Dansglädje

En lite försenad bild från pro-dansen förra vecken, vi är inte i bild.

Det blir en mager vinter, så här ser mangolden ut som vi skulle leva av i vinter, men rådjuren mår säkert bra.

Sen surströmmingspremiär.

På lördag var vi till Måttsund och blev bjudna på surströmming, det var hög tid att ha premiär, vanligt folk käkade den i slutet på augusti men bättre sent än aldrig. Det var gott som vanligt, jag har alltid så bråttom att börja äta den när jag kommer till bords så jag har inte tid att sitta och pilla med tunnbröd för att göra mackor, först när man har tillfredställt sitt första begär efter dom läckra strömmingarna kan jag kosta på mig att lägga ut strömming, mandelpotatis och lök på en bit tunnbröd och smaska i mig på ett brukligt sätt.
Hur det kan finnas människor som inte tycker om surströmming är helt ofattbart, den enda ursäkten som finns är väl i så fall att dom aldrig smakat för har man gjort det så är man fast. Jag kan förstå att dom som för första gången känner lukten blir lite chockade, men lite mod måste man ha annars missar man många läckerheter.
Det är en del som kallar surströmming för rutten fisk men sånt ska man inte bry sig om av den anledningen att om man säger så har man bevisat att man pratar utan att ha en aning om vad man säger.
Tack för senast Ingeborg.

Hans, fortfarande mätt.

PRO 60 År.

Vi var med på festen! Tillsammans med ca 600 andra människor firade vi på Piteå Havsbad att PRO-Norrbotten fyllde 60 år.

Tänk att under alla dom sextio åren har jag funnits med! Inte som pensionär, men jag har funnits.

Festen började kl. 14,00 och eftersom vi åkte buss dit så kom vi i rätt tid, i samband med att vi gick in upptäckte vi att vi glömt biljetterna hemma! Det var ju inte bara att ta bussen hem eftersom den skulle gå klockan 21,00. Nå dom var snälla vi fick komma in sedan dom kollat att vi fanns med på en lista över deltagare: Hans Söderberg x 2 stod det så även min fru var välkommen.

Det var bordsplacering och vi hamnade vid ett bord med bara trevliga människor, där stod redan en förrätt och väntade, den åt vi upp så det började bra. Efter det sa toasmastern att vi fick börja knapra på förrätten och sedan skulle det bli tal, så vi låg liksom före tidschemat.

Talen blev lite långtråkiga men sedan fick vi mat och då piggnade vi till igen..

Det blev en hel del underhållning, bäst var pro-kören från Boden (Bilden).

Så började dansen,Vi var uppe redan första biten, det var lite "sällsynt" eftersom vi inte dansat på närmare tio år men det gick över förväntan och var kul så om det inte går över börjar vi nog springa på dans igen, nä förresten vi är nog för lata.

Vi klev på bussen och var i vårt lilla hem vid 22,30.

Det var för oss nu för tiden en lite ovanligare kväll men trevligt som omväxling.

Hans. Dansant för en kväll.

Kulturell igen...

Jomenvisst, i går var vi till Kulturens Hus igen, kan man bli överkulturell? Nä det är nog ingen risk, jag överdriver lite, så mycket kulturaktiviteter konsumerar vi nog inte men det har blivit väldigt mycket mer sedan vi fick vårt tjusiga Kulturens Hus i Luleå.

Från torsdag t.o.m. i dag är det Kulturfestival för och med minoriteter. Det lär finnas fem officiella minoritetsspråk i Sverige men på festivalen finns också en del av övriga Europas många minoritetsspråk.

Där var vi i går och kollade på hantverksmarknad, jojk och en massa annat. Det var mycket folk där och visst såg man en hel del samer, romer, eventuellt tror jag där var någon eskimå och till och med en indian och naturligtvis var där en massa andra som man inte kunde placera i någon viss grupp mest för att dom inte var klädd i någon folkdräkt eller annan utpräglad klädsel.

Nå vi blev kvar där ett par timmar och såg på uppträdande och lyssnade på sång utan att förstå ett ord. En sak (förlåt alla samer) men jojk tycker inte jag är så otroligt vackert som en del säger, naturligtvis kan det bero på att jag inte är speciellt musikalisk.

Efter det knatade vi hem och hade en lugn och skön eftermiddag, det enda jag ångrade var att vi inte stannade till dess att det blev maskdans, jag har aldrig sett maskar dansa.

Det var inte så dumt att jag la på nabbdäcken, i morse var det 3 minus och frost på gator och torg. I och för sig har jag inte kört bil i dag men om så hade det varit bra.

Hans (kulturpackad)

Nabbdäck på!

I dag öser regnet ned och under veckan har jag lagt på nabbdäcken på bilen, det är inte i fas med vädret men nu är det gjort.
Vår bil står mest i garaget och där spelar det ingen roll vad man har för däck, om man däremot är ute och kör på torr asfalt hörs ett irriterande knaster från däcken, ungefär som om man kör på tunnbröd.
En annan eftermiddag under veckan var vi till ett trevligt par som vi träffar ibland. Där spelade vi triangelspelet, ett spel som kräver ett skärpt intellekt, mycket logiskt tänkande och ett visst mått av matematiska kunskaper. Mycket trevligt.
Jag kanske inte behöver berätta vem som vann.
Hans. Triangelspelvinnare.

Herr Gårman?

Kan inte annat än förundras över idén att Vägverket ska byta skyltarna vid övergångsställena till en kvinnlig figur. Vilket trams! Dessutom mycket oövertänkt, det måste ju finnas fler kategorier som känner sig diskriminerade. Damen på den nya skylten är rätt så slank, alla dom som inte är det då? Det finns säkert dom som tycker att det är pinsamt att gå över om man är tjock och tänker "den skylten är nog inte för mig" och sedan står dom där till dess att dom fryser ihjäl.

