor i kriminologi. Med andra ord har det gått rätt så bra för honom och enligt vad han själv sagt i ett tv-program är han rik som ett troll.

Hans, som tycker att ni som läser detta inte behöver veta mer, själv vet jag mer, han är ju min idol så jag suger i mig allt om honom.

Inomhusväder.

2011-10-06T07:54:00.000-07:00

Byggarbetsplats.

Byggnaden som syns på andra sidan gropen är Kulturens hus.

Det är inte så att jag ska skriva om vädret inomhus, det är ju inte så mycket blåst regn eller solsken inne i lägenheten. Med inomhusväder menar jag väder utomhus som gör att man helst stannar inne, i dag är det sådant väder. Jag har i alla fall varit ut, dels för att uppleva vädret så jag kan skriva om det dels för att fota lite grand.

Jag stannade och tittade på gropen som om två år ska vara nya affärer, hotell och lägenheter. Byggnadsarbetarna jobbade för fullt fast regnet vräkte ned, jag hade inte väntat mig något annat eftersom jag själv i en fjärran forntid varit byggnadselektriker, inte gick vi inomhus när det regnade, jag vet inte vad det ska bli för väder för att ett bygge ska stanna av, möjligen tjugofem grader kallt eller kallare. Vi är ett hårt släkte vi som jobbar i byggbranchen, eller för min del har jobbat i den branchen, jag har inte så mycket eller ingenting kvar som skulle göra att jag platsade på ett bygge nu för tiden. Men så är det, människan är en förbrukningsvara.

Jag kände i dag den lilla stund jag var utomhus att det finns fördelar med att vara i icke arbetsför ålder, tänk att inte vara tvungen att gå ut i dåligt väder utan att man gör det av egen fri vilja, det är mycket lättare då.

Man måste hitta på nåt att göra för att det inte ska bli ett trist och långtråkigt liv att vara pensionär, som det här att skriva, tidigare i dag har jag spelat in en bok på min MP3-spelare, den heter "Ers majestäts olycklige Kurt" och handlar om Hajby och Gustav den femte. Vad dom sysslade med är väl inte mitt största intresse men det kanske är något man bör känna till. I alla fall är det 13 cd-skivor så det tar nog ett tag lyssna igenom, men det blir mycket motion också eftersom jag bara lyssnar på spelaren när jag går min motionsrunda.

Nu har jag ansträngt både hjärnan och pekfingrarna så det är nog bäst jag vilar ett tag.

Hans, som hoppas att Hajby och Gustav hade det mysigt.

Höst.

2011-10-03T11:52:00.000-07:00

Höstfärgad Aroniabuske.

Nu kan man nog inte komma ifrån att hösten har dråsat ned över oss med full fart, det har regnat så mycket på sistone så om man inte har allt för långa ben så kan man simma på gräsmattan. Vi har inte haft någon frostnatt än vilket är ovanligt ( men i natt blir det nog frost) så då är ordningen återställd. Men frånsett att det inte frysit bort någon växtlighet så nog är det höstväder alltid buskar och träd är gula, röda och otroligt vackra.

Jag har plaskat runt på kolonilotten någon timme i dag, det är inte så mysigt men jag har plockat undan en massa saker som inte ska snöa över och dessutom har jag sagt till lotten att nu ses vi nog inte så mycket på ett tag. Detta var lite för tidigt eftersom jag kom på just när jag var på väg hem att jag inte skyddat en enda buske så inte harar och rådjur kommer åt dom, det går ju inte så det blir nog en dag till på lotten.

Jag är inte riktigt frisk just nu, ta det lugnt,jag känner mig frisk men läkarvetenskapen är lite misstänksam, bland annat har dom fått för sig att mitt blodtryck går upp och ned, därför har jag i dag varit på Vårdcentralen och blivit pådyvlad en blodtrycksmätare som jag ska ha på mig i tjugofyra timmar så i morgon mitt på dagen borde jag få besked om att jag har ett jämt och stabilt blodtryck. Jag tycker att det är bra nu får man prova nåt nytt, det är inte så ofta nu för tiden så det blir kul. Dom frågade om jag trodde att jag kunde sova med utrustningen på mig så jag provade mitt på dagen, jag sov som ett murmeldjur. Så det går nog bra till natten också.

Nu ska jag se rapport, så det blir inget mer i dag, Hans.

Rödbetor.

2011-09-29T01:08:00.000-07:00

Nyss skördade rödbetor.

Nu har vi skördat dom sista rödbetorna på kolonilotten, det var väldigt olika storlek på dom och det har det varit hela tiden, vi har redan käkat upp några riktgt stora, jag trodde att när dom växt så mycket skulle dom vara träiga i smaken men nog smakade det rödbeta från dom också.

Man kan ju fundera varför storleken varierar så mycket, dom är ju planterade från samma fröpåse, samma dag för att inte säga samma minut eftersom det knappast tar mer än en minut att strö ut en påse frön, naturligtvis i samma jord och dessutom har dom växt upp i samma väder. Vad kan det då bero på? Kan rödbetsfrön från samma fröpåse ha olika gener? Jag vet inte.

Nu har vi nästan avslutat kolonilotten för den här sommaren som förövrigt har rusat förbi som ett expresståg, vi har lite morötter och palsternackor kvar i jorden men det kanske är bäst att hämta dom innan dom fryser fast, så vattenrik som jorden är nu så fryser den nog så hårt att man skulle få spränga upp grönsakerna. Då blir det typ rivna morötter på en gång, men det är klart lite jobbiga att samla ihop.

Hans, som får äta grönsaker från egen odling ett tag.

Stoppar.

2011-09-26T01:51:00.000-07:00

Strumpstoppning.

Jag har stora äktenskapliga problem! Av någon outgrundlig anledning vägrar min fru att stoppa mina strumpor!

Är detta utbrett eller har jag bara haft otur? Nog är det väl ändå ett av en frus arbetsuppgifter? Jag har försökt med lock och pock, med vänlighet och med stränghet, det enda svar jag får är "gör det själv", jag , en man i mina nästan bästa år, sitta och stoppa strumpor, är det vettigt?

Man gifter sig väl inte för att överta sin frus arbetsuppgifter, är det samhällets fel att det blivit så? Köp och släng, inte har jag fallit för den mentaliteten än i alla fall, nej strumpor ska stoppas, kalsonger ska vändas aviga när dom blivit för luggslitna på utsidan och skjortor ska man ha minst i tre veckor innan man tvättar dom för att minska på slitaget.

Som tur är verkar det som att det börjar vända, man behöver ju bara titta på jeansen, dom ska ju numera vara trasiga när man köper dom. Finns det inget mellanläge?

Jag kom lite ifrån ämnet, finns det någon som kan tipsa om hur man får sin fru till att stoppa strumpor, observera jag ger henne inte stryk, det måste finnas andra sätt.

Hans, som stoppar själv trots tidsbrist, det blir sena kvällar.

Sjukligt.

2011-09-25T03:18:00.000-07:00

Nypon.

Nu är hela familjen sjuk! Inte hela familjen var dom än är i världen utan den del som bor kvar hemma i vårt lilla hem, för tillfället består den av mig och min fru, men alla vi två är svårt förkylda. Det var min fru som först insjuknade, det började förra söndag för att sedan nå sin kulmen runt torsdag, då började jag hosta och snora, sedan har vi kraxat som kråkor båda två, nu känner jag mig rätt så pigg medan min fru känt sig pigg i flera dagar men utan att känna sig helt frisk, så det verkar vara envisa baciller.

Vi skulle nog ha klarat oss från förkylningen om vi inte varit så lata, vi har nämligen en C-vitaminbomb på kolonilotten, (se bild) men den gör ingen nytta där, den skulle vi ha plockat och förädlat till en nyttig c-vitaminrik dryck som vi dessutom borde druckit upp, då hade vi varit skyddade från förkylningsbaciller och i dag friska och starka. Nu blev det inte så, det kändes för besvärligt och nu är det som det är.

Efter att det har regnat så länge nu att alla älvar och övriga vattendrag svämmat över är det i dag en fin dag med lite sol till och från. Vi ska strax ta en promenad för att kolla läget, det är bra att veta vad som ligger under vatten så att man även i mörker kan undvika dessa platser.

Hans, som snart är uppdaterad om vattennivåerna i stan.

Långhöst.

2011-09-22T01:33:00.000-07:00

Sommarrudbeckia.

Visst verkar den blomvillig? Vi har en i varje grindstolpe på kolonilotten, vi har däremot ingen grind men dom får heta grindstolpe i alla fall därför att vi går in till kolonilotten mellan stolparna och om vi hade en grind skulle den kanske sitta där.

Dom har blommat hela sommaren och i år verkar det inte bli några minusgrader så ännu har dom inte frysit bort. Vi ser ju ut att gå mot varmare vintrar och i samband med det längre höstar, snart har vi nog senhöst på julafton.

Det är skönt om det inte är så kallt på vintern men nog har jag hellre kallt än slask så vi får hoppas att dom som spår att vi snart inte har någon vinter utan bara en lång höst har fel.

Det regnar fortfarande så man behöver inte åka ut till kolonilotten för att vattna i alla fall.

Hans, som upplever vädret från insidan i dag.

Syndafloden?

2011-09-20T04:17:00.000-07:00

Regnvåt trottoar.

Ja nu är den nog här, syndafloden alltså, regnet har vräkt ned sedan i natt någon gång och gör så fortfarande. Frågan är bara, varför?

Det har ju regnat en hel del i södra Sverige, det förstår man ju, men här? Vi har väl inte gjort nåt, söderut är dom mycket syndfullare än vi, man behöver bara se på tv eller läsa en kvällstidning så upptäcker man att det händer mycket mer elände där nere, hur kan det komma sig att inte vår herre upptäckt det?

Jag har grubblat mycket på det och eventuellt kommit på nåt, från oss och söderut är det ju nedförsbacke hela vägen, vattnet kommer naturligtvis att rinna dit, nu har han liksom slagit två flugor på en gång. Han har gett oss en varning hur det kan bli om vi inte fortsätter med vårt rättrådiga liv, och efter några dagar så dränks dom syndiga söderut boende människorna av vårt regnvatten.

Naturligtvis kommer någon näsvis människa att säga att inte lutar det bara nedåt, jag bara frågar har du aldrig sett en sverigekarta som hänger på en vägg.

Nog om detta, det finns fördelar med vädret också, om det inte regnat idag skulle jag stått på kolonilotten och grävt i trädgårdslandet, nu sitter jag inne och leker med datorn, vilket tror ni är skönare?

Hans, som tar paraply om jag går ut.

Stockholm!

2011-09-17T08:34:00.000-07:00

Strandvägen från Djurgårdsbron.

Ja nu har min fru och jag "gjort" Stockholm några dagar, Det var ett hastigt påkommet beslut som började med att jag sa "ska vi åka till Stockholm några dagar", "ja det gör vi sa min fru". hon är så lätt att övertala. Detta måste förtydligas lite, jag menar när det gäller att resa bort, annars är hon minsann inte så lätt att övertala.

I alla fall, datorn är bra, jag satte mig vid den och beställde flyg, hotell, saker som vi skulle roa oss med och glädjeflickor till mig! Det sista var ljug, dom ser inte alltid så glada ut så det skippade jag.

Vi åkte dit på onsdag, på kvällen var vi på Dramaten och såg "Den girige" med Johan Rabeus, mycket bra. Han var så sniken efter pengar så man trodde inte det fanns sådana, men när man tänker efter så nog finns det, jag tror till och med att jag känner någon. Rabeus var ju naturligtvis inte ensam, men han hade huvudrollen och befann sig på scenen hela tiden, rekommenderas.

Torsdag var det lite spring på stan, bland annat var vi på Vasamuseet, tänk att vi aldrig varit där tidigare! Men nu har vi det. Det tog nästan hela dagen, men det var det värt, mycket intressant! Det man kan fundera på är att en sådan flopp nu beses av en massa människor från hela världen, för man kan ju inte komma ifrån att det var det mest misslyckade skeppsbygge som gjorts. Tänk själv, det största och farligaste skepp som byggts till då, bland annat Danskarna fasade inför den dag dom skulle möta Vasa, sedan sjösattes hon och seglade några hundra meter, kantrade och sjönk!

PÅ torsdags kväll var vi på Oskars (ett par hundra meter från vårt hotell) och såg Spamalot. Den var också bra, där fick man skratta, bland annat var Johan Glans med, han behöver bara visa sig så får han applåder och skratt, han hör och har alltid hört till mina favoriter bland Sveriges komiker så jag klappade med. Det hela handlade om kung Artur och hans gelikar så man fick i sig lite historia också, o.b.s lite.

På fredag var vi bland annat på Fotografiska Museet, där blev man helt övertygad om att man är en amatörfotograf, vilket man kanske anat men aldrig riktigt förstått. Jag blev övertygad om en sak till men det ska jag inte gå in på här, det tar för lång tid.

I dag lördag åkte vi hem, landade på Kallax Airport klockan tio och femtifem. Skönt att vara hemma.

Hans, borta bra men hemma bäst.

Massaker.

2011-09-12T00:36:00.000-07:00

Avskalad Finsk Pil.

Av olika anledningar har vi inte besökt kolonilotten på ett par dagar, men i går var det dags, döm om vår förvåning när vi kom dit och upptäckte att våra närmaste grannar tydligen i någon höstskördemani kapat sin enormt vackra Finska Pil en meter över gräsmattan.

Inte ett grönt blad finns kvar! Vid stod bara och gapade, faktiskt så länge att om det varit vår i stället för höst skulle säkert Flugsnapparen hunnit bygga bo på tungan. Nu blev det inte så, vi vande oss vid den nya spretiga utsikten efter ett tag och stängde munnen.

Innan vi åkte hem började vi liksom acceptera vår nya utsikt, det kanske inte är så dumt med spretiga grenar i stället för ett lummigt grönskimrande lövverk. Vi får se hur pilen ser ut till våren, massakern kanske inte är ett hjärnsläpp utan en plan för att få ett ändå vackrare träd.

Vi har också en Finsk Pil, så nu väntar vi med spänning på nästa sommar och ser på grannarnas kapning som att dom frivilligt ställt upp som försökskaniner, det kanske beroende på deras resultat blir en Finsk Pil till som blir utsatt för samma hårda behandling.

Hans, som tycker att grannar i allmänhet och våra i synnerhet är bra att ha.

Sysslolös.

2011-09-08T11:13:00.000-07:00

Jag sitter och läser.

Nu är hösten ett faktum, visserligen har vi hyfsat varmt fortfarande men faktum är att nog är det höst, det har småregnat hela dagen och just nu hör jag hur regnet landar på fönsterblecket så nu är det slut på småregnandet, nu spöregnar det.

Jag har nu de sista två dagarna känt mig sysslolös, vi har inte varit ut på kolonilotten på den tiden, här hemma har jag ju inte nåt jobb. Det beror nog på att det inte finns några karljobb i en lägenhet, min fru går ju an som en skållad råtta hela dagen, men det är ju bara kvinnojobb, ingenting för en karl.

I dag kom jag på att jag skulle slå ihjäl en halvtimme genom att gå till systemet, det är karlajobb, det måste vara en karl för att välja bland alla flaskor som man möts av när man kommer in på systemet. Jag fastnade efter lång och mogen botanisering bland flaskorna för en sjuttis renat, det var nu inte för att hinka i sig i kväll utan för att vi plockat cirka tre liter Aroniabär på kolonilotten och började fundera på vad vi skulle göra med dem.

Nu kan man ju Googla, det kom recept på allt möjligt men det vi fastnade för var Aronialikör. Jag har gjort likör av allt möjligt tidgare så jag vet hur det går till, det här receptet var enligt mitt synsätt en fusklikör. Man skulle blanda bär och renat! Trots att jag lärt mig betydligt mer invecklade sätt at göra likör på så fastnade vi för det här receptet, man blir latare med ålderns rätt.

Det är en förklaringen till varför jag besökte systemet just idag, nu behöver man inte ha sådana ursäkter för ett besök i denna trevliga butik, det är ett nöje att botanisera bland alla buteljer och boxar.

Jag vet att många förfasas över att folk handlar sprit och dessutom dricker upp den, men jag vet inte, om man inte dricker sig så full så man snavar på trottoarkanten och slår pannbenet i en gatsten så är det väl inte så skadligt?

Efter detta ihjälslagande av en halvtimme fortsatte dagen med läsande och slöande mellan måltiderna, jag är rädd att jag måste rycka upp mig och hitta någon betydelsefull sysselsättnig. Jag har funderat på björnjakt men har sålt geväret för några år sedan och känner inte för att strypa dom, det verkar rått.

Hans, som klurar på vad han ska göra i vinter.

Änglatrumpet.

2011-09-06T10:12:00.000-07:00

Änglatrumpet.

Nu blommar vår änglatrumpet, vad är det med det då? Ja den är ju fantastisk vacker, den har fjorton knoppar till! Om dom slår ut återkommer jag med ny bild.

Änglatrumpeten eller Brugmansia suaveolens som den heter på latin är ursprungligen från västra Brasilen, Peru eller Bolivia, där har vi inte hämtat den, jag minns inte var vi fått tag i den vi har nu, vi har nämligen haft och har fler. Det är inte så märkvärdigt att få tag i en planta, det finns rätt så gott om dom.

Vi har ställt ut den som blommar på innergården, den får stå vid staketet och titta ut över Stationsgatan. Det är bra att den står vid staketet för då syns den bara högst upp där blommorna finns, den är nämligen anskrämligt ful under blmmorna, alla blad har ramlat av så det är bara en lång stam med blommor högst upp.

En änglatrumpet kan bli 3-5 meter hög, det är inte vår, men kanske 2,5 meter sedan i våras, det är väl växtkraft som man

kan imponeras av.

Hans. som gillar blommor.

Lingontjat.

2011-09-02T09:53:00.000-07:00

Lingon.

I går var vi i lingonskogen igen, egentligen är det nu lingonen är som bäst, vi plockade ca. 13 liter, stora, röda, härliga lingon.Det vi plockat tidigare i år har varit lite halvmogna så det är kanske nu man ska börja plocka. Så blir det inte, vi har plockat nog, (nästan 40 liter) och även om vi äter mycket sylt så tror jag att 40 liter på två personer är helt tillräckligt till nästa plockningssäsong.

Jag tycker att det var en fantastisk dag att plocka lingon på, lagomt varmt, lite blåst, ingen sol som gassade på ryggen, med andra ord ett perfekt väder, lägger man sedan till att det inte fanns några björnar som försökte äta upp oss just då så får jag säga att förhållandena var perfekta.

Jag hade tänkt att fortsätta ett tag till med plockningen men min fru satte stopp för det med orden: nu räcker det, vi äter inte upp mer än så här. Jag försökte föreslå att vi skulle plocka och sälja men då sa hon att då får du göra det ensam jag slutar, eftersom jag tidigare blivit upplyst om att jag inte får gå ensam i skogen, ( gamla gubbar kan få hjärtifarkt, järnsläpp och allt möjligt annat så därför är det bra om någon är med och berättar var dom ligger sedan det hänt) så alla förstår att det var en omöjlig ekvation. Eftersom jag inte får gå ensam och hon inte vill plocka mer så är det slut för i år.

Hans, ärligt talat, ryggen tyckte det var skönt.

Lingon.

2011-08-28T08:17:00.000-07:00

Nyplockade lingon.

I dag har vi plockat lingon igen, det är nu tredje gången i år.

I dag plockade vi tillsammans med Ulf, Pia och Stefan, dom var riktigt flitiga, det är Ulf och Pias hinkar jag fotat, vi plockade vår hink full, till och med lite överfull. För att det inte ska bli nåt liv så här i efterhand måste jag erkänna att vi bara hade en hink och dom två stycken, vad är det med det då, vi var väldigt sociala och pratade med dom andra på ett vänligt sätt, det påverkade naturligtvis plockningen på ett negativt sätt.

Annars var det en underbar dag med lite vind som blåste bort en del av knotten, en sol som värmde på ryggen och hur mycket lingon som helst. Den som inte plockat lingon under sådana förhållanden har missat ett av livets höjdpunkter, den som inte plockat lingon överhuvudtaget under sitt liv har missat mycket mer.

Vi kom i alla fall hem med cirka tretton liter fina lingon, numera mogna, första gången vi var så var det lite si och så med det, men då plockade vi bara tre liter. Nu har vi krafsat ihop totalt tjugosex liter i höst, det räcker nästan till nästa höst, men inte riktigt, vi måste nog ut i skogen en gång till, vi äter mycket lingonsylt under vintern.

Hans, som gör reklam för självplockade lingon.

Begravning.

2011-08-27T09:55:00.000-07:00

Sven Sandsten.

I går var vi till Kalix på Svens begravning, det var mycket folk eftersom ju Sven har en fru, fem barn, och sex syskon i livet så blev det många på begravningen, om man räknar in deras män och fruar barn, barnbarn och barnbarnsbarn, samt att Tarja har släktingar, dessutom kom det en del bekanta.

Det blev ett fint avsked till Sven, först i kyrkan, sedan på kyrkogården, och efter det samlades vi för en minnesstund på Lilla Hotellet i Kalix.

Sedan åkte vi hem, det var bra före även om det regnade lite grand så vi var hemma vid halv sju på kvällen.

Hans, som inte tycker om avsked, i alla fall inte så definitiva.

Armod.

2011-08-26T00:27:00.000-07:00

Hål i hälen.

I går upptäckte min fru att jag hade en strumpa på mig som det råkat gå hål i, du kan ju inte gå omkring sådär sa hon, stoppa den då sa jag, nä tack, det får du göra själv om du tror att ett sånt hål går att stoppa. På artonhundra talet hade dom säkert gjort det sa jag men nu är kvinnorna så bortskämda.

Hon förstår inte att bara köpa nya strumpor så fort det blir ett litet hål gör att ekonomin urgröps på ett oroväckande sätt, jag känner att fattigdomen håller på att slå sina sylvassa klor i mig.

Men sånt är livet, ena stunden är man på topp för att ett litet tag senare vara en fattig, svag, utarbetad stackare både kroppsligen och ekonomiskt.

Hans, "högre pension till pensionärer."

Squash.

2011-08-22T13:16:00.000-07:00

Tre st. Squash.

Nu börjar Squashen växa till sig på kolonilotten, den fick en dålig start på grund att jag satte ut planterna lite för tidigt så dom nästan frös bort, men bara nästan men dom tappade farten ett tag, nu är det full rulle i alla fall.

På bilden ovan ser ni längst upp en squash som är för liten, den borde få växa till sig lite före skörd, i mitten en perfekt squash, ca trettio cm., lång och slank, nästan syndigt vacker, längst ned syns en av EU icke godkänd på grund av sin krokiga form, vilket jag i och för sig struntar i, jag ska inte dansa vals med den utan äta upp den.

En squash kan man göra mycket av, vi använder våra mest till soppa ( ni får skriva till min fru och fråga efter receptet). Det är en jättegod soppa som jag kan äta flera gånger om dagen om jag inte har nåt annat att äta annars är det väl lagomt att äta den en gång i veckan, då hinner det växa fram en ny squash igen till nästa soppa.

Squash växer fort, en squash som är tio cm lång en dag är trettio cm fem dagar senare. Eftersom vi har två plantor som det just nu är tio frukter i olika storlekar på varje planta så förstår ni att man får knapra på för att hinna äta upp dom. I dag har vi ätit stekta squashskivor komletterat med lika många korvskivor, snabbmat när man har bråttom och försvinnande gott.

Nu tycker jag det räcker med squashreklam men jag rekommenderar den, en grönsak som om man står och tittar på den så kan man se hur den växer, dessutom lättlagad,lättäten och god, vad kan man mer begära.

Hans, en squashätare.

Regn.

2011-08-17T13:52:00.000-07:00

Regnet vräker ned.

I dag har det regnat hela dagen, ibland inte så mycket men rätt som det regnade kom det en skur.

Det har varit dåligt med regn dom senaste sex veckorna så vi blev glada, jag steg upp först och såg att det regnade så jag väckte min fru och sedan sprang vi ut helt nakna i regnet och dansade omkring på gräsmattan ett bra tag.

Är ni inte riktigt kloka, det är klart vi inte gjorde, hur skulle det sett ut? Eller sett ut och sett ut, inte hade det väl sett så hemskt ut, men så gör man inte om man är klok i huvet. Så det var bara ljug, och inte blev vi så glada heller bara lite, det behövs regn och det lär vi få, enligt väderleksrapporten så ska det regna resten av veckan.

Hans, som just nu välkomnar en skur.

Lingonkoll.

2011-08-14T01:39:00.000-07:00

Lingontuva.

Fredagen den 12 kom vi på att vi skulle ut och kolla hur det verkade med tillgången på lingon i år, vi var helt införstådda med att det är lite för tidigt att plocka än men det var ju en tripp för att kolla vad som var på gång i lingonskogen. Delvis var den utlösande faktorn att vi läst att i år blir det minsann inga lingon.

Till att börja med tänkte jag åka ensam men det fick jag inte! Nu undrar alla väl vem som har den makten så dom kan förbjuda mig att att ta en skogspromenad, naturligtvis min fru, det vet väl alla som är gifta att då är det bara att lyda!

Anledningen skulle vara att jag kunde bli anfallen av en björn och uppäten! På min fråga vad hon i så fall skulle göra för att förhindra den tragedin, väntar jag på svaret än.

Det kändes i alla fall tryggt att ha henne med, om det mot all förmodan skulle dyka upp en ilsken björn så är jag den som springer fortare, ja inte än björnen men fortare än min fru, så jag tänkte att medan björnen äter upp henne så hinner jag fram till bilen och kör därifrån.

Nu kom det ingen björn så vi kunde i lugn och ro besikta lingonmarkerna, nog blir det lingon i år också, kanske inget rekordår men tillräckligt för att vi ska bli nöjda, en vecka för tidigt, men sedan är det bara att gräva åt sig, tidigare än vanligt, det är ju bra att man får plocka före älgjakten så slipper man störa älgjägarna.

Hans, nöjd med lingonbesiktningsresan.

Den stora fiskekvällen.

2011-08-10T11:04:00.000-07:00

Storfiskare!

Det kom en "gammal" fiskekompis och hälsade på, jag hämtade honom vid åttatiden på söndagskvällen den trettioförsta juli på flyget, det första han sa sedan vi sagt hej var "ska vi åka och fiska i kväll", jag tyckte det kändes stressigt så jag lyckades avstyra det.

Det var mycket gammalt som nu var nytt sedan vi sågs sist så fisket kom inte upp så ofta. Men så skulle vi i väg, vädret var bra, en del av oss såg för sin inre syn hur fisken nappade nästan innan vi kom fram till vattnet. Men så hände det som egentligen inte får hända, jag hittade inte metspöet! Slarvigt, men jag fiskar numera bara när min fiskekompis kommer på besök, dessutom har jag ett erbarmeligt dåligt minne nu för tiden.

Det var bara att skjuta på fisket en dag till, Clas Ohlson fick tjäna lite pengar, det var där vi köpte ett metspö nästa dag och på kvällen bar det iväg. Först skulle vi hämta mask på kolonilotten, normalt kryllar det av daggmask i trädgårdslandet men efter sex veckors torka drar dom sig undan solvärmen, vi fick gräva trettio centimeter djupt innan vi hittade några magra stackare som vi satte i en burk och drog mot fiskeplatsen.

Vi hade olika förhoppningsgrader angående fiskelyckan, jag var pessimisten av oss två. Döm om min förvåning när min fiskekompis fick napp relativt snabbt, det var en stoor aborre och att se hans glädje var värt all grävning efter mask. Sedan fick han tre fiskar till, jag ska inte trötta ut er med sort, storlek och längden mellan nappen, men fisk var det.

När det började skymma och jag frysa så åkte vi hem och visade stolta vår fisk, eftersom dom hemmavarande inte är så kunnig när det gäller fiske så möttes vi inte av några ovationer, det fanns tillochmed en som sa "oj vad det luktar fisk om er", vad hade hon trott? Att vi skulle lukta morötter?

