Skyltsöndag.

Juligt stånd.

I går var vi på julskyltning i centrala Luleå, det var minus sex grader vilket kändes skönt till att börja med men med en fart på trehundra meter i timmen blev det snart kyligt. Vårt mål var Museét, men vi kollade allt som var det minsta sevärt på vägen dit.

Inga handlar.

När vi närmade oss entré till Museét var det stånd på båda sidor om vägen men vi skyndade oss förbi och in i värmen för att värma våra rödfrusna näsor. Där var en hel del försäljning på entréplanet bland annat en dam som sålde väldigt vackra av garn och silvertråd stickade muddar, jag provade en men fick den inte över handen och när hon såg det avslöjade hon att det var nog unga damer som dom var avsedda för. Det tycker jag hon kunde sagt tidigare så jag sluppit göra bort mig.

Högre upp i Museét var det intressanta utställningar, en om hur det var i gamla tider, till och med äldre tider än när jag föddes så nog var det gamla tider minsann. Inte var det bättre förr!

Slobbgräddare.

Ute var det ätbara grejer på gång, vi smakade en bit slobba som några gubbar gräddade i röken från en öppen eld. Slobban var god och gubbarna såg ut som om dom rymt från utställningen "gamla tider".

Falukorvgrillning.

Nordchark bjöd på grillade korvskivor, jättegott, jag fick en skiva när jag kom in från vänster, sedan provade jag hur den smakade om jag kom in från höger men när jag tänkte prova rakt frammifrån spände "servitören" blicken i mig så då gick vi vidare.

Tomten antecknar.

I ett stort tält satt tomten och skrev upp barnens önskemål, jag försökte tränga mig fram genom barnaskaran men barn har ingen respekt för äldre nu för tiden så jag blev inte framsläppt. Jag gav upp och vi beslöt att gå tillbaka mot centrum, med tiden kom vi till Kulturens Hus, där var det knökfullt med en hel del juligheter. Min fru bjöd på fika i kafeét, kaffe och en nybakad Amerikansk muffins med hallonsylt, mäktig men god. Sedan gick vi hem, på vägen hem köpte vi lite matbröd av några skolelever som höll på frysa fingrarna av sig.

Hans, mätt av muffins.

Adventförberedelser.

Lampor på altanen.

I dag har jag skruvat upp 180 lampor i altantaket, sedan har jag kopplat in alla så nu lyser dom. Nä jag driver med er det är naturligtvis ett ljusnät med 180 lampor som jag hänger upp på fyra krokar, en i varje hörn, krokar som jag nu använt för samma ändamål ett antal år, jag vet inte hur länge.

Men första året jag använde arrangemanget och tänt belysningen gick jag ut för att beundra det hela från utsidan, då kom det förbi en man som stannade och beundrade det hela med mig, han tyckte det var fantastiskt tjusigt men mest beundrade han mig för att jag lagt ned så mycket arbete på det hela därför att han trodde på fullt allvar att jag verkligen gjort som jag i början försökte slå i er, han kunde förstå att jag skruvat fast 180 lampor i taket men koppla in alla.... vilket jobb tyckte han och jag höll med.

Det har inte regnat i dag! Kors i taket. Stefan och jag tog en promenad runt Gültzaudden, det var skönt väder och rätt så fridfullt förutom att Stefan surrar rätt så mycket men om man inte lyssnar går det bra. Vi fotograferade flitigt båda två och fick till några fina bilder, som jag inte visar idag.

En fridfull dag som inte varit allt för arbetsbetungande, sedan vi kommit hem gick vi och badade bastu, skönt. Senare har min fru plockat fram adventstakar och placerat ut dom på lämpliga platser så nu är det bara att tända dom. Vad jag förstår återstår det bara lite TV och sedan natti, natti. I morgon är det julskyltning, tiden rusar mot jul vilket jag tycker är bra för då kommer Tomten!

Hans, i väntans tider.

Döden, döden.

