Björn.

Björnträff.

Bilden illustrerar rykten som går att det kryllar av björn i skogarna runt Luleå, en stor del av björnarna håller till på motionsslingor och detta ska ha verfierats av helikopterförare som ser björn dagligen. Ett av rykterna säger att man sett sexton björnar i närheten av Sunderby sjukhus (dom kanske väntar på skraltiga patienter som dom kan äta upp), man lär också ha sett en klunga på fyra styck på motionsspåret vid Ormberget.

Nu är allt detta som tur är bara rykten, i själva verket är det väldigt ovanligt med björnobservationer i trakten, själv har jag varit i enligt ryktet björntäta trakter och plockat bär utan att ha sett ens ett björnspår.Sedan har tidningen intervjuat några helikopterförare: 1. Jag har flugit sedan 1990 och har aldrig sett en björn från luften. 2. Jag har flugit sedan 1977 och aldrig sett björn från helikoptern. Det var några till som inte sett några, en gubbe i Rovdjursföreningen säger, man ser ju knappt en björn i skogen hur ska man då kunna se någon från en helikopter?

Summan av kardemumman är att dom flesta björnar bara är rykten eller påhittade, så även om det finns björn i skogarna så är sannolikheten att man ska stöta på en väldigt liten, jag har ju snart varit i skog i alla fall några gånger varje år i snart sjuttio år, i min ungdom betydligt oftare, inte har jag fått den stora äran att se någon björn.

Visst är det otroligt hur rykten kan göra att en del inte törs gå in i en skogsdunge för att dom är rädd att bli björnföda.

Hans, som inte tror på "mors lilla Olle" heller.

Frost.

Isigt.

Nu har frosten skördat alla blommor ute på kolonilotten, det är första natten med frost i år. Bilden föreställer ett tvättfat som vi lämnat utomhus med vatten i, det är naturligtvis is på vattnet. Jag skulle just hälla ut vattnet när jag fick se en fluga som åkte skridskor på isen! Eftersom jag redan hunnit lyfta fatet så åkte flugan omkull, det blev en våldsam vurpa och utