Snöelände.

Dålig sikt.

I går var vi ut och åkte bil! Det var kanske en dålig dag för bilkörning på grund av vädret men vi åkte till Nikkala för att fira min frus lillasyster som fyllde år.

Vi skulle vara där kl. 16,00 så jag beräknade tiden och sedan åkte vi iväg, jag hade inte lagt in vädret i beräkningarna så det tog längre än väntat att ta sig dom ca tolv milen från Luleå till Nikkala. Det var inte kul att köra, snön bara vräkte ned och det blev mycket snö på vägen, i princip var det ett hjulspår i vardera riktningen annars var det en decimeter nysnö. Det var inte farligt så länge man var ensam på vägen men det är man sällan på E-fyran.

Det var lite jobbigt att möta långtradare för då försvann sikten en bra bit men ändå värre är dom knäppskallar som alltid måste köra förbi hur föret än är. Jag körde inte sakta så det fanns ingen större anledning att vräka sig ut i mitten av vägen och köra förbi, då virvlade det upp snö, man såg inte ett skvatt, inte ens var vägen var, första gången jag blev omkörd så bromsade jag in, det föll sig naturligt när man inte ser vägen, men jag såg inget bakåt heller och kom på att tänk om någon kommer med full fart efter en som bromsar in då är det ju godbay.

Jag kom plötsligt att tänka på min mormor, hon sa alltid om hon hört om någon som förolyckats på färd någostans att "dom skulle ha hållits sig hemma så hade det aldrig hänt" och det ligger väl lite i det. Jag måste erkänna att jag själv sagt när jag sett i tv om människor som kört fast i snödrivor eller hamnat i diket att " varför stannar dom inte hemma när det är så dåligt väder" men nu gällde det ju oss och vi ville ju åka till min svägersta och gratta.

Nå vi kom fram utan missöden, lite försenade men inte mycket, det fanns dom som kom efter oss. Vi hade en trevlig kväll med mycket och god mat så det blev bra trots vädret. Tack för det Lilly med familjer.

Lite gruvade jag mig för hemfärden, helt i onödan visade det sig, det hade slutat snöa, E-fyran var nyplogad, det var bara att stå på. Vi kom snabbt och lätt hem.

Man ska inte gnälla, det var ju bara lite spännande ibland och det behöver man nog för att inte slöa till i sitt lilla bo.

Hans, som tyckte bilen såg nöjd ut när jag lämnade den i garaget.

Kalla Fakta

Bra isolering.

Det är mycket prat om vädret nu för tiden så för att vara lite trendig så kommer det här inlägget att handla om ....ja just det, vädret. I morse var det tjugosex minus på vår termometer, när man just klivit ur sängen och stod där i pyjamas och barfota kändes det kallt, inte inne, vi har skön innomhustemperatur, men ute, jag tänkte direkt "i dag går jag inte ut". Nu däremot med kläder på och halva dagen har gått, inte verkar det så farligt även om jag faktiskt inte varit ut men det beror på att det inte funnits någon anledning.

Jag har forskat lite i väder! Är det vargavinter eller inte ? Att det är vinter råder det ingen tvekan om, men är den onaturligt vintrig, ja det ska faktiskt vara den kyligaste vintern på trettio år. Jag har läst i dagens tidning att nödåret 1865 noterades under 60 minusgrader i Råneåområdet och årstiderna kom i olag. Den 19 juni 1867 kunde man köra med hästlass på isen över Råneträsket.
Detta enligt en gubbe från Böle utanför Råneå som förde bok, enligt honom blev det ingen skörd av korn och potatis 1868, allt frös bort. Före jul 1868 var det ofta 35-40 grader och efter jul var det ändå kallare, 40-50 grader. Enligt samme man var det ändå kallare 1875 då mätte man upp till 60 kallgrader på flera ställen.

Så sent som 1962-63 var det också kallt, dom åren kallas av många för "lilla istiden." Det kanske man kalla den här tiden vi är inne i nu också. Jag har tänkt till, vi har ingen aning om hur länge det ska vara kallt den här gången! Det är nog ingen som vet det, Viktoria kanske får ha Helly Hansen över brudklänningen den 19 juni.

Nu ska vi inte gnälla allt för mycket, i Ojmjakon i Sibirien hade dom 61 minus i går, i dag hörs det som om det är skönt där, det är "bara" 40 minus. Inte klagar Omjakonerna, i alla fall inte så högljutt så det hörs hit.

Det var vad jag fått fram i min forskning, det var inte så mycket men det var ingen omfattande forskning heller.
Har ni hört om gubben som skottade snö när det snöade och tittade upp och sa "orkar du snöa nog orkar jag skotta" (fritt översatt från Nederluleåmål) En bra inställning tycker jag.

Hans, tillfällig väderforskare.

Vivi-Anne.

Vacker ung flicka.

I dag har Vivi-Anne namnsdag, namnet kommer av den franska formen av helgonnamnet Viviana som i sin tur hämtar sitt ursprung från latinets "vivus" som betyder "levande". Namnet hade en viss popularitet under 1930 och 1940-talet, om man föddes under dom åren så hade man en viss chans att få heta så.Det finns omkring 10300 som heter så och av dessa har cirka 4200 det som tilltalsnamn, en av dessa är min lillasyster som jag härmed gratulerar ännu en gång.

För övrigt är det minus 25 grader i Luleå i dag som är det kallaste som varit här i mannaminne. Jag hör hur protestropen skallar från de fleste som läser det här, det är klart att vi haft kallare men jag far i alla fall inte med några osanningar därför att jag med mannaminne utgår från mitt eget minne som tyvärr har blivit rätt så dåligt, man kan nog säga att snittet bakåt i tiden är en knapp vecka och då är påståendet sant.

Hans,som kollar almanackan för att minnas namnsdagar.

Charlotte Kalla.

Guldmedaljör!

Visst är hon häftig? Tänk att Inga och jag som inte är alltför idrottsintresserade satt som klistrade framför tv-apparaten när damernas tio kilometer skidor gick av stapeln på OS i Canada.

Vi höll tummarna för Anna Haag men sedan Charlotte Kalla passerat 1,3 km tidkontrollen på bästa tid så fanns det ingen annan, förlåt för det Anna du var också bra, men jag i alla fall har alltid hållit på Charlotte när hon åkt.

Efterhand blev det oliiiidligt spännande, vi höll tummarna så dom dommnade bort, och det hjälpte, hon vann. Men en sak är säker det blev nästan för spännande när hon var i sista backen och jag var nästan säker på att hon skulle ramla, men det gjorde hon inte och efter den hjärtutmaningen var jag säker på att hon skulle vinna.

Hon måste vara stark den flickan, på mig verkade det som att hon inte var speciellt trött när hon kom i mål, då var det värre med oss, vi var helt slut när det var klart, men det var det värt. Jag vet inte vad det är som gör en så engagerad eftersom jag nu för tiden inte är så intresserad av idrott, många tävlingar bryr jag mig inte om alls. Jag är inte så mycket för att säga att vi vann, jag har inte gjort ett jota för att Charlotte eller någan annan ska vinna något över huvud taget, men på något sätt unnade jag henne att vinna, det har hon gjort rätt för, sedan är hon ju så gullig också, som det verkar i alla fall, jag är ju inte personligen bekant med henne.

Sedan vann ju Björn Ferry också, det var inte lika spännande i slutet sedan han skjutit fullt på sista var han ju ohotad, men naturligtvis var det också en prestation, men även om han verkar trevlig så är han inte lika söt som Charlotte så jag förbehåller mig rätten att hålla på henne.

Hans, som gratulerar båda.

Hjärtligt.

Blomhjärta.

Ja då har man överlevt en Alla Hjärtans Dag igen, det började med att min fru väckte mig med kaffe på sängen, dagen till ära hade hon fixat fram en hjärtformad tårta som vi mumsade på sittande i sängen, till kaffet. Det var annat det än de ost eller korvmackor vi brukar äta till vardags sittande vid ett bord.

Själv hade jag det sista halvåret knåpat med ett hjärta till min fru bestående av alla blommor jag fotograferat sistlidna sommar. (varför säger man "sistlidna" inte led jag i sommras! Nå skit i det.) Jag använde mig av etthundrasjutton fotografier (den som inte tror mig kan räkna själv) och det tog sin tid att få dom på plats, det är väl inte så svårt att klistra ihop dom men att få det hela hjärtformat det fodrar planering, jag tycker jag lyckades hyfsat, se bild ovan.

Om nu någon vill prova så ska jag ge lite tips: Börja nu om ni ska hinna till nästa alla hjärtans dag, har ni inga foton på lager är det nog kört eftersom sommarblommor oftast växer på sommaren och då är det för lite tid kvar för en nybörjare att hinna, men ge inte upp det kommer fler år. Det andra man bör tänka på är att det fodras rätt så många foton, tre är ett minium för att få till själva hjärtformen men det ger nog ett glest uttryck så öka gärna med hundra till. Det är väl de viktigaste råden, lycka till.

Annars var det en bra dag med promenad i strålande sol och hyfsad temperatur, fika med närmaste grannen och på kvällen "Foyle´s War" på tv.

Hans, som tycker livet är ostressigt.

Fåglar.

Sidensvans i paradisäppelträd.

Det var kallt när dom kom och paradisäpplena var frysta men dom käkade upp nästan alla, det verkar kyligt för halsen men det kanske är som när vi äter glass.

Nu har man räknat alla sveriges småfåglar! Alla och alla, bara dom som var vid fågelborden första veckan i februari och där det fanns någon som räknade, men det var rekord i år, man har fått in drygt 18000 rapporter.

Vem tror ni det fanns mest av? Ja inte var det sidensvansen, dom var inte ens med på tio i topplistan. Nä det var samma som dom sista åren, talgoxen. Om dom som räknade nu inte har slarvat så finns det 119,610 st! Bergfinken var hack i häl med 101,385 men då är den ju mindre spridd, här uppe tillexempel är den inte speciellt talrik. Talgoxarna har ökat sedan i fjol, då fanns det "bara" 112,198 men det räckte väl det också.

Om någon vill läsa mer om undersökningen så gå in på: http://www.sofnet.org/index.asp?lev=5589&typ=1 Det är Sveriges ornitologiska förenings hemsida, och där kan alla som är intresserade av fåglar( det är väl alla) läsa en hel del intressanta saker. Jag vet att det finns människor som tycker att "fåglar är väl inget att bry sig, det är bara sånt som finns" till dom ska jag säga, ni är bara avundsjuka för att ni inte kan flyga! Dom flesta av er sjunger inte lika bra heller.

Hans, som gillar fåglar.
(En del är till och med goda att äta, som kyckling t.ex.)

Kolonistugan.

Snacka om insnöad.

Nu har vi varit till kolonilotten för att vattna blommorna som vi förvarar i stugan över vintern. Det var inget latmansgöra, jag vill påstå att det var svinjobbigt, om vi vetat hur mycket snö det är där skulle vi tagit skidorna, men senast vi var där (för fjorton dagar sedan) var det inga problem men nu har det kommit mer än dubbelt så mycket snö.

Jag trampade först med mina långa ben och tyckte det var jobbigt så ni kan ju tänka er min fru som har hälften så långa ben! Så även om jag gick före och plöjde väg i snön så hade hon det otroligt slitsamt, man kan säga att det var ett bra test på våra hjärtan, dom verkar inte utslitna än. Men det är klart dom nöttes nog en hel del under plumsandet från bilen till stugan.

Nu behöver vi nog inte åka dit på två veckor så till dess får vi hoppas att det blir en eller ett par dagar med någon +grad så snön sjunker ihop. Det är en rätt så ovanlig vinter nu, det har inte varit över noll sedan jul och i vanliga fall brukar det alltid vara milt någon dag.

En fördel med slitet, det räckte med motion den dagen men i dag måste man väl strutta runt på Hälsans Stig för att inte bli alltför stel i lederna. Tänk att man har så få ansträngande aktiviteter så man måste gå ut och promenera för att hålla kroppen i gång, det går utför.

Hans, som anpassar sig till tidens gång.

En helkväll.

Sissela Kyle!

I går uppträdde Sissela Kyle på Kulturens Hus i Luleå och vi var där! Vilken show, hon var fantastiskt bra, vi njöt av varje minut som vi fick vara med. I nästan två timmar var det full rulle på scenen, inte en död minut. Hon är rolig, glad, sympatisk och ibland också allvarlig, jag har bara sett henne i tv tidigare och så här var hon mycket bättre, hon har en otroligt bra kontakt med publiken speciellt med Lars som hon gick ned och satte sig i knä hos, då ångrade jag att jag satt mitt i en rad och således oåtkomlig för närmande av den arten.

Ett tips till alla som inte sett henne och har möjlighet att se henne live, gå och se showen, den är värd entrén flera gånger om.

Vi var ett helt gäng som följdes åt till Kulturens Hus, jag och min fru, Stefan, Karin och sist men inte minst Birgitta och K-H som dessutom bjöd hem oss på mat efter föreställningen. Det hela började kl. 15,00 och vi kom hem kl. 20,30, så med andra ord hade vi en toppenlördagseftermiddag.

I dag har vi varit på promenad till Doris och Bosse, lite kallt men strålande sol så det var skönt.

Hans, nöjd med helgen.

Toapapper.

Toapappersautomat.

Mycke får man se innan ögonen trillar ut och mycket får man se om man surfar lite grand. Jag hamnade på en sida som handlade om apparaten enligt bild, det är japaner som gjort en uppfinning, vem annars?

Apparaten är avsedd för större kontor och det hela går ut på att man ska stoppa in alla överblivna papper i ett fack i stället för att slänga bort dom, när man stoppat in ett visst antal så går maskinen igång och börjar producera toapapper som kommer ut i andra ändan. Man ska fylla på lite vatten också och om man vill ha olika färg på papperet så slår man färg i vattnet. Visst är japanerna fulla i f-n? Om kontoret är nog stort så gör apparaten att kontoret blir självförsörjande på toapapper samtidig som dom får mindre sopor.

Nu lite fakta:

Mata in ungefär 40 pappersark i maskinen så börjar den med att mala och lösa upp papperet i vatten. Sedan pressas massan samman, torkas, skärs till och rullas ihop. Ut kommer en rulle toalettpapper efter ungefär 30 minuter.

Men det är ingen liten apparat. Den väger omkring 600 kilo. Enligt tillverkaren kostar det ungefär 75 öre att tillverka en toarulle. Men då tas ingen hänsyn till investeringskostanden. White Goat kostar över 700 000 kronor.

Hans, ofattbart imponerad.

Promenad.

Vem kan det vara?

Det går trögt med motionspromenader nu för tiden, är det inte tjugo minusgrader och snålblåst så är det snöstorm. Sådana dagar är det lätt att hitta på något som gör att man inte har tid att gå ut och gå.

Men i går var det bara tolv minus och vindstilla så då bar det iväg, som jag skrivit tidigare går vi åt var sitt håll när vi går Hälsans stig och möts ungefär halvvägs, bilden visar ett sådant möte, så ser min fru ut på trehundra meters avstånd. Visst är hon söt?

Det är ungefär på det avståndet jag känner igen henne, jag blir glad när jag upptäcker henne då vet jag att än är det fart på gumman. I går var hon lite kall om näsan annars var det full fart.

I dag är det snöstorm så det blir nog ingen promenad. (Storm är nog en överdrift men nog blåser och snöar det)

Hans, inomhus i dag.