I alla fall dekladerade min kompis att i morgon ska jag äta upp all fisk, ingen annan får smaka, där kom straffet för dom uteblivna glädjeropen när vi kom hem.

Nå nästa dag var det glömt så alla fick nog smaka på nykokt aborre.

Hans som tycker att ibland är fiskekompisarna roligare än själva fisket.

Inte är det alltid så kul.

2011-08-08T12:27:00.000-07:00

Barn och barnbarn.

Nu är vår väntan över, dom kom , vi var med dom en vecka och och i morse åkte dom!

Det är som det är, jag vet inte om jag skulle vilja bo med dom men nog vore det roligt om dom var på promenadavstånd. Det är dom inte, om man inte tycker att etthundratrettiofem mil är en lämplig promenad.

Det blir tyst! Om jag ska vara ärlig vet jag inte om jag skulle stå ut med dom i fler veckor men just nu känns det tomt.

Och regnet bara vräker ned, kan vara det som gör mig lite deppig, men egentligen, vi har ju längtat efter regn i sex veckor, nu har det snart regnat ett dygn, det borde ju vara bra för potatisen, men jag har ju bara satt fyra potatisar, inte kan man hänga upp sitt liv på fyra potatisar, nä jag skiter i potatisen, men jag deppar för att det regnar, jag har inga andra problem.

Snart är det dags att se Rapport, sedan är det väl nåt annat att se, sedan nanna till dess att man blir väckt av morgonsolen, för i morron blir det sol tror jag, då ska vi ut till kolonilotten och lyssna på hur det växer så det knakar.

Hans, som lyssnar på regndropparnas dans på fönsterblecket.

Vi väntar.

2011-07-31T00:40:00.000-07:00

Nelly.

Vi går i väntans tider, i eftermiddag är Elisabeth, Alex och Nelly hos oss, varför det blev en bild på Nelly är för att hon är snyggast av dom tre, dom är väl inte så fula dom andra heller men dom förlorar på grund av den hårda konkurensen. Dessutom har dom inte rosa öron.

I alla fall blir det roligt när dom kommer hit, det är inte så ofta vi träffas så visst väntar vi, det är ju Alex och Nelly som kommer i första hand, det är ju dom som hinner förändras mest för varje gång vi ser dom, ta inte illa upp Elisabeth, nog förändras du också men det är inte lika intressanta förändringarna och du har ju haft din storhetstid i våra ögon när du var i deras ålder.

Nu ska vi ut i solen ett tag så vi ser solbrända och fräscha när vi träffas, eller vid vår ålder kanske man mest blir skrynkligare av solen.

Vi syns, Hans.

Pelargonia.

2011-07-29T11:09:00.000-07:00

Pelargonia.

Jag måste bara visa pelargonian som vi satt i en balkonglåda och placerat på staketet mot Stationsgatan, den är ju helt galen när det gäller blomning. Det är tre plantor som vi satte redan förra sommaren, då var dom normala, vad det gäller blommning vill säga. Vintern har dom tillbringat i vår kolonistuga som vi håller en temperatur på +8 grader hela vintern, i våras tog vi dom till lägenheten och så fort temperaturen tillät åkte dom ut på staketet.

Dom började blomma på en gång, sedan verkar det som att det bara kommer nya blommor och inga dör, ja en del har vissnat men nyproduktionen är större, nyligen räknade jag till tjugonio blomklasar, alla syns inte på bild, en del är ut mot gatan.

Det är roligt när det lyckas, det mesta som vi odlar växer ju på vår kolonilott och där växer det så det knakar i år.

Får jag berätta en sann historia? Eftersom jag inte hör några protester kommer den här: För några år sedan hade vi ett sommarställe i Nikkala, där odlade vi i jämförelse med nu rätt så mycket potatis.

Ett år kom en syster till mig med man och ett barnbarn och hälsade på, när det blev tid att börja med middan sa jag att jag skulle gå ut och ta upp lite potatis, jag sa också att i år är potatisarna så stora så man nästan blir rädd dom när dom dyker upp. Barnbarnet ville följa med, jag började gräva i potatislandet och försökte aktivera min systers barnbarn genom att be honom plocka potatis när jag grävde, han stod bara och tittade, jag frågade varför, jag törs inte sa han, varför det frågade jag, du sa ju själv att dom är så stora att man blir rädd dom. Där ser man, det är dumt att uttrycka sig vårdslöst, nu är jag ansvarig för att ett barnbarn till min syster är rädd potatisar!

Vi har och har haft en otrolig sommar, om jag inte vore rädd att vår Herre hör mig skulle jag säga att det är nästan för varmt, svetten rinner dag och natt, tur att det finns öl att ersätta den med. Jag tror att vi har haft mest sol i landet sista månaden, vår Herre ser till de sina!

Hans, som inte ska ha så långt uppehåll till nästa blogginslag.

Kolonilotten.

2011-07-28T04:21:00.000-07:00

Vår tomt börjar vid staketet.

En lilja.

Utsikt från altanen.

Nytaget.

2011-07-24T01:15:00.000-07:00

Fantastisk Pelargonia.

Themynta, Storklocka, och Kungsspira på kolonilotten.

Ett monster bland blommorna.

Tråkigt.

2011-07-20T07:46:00.000-07:00

Sven.

I dag avled Sven kl. 11,40

Cykelparkering.

2011-07-20T00:32:00.000-07:00

Rostbollen.

Till alla som inte känner till det visar jag en bild på ett konstverk som vi har i Luleå, det har ett fint namn som jag glömt men kallas av allmänheten i Luleå med omnejd för "Rostbollen". Det tycker jag är ett mycket träffande namn eftersom det är gjort av obehandlat järn och eftersom det står ute rostar det naturligtvis.( Jag vet, rostbollen är en den, men nu skriver jag om konstverket och det är ett det.) Nu är det ju samma sak så bry er inte om vad jag kallar den.

Nu har det tillkommit en del till på konstverket, en cykel! Det var på måndag morgon som bollen fått en cykel på toppen, jag tyckte det var kul så jag beslöt att åka dit och fota lite grand, tyvärr när jag kom dit var cykeln redan nedplockad så bilden jag har här ovan är från tidningen. Det var synd att man hade så brått att plocka ned cykeln, jag tyckte det var en kul grej.

För övrigt är det inte så kul just nu, Ingas älsta bror Sven är sjuk och ligger på sjukhus, han är mycket sjuk och Inga är ledsen. Det är jag också men det är ju inte samma sak för mig som för hans syster. Vi hälsade på i går och ska dit i eftermiddag i dag också. Men nu till att börja med ska vi cykla till kolonilotten, vi måste vattna för efter en dag med mulet väder lyser nu solen obarmhärtigt över oss, men det är skönt också.

Nu åker vi..... Hej då, från Hans.

Begravning.

2011-07-15T14:00:00.000-07:00

På onsdag var vi på begravning, det var en tung dag. Det var min systerdotter Christina som hastigt avlidit endast 46 år gammal.

Jag vet inte vad hon dog av, men hon har ringt till sin syster och bett att hon skulle komma till henne för hon hade så ont i magen, hon åkte dit och såg att det var allvarligt så hon ringde ambulans, just när man kom fram till sjukhuset dog Christina.

Hon har haft ett jobbigt liv eftersom hon haft reumatisk värk sedan hon var tio år, det fanns nog inte en led som hon inte opererat, men hon var alltid glad när man träffade henne, klagade aldrig även om jag förstår att hon hade mycket värk.

Jag tyckte om Christina, det var jobbigt att vara på hennes begravning. Det är definitivt när någon dör, dom är ju bara borta, man kommer aldrig att få träffa dom igen, det känns konstigt.

Hans, som tycker livet är orättvist ibland.

Knapert.

2011-07-07T23:57:00.000-07:00

Tomt!

Så ser det ut i vårt kylskåp nu för tiden, fattigdomen har bokstavligen drabbat oss med all kraft! Vad ska vi nu leva av? Vi har visserligen lite morötter på kolonilotten men dom borde få växa till sig lite till annars får vi äta alla på en gång för att bli mätta.

Innan ni nu börjar skicka matpaket till oss, jag bara skojar, kylskåpets tomhet har en helt annan historia. Min fru har ett tag pratat om att vi skulle behöva dra fram kylskåpet som tydligen inte varit framdraget från väggen på lång tid och som då enligt samma min fru antagligen var så fullt med damm på baksidan så risken för att brand skulle uppstå var överhängande, jag måste erkänna att jag tänkte nog i samma banor men kylskåpet verkar tungt så framdragningen har dragit ut på tiden.

Men i går! Min fru satte i gång och städade kylskåpet invändigt, det resulterade i att det blev tomt ett tag, då tyckte till och med jag att nu är det nog läge att dra fram det och kolla om dammråttorna anfaller. Jag tog i av alla krafter för att släpa fram skåpet och höll på att bli överkörd av det, skåpeländet har ju hjul, det gick skitlätt att dra ut. Nu förstår jag att det är för länge sedan vi gjort det eftersom jag glömt att det på grund av hjulen inte är någon större operation att få ut ett kylskåp mitt på köksgolvet om man vill.

Inte var det så mycket damm heller, hur rent och snyggt som helst, jag vet inte, har moderna kylskåp någon dammätningsfunktion som jag inte känner till?

Hans, som lever ett äventyrligt liv.

Solsken.

