Juldagen.

Jag vet, det är inte juldagen nu men det var det när jag tänkte skriva det här.


Juldgsmorgonen var vacker som ett vykort, ( man brukar säga så, alla vykort är inte vackra)men det här vykortet var otroligt fint, vi bestämde oss för att ta en promenad runt Skurholmsfjärden, nu tog jag kameran med, rimfrosten som jag missade att fota förra gången hade hoppat upp i träden igen, hur nu rimfrost kan hoppa?


Jag höll inte på att komma runt fjärden i rimlig tid bara för att jag hela tiden stannade och tog bilder, men många bilder blev det, här visar jag två. Innan kvällen var rimfrosten på marken igen och där gör den sig inte lika bra, det är liksom svårt att urskilja den i snön.


Det var vad jag tänkt skriva på juldagen, det kanske inte gjort något att det inte blev av det var väl inte direkt något som man skulle få Nobelpriset i litteratur för.


Hans, rimfrostbeundrare.

Tomten.

Jomenvisst, det kom en tomte, han var lång och smal, den tomte som kommit till oss tidigare år har varit lite vidare så att säga, först tyckte jag lite synd om honom, jag trodde att han gått ner i vikt på grund av stress men så var det nog inte, jag tror det var en nisse, tomtefar verkade finnas i bakgrunden och styra upp det hela, men nissen skötte sig bra.
Lite snopet var det att vi fick en pryo men sedan han delat ut klapparna så kändes det ok.
Hans, nöjd, mätt och belåten.

Äntligen.

Nu är det julafton! Vad jag har väntat! Men det är lite jobbigt att i morgon är det jättelänge till jul igen, livet är tungt.

Jag hittade en sömndrucken tomtemor i granen i morse, det var kul, hon är lite mullig men det ska en tomtemor vara, jag tycker hon är söt. Men tänk att dom är så små? Märkligt.
Eftersom vi ska fira julafton i Gammelstad är det rätt så lugnt, vi har bara oss själva att hålla reda på, jag tror vi klarar det.

GOD JUL till alla som eventuellt läser detta.

Hans, i julstämmning.

Snön ligger vit på alla tak.

Nu är det dan före dopparedan, spänningen stiger, hur blir det? Har jag varit snäll i år? Hittar tomten igen mig och i så fall har han med sig några klappar till mig? Nä nu får jag lägga band på mig, det kommer säkert att gå bra.

Det är i alla fall perfekt julväder med nysnö som gör allt vitt och vackert, i går var det ändå vackrare, då fanns det rimfrost och snö på alla träd, när jag gick min promenad var det så vackert så det inte går att beskriva och jag hade glömt kameran hemma, det är som en fotograf som jag känner sagt: "ha alltid kameran med ett motiv kan försvinna på någon minut," innan jag hunnit hem började det blåsa, nu är rimfrosten på marken och där är den svår att urskilja bland snöflingorna. Nåja det är fint ändå, minus 6 grader så vi får nog ha snö över jul.

Julafton blir nog lite annorlunda i år därför att en del barn och barnbarn inte kommer hem till jul, men dom kommer till nyår så det blir nog bra.

Hans, i väntans tider (jag är inte med barn)

Förklaringen.

Nu vet jag varför det var tomtebrist på skyltsöndag. Enligt DN.

Julesnö?

Nu har vi fått snö, i går förmiddag när vi gick våran motionsrunda så snöade det så man knappt såg var man gick, det var ingen snöstorm men snöflingorna var stora och föll väldigt nära varandra så det drog bra. Hoppas bara det ligger kvar över jul och nyår, sedan får den gärna försvinna.
Jag gick och lyssnade på "Från doktor Klimkes horisont" av Håkan Nesser, den har hängt med några gånger så den tog slut innan jag var hemma. Den var rätt så bra men det var fem noveller och jag lyssnar nog hellre på en hel roman, ett plus är att Håkan Nesser läser själv och jag tycker att han är jättebra att lyssna på.
Nu har jag laddat MP3-spelaren med "Tyskungen" av Camilla Läckberg och idag var första dagen jag lyssnade på den, det tar bara femtio minuter att gå runt så jag har inte kommit in i den riktigt än, det tar ju lite tid innan man blir bekant med alla som är med.
Inga lyssnar på "Tänd ett litet ljus" av Maeve Binchy och hur den är vet jag inte därför att jag inte frågat. Däremot vet jag att den tar tjugosju timmar att lyssna igenom så hon är vältränad när den är slut.
Det är i alla fall bra att lyssna på talböcker när man går ut och motionerar, tiden går fortare när man lyssnar på en bra bok, men det är enda tillfället som det funkar för mig, hemma kommer det in störningar så jag kommer av mig och måste spola tillbaka och på kvällen somnar jag.
Hans, motionär.

I bagarstugan.