En kategori som jag skulle förorda att man gör nya skyltar till är nudisterna, men då blev det väl folksamling vid övergångsställena.

Hur är det med pensionärerna då, som vanligt tänker ingen på dom, inte ens Vägverket som ändå verkar ha så gott om tid att sitta och klura ut dumheter. Men jag har tänkt på oss och bjuder på en lämplig variant av skylt vid övergångar.
Hans (enl. skylten i övergångsåldern)

Medlemsmöte.

I går var vi på medlemsmöte i kolonilottoföreningen. Första gången vi som nyblivna medlemmar gick på ett möte hade vi den uppfattningen att kolonister var ett fredligt släkte som träffades och pratade blommor och blad, vi blev snabbt övertygade att så inte var fallet eftersom vi hamnade på ett riktigt klösmöte, alltså i betydelsen att man var väldigt osams.
Som tur var så var nog det ett av dom värre så det vi var på i går var hyfsat, men man får säga nog finns det olika uppfattningar om saker och ting. Det jag inte fattar är hur en del kan lägga ned energi på saker som i varje fall jag tycker är bagateller.
Vad jag har märkt är att folk ställer nog inte upp på samma sätt i föreningar som gammalt tillbaka,men det tror jag är så i samhället i stort, vi är mer egotrippade, "jag har inte tid att jobba på föreningens ytor, jag har fullt upp med min egen lott".
Så med andra ord: frivilligt arbete till en förening nu för tiden kan inte vara frivilligt då blir inget gjort, tråkigt men sant i dom flesta föreningar.
Nå nästa möte blir årsmötet nästa år så det är ett tag dit.
Kollonilottomedlem Hans.

Tomten är död!

Jag läste i tidningen att skådespelaren Harry Nyman avlidit, vem ska nu vara tomte i Stadsparken. Tråkigt.
Hans.

Kolonilotten går i ide.

I går och i dag har vi cyklat ut till kolonilotten för att invintra den, jag tror inte att det blir vinter på några veckor än men det växer inte så bra nu så det är lika bra att avsluta denna sommar.
Det har varit fint väder med sol hela dagen dom sista två dagarna, ytterligare en anledning att köra lite hårt där ute.
Det ända vi har kvar i trädgårdslandet är jordgubbarna och mangolden, dom tål ju kyla men mangolden har snart rådjuren käkat upp och jag vet av erfarenhet att nästa dom kastar sig över är jordgubbsplantorna. Tidigare år har dom sparat jordgubbarn till dess att den första snön kommit men då gräver dom fram plantorna och äter ned dom till rötterna, det gör inte så mycket för det kommer nya nästa vår.
Däremot har jag försökt skydda äppelträd och en del andra buskar som dom också gillar men det unnar jag dom inte, dom ger ju inte något tillbaka. Jag har funderat på att snara ett av dom och äta upp det men det kanske stannar vid en fundering.
I går kväll var vi och lyssnade på en resebyrå som pratade om sina resor, det dom pratade mest om var en resa till Kina men den har vi varit på så det blir nog ingen mer den närmaste tiden även om den var bra.
Det känns skönt att det inte fanns nåt som frestade, man börjar bli lite lat på gamla dar även om det brukar bli bra bara man kommer sig för.
Nu ska jag gå och äta löja.
Hans.

Den långa resan.

I går körde jag mer bil än jag gjort hitintills i år, det betyder inte att det var så förfärligt långt utan att jag knappt kör bil numera, bor man mitt i stan så går man eller cyklar till det mesta.
Vi var i alla fall tur och retur till Haparanda, det betyder tjugofem mil!
Vi var utomlands också, till Torneå, för att köpa kanelbullar... det fanns inga!
På den tiden vi hade fritidshus i Nikkala handlade vi ofta i Torneå och då fanns det minsann världens godaste kanelbullar, en del kallade dom texasbullar, på finska heter dom enligt Inga i alla fall kaneli bolla. (=tornedalsfinska)
Sedan blev det Ikea, vi hade inga planer på att handla där så det blev bara två plastburkar! Men Stefan som var med shoppade lite mer.
Efter det åkte vi till Nikkala och hälsade på Ingas lillasyster som var det egentliga målet för resan. Där åt och fikade vi så att vi knappt kom in i bilen när vi med tiden åkte hem.
Stefan stannade kvar i Nikkala och tar bussen hem på söndag.
Inga somnade ett tag i bilen så det blev en fridfull hemfärd och sedan var hon ju pigg på kvällen.
En bra dag/Hans.

Rönnbär eller snö.

Jag har läst och nu också själv konstaterat att det blir mycket rönnbär i år, enligt bondepraktikan betyder det att vi får lite snö! Rönnen ska inte behöva bära två tyngder samma år! Varför då? Det borde den väl klara.

Nu finns det en annan lära som säger, massor med rönnbär massor med snö!Det är för att fåglar och andra kräk som lever på bär och sånt inte hittar några om det är en massa snö i vägen men då ställer rönnen upp och ser till att det kryllar av rönnbär på säkert avstånd från snödrivorna.

Visst är det listigt? Och det listigaste är att om vi nu till våren minns hur mycket rönnbär det var i vinter och dessutom minns hur mycket snö det var så är det svårt att avgöra vilket av påsåendena som är fel, om man nu inte har kännedom om hur många rönnar som procentuellt sett drösat ihop om det varit mycket snö eller hur många kräk som överlevt tack vare alla rönnbär.

Bondepraktikan ska stämma, men det vete f-n.

Hälsningar Hans.