Mitt skrivbord.

Enligt min hustru så har det varit läge att städa det ett par år men jag har inte kommit mig för än, det finns säkert saker att slänga men då blir det svårare, tänk om man slänger något som man behöver dagen efter.

För cirka ett år sedan var vi och lyssnade på en föreläsning, förmodligen arrangerat av PRO eftersom jag minns att det kryllade av gamla stofiler där, så jag platsade. Det hela gick ut på att man skule få goda råd om hur man skulle förvalta sin förmögenhet på bästa sätt, det var ingen förmögenhetsdeklaration vid dörren så jag fick också komma in.

I alla fall började föreläsaren med att fråga oss om vi börjat döstäda än, jag fattade som vanligt ingenting innan han berättade vad det var som han menade, att döstäda är när man gör sig av med så mycket som möjligt innan man dör! Enligt honom så är våra barn inte intresserade av saker som vi lämnar efter oss, i alla fall det mesta, så när dom tagit reda på det dom vill ha är det bara en massa jobb med att bli av med resten och det tyckte han inte vi skulle plåga dom med.

När vi kom hem var vi överens om att nu jäklar skulle vi börja städa, det har väl gott så där, jag tror ingen som inte gjort en noggrann förteckning över våra inventarier skulle upptäcka vår insats. Vi har väl burit ett par påsar till Röda Korset men det var knapp så mycket att dom märkt det antar jag, i alla fall har vi inte fått några tackkort, min fru säger att det får man inte men hon vet väl inte hur allt fungerar. Vi skulle också sälja en massa för oss och då också för våra barn onödiga saker på Blocket för att få lite färska pengar att rajta upp, det blev inga pengar, jag är ingen affärsman, dessutom måste vi bestämma oss vad vi kan göra oss av med.

Summan av det hela blev nog att det är inte dax för döstädning än, han tänkte nog på dom som är äldre än vi. Men när är det dags? Det finns inga upplysningar om det ens på Googles.

Hans, som planerar dåligt.

Strip 16.

Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Öl-nöjd.

Bilden symboliserar att jag varit ut på lokal!

Ja det stämmer, i går afton var jag och tre andra gentlemän på Bischop Arms och drack öl i fyra timmar! Om nu någon som inte är van vid öldrickande tycker att det låter länge vill jag bara upplysa om att det är precis lagom, om det eventuellt ska ändras på tiden för konsumerandet är det kanske något längre tid som behövs för att hinna njuta av varje klunk.

Det är före detta arbetskamrater som ställde upp som sällskap när jag skulle dricka öl, jag tror inte att dom på något sätt var ovilliga eller kände sig tvingade att vara med, om jag ska vara ärlig så var det nog jag som hängde på dom. Vi löste absolut inga världsproblem under kvällen men mycket prat blev det, för övrigt blev det mycket öl också.

En trevlig kväll var det men det är tur att lokalen är utrustad med toalett. Det var rätt så mycket andra män där och några enstaka kvinnor men dom störde inte oss och vi inte dem så jag vet inte om dessa människor hade någon betydelse för kvällen.

Hans, som inte känner något sug efter en öl i kväll.

Tråkig plats.

Frusen Stormhatt.

Jag tog en sväng ut till kolonilotten, där är inte så kul nu som det är på sommaren, vi har inte rensat bort växterna som frusit eller vissnat ned, det är jag som alltid hävdat att det ska man inte göra med några flummiga argument som att det är bra för fåglarn, att växterna ska fröa av sig på plats vilket inte min fru trott ett dugg på, med all rätt (jag är lat på hösten), hon vill rensa rent så det ser snyggt ut i trädgårdsland och blombänkar. Men i höstas såg vi ett trädgårdsprogram i TV där man sa att "rensa inte bort vissna växter på hösten det är mycket bättre att göra det på våren", halleluja jag har rätt, har alltid haft rätt och kommer i fortsättningen att ha rätt även om det var olika argument hos mig och i TV.