I dag har vi bakat i tre-fyra timmar, det var kul. Det är Lena och Börje som brukar baka i bagarstugan på Hertsön och nu har dom bjudit med oss, man kan väl säga att vi deltog som lärlingar.

Börje gjorde upp eld i bakugnen men sedan var han tvungen åka i väg på andra uppdrag så därför fick jag en snabbkurs i gräddandes viktiga värv, vi har vinter nu så jag var lite frusen när vi kom dit, därför tyckte jag att det var skönt framför bakugnen till att börja med men det är klart efter ett tag var det lite "överskönt" men jag klagar inte jag slapp gnälla över att jag frös.

I alla fall, det var roligt att grädda mjukkakor, jag fick nagga dom också, vad jag förstår var det bland det viktigaste i hela processen. En stund in i bakandet och i mitt fall gräddandet tog vi kaffepaus med macka på nygräddad mjukkaka, det var gott.

Vi blev klara med baket förvånansvärt snabbt, det är väl som man brukar säga "när man har roligt går tiden fort".

Det blev en del att knapra i sig också, nog räcker det här över julafton skulle jag tro.

Tack Lena och Börje för att vi fick komma med!

Hans, brödgräddare.

PS. Snuvan gick över på två och enhalv dag så det var inget att gnälla över, men det har jag ju redan gjort.DS.

Rinnsnuva.

Torsdag den 4/12 åt vi årets första julbord, det var PRO Centrala Luleå som ordnat julfest i IOGT-lokalen på Köpmangatan, alltså på krypavstånd från oss, nu var det inget som vi behövde utnyttja eftersom man inte får servera olämpliga drycker drycker i IOGTs lokal, tror jag i alla fall, jag har inte frågat.

I alla fall var det en trevlig tillställning som vi fick uppleva tillsammans med ett hundratal andra gamla gaggiga gubbar och gummor. Nu skriver jag för snabbt igen, det var inte sant, för det första var många yngre än vad jag är och jag är inte gammal, sedan att vara gaggig, det var mer ett skämt, dumt kanske någon tycker men jag säger dumma saker.

Avslutningsvis var det god mat, trevlig underhållning, och lotterier som jag och min fru vann så många vinster i så det nästan var pinsamt att gå fram och hämta dom sista, till vårt försvar kan jag säga att vi inte mutat någon, det var ren tur som tyvärr redan övergivit oss vilket jag upptäckte när vi skrapade triss på lördag.

Om jag ska klaga på något i den träffen så är det att jag förmodligen fick överta någon bacill eftersom jag vaknade på lördagsmorgon av att jag nös tre gånger och sedan dess har det runnit från näsa och ögon så jag numera ser ut som Rudolf med röda mulen, om han nu var rödögd också, det vet jag inte.

Jag ska inte klaga, det är minst ett år sen sist. jo jag ska klaga det är dötrist att gå runt att snora hela tiden.

Hans, rödnäst, rödögd och kletig.

Strip 2

Jag kanske blir tjatig, men så är det. Vi är ju typ 146 år tillsammans.

Skyltsöndag.

Okänd art bland tomtar, troll, änglar m.m.

Nu har vi upplevt årets skyltsöndag, med nära nollgradigt och ett ymnigt snöfall var eftermiddagen perfekt för att komma in i den rätta julstämmningen....till att börja med men efter en timma när man såg ut som en snögubbe och dessutom inte såg nåt på grund av igensnöade glasögon kändes julstämmningen lite påträngande.

När jag var liten och bodde i Smedsbyn fanns det tre affärer, men det var bara en som lade ned lite intresse på julskyltning och dessutom hade en tomte som kom ut med ojämna mellanrum och delade ut godis. Det var en höjdare.

Efter det har jag väl varit på skyltsöndag vart och vart annat år med mer eller mindre intresse, mer när vi hade småbarn, mindre när dom blev för stora och inte ville följa med, sedan mer igen när vi fick barnbarn, och fick låna dom, även om nu vårt första barnbarn var så rädd tomten så det var en pina för honom, men dom ska härdas.

Nu var vi bara vuxna och det värsta var att tomtarna har avtagit så man fick leta efter dom, det är nog ingen som har tid eller ids att klä ut sig till tomte nu för tiden, jag har slutat tro på tomten men det var ju rött och juligt med dom i vimlet.

Nu har jag tänkt till, det kanske var på grund av dom igensnöade glasögonen det verkade tomtetorka.

Hans, tomtediggare.

Kulturhuset.

Visst har vi ett vackert Kulturens Hus i Luleå?

Vi har tretton grader kallt i kväll och jag gick ut för att tillsammans med Stefan ta lite kvällsbilder i stan, det var kallt! I alla fall jag höll på frysa öron och näsa av mig men det blev en del fina foton som ni bara får se ett av nu, jag kanske visar nåt annat någon gång senare på året.
Hans, kvällsfotograf

Strip

Sanningen är brutal.

Markus

På söndag kl. 1300 gick jag till Smedjan för att kolla på en av våra idoler, inte direkt min idol utan jag ser det större, jag menar det är många i Sverige som har Markus Fagervall som idol.
Nu var han i alla fall i en av vår stads gallerior som heter Smedjan och prick klockan tretton gick jag dit, det var ingen Markus där men däremot några hundra andra människor. Jag kom inte in! Men efter att ha slingrat mig lite var jag i alla fall innanför dörren.
Det hände inget första tio minuterna men sedan började folk som stod längre fram skrika så jag tänkte nästan springa ut igen, men eftersom jag är lite trög hann jag inte det innan jag kom på att nu kom han, sångaren, isdansaren och mannen som satt Övertorneå på kartan. Jag måste vara ärlig och säga att jag såg honom inte, jo till sist när jag ställde mig på tå såg jag lite av hans hår, han hade en sån frisyr så det stod några tofsar rätt upp och dom såg jag.
Jag hade kameran med och när jag höll den så högt jag nådde så fick jag den här bilden, men Markus var nog i dålig form han blev så suddig på bilden. När jag tog första bilden hade alla andra fått samma idé så då blev det bara en bild på en massa armar med digitalkamera (tänk att alla har kamera nu för tiden) men efter tredje försöket lyckades jag, om man nu inte har så stora krav på lyckade fotgrafier.
Efter fotograferingen började han sjunga och då gick jag hem, men förstå i alla fall att det var en upplevelse, jag var ju med en fot inne i samma lokal som Markus Fagervall.
Hans, kändisfotograf!

Fåglar

I dag verkar vintern nafsa oss i bakhasorna, åtta grader kallt, lägsta temperaturen, som jag vet i centrala stan i år. När vi skulle ut på motionsrundan började det snöa, vi gick ändå, det vräkte ned men innan vi var på halva vägen slutade det lika plötsligt, det kanske kom två centmeter.

För två veckor sedan när jag gick samma runda var det cirka två meter is ut från land runt Skurholmsfjärden. Vad jag inte fattar är att ändena är kvar! dom simmar runt i nollgradigt vatten och traskar upp på isen, hur kommer det sig att dom inte fryser fötterna av sig? Om jag skulle göra så skulle jag garanterat vara skinnflådd under fötterna efter två steg, skinnet skulle sitta fast i isen, inte ändernas, otroligt.

Varför åker dom inte? Dom har ju vingar och behöver inte beställa plats på flyg eller tåg, det är ju bara att sticka.

Jag uppmärksammade en annan fågelart på samma utflykt, sidensvansar, dom har det kul den här tiden, sitter i rönnar och blir på kanelen av rönnbär! Däremot funderade jag på vad dom gjorde i en björk femtio meter längre bort, där finns ju inga rönnbär. Men jag kom på det, dom var fulla! Man vet ju hur folk är, när dom kommit igång så vill dom surra, man säger ju så kloka saker när man är full men vill ju att någon ska lyssna (inte om man blir för full då skiter man i det), det är samma sak med sidensvansar, dom vill snattra och dom vill ha sällskap, vad är bättre än en stor björk då.

Hans, fågelkännare?

En medelålders man.

Nu har vi firat Stefan som fyllde fyrtioett år i går. Det var inget större kalas men riktigt trevligt, bland gratulanterna var storebror Ulf med fru, hur länge han nu är storebror, enligt Ulf så är Stefan nu så gammal så att han nästan är äldre än sin äldre bror!
Jag vet inte hur det blev så men Stefan protesterade vildsint. Anette med man var där också och gratulerade, dessutom fick han massor av grattiskort, telefonsamtal och en del blommor så han var nöjd med kvällen.
Det är skönt se att det finns snälla människor.
Vi var där hela kvällen så det blev mycket smörgåstårta, annat kaffebröd och godis.
Hans, fullproppad.

Luleå Basket.

Nu är vi en upplevelse rikare, för första gången har vi varit och tittat på en match i dambasket, (frånsett när vi för cirka tjugo år sedan såg vår dotter spela en match som slutade med en vrickad fot som med tiden stoppade hennes eventuella karriär inom dambasketen.)

Anledningen till denna upplevelse var att jag i ett lotteri vann en och enhalv biljett till matchen mellan Luleå Basket och Eskilstuna, så för förtio kronor fick jag och min fru se matchen.

Det var ju kul! Man kan inte säga att det var spännande eftersom Luleå var så mycket bättre, 83-54! Eftersom vi inte ens kan reglerna ordentligt vågade vi inte prata så högt om anledningen till avblåsningar och straffar men vi anammade ett vinnande koncept, när resten av publiken applåderade eller buade så gjorde vi det också, på det sättet verkade vi proffsigare än vi var. (var, för att lite mer vet vi nu)

Det var roligt att Luleå vann även om detta enligt initsierade var självklart eftersom Luleå ligger trea i tabellen med samma poäng som ledande Telge, medan Eskilstuna ligger sist med noll poäng.