2011-07-03T01:20:00.001-07:00

Nu är det söndag och solen lyser från en molnfri himmel, det har den gjort nu hur länge som helst, jag har inte lyckats hålla reda på när det var mulet sist. Nu är inte jag någon minneskonstnär som minns precis allt som hände sistlidna veckan.

I alla fall är dom flesta här i trakten som pepparkakor, det är ju snyggt (guud vad vi är snygga) och man ser frisk ut men är ju precis tvärt om, att sola sig är inte alls nyttigt, sägs det, jag tror inte på det, jag tror att det är ljusskygga blekfisar som spridit det ryktet.

I alla fall är det nog nu, vi vill ha regn, nu måste jag säga att jag tror inte det är den allmänna uppfattningen, det finns ju en massa folk som inte satt morötter och annat som behöver vatten för att växa, dom skiter ju i oss och våra morötter bara dom får skryta med sin solbränna, en del tänker bara på sig själva.

Hans, som tycker solen är varm.

På egen hand.

2011-06-30T10:04:00.000-07:00

Kollar läget.

Det har på sista tiden varit ett himla pipande i en av mina fågelholkar, eftersom man enligt expertisen inte ska sätta upp fågelholkar i söder därför att det blir så förfärligt varmt i det läget sommartid, så har jag mina holkar i norr och öster, det innebär att dom holkar som vi har i öster har vi ingen koll på därför att vi som regel befinner oss på andra sidan huset.

Men grannarna, Stig och Margaretha dom har koll på våra holkar från sin altan, och det är bra, även om jag gärna hade den utsikten eftersom jag gillar att hålla koll på fågellivet. I dag ropade dom att nu flyttar fågelungarna, jag gick dit, det är kul att se hur dom tar sig ut i livet. Två styck hade redan flygit ut när jag kom runt stugan och en satt och tittade ut, han var tveksam, vi fick ögonkontakt, jag såg att han tänkte "ska jag verkligen lämna den här mysiga säkra holken för en oviss framtid i den stora vida världen".

Jag vet ju att fåglar har liten hjärna så dom är lättpåverkade, jag tänkte tillbaka, "det fattar du väl att du inte kan bo där resten av livet, korkskalle", då glodde han på mig och sedan flög han ut, efter honom kom det en till, det kanske var den som knuffade ut den tveksamma. Efter det blev det lugnt ett tag och jag lämnade holken åt sitt öde en stund, men enligt vad jag förstår tillförlitliga uppgifter, flög det ut två till. Så hela familjen var åtta medlemmar, det vore intressant om man fick veta hur många så kommer tillbaka från vintersemestern, det är nog stort svinn i Svartvita flugsnappares liv.

Det var det viktigaste händelserna i mitt liv i dag, en spännande tillvaro, eller hur?

Hans, som diggar fåglar.

Innergården.

2011-06-26T23:41:00.000-07:00

I dag har jag inte tagit något foto till blogginslaget, jag tänkte använda bilden ovan. Bilden föreställer vår innergård, enligt många en av Luleås vackraste, jag håller med, den är fin.

Det är ju hus runt om så det är inte så blåsigt, det är klart lite kan det väl dra kring öronen om det stormar men vanligtvis är det lä.

En annan fördel är att det är insynsskyddat, man kan faktiskt sola naken om man vill utan att det uppstår trängsel av gloende människor, det är klart lite gloende blir det väl från fönster och balkonger men det är ju bara "gårdsfolk" alltså folk man känner så man behöver inte vara generad.

Hans, som är nöjd över att ha fått tillgång till denna innergård när jag flyttade till stan.

Midsommarafton.

2011-06-26T09:11:00.000-07:00

Midsommarstång på gång.

Midsommaraftonen på morgonen gick jag ut på stan, mitt mål var att fotografera en midsommarstång, eller som den heter i södra sverige en majstång, om någon trodde det så har det ingenting att göra med månaden maj, det är så att maj har att göra med att det gammalt tillbaka hette det att maja när man kläddde midsommarstången.

I alla fall tänkte jag att säkraste stället att få se en "majstång" var på Gultsaudden så dit gick mina fötter och jag följde med, inte fanns det någon midsommarstång där, men den var på gång, det var bara några meter som fattades, midsommarstångsfabrikatörerna syntes inte ett spår av förutom en halvgjord midsommarstång, (enligt bild), plus att det stojades en hel del från cafeet en bit därifrån, dom hade tydligen rast.

Jag gick hemåt, inte det minsta midsommaraktivitet så långt ögat såg, för undvikande av missförstånd ser jag väldigt bra, i och för sig med glasögon men jag missar ingenting. Sedan var vi hemma hela kvällen, såg på TV och hade det rätt så mysigt, min fru var vänlig och det var jag också.

Efter teven gick vi till sängs, jag kysste min fru godnatt så intensivt så vi somnade båda två och sov till mogonen.

Hans, nöjd midsommaraftonsfirare.

Utflykt.

2011-06-22T00:52:00.000-07:00

Lax.

I går var vi på långkörning, för oss var det långt eftersom vi inte kör så långa sträckor nu för tiden, vi åkte till Haparanda och Nikkala, jag tror det blev cirka tjugofem mil. Om man nu jämför med våran normala bilkörning som är sju kilometer till kolonilotten och hem igen så är det ett jäkla skutt, oftast cyklar vi dit och då får bilen stå i garaget hela dagen så då kanske alla förstår varför jag tycker det var långkörning.

En av anledningarna till att vi åkte till till Nikkala var att hälsa på min frus lillasyster, den andra anledningen var att köpa lax, därav bilden, fakta om laxen: den väger nio kg, är 97 cm lång, tjugoen cm bred och har ett huvud som är arton cm långt. Två sådana blev det så nu har vi lax i frysen till midsommar. Sedan måste vi ju till IKEA i Haparanda också eftersom det är det närmaste IKEA vi har, och vi skulle köpa en kökspall!

Det regnade varenda meter vi körde så det var väl inte någon fantastisk bilresa, annars var det bra.

Hans, som hade jobb i går afton med att stycka lax.

Väderskryt.

2011-06-19T05:05:00.000-07:00

Snart får vi äta egenodlade jordgubbar.

Vilket väder vi har! Jag vet inte hur länge vi har fått njuta av strålande solsken från morgon till kväll, till att börja med var det jobbigt eftersom det var så varmt, nu är det lite svalare vindar så man står ut med solen på ett annat sätt. Man får snart börja tycka synd om dom som bor söder om Stockholm, i alla fall enligt väderleksrapporten så verkar det regna där dygnet runt så även om man nu inte är så beroende av vackert väder, är man inte rädd för att man börjar mögla i denna fuktiga luft?

I morse när jag steg upp var det mulet! Det blev som ett chockartat uppvaknande men chocken var bra, det var hög tid att stiga upp. Vi var lite belåtna också, till sist kunde jag inte behärska mig utan sa till min lilla fru som sömndrucken låg kvar i sängen, "i dag behöver vi inte slita häcken av oss på kolonilotten, för snart börjar det regna", det regnet väntar vi på än. Nu skiner solen från en nästan molnfri himmel.

Vi ligger inte i sängen och väntar på regn än, om nu någon trodde det. Jag har hunnit till apoteket och investerat i en tub tandkräm, det är ju söndag så jag tänkte borsta tänderna. Min fru har också smitit ut på stan, det blir roligt se vad hon köpt, hon är den mer planerande typen än jag så hon har nog inte bara tänkt på glänsnde söndagständer, jag hör hennes steg så snart vet jag.

Nu ska vi åka till Stefan, kolla på hans blogg: http://steffe40.blogspot.com/2010_03_01_archive.html Så får ni se en bild på gårdagens stoltaste fiskare i Norrbotten. Tyvärr har han redan ätit upp den.

Hans, som under sitt liv fiskat med sämre tur ett otal gånger.

Cykelturer.

2011-06-17T12:01:00.000-07:00

Cykelvägen till kolonilotten.

Nu har det varit fint väder flera dagar efter varandra och det betyder ju saker, bland annat att jag har bränt mig så att jag nu när det har blivit riktigt varmt är tvungen att gå klädd i jeans och långärmad skjorta, dessutom är det ett ständigt vattnande på kolonilottens odlingar, dom är i och för sig inte så stora men nog kräver dom vatten i alla fall.

Ett elände till orsakat av det vackra vädret, vi har bestämt att vi ska cykla till lotten när väderleken så medger, det är ett evigt cyklande varenda dag, nästan en och en halv mil (tur och retur) varje dag. Räknas det som cykling om man skaffar sig en moppe? Tänk att få slippa trampa, men benmuskler får man, jag är snart tvungen att börja med ballongbyxor för att inte spräcka byxbenen.

På tal om nåt roligare, guud vad det växer, man ser nästan varje dag att det är dax att klippa gräset, nu slant jag på tangenterna igen, jag skulle ju sluta gnälla och vara positiv. Det är kul när det växer och okul när det inte gör det, som exempelvis våran potatisodling, blasten har inte kommit upp än!

Jag har lagt ner ett väldigt arbete på vårt potatisland, hur det ser ut ska jag inte avslöja, då kanske någon skrattar på sig men jag har lagt ner en hel del arbete på "landet". För tre veckor sedan satte jag sju potatisar! Jag hade inte plats för fler,

men eftersom vi just köpt mandelpotatis på Konsum när "landet" var klart offrade jag sju stycken, (vi får äta makaroner i stället någon dag), men sedan jag grävt ned dom har jag inte sett ett spår av dom.

Hans som just upptäckt att min bana som potatisodlare kommer att bli ifrågasatt.

Mingel.

2011-06-09T11:30:00.000-07:00

Fredrik med sällskap.

I går kväll var vi ut och minglade i Stadsparken! Utropstecknet var jag tvungen sätta för att markera att det var för oss en ovanlig situation, anledningen var att Fredrik en mycket sympatisk ung man och till oss närstående tog studenten och i går var det bal, den började med att alla par om par minglade i Stadsparken. Eftersom vi nu råkade känna Fredrik så visst ville vi vara med, och det var vi.

Vädret var otroligt vackert och det var inte bara vi som var i Stadsparken, det kryllade av folk och alla verkade ha kameran med så det knäpptes hejdlöst, naturligtvis var det studenterna som var i sökaren men jag tror att det var många foton man kom med på bara för att man råkade vara i vägen. Jag undrar hur många som sagt när dom kom hem och kollade på bilder "vem är den där gubben som jag råkat knäppa", jag råkade själv få med nån som det inte var meningen men dom flesta var på Fredrik och hans förtjusande sällskap, jag har ingen aning om vem damen i ifråga var, vi är inte presenterade, och det kanske bara var sällskap för kvällen men om Fredrik nu har tänkt slå sig ihop med henne livet ut så nog godkänner jag det valet.

I alla fall, efter ett par timmars minglande så drog sig studentrerna med sällskap in på Statt och festivitetssalen och där fick inte vi föja med och ville kanske inte riktigt heller det är rätt så skönt att sitta hemma och se på tv också. Men lite till ska vi vara med, i morgon ska vi till festivitetssalen en gång till! Men det blir inget nattsudd, vi ska dit på förmiddan men sedan är det klart för vår del, helt rätt uttänkt, det är väl vad vi i vår ålder orkar med. Men det var roligt att få se lite ungdomar ett tag, lite annan fart än på PRO får jag säga.

Hans, som känner sig både yngre och mera utsliten efter dessa ovanliga aktiviteter.

Firande.

2011-06-06T08:54:00.000-07:00

Korvfest på Nationaldagen.

Det har varit ett väldigt firande på sistone, i går den femte juni fyllde jag 75 år, det var första gången i mitt liv som jag gjort det, inte fyllt år men att göra det för sjuttiofemte gången var lite speciellt. Eftersom jag tänker på mina fattiga släktingar och bekanta hade jag sagt bort all uppvaktning, det hade inte gått hem hos alla så visst blev jag uppvaktad, inte av alla jag känner men av några stycken som tur var, det skulle inte vara roligt om inte en människa brydde sig.

Nu blev det precis lagomt, några kom hem till oss och några skickade kort så nog kände jag mig uppvaktad. Jag fick en del presenter, av Stefan fick jag en cykeldator, det tyckte jag var häftigt till dess jag läste bruksanvisningen som började så här: Innan du börjar träningen så ska du ställa in cykeldatorn med alla uppgifter som behövs för att ha kontroll över dina träningsrundor! Vadå träningsrundor? Jag har inte tänkt börja träna nåt mer i hela mitt liv.

Nåja jag får väl se, den kanske går att ställa in så den mäter hur långt det är till kolonilotten om man cyklar i sakta mak.

I dag har vi firat Nationaldagen här på som någon sagt "en av Luleås vackraste innergårdar". Det var inte dumt det heller, vi käkade varm korv med bröd och umgicks i solen. Jag hann med tre korvar vilket jag inte tror alla hann, men om man inte tvekar och håller sig framme så hinner man.

Jag har som alla förstår upplevt ett par trevliga dagar.

Hans, som hoppas det fortsätter resten av året.

Utsikt.

2011-06-04T09:46:00.000-07:00

Norra hamnen från Kulturens Hus.

(Klicka på bilden)

Om man går upp till restaurangen i Kulturens Hus så har man en fantastisk utsikt över Norra Hamn. Det jag fotograferat här är ju bara en del av den utsikten, så nästa gång ni är i närheten så gå opp till tredje våningen och kolla över Norra Hamn, det är värt dom stegen.

I dag regnade det, det var inte något som påverkade utsikten till det sämre, snarare tvärtom, det glittrade i asfalten och vattnet ute i hamnen blev prickigt. Efter att ha tittat mig nöjd på utsikten gick jag ned till konstlokalen och kollade på konsten. I dom två första rummen fanns det inget som jag blev intresserad av, jag skulle inte haft den minsta lust att hänga någon av dom tavlorna hemma hos oss.

Men i tredje rummet var det ett annat utbud, där stod det en massa vaser, eller dom var nog inte tänkt att ha blommor i även om dom såg ut som blomvaser, öppningen längst upp var så liten att man i vissa fall förmodligen haft besvär att stoppa ned en blomma, dom var inte tänkta att ha blommor i, utan bara att vara vackra i sig själva, och det är dom, i alla fall enligt mig.

Efter den rundvandringen gick jag hem och märkte inte ens regnet eftersom jag var så uppfylld av kultur så den nästan rann ut genom öronen, eller det kanske var regnet som skvalpade ut och in.

Hans, som är förvånad över att inte min fru såg hur kulturell jag blivit, hon sa i alla fall ingenting, det ända hon sa var "vad bra att du tog paraplyet", det kanske var därför jag inte märkte regnet.

Rondell.

2011-06-02T04:53:00.000-07:00

Rostbollen i Notviken.

Alla som kört in mot Luleå efter Bodenvägen har väl sett "rostbollen" i rondellen i Notviken. För några dagar sedan körde vi förbi och såg att man planterat gula blommor inne i rondellen, jag tyckte det var effektfullt och framhävde den rostiga järnbollen på ett snyggt sätt. Jag sa till min fru att jag måste hit och fotografera den någon dag.

Det har ju varit och är delade meningar om denna rondellprydnad, många tycker den är ohyggligt ful, en del så där halvful, och många däribland jag tycker den är vacker och häftig. Nu har någon kommit på att man skulle plantera gula blommor i hela rondellen, enligt min mening skitsnyggt. Jag vet inte vad det är för blommor men gissar på Åkersenap, det är ju ett ogräs men jag har lärt mig att planterar man det så är det inget ogräs, så det så.

I alla fall så hade jag lite att göra i går så jag kom på att nu passar det att åka på fotosafari till Notviksrondellen och rostbollen. Det var bara på med hjälmen och cykla i väg, det var längre än jag trott men gamla gubbar är sega så visst kom jag fram. Den är ändå snyggare när man ser den på nära håll i lugn takt och inte bara tar rondellen på två jul med bilen.

Jag gick runt och fotade från alla håll, hade tänkt korsa körbanan för att på nära håll se om det var Åkersenap som lyste så gult, men det var så hård trafik så jag avstod eftersom det dök upp en eventuell tidningsrubrik i skallen: "Långsam pensionär överkörd av 42 bilar när han försökte korsa körbanan i Notviksrondellen. Det unnade jag inte rubriksättarna på tidningen.

Hans, som cyklade hem i medvind så det gick som en dans.

Julrosor.

2011-05-30T10:04:00.000-07:00

Julrosen blommar!

Vi har två julrosor, vi har tidigare haft båda två i lägenheten och till jul blommade båda. Nu har vi dom på kolonilotten, det är ju inga blommor som tål sol och värme så dom brukar få stå i skuggan utomhus varje sommar vilket dom hitintills har mått mycket bra av, innan frosten på hösten tar vi hem dom till vårt inglasade uterum i lägenheten och då brukar dom blomma.

Nu har den ena av någon anledning kuggat om och blommar nu! Jag försökte säga till den när den fick blomknoppar att "vad är det med dej, är du inte riktigt klok", jag märkte inte att den tog någon notis om den anmärkningen utan nu har blommorna börjat slå ut. Det är ju bra på sätt och vis, dom är väldigt vackra men hur blir det till jul? Dom kan inte blomma året om ,tror jag, eller kan dom? Är det någon som vet så hör av er, om det är så, så ska jag sluta bråka på dom.

I dag har vi fått uppleva en solig dag som förutom nordanvinden varit jätteskön. Jag cyklade till kolonilotten i morse, det är skönt vara där tidigt medan grannarna ligger hemma och sover, inte för att jag har något emot grannarna på kolonilotten, dom är trevliga, en del till och med nästan gulliga, men det blir mer gjort när man är ensam.

Min fru bidrog med att inte heller vara där till att börja med, men hon är definitivt gullig för hon kom med lunch just när jag började bli hungrig. Sedan satt vi i hammocken och käkade, det är ett bra ställe att äta på man kan liksom gunga ned maten och det tror jag den mår bra av.

Nu känns det skönt att efter en arbetsfylld dag få vila upp sig så man orkar sova till natten.

Hans, som tror att det skulle vara mindre slitsamt och mycket tråkigare att inte ha en kolonilott.

En dålig dag.

2011-05-28T10:48:00.000-07:00

Min fru läser.

Alla dagar är inte jättebra, jag har haft en dag som inte gjort någon, eller i alla fall inte mig själv glad åt. När jag vaknade var allt frid och fröjd, jag kände mig nöjd med natten, hade drömt trevliga drömmar, sovit lagomt länge, vaknade pigg och steg upp och kokade kaffe, bjöd min fru kaffe på säng vilket vi gjort varje lördag och söndag så länge vi känt varandra, hon var inte van med att dricka kaffe i sängen när vi träffades så första tiden fick jag tvinga henne att ligga kvar medan jag kokade kaffe.

Hon är lättlärd så efter ett tag tyckte hon nog att det var en bra vana. Det var okej i dag också men sedan började det kärva till sig, vi brukar ha långa trevliga morgnar i sängen på helgerna men i dag blev det inte så, mitt fel, vi steg upp efter kaffet och det blev inget morgonmys.

Fram på dagen åkte vi till Blomsterlandet, en affär som säljer, med hänvisning till namnet inte helt överraskande, blommor, där köpte jag en blomma till mina föräldras grav och tillsammans köpte vi en blomma som vi ska ge bort i morgon.

Efter det har vi varit hemma och vilat lite, fikat lite, och ätit middag, den var god, och nu sitter jag här och min fru sitter och läser en bok samtidigt som hon ser på TV. Jag vet inte, jag tycker det har varit en rätt så händelselös dag, vad tycker ni? Är ni van med mer aktion?

Det som nu återstår är att se på TV och gå till sängs, sedan får man se om där händer nåt spännande, hoppas man får en mardröm där man själv får vara hjälte, det händer nog inte i verkliga livet.

Hans, som efter snart 75 år är lite blasé på livet.

Blommor på stan.

2011-05-24T01:54:00.000-07:00

Blomlåda på Storgatan.

Nu har Luleå kommun placerat ut blomlådor på stan, jag tycker dom är jättefina, det syns att det inte är vilket klåfinger som helst som har planterat dom. Jag tycker det är tufft att placera ut dom nu, det kan ju komma en frostnatt när som helst så även om dom satt tåliga blommor i lådorna så finns det en risk att en del fryser bort.

Vi har också blomlådor på gång men jag bär dom ut och in fortfarande, men det är klart vi har inte samma resurser som kommunen, för oss vore det slut med blommor för den här sommaren om det vi planterat fryser bort. Men om två veckor då blir dom kvar ute.

I går snyggade jag till jordgubbslandet på kolonilotten, det blir att rensa bort en del, flytta en del plantor så det är väl ett bevis på att man har lite tumme med vår herre att jag knapp hann komma in efter planteringarna så började det regna och höll på ett bra tag. Det är bra att ha support liksom lodrätt ibland.

Nu ska vi snart åka ut till hemmanet på trehundra kvadratmeter och påta lite grann i jorden.

Hans, som snart har inte gröna men jordiga fingrar.

Startnummer 2194.

2011-05-21T06:55:00.000-07:00

Stefan springer!

I dag har (som det står i tidningen) "årets stora löparfest ägt rum", Luleå stadsmara. Eftersom det var en till oss närstående person som skulle springa så bestämde vi oss för att gå och heja på honom. Han skulle "springa" Ferruformmilen med start klockan tretton så vi bestämde att med kännedom om hur vältränad vår närstående är så beräknade vi att vi kunde gå hemifrån cirka en halvtimme efter start.

Vi ville inte stå där och hänga i onödan eftersom det även i dag blåste vintervindar, så vi gick dom cirka, från vårt vardagsrum sett, etthundra metrarna till Storgatan där vi förväntade oss att alla löpare skulle passera. Det gjorde dom också och vi hade inte stått länge så dök han vi väntade på upp, vi såg hans gröna jacka på långt håll och tyckte det såg ut som om han promenerade i sakta mak, detta misstag berodde troligen på det långa avståndet för när vi fick ögonkontakt visade det sig att han sprang så vi höll på att tappa balansen av fartvinden.

Vi hann bara ropa heja Stefan en gång så var han förbi, och fösvann i som det på grund av det långa avståndet verkade lugnt gående i fjärran. Det blev en kort utflykt, vi kämpade oss hem i motvinden och satte oss ner i värmen i vårt vardagsrum. Det var dagens stora äventyr, det behövs inte så mycket för att kallas äventyr när man bara degar sig fram.

Hans, som nu efter ett par timmar blivit varm om öronen.

Eldsvåda.

2011-05-19T09:43:00.000-07:00

Kolonistuga!

I nyheterna i morse sa man att en kolonistuga på Luleås koloniträdgårdsområde brunnit ned, det kändes lite så där men jag tänkte att om det var vår stuga som brunnit skulle vi nog fått veta det, så vi tog det lugnt.

Efter ett tag ringde en kolonist som visste vilken stuga som brunnit, det var inte vår. Hon var däremot orolig eftersom hon var nära granne med den brunna, hon visste att hennes var oskadd men undrade om hon vågade gå där eftersom hon antog att elkabeln in till den nedbrunna kanske låg på marken och gjorde omgivningarna strömförande. Jag försökte trösta henne med att det var ett omöjligt skeende, men sedan jag pratat färdigt började jag fundera, jag hade ingen aning om hur det såg ut på platsen, hade hela stugan brunnit upp? Eller var det bara en del?

Det är klart om en del av stugan var kvar så kunde det ju finnas elledningar som hängde och slängde och att dom mot allt som jag trodde på kanske var strömförande. Om nu detta från min sida sett helt omöjliga skedde vem skulle då anklagas om någon skadades, förmodligen jag eftersom jag fått den prestigefyllda uppgiften att tillsammans med en annan kolonist vara elansvarig och det var mig hon ringt till.

Så det var bara att ta bilen och åka dit, allt var lugnt förutom att regnet vräkte ned, stugan var helt nedbrunnen, jag såg inte ett spår av några elledningar och när jag gick till fördelninsskåpet så var säkringen utlöst och naturligtvis ledningarna ofarliga.

Hans,så kan det bli när man måste ta det säkra före det osäkra, man blir blöt.

Änglatrumpet.

2011-05-18T02:15:00.000-07:00

Min fru är kortare.

Nu är vi med Änglatrumpet igen, varför jag skriver så är att det har hänt förr, vi har avverkat ett antal under årens lopp, det beror på att dom alltid blir för stora, när dom försöker växa upp genom taket är dom liksom ohanterliga så då brukar vi göra oss av med dom. Den här börjar närma sig slutet på sin växtperiod, den har cirka trettio cm kvar innan den kör toppen i taket och då står den ändå på altanen som har lite högre takhöjd än resten av lägenheten.

Den här "trumpeten" har vi planterat för ett år sedan då var den femton-tjugo centimeter hög, det kan man kalla växtkraft. Det är tur att inte pelargoniorna växer så fort då skulle vi vistas i en djungel nu.

Hans, som nog skulle satsa på änglatrumpet om jag av någon anledning behöver ett "fikonblad".

Tur vi har bilder.

2011-05-17T02:23:00.000-07:00

Under bordet.

Här ser ni hur vårt yngsta barnbarn äter smulor under köksbordet, nu är hon inte tvungen till det för att överleva, se det bara som ett mellanmål.

Det är ju nu en dryg vecka sedan vi kom hem från Frufällan och visst saknar vi er, men vi har mycket bilder som vi kollar på ibland så vi glömmer inte bort er.

Här är det i dag lite tråkigt väder, det har regnat i natt och det skadade nog inte om man ska tänka på växtligheten, det är länge sedan det kom regn. Vi hade vissa planer på att åka till kolonilotten men man är inte så ivrig nu när det är gråmulet och tio grader plus. Jag går runt och tittar ut åt alla vädersträck, det verkar i alla fall klarna upp så det blir nog att plocka fram cyklarna och dra en vända till kolonilotten, man får motion i alla fall.

Det finns saker att göra på lotten nu, i dag tror jag att vi sätter morotsfrön, sedan finns det mycket grävning i trädgårdslandet, nu känner jag att jag börjar bli lite inspirerad så jag tror att jag stänger ned datorn och hämtar cyklarna från cykelförrådet, man får inte slöa till då blir man lat.

Hans, som säger hej på ett tag.

Sjukdomsbilden.

2011-05-14T01:41:00.000-07:00

Nästan återställd.

Efter att nästan hela veckan ha befunnit mig med ena foten i dödsriket står jag åter med båda fötterna på jorden, det känns liksom stabilare. Jag är inte helt fri från förkylningen som var den aggresivaste jag upplevt i mannaminne, nu är det mitt mannaminne vi pratar om och det är inte så långt, luckorna i minnet ökar.

Jag har känt sedan i går hur krafterna återvänder, (se bild) man märker hur musklerna sväller upp, snart är jag lika muskulös som jag var i förra veckan. Nu ska jag inte skriva mer om sjukdom och elände, det finns betydligt roliga saker.

Denna inifrån sett härliga morgon(det är kyligare än det ser ut) klev vi upp och upptäckte att vi fått in små svarta myror i lägenheten, vi har sett någon enstaka på altanen tidigare men i nattens mörker har dom tydligen gjort en större invasion.

Det blev myrjakt, det borde ha filmats men som tur är så gjordes inte det, tänk er själva, ett halvnaket, äldre, lönnfett par krypa omkring på alla fyra och döda myror(till att börja med bar jag ut dom men jag såg några som direkt kom in igen och då blev jag arg och den stora jakten började) efter ett tag kom vi på att detta var ett primitivt sätt att bekämpa inkräktarna så då tog vi till dammsugaren.

När vi inte såg fler myror drack vi kaffe och diskuterade hur jaktlyckan varit.

Hans, ännu upphetsad efter den stora myrjakten.

Jag lider.

2011-05-11T09:11:00.000-07:00

Sjukling!

Jag har drabbats av en våldsam vårförkylning! Det är inte kul, mina ögon är simmiga, jag hostar, kraxar som en korp och det rinner ur näsan hela tiden, en näsa som numera är röd och svullen och som jag vid fotograferingen försökt täta lite diskret eftersom jag inte tror att snorränder gör sig på bild.Till råga på eländet fryser jag också, därav vinterklädseln.