När jag nu kom dit och klev ur bilen möttes jag av en bedövande tystnad, det fanns inte en människa där, vädret var grått och disigt så inte en fågel var i farten, med andra ord rätt så dött. När man sedan tittade sig omkring så såg man bara vissna växter. Det är positivare komma dit i juli så det blir inte att vi åker dit för ro skull den här årstiden däremot vill vi kolla någon gång då och då att allt är okej.

Jag såg lite spår efter råddjur, dom har käkat upp en del av jordgubbsplantorna men vårt största äppelträd som jag är mest rädd om hade dom bara trampat runt om, kanske beroende att jag sprutat det med råddjursskrämmningsmedel som verkar fungera.

I dag fyller Stefan år, han leve: Hurra, hurra, hurra, hurra. I kväll ska vi hem till honom och gratulera, det blir att käka tårta det vet jag eftersom vi har med en sådan.

Hans, som gillar tårta.

En vanlig dag.

Väderbild från köksfönstret.

Bilden får illustrera hur vanlig dagen är, den lilla snö som kommit har nu börjat visa tendenser att tina bort men det är inte dramatiskt det heller, det blir nog ingen fart på tinandet med 0,5 plusgrad.

Jag har egentligen inget att skriva om men känner pressen eftersom det står att det är tre dagar sedan jag skrev senast, var i hela friden har dom dagarna tagit vägen? Är det någon mer än jag som tycker att tiden går mycket fortare nu än tidigare? Jag har funderat på om det kan vara så att jorden har börjat snurra fortare, liksom i smyg, nåt är det. Som jag känner är det måndag och hips vips lördag utan att man har en aning om hur det gick till.

Nu är lördag inte så dumt då har vi sovmorgon! Naturligtvis säger någon nu "ni är pensionärer ni har alltid sovmorgon", så är det inte, vi vill ha ordning och reda på tillvaron vilket kanske förvånar en del som känner mig men jag stiger upp halv sju varenda dag utom lördag och söndag då vi sover så länge vi kan, annars skulle det ju inte vara någon skillnad på dagarna, eller hur.

En annan vana som vi har är att jag väcker min fru med morgonfika både lördag och söndag. I begynnelsen på att vi började dela säng och säte var det inte populärt, hon ville sitta vid köksbordet och fika men jag är envis så även om jag nästan fick binda henne i sängen och en del dagar när hon lyckades smita upp bar tillbaka henne så började hon gilla det, och nu tror jag att hon tar det för självklart att så ska det vara på helgerna. Jag har det i generna eftersom vi som barn alltid gjorde så på söndag att vi som var äldst kokade kaffe och serverade våra föräldrar på sängen, där satt vi i samma säng två föräldrar och sex barn i olika åldrar och fikade och spillde.

Nu är det lugnare, men det tar rätt så länge att morronfika så det blir inga tidiga morgnar på helgerna. Men det är skönt, jag rekommenderar det varmt. Tänk bara att få ha sin fru bredvid sig i sänghalmen extra länge bara för att det är helg! Det är för övrigt där fruar passar bäst.

Nu är vi i alla fall uppe och påklädda och kommer så sakta igång med saker som behöver göras för att livet ska fungera.

Hans, nöjd med starten i dag.

Abraham.

Frej Lindqvist.

Det är några dagar sedan vi sågs på bloggen men det är så "örkt om" (mycket att göra enligt någon dialekt som jag glömt varifrån den kom).

På måndag kväll var vi till Biblioteket för att närvara vid något som kallas "Kura i skymning" Jag vet inte var det uttrycket kommer ifrån heller (det är mycket jag inte vet) men det var Föreningen Norden som arrangerat det hela på temat krig och fred. Man hade anlitat Frej Lindqvist att kåsera om sin bok som inte kommit ut i Sverige än men lär vara utgiven i Finland, till och med på svenska!

Frej var underhållande hela tiden, Han förhöll sig mest runt en anfader som hette Abraham Lindqvist. Denna man var född 1696 i Småland och död 1801! Blev alltså 105 år och levde under tre århundranden! Enligt Frej var han en riktig karlakarl runt två meter lång och otroligt stark. Han jobbade som Karolin åt bl.a. Karl XII och var faktiskt med som livvakt åt Karl när han fick en kula i skallen, det var inte Abrahams fel, Karl skulle envisas med att klättra upp och titta på vad fienden gjorde även fast han blev varnad för sådana dumheter, men så gick det åt fanders också. Abraham stod nedanför och fick först Kalles hatt i skallen och sedan kom Kalle själv i famnen på honom.

Efter det äventyret hamnade han i Norge och fick vara med om den hemska marschen över fjällen när halva svenska armén frös ihjäl, men inte Abraham han kom helskinnad hem. Han var som jag sa otroligt stark det sägs att i en strid mot kosacker kastade han en häst med ryttare och allt över en gärdsgård, fast kosackhästar är ju små, tror jag.

Frej avslutade det hela med att läsa "Sven Duva" för oss, det var den bästa uppläsning av Sven Duva jag någonsin hört, det var nästan som om man var med på bron där han dog. Tack för det Frej Lindqvist.

På tisdag var min fru och jag på en informationsträff som kommunen anordnat för godemän, jag var mest med som livvakt till min fru, man måste ju gå genom centrala Luleå efter åtta på kvällen och det har ju vi så liten erfarenhet av nuförtiden. Men

det var lugnt, allt elände som man läser om i tidningarna hittar dom nog på själva.

I kväll är det lugnt så då ska vi glo på teve, man får inte fyrkantiga ögon om man tittar mycket på teve, det har jag hört i ett program som heter Smartskalle.

Hans, lite klokare igen.

Jag läser en bok.

Pocket.

För några dagar sedan kastade jag mig över "Smugglarkungens son" av Bengt Pohjanen, det är enligt mitt tycke en fläckvis jobbig och ofta rolig bok. Jag tycker att han har roliga meningar som till exempel när man skriver om kvinnor på byn som övergett sin familj för någon predikant och man var helt överens om att det beror på lidelse "i synnerhet den lidelse som sitter i födslodelarna och som får mödrar att överge sina barn. Det är ju som att lämna korna omjölkade och gå på dans." En sådan mening får mig att skratta, eller om "jordemodern Hilma som blivit osams med barnmorskan för att hon förbjudit Hilma att ens närma sig en barnsäng för att hon hade TBC, det förstod Hilma inte alls. Baciller? Ta hit dom så ska jag hälla dom i filtallriken och äta upp dom. Det som inte syns är inte farligt. Den unge som inte tål lite baciller var inte duglig för livet och kunde lika gärna dö."

Men ibland skriver han så knepigt så i alla fall jag inte förstår vad han menar, men det säger kanske mer om mej än om boken. Men lite jobbiga meningar finns det, som den här angående aspar när det börjar blåsa "Först en, sedan en till och till slut svajar hela dungen.Världen vidgas och hela kosmos fladdrar.Allt ligger plötsligt framför mig som en hög apelsinskal. Världen är. En förundran föds på tungan: Allt är." Vad då apelsinskal ? Är det bara jag som tycker det är lite knepigt?

Nu var det inte meningen att jag skulle börja recensera böcker i den här bloggen, det bara blev så, jag planerar inte så mycket vad jag ska skriva, jag bara skriver det som huvudet är fullt av just när jag sätter mig vid datorn. Det kanske var en onödig upplysning det har väl alla som läser bloggen upptäckt för länge sedan. Om ni är läsvan och har ett livligt entellekt så läs boken, jag tänkte ge upp till att börja med men nu har jag liksom kommit igång så jag kommer att läsa ut den trots att jag kanske inte uppfyller kriterierna som jag själv ställt upp.Om ni tycker att bloggen ändrar karaktär efter det här så är det Bengt Phojanens fel eller förtjänst, då har jag blivit påverkad.