Jag började tycka lite synd om Eskilstuna men när jag viskade( man vågar inte säga sånt högt i en hemmamatch) det till min fru fick jag en blick som helt klart avslöjade vem som är mest patriotisk av oss två.

Vi fick lite mersmak men man är lat också så vi får se om det blir någon mer i år.

Hans, en av 800 åskådare.

Fars Dag.

Jag fick ingen slips, det var bra jag behöver ingen. Men jag blev uppvaktad!
Om jag får säga det själv så var det helt riktigt, jag har lagt ned en oerhörd energi på att vara en god far, det har inte alltid lyckats,man kanske kan säga att det har misslyckats oftare, men jag har lagt ned energi på det och det ska belönas.
Jag fick presenter också, kläder, böcker, godis, mat, vin och Ginger Bender.
På kvällen körde vi i en dimma som nästan var ogenomtränglig till Gammelstad där vi hade några trevliga timmar med fam. Larsson. Tillbakavägen till vårt lilla hem var nästan lika ogenomtränglig och dessutom hade det börjat regna, men allt gick bra, vi kom hem.
Hans , nöjd fader.

Julros.

Nu blommar våra julrosor! Jag vet... det är inte jul än så dom är lite odresserade. Visst är dom vackra?

Vi har två stycken, den äldre har vi haft i tre-fyra år, den blommar varje jul, sedan till våren tar vi den till kolonilotten och gräver ned den i en blombänk bakom stugan i nord-ost läge, vad jag förstår gillar den inte sol men där trivs den och frodas, sedan gräver vi upp den till hösten just innan den fryser fast, planterar den i en kruka och placerar den på vår inglasade altan.Den hade blomknoppar redan då.

Julrosor ogillar att stå över ett element i en lägenhet, den första vi köpte placerade vi i köksfönstret, den dog efter två veckor och då var det inte ens jul.

Men nu har vi lärt oss, nu står dom svalt och blommar i ett par månader så det är ingen fara att den redan blommar det är säkert fler blommor till jul.

Det är en härdig blomma som tål minusgrader, lite längre söderut blommar den utomhus till jul!

Till er som bor söder om Stockholm, ett tips som jag såg i en tidning, gräv ned en på en skuggig och lite fuktig plats, vid juletid kan man gräva upp den, sätta den i en kruka som ni placerar vid ytterdörren, på utsidan förståss, elegant!

Det är vad jag vet om julrosor, jag är ingen expert men jag tror jag vet.

Hans, Julrosdiggare.

Pubkväll.

Nu har man varit ut och slagit runt! Det är inte precis varje dag det händer men i gårkväll var jag och tre före detta jobbarkompisar på puben.
Vi satt i fyra och en halv timme och snackade om allt mellan himmel och jord och eftersom vi nu var på en pub så drack vi öl hela tiden. Där var mycket folk och rätt så surrigt men lugnt, det mest dramatiska som hände var att jag spillde lite öl på Stig så han såg ut som om han kissat på sig.
En sak är lite konstigt, har dom bara lättöl nu för tiden i kranarna? Vi hinkade i oss massor med öl och gick hem utan att ragla ett dugg, samtliga!
Det enda som var lite jobbigt var att hinna hem utan att kissa i byxorna, jag lyckades, i det fallet vet jag inte hur det gick för kompisarna eftersom vi skildes åt på Sandviksgatan.
Det var i alla fall trevligt och ett antal viktiga saker blev avhandlade.
Hans, fortfarande nykter.

Filmrecension.

Eftersom jag har upplevt en ovanligt stressig början på veckan har jag inte offrat någon tid på bloggen. Men nu ska jag berätta att på söndag kväll var jag, Stefan, Ulf och Pia och såg James Bond, senaste filmen: Quantum of solace.

Nu är väl inte det så mycket att berätta jag tycker att det var den sämsta av alla Bondfilmer. Man har drivit aktiontemat så hårt att det var svårt att hänga med i svängarna, hela filmen var typ musikvideo med snabba klipp och bilder som snubblade över varandra, jag kanske är lite för gammal för den typen av film men jag tyckte det var svårt att veta vem som sköt på vem och varför. Nu var det kanske inte så viktigt för man visste ju vem som skulle vinna.

Filmen börjar med en biljakt och där sköt bovarna, eller vad dom var, minst 7000 skott sedan sköt Bond 5 skott och då körde bovarna över en brant och brann upp, klart. Sedan var det mest rörigt, och jag håller med en rececent som skrev "vad var handlingen egentligen". Det fanns inte ens någon Bondbrud, i alla fall ingen som man kunde peka ut och säga, hon var det.

Med andra ord om inte alla föstått det nu så rekommenderar jag inte filmen i alla fall inte om man är över femton år och det är jag.