Det hela började i går morse men jag tog för givet att det kanske rörde sig om några timmar, i värsta fall en dag, så i morse klev jag ur sängen med nyfött mod och en glad uppsyn men redan efter några steg upptäckte jag att förkylningen var långt ifrån över, snarare hade den i nattens mörker klöst sig fast i min kropp med än större beslutsamhet.

Jag måste säga att detta var en chock, jag...av alla människor drabbas av en tvådagarsförkylning! Visst är det sjukt, ja sjukt är det ju att vara sjuk, men jag menar "jag", det finns ju runt nio miljoner till att välja på. Det är ingen ordning på bacillerna nu för tiden.

Jag har emellertid bestämt mig för att nu får det vara slut på dumheterna, i morgon när jag kliver ur sängen är jag frisk! Det blir skönt, jag ser redan fram emot det.

Hans, som hoppas vakna i morrgon med klarblåa ögon och fri passage i näsa och hals.

Frufällan.

2011-05-10T04:09:00.000-07:00

Alex studsar omkring.

Nelly i gungan.

Än är det liv i gubben även om det i dag inte är så mycket, jag vaknade i morse med en obehaglig, ont i halsen, snorig och hostig förkylning, jag är svårt besviken, jag trodde att sådana fjantiga sjukdomar bara drabbade dom svaga och orkeslösa men nu är jag ett levande exempel på att det kan drabba även dom starka.

Om nu någon upptäckt att jag inte förekommit i bloggen på drygt en vecka så beror det inte på förkylningen som jag har just nu, det går bra att skriva ändå, även om tangenterna blir lite hala av all snor som droppar ned på dom. Nä, jag har varit bortrest, min fru och jag åkte till Frufällan (en plats som ingen som inte varit där vet att den finns). Jag har i alla fall inte känt till dess existens innan vår dotter flyttade dit, platsen ligger en bit norr om Borås, och där har vi tillbringat en vecka.

Familjen som vi besökt består av vår förtjusande dotter, hennes nästan lika förtjusande man och dessutom det mest förtjusande av allt, deras otroligt förtjusande tre barn där den mest förtjusande av alla är Nelly snart två år, jag tror inte jag trampar någon på tårna genom detta uttalande eftersom hennes två äldre bröder verkar dela min uppfattning om sin lillasyster. Blir inte den ungen bortskämd så är det konstigt.

Resan dit var av mig välplanerad på så sätt att man brukar säga att dom där nere är tre veckor före oss med våren, fiffigt tyckte jag, då blir det två vårar på rad, så blev det inte, visserligen var det lite grönare där och några fler tulpaner och påskliljor som blommade men i övrigt precis lika mycket vinter som här.

Nu är vi hemma precis lika osolbrända som när vi åkte dit men vi fick ju umgås inomhus med barnbarn och deras föräldrar så vi är nöjda.

Hans, som tycker att vädret i södra Sverige är bättre i väderleksrapporten än live.

MC.

2011-05-01T03:56:00.000-07:00

Motorcykel?

Ja då har man sett några hundra motorcyklar, i dag var den årliga motorcykelträffen, jag är dåligt uppdaterad, vet inte vad träffen kallas, vet inte hur dom kör, vet inte hur många det var, vet inte var slutmålet är. Men av en tillfällighet fick jag veta att det var något på gång med en massa motorcyklar nere i södra hamn, dom skulle köra därifrån vid kl. tolv och enligt uppgift avsluta det hela i Piteå. Allt detta var hörsägen och dessutom lyssnade jag inte så noga.

På söndag morgon poppade dessa ofullständiga uppgifter upp i mitt huvud så jag sa till min fru att jag ska gå och titta på en massa motorcyklar, "var då" frågade hon, "jag vet inte" sa jag men jag tror det är södra hamn som gäller. Så jag tog på mig kepsen och gick ut, redan i trapphuset hörde jag mullret av motorcycklar, när jag kom ut såg jag dom också, fast på ett par hundra meters håll så det var inga detaljer men jag gick mot dom så det blev närmare och närmare, Klockan var inte tolv så jag hade fel tid men det brydde sig inte dom om, dom bara körde på så det var tur det var många annars hade jag missat allt, men jag är nöjd, jag såg nog några hundra och det räckte.

Det var många modeller både på cycklar och förare så visst var det sevärt men det blåste kallt så jag var nöjd när dom sista passerade så jag fick gå hem.

Hans, som kanske drömmer om motorcyklar till natten.

Zorro.

2011-04-30T07:02:00.000-07:00

Sovande hustru.

Jag vet inte om ni lagt märke till det men det börjar bli ljust om morgnarna, jag blev varsle det på ett handfast sätt en morgon för någon dag sedan när jag vaknade. Min fru tycker inte om att det är ljust när hon ska sova därför har hon en Zorromask men utan hål för ögonen, det har ju varit mörkt hitintills men som sagt nu börjar det ljusna.

En morgon när jag vaknade från min djupa sömn och slog upp mina himmelsblå så tittade jag rakt in i en svart mask, yrvaken som jag var så var det en mindre chock, om jag ska vara ärlig så höll jag på att hoppa ur sängen, som tur var vaknade jag till lite mer och kände igen min fru på hennes hemtrevliga snusande så jag lugnade ner mig.

Efteråt har jag tänkt på vilka faror man utsätter sig för i livet, till och med när man vaknar efter en natts sömn, om inte jag fått nerverna under kontroll och hoppat ur sängen skulle jag förmodligen kört huvudet genom en garderobsdörr som så att säga ligger i hoppriktningen. Av smällen skulle säkert min fru vaknat och ni kan ju tänker er hennes chock av den syn hon skulle möts av med mig på alla fyra med huvudet i garderoben.

Hans, som har ett spännande liv.

Solen lyser.

2011-04-27T02:58:00.000-07:00

Innergården där vi bor.

Vi steg upp i morse till en ny strålande, solig dag, jag fick en idé som jag förmedlade till min fru, tänk om vi skulle gå ut och springa nakna i solen bara för att få lite sol på oss. Min fru skrattade åt förslaget, faktiskt skrattade hon onödigt mycket, men så där är det, även om man är seriös så kan man bli utskrattad. Nu blev det inget spring i alla fall, jag tittade ut och fick se snödrivorna som ligger kvar vilket gjorde att jag blev mindre intresserad av spring i solen.

Jag är nyklippt! Tog en snabb promenad till närmaste frisör, den som hade tid med mig har aldrig klippt mig förut men jag tänkte att han har säkert klippt andra gamla gubbar och det är väl inte så stor skillnad från gubbe till gubbe. Han frågade om jag ville ha kort i nacken och vid öronen, ja tack sa jag men då visste jag inte att mina öron tydligen möttes mitt på huvudet, så kortklippt över hela huvudet har jag aldrig varit sedan jag var snaggad i sextonårsåldern.

Det är lite spännande att gå till frisören nu för tiden, jag tar av glasögonen när jag ska bli klippt sedan är allt dimmigt till dess jag är klar och då är det liksom försent att protestera. Nu vet jag inte om jag skulle ha protesterat i alla fall, det är ju bra om det är kort då behöver man inte gå så ofta, jag tror den här klippningen duger bra över midsommar också.

Nu ska vi strax cykla till kolonilotten så vi får dagens motion.

Hans, nyklippt och snart nymotionerad också.

En vårdag.

2011-04-23T08:15:00.000-07:00

Krokus igen.

Det kanske finns en och annan som tycker att jag är tjatig om krokusar, det finns ju inga andra blommer som blommar på kolonilotten den här årstiden, dessutom är det ju där vi är varje dag som det är vackert väder. Och det har det varit i dag för att inte säga gudomligt väder, solen har lyst från en molnfri himmel hela dagen.

Vi cyklade till kolonilotten vid tiotiden, oj vad skönt. Först gjorde vi lite nytta, plockade bort gamla vissnade fjolårsväxter bland annat vilket gör att rabatterna ser mycket prydligare ut, efter det var det fika och lite småplock och sedan satte vi oss i var sin solstol och solade en timme, det var så varmt att man kunnat sitta naken om man velat. Min fru hade trosor på sig, bland annat är det bäst jag skriver, hon hade dessutom jeans, strumpor och en tröja. Jag hade ungefär samma klädsel förutom trosorna, jag körde med ett par gamla kalsonger.

Som ni ser var vi anständigt klädda, det är inte så svårt nu för tiden, man vill ju inte visa upp sin på grund av skrynklor russinliknande kropp. Visst är det grymt, enda valet att behålla en slät kropp, fri från skrynklor är ju att äta mer och mer, det borde finnas en uträkning på hur mycket man ska äta i förhållande till sin ålder för att inte bli skrynklig.

Detta för ju i och för sig med tiden med sig andra besvär som att man inte kan gå in genom ytterdörren utan att få skavsår på båda höfterna. Det vete f-n om jag inte väljer skrynklet.

Nu har vi cyklat hem och jag sitter här och skriver medan min fru pysslar med middagsbestyr i köket, visst ät det mysigt när man hör sin frun pyssla medan man själv håller på med andra viktiga saker som man gillar att hålla på med. Efter en stund kan man gå in till ett dukat bord och äta sig mätt, det är inte alla som har det så bra, en del stackare får laga maten själv.

Hans, som just nu lever i en rosenskimrande vardag.