Hans, Opåverkad än.

Chockad.

"Du var en god vän" skriver en skolkamrat i kondoleansboken på Språkskolan i Haparanda.

Alla har väl läst om den åttaåriga flickan från Torneå som efter bara en knapp veckas sjukdom dog i svininfluensa! Hon tillhörde inte riskgrupperna på något sätt enligt medierna, blev förkyld och fick lunginflammation, föräldrarna gick till vårdcentralen men blev efter provtagning och undersökning hemskickade, på natten dog hon.

Det är grymt, om det skulle vara åldringar med nedsatt imunförsvar och annars lite krassliga som dog av influensan skulle man väl ha mer förståelse för det, men en åttaåring som är helt frisk innan, då är det allvar. Det är ju så också att när man hör att folk dör i England eller något annat land så låter det inte så farligt men när det är så nära känns det värre.

Hon gick ju på på Språkskolan i Haparanda så det gäller inte något annat land heller. Nu försöker man få vaccin så fort som möjligt för att vaccinera alla skolbarn i Haparanda men det är problem, först är det så att det finns inte tillräckligt med vaccin, sedan är många elever förkylda eller har influensa och då kan man inte ge vaccin (fortfarande enligt media).

Nu tror jag att alla börjar förstå att det är allvar, det som är trist är att det finns så många förståsigpåare som gör uttalande och inte vet ett dugg mer än vad jag gör, och det är inte mycket. Det verkar vara drygt en och enhalv miljon svenskar som är vaccinerade i dag och nästa vecka skulle det komma en miljon doser till så smittspridningen kanske hejdas.

Det blev en dyster blogg idag men jag känner verkligen för föräldrarna till flickan så det är inte läge att flamsa på som vanligt, men ni som läser ska inte bli allt för oroliga, man vinner ju aldrig en miljon på lotteri så varför ska man ha så otur så man får svininfluensa.

Hans, som tycker svininfluensa är ett fult namn.

Tobias.

En till oss närstående Tobias.

Tobias har namnsdag i dag, vi får gratulera, dagen till ära beslöt jag mig för att kolla upp Tobias lite. Enligt Wikipedia fanns det år 2007 totalt 30634 personer i Sverige med namnet Tobias, varav 21049 med det som tilltalsnamn. Det är en hel del Tobbar med andra ord men jag är inte så impad eftersom det finns tre gånger så många Hans!

Tobias är av hebreisk ursprung och betyder "Gud är god". Tobias är huvudperson i Tobits bok, en av Bibelns apokryfiska böcker. Tyvärr måste jag erkänna att jag inte hade en aning om vad en apokryfisk bok var, men det var för ett par minuter sedan, nu vet jag att det är en tvivelaktig( till värde eller äkthet) bok. Apokrypiska böcker kallas några gammaltestamentliga böcker som inte var med i den fornjudiska skriftsamlingen. Jag vet inte om jag kommer att ha nytta av den informationen men jag vet.

Ja vad gör då Tobisarna? Ja den som vi nu är närmast intresserad av lever loppan i Uppsala, men andra då, ja dom är rätt så kreativa, jag har hittat politiker, författare konstnärer, musiker och till och med en kommendör i Frälsningsarmén. Det finns också idrottsmän av olika sorter men där tror jag inte "vår" Tobias kommer att skörda några lagrar. Det finns ett register som heter Tobias Registret och där är över 12 miljoner personer registrerade och vävnadstypade. Det är alltså över potentiella stamcellsgivare och startades 1992.

Det finns väldigt många Tobiasar som är fotografer, kolla in Tobias Fischer, www.fotografiskbild.se/ det är inga dåliga foton. En annan trevlig typ är Tobias Persson www.tobiaspersson.net/

Nä nu får jag ge mig, informationen om Tobiasar är outtömlig men jag är glad att jag känner en.

Hans, övergooglad.