Hans (F.d Bondfan.) (( läses Bånd och fan som beundrare))

Vintervarning.

För första gången i höst (det gäller i Luleå, ute på landet där lantisarna bor har det kanske snöat tidigare) var det snö på gatorna när jag vaknade, asfalten blev vitare. Nu skiner solen och det är minus 0,2 grader så jag misstänker att det blitt vitt inte är beständigt så det blir nog grått igen.

Vi har i alla fall kollat underlaget, inte genom att åka skidor men vi har i rask takt gått runt Skurholmsfjärden, det är en gång och cykelväg som heter Hälsans Stig, Blodomloppet, Russinvägen, mm. Jag minns inte vilket som är det officiella, jag förstår inte heller vad Russinvägen syftar på? Alla som går där är väl inte skrynkliga.

Hans. Nymotionerad.

Fullmatad fredag.

Sista dagen i oktober blev en innehållsrik dag, det började tidigt med att jag träffade en kameramontör för att lära mig sköta våra bevakningskameror i garaget.

Efter det åkte vi på Hantverksmässa i Arcushallen, där vandrade vi runt några timmar, kollade på alla hantverkare, hur duktiga är dom inte! Det är inte klokt så kreativa människor det finns, även om nu någon beställt sina grejer från Kina vilket jag faktiskt inte tror så om så skulle vara, det är ju också kreativt.

Vi åt lite lunch, träffade en del bekanta, både Inga och jag träffade gamla arbetskamrater, och vi träffade en kusse till mig också.

Lite shopping blev det också mest billigt krafs som vi måste ge bort som julklapp åt våra barn för att bli av med dom. (Inte barnen,krafset)

Sedan vid femtontiden på eftermiddagen badade jag bastu med några andra gaggiga gubbar, skönt.

På kvällen kom sedan dagens höjdpunkt, vi gick till Kulturens Hus och tittade och lyssnade på Magnus Betnér som jag gillar skarpt, han tänker som jag i mycket (men inte i allt) men han är bättre på att framföra sina åsikter än jag.Han är bra, det kanske inte är alla som pallar för allt han kläcker ur sig men det mesta är otroligt bra, det är nog rätt så livligt mellan dom öronen.
När vi kom hem vid tiotiden måste vi gå ner i varv lite så vi tittade på tv ett par timmar innan vi gick till sängs.
Hans. Nöjd med fredagen.

Dansglädje

En lite försenad bild från pro-dansen förra vecken, vi är inte i bild.

Det blir en mager vinter, så här ser mangolden ut som vi skulle leva av i vinter, men rådjuren mår säkert bra.

Sen surströmmingspremiär.

På lördag var vi till Måttsund och blev bjudna på surströmming, det var hög tid att ha premiär, vanligt folk käkade den i slutet på augusti men bättre sent än aldrig. Det var gott som vanligt, jag har alltid så bråttom att börja äta den när jag kommer till bords så jag har inte tid att sitta och pilla med tunnbröd för att göra mackor, först när man har tillfredställt sitt första begär efter dom läckra strömmingarna kan jag kosta på mig att lägga ut strömming, mandelpotatis och lök på en bit tunnbröd och smaska i mig på ett brukligt sätt.
Hur det kan finnas människor som inte tycker om surströmming är helt ofattbart, den enda ursäkten som finns är väl i så fall att dom aldrig smakat för har man gjort det så är man fast. Jag kan förstå att dom som för första gången känner lukten blir lite chockade, men lite mod måste man ha annars missar man många läckerheter.
Det är en del som kallar surströmming för rutten fisk men sånt ska man inte bry sig om av den anledningen att om man säger så har man bevisat att man pratar utan att ha en aning om vad man säger.
Tack för senast Ingeborg.

Hans, fortfarande mätt.

PRO 60 År.

Vi var med på festen! Tillsammans med ca 600 andra människor firade vi på Piteå Havsbad att PRO-Norrbotten fyllde 60 år.

Tänk att under alla dom sextio åren har jag funnits med! Inte som pensionär, men jag har funnits.

Festen började kl. 14,00 och eftersom vi åkte buss dit så kom vi i rätt tid, i samband med att vi gick in upptäckte vi att vi glömt biljetterna hemma! Det var ju inte bara att ta bussen hem eftersom den skulle gå klockan 21,00. Nå dom var snälla vi fick komma in sedan dom kollat att vi fanns med på en lista över deltagare: Hans Söderberg x 2 stod det så även min fru var välkommen.

Det var bordsplacering och vi hamnade vid ett bord med bara trevliga människor, där stod redan en förrätt och väntade, den åt vi upp så det började bra. Efter det sa toasmastern att vi fick börja knapra på förrätten och sedan skulle det bli tal, så vi låg liksom före tidschemat.

Talen blev lite långtråkiga men sedan fick vi mat och då piggnade vi till igen..

Det blev en hel del underhållning, bäst var pro-kören från Boden (Bilden).

Så började dansen,Vi var uppe redan första biten, det var lite "sällsynt" eftersom vi inte dansat på närmare tio år men det gick över förväntan och var kul så om det inte går över börjar vi nog springa på dans igen, nä förresten vi är nog för lata.

Vi klev på bussen och var i vårt lilla hem vid 22,30.

Det var för oss nu för tiden en lite ovanligare kväll men trevligt som omväxling.

Hans. Dansant för en kväll.

Kulturell igen...

Jomenvisst, i går var vi till Kulturens Hus igen, kan man bli överkulturell? Nä det är nog ingen risk, jag överdriver lite, så mycket kulturaktiviteter konsumerar vi nog inte men det har blivit väldigt mycket mer sedan vi fick vårt tjusiga Kulturens Hus i Luleå.

Från torsdag t.o.m. i dag är det Kulturfestival för och med minoriteter. Det lär finnas fem officiella minoritetsspråk i Sverige men på festivalen finns också en del av övriga Europas många minoritetsspråk.

Där var vi i går och kollade på hantverksmarknad, jojk och en massa annat. Det var mycket folk där och visst såg man en hel del samer, romer, eventuellt tror jag där var någon eskimå och till och med en indian och naturligtvis var där en massa andra som man inte kunde placera i någon viss grupp mest för att dom inte var klädd i någon folkdräkt eller annan utpräglad klädsel.

Nå vi blev kvar där ett par timmar och såg på uppträdande och lyssnade på sång utan att förstå ett ord. En sak (förlåt alla samer) men jojk tycker inte jag är så otroligt vackert som en del säger, naturligtvis kan det bero på att jag inte är speciellt musikalisk.

Efter det knatade vi hem och hade en lugn och skön eftermiddag, det enda jag ångrade var att vi inte stannade till dess att det blev maskdans, jag har aldrig sett maskar dansa.

Det var inte så dumt att jag la på nabbdäcken, i morse var det 3 minus och frost på gator och torg. I och för sig har jag inte kört bil i dag men om så hade det varit bra.

Hans (kulturpackad)

Nabbdäck på!

I dag öser regnet ned och under veckan har jag lagt på nabbdäcken på bilen, det är inte i fas med vädret men nu är det gjort.
Vår bil står mest i garaget och där spelar det ingen roll vad man har för däck, om man däremot är ute och kör på torr asfalt hörs ett irriterande knaster från däcken, ungefär som om man kör på tunnbröd.
En annan eftermiddag under veckan var vi till ett trevligt par som vi träffar ibland. Där spelade vi triangelspelet, ett spel som kräver ett skärpt intellekt, mycket logiskt tänkande och ett visst mått av matematiska kunskaper. Mycket trevligt.
Jag kanske inte behöver berätta vem som vann.
Hans. Triangelspelvinnare.

Herr Gårman?

Kan inte annat än förundras över idén att Vägverket ska byta skyltarna vid övergångsställena till en kvinnlig figur. Vilket trams! Dessutom mycket oövertänkt, det måste ju finnas fler kategorier som känner sig diskriminerade. Damen på den nya skylten är rätt så slank, alla dom som inte är det då? Det finns säkert dom som tycker att det är pinsamt att gå över om man är tjock och tänker "den skylten är nog inte för mig" och sedan står dom där till dess att dom fryser ihjäl.

En kategori som jag skulle förorda att man gör nya skyltar till är nudisterna, men då blev det väl folksamling vid övergångsställena.

Hur är det med pensionärerna då, som vanligt tänker ingen på dom, inte ens Vägverket som ändå verkar ha så gott om tid att sitta och klura ut dumheter. Men jag har tänkt på oss och bjuder på en lämplig variant av skylt vid övergångar.
Hans (enl. skylten i övergångsåldern)

Medlemsmöte.

I går var vi på medlemsmöte i kolonilottoföreningen. Första gången vi som nyblivna medlemmar gick på ett möte hade vi den uppfattningen att kolonister var ett fredligt släkte som träffades och pratade blommor och blad, vi blev snabbt övertygade att så inte var fallet eftersom vi hamnade på ett riktigt klösmöte, alltså i betydelsen att man var väldigt osams.
Som tur var så var nog det ett av dom värre så det vi var på i går var hyfsat, men man får säga nog finns det olika uppfattningar om saker och ting. Det jag inte fattar är hur en del kan lägga ned energi på saker som i varje fall jag tycker är bagateller.
Vad jag har märkt är att folk ställer nog inte upp på samma sätt i föreningar som gammalt tillbaka,men det tror jag är så i samhället i stort, vi är mer egotrippade, "jag har inte tid att jobba på föreningens ytor, jag har fullt upp med min egen lott".
Så med andra ord: frivilligt arbete till en förening nu för tiden kan inte vara frivilligt då blir inget gjort, tråkigt men sant i dom flesta föreningar.
Nå nästa möte blir årsmötet nästa år så det är ett tag dit.
Kollonilottomedlem Hans.

Tomten är död!

Jag läste i tidningen att skådespelaren Harry Nyman avlidit, vem ska nu vara tomte i Stadsparken. Tråkigt.
Hans.

Kolonilotten går i ide.

I går och i dag har vi cyklat ut till kolonilotten för att invintra den, jag tror inte att det blir vinter på några veckor än men det växer inte så bra nu så det är lika bra att avsluta denna sommar.
Det har varit fint väder med sol hela dagen dom sista två dagarna, ytterligare en anledning att köra lite hårt där ute.
Det ända vi har kvar i trädgårdslandet är jordgubbarna och mangolden, dom tål ju kyla men mangolden har snart rådjuren käkat upp och jag vet av erfarenhet att nästa dom kastar sig över är jordgubbsplantorna. Tidigare år har dom sparat jordgubbarn till dess att den första snön kommit men då gräver dom fram plantorna och äter ned dom till rötterna, det gör inte så mycket för det kommer nya nästa vår.
Däremot har jag försökt skydda äppelträd och en del andra buskar som dom också gillar men det unnar jag dom inte, dom ger ju inte något tillbaka. Jag har funderat på att snara ett av dom och äta upp det men det kanske stannar vid en fundering.
I går kväll var vi och lyssnade på en resebyrå som pratade om sina resor, det dom pratade mest om var en resa till Kina men den har vi varit på så det blir nog ingen mer den närmaste tiden även om den var bra.
Det känns skönt att det inte fanns nåt som frestade, man börjar bli lite lat på gamla dar även om det brukar bli bra bara man kommer sig för.
Nu ska jag gå och äta löja.
Hans.

Den långa resan.

I går körde jag mer bil än jag gjort hitintills i år, det betyder inte att det var så förfärligt långt utan att jag knappt kör bil numera, bor man mitt i stan så går man eller cyklar till det mesta.
Vi var i alla fall tur och retur till Haparanda, det betyder tjugofem mil!
Vi var utomlands också, till Torneå, för att köpa kanelbullar... det fanns inga!
På den tiden vi hade fritidshus i Nikkala handlade vi ofta i Torneå och då fanns det minsann världens godaste kanelbullar, en del kallade dom texasbullar, på finska heter dom enligt Inga i alla fall kaneli bolla. (=tornedalsfinska)
Sedan blev det Ikea, vi hade inga planer på att handla där så det blev bara två plastburkar! Men Stefan som var med shoppade lite mer.
Efter det åkte vi till Nikkala och hälsade på Ingas lillasyster som var det egentliga målet för resan. Där åt och fikade vi så att vi knappt kom in i bilen när vi med tiden åkte hem.
Stefan stannade kvar i Nikkala och tar bussen hem på söndag.
Inga somnade ett tag i bilen så det blev en fridfull hemfärd och sedan var hon ju pigg på kvällen.
En bra dag/Hans.

Rönnbär eller snö.

Jag har läst och nu också själv konstaterat att det blir mycket rönnbär i år, enligt bondepraktikan betyder det att vi får lite snö! Rönnen ska inte behöva bära två tyngder samma år! Varför då? Det borde den väl klara.

Nu finns det en annan lära som säger, massor med rönnbär massor med snö!Det är för att fåglar och andra kräk som lever på bär och sånt inte hittar några om det är en massa snö i vägen men då ställer rönnen upp och ser till att det kryllar av rönnbär på säkert avstånd från snödrivorna.

Visst är det listigt? Och det listigaste är att om vi nu till våren minns hur mycket rönnbär det var i vinter och dessutom minns hur mycket snö det var så är det svårt att avgöra vilket av påsåendena som är fel, om man nu inte har kännedom om hur många rönnar som procentuellt sett drösat ihop om det varit mycket snö eller hur många kräk som överlevt tack vare alla rönnbär.

Bondepraktikan ska stämma, men det vete f-n.

Hälsningar Hans.

Söndagsaktiviteter.

I dag har solen skickat sina halvljumma
strålar över Luleå, tyvärr var dom inte till någon större nytta eftersom den kalla vinden lätt kylde ned dom.
Vi körde som vanligt med sovmorron
eftersom det är söndag, sedan ut på stan, först till kulturens hus och åt lunch därefter biblio och lämnade igen böcker därefter lånade Inga en talbok som hon ska ha i sin ipod när hon går ut och går.
Efter det skulle vi vara kulturella och gick på konstutställning vilket blev en flopp, jag hade läst att det skulle vara Game Art utställning och trodde det var tavlor med sådana bilder som ju jag tycker är häftiga, det var det inte, utan några bildskärmar på väggarna där bilderna flimrade förbi i olika spel så jag gick hem, besviken.
Resten av dagen har jag suttit och manipulerat fotografier i datorn, det däremot har varit roligt, nu ska ja gå till tvn.
Hej/ Hans.

En regnig dag

Nu är det verkligen höstväder med hård blåst och regn, varför har ingen uppfunnit vindrutetorkare till glasögon? Varför har inte jag gjort det?
Det blir en innedag, det är enklare.
Efter det beslutet lade sig lugnet som en blommig filt över vår tillvaro ända tills att tre hungriga middagsgäster plötsligt rusade in, ja i och för sig var dom hitbjudna så det var väl inte så överraskande. Det var nog jag som tillbringat halva dagen under filten, min fru lagade mat under tiden, men jag hjälpte till och åt upp den.
Nu har jag just tittat på min idol i tv, Gustav Svensson. tänk om man var sån!
Efter Gustav är det Lena och Orup och då sitter jag här, men det vet dom ju inte om så dom tar nog inte illa upp.
Hans.

Att fylla en dag med aktiviteter.

I dag vaknade vi med förvissningen att vi inte hade ett enda måste att göra, det var skönt men vi steg ändå upp.
Efter morgonfikat startade jag datorn för att tävla i Topplistan på adressen: http://www.vetgirig.nu/qleague.php?lid=8 Det kan jag rekomendera, man får en fråga varje dag med e-post, nytt tema varje månad sedan är det bara att svara rätt, det har vi gjort denna månad, alltså 25 rätt av 25 möjliga. Det är ca 11000 tävlande varje dag! Man känner sig lite duktig, det är ett hundratal som har alla rätt, man vinner inget utom äran.
Efter denna varje dag återkommande övning satt jag kvar vid datorn ett par timmar, betalade räkningar, läste post,sorterade lite foton och surfade lite.
Efter lunch gick min fru till Granngården för att köpa en diskborste,för övrigt den bästa diskborste som finns, man säger i reklamen att den bör bytas efter trettio år, det tycker jag verkar onödigt tidigt.
Själv gjorde jag lite ärenden på stan, det tog cirka en timme och sedan blev det eftermiddagsfika.
Vi fikade framför tv:n, Inga ville se Oprah Winfrey, jag ser inte så ofta på henne men idag var det väldigt kul, i morgon fredag är det repris kl 10,40 om nån är intresserad.
Nu är det strax tid för kvällens tv, idag tittar vi på Höök om inte annat för att den är inspelad i Luleå.
Ja så gick det till att fylla en hel dag med aktiviteter, den blev fridfull, det enda nyttiga med den var väl en ny diskborste.
Hans.

Bondbönor är gott !

Jomenvisst, jag åkte ut till kolonilotten i går som jag skrev. Det är dags att avsluta där nu för detta år, det blev inte riktigt klart men än är det ju inte vinter så det hinns nog.
Jag plockade i alla fall dom sista bondbönorna, det blev inte så stor skörd men det räcker till en "Bonnagröt" till middag idag, det är gott, vi har skördat och ätit bondbönor tidigare i sommar och steker man lite sidfläsk till så är det en höjdare.
Är det någon som tänkt på hur väl förpackade bondbönor är, skidorna är kraftiga (ej ätbara) och på insidan har dom ett lager av nåt som ser ut som skumgummi där ligger bönorna skyddade för stötar och slag, naturen är otrolig men missade en sak, "skum-gummit" skyddar inte mot kyla! Det är väl slarvigt. Det var några bönskidor i ytterkanterna som blivit lite frostnypna som jag plockade och trodde att bönona hade klarat kylan, men icke, dom fick jag slänga.
Nu vet ni det om bondbönor.
Hans.

Lång startsträcka!

När jag startade den här bloggen trodde jag att jag skulle fortsätta nästa dag..... det är två och en halv månad sedan dess, skämmigt.

Men så här är det, när man är pensionär har man så mycket att göra så en del saker hinns inte med, man har ju aldrig någon fritid! På den tiden man jobbade var det ju helt klart när man skulle jobba och när man var ledig! Nu finns inga sådana klara gränser och bloggandet hör väl till det som man skulle göra på fritiden.

Detta var en lång krånglig ursäkt till att jag inte skrivit på denna långa tid. Men jag och min fru har hunnit med en hel del annat i sommar, ( min fru är inblandad i bloggnamnet, Hansinga, ett försök att få henne att skriva ibland, få se hur det går?) I alla fall har vi varit på semester till Mallorca där vi fick den stora äran att vara med när vår dotter gifte sig, det känns skönt att ha henne i hamn.

Nu ska jag åka ut till vår kolonilott så det blir inget mer idag, men kanske någon annan dag.
" Gammal man gör så gott han kan men dansar fan så illa."

Hans.

Bloggförsök

Nu ska här bloggas!
Men kanske inte idag.
Jag känner mig för till att börja med.
I morgon kör jag igång, kanske.
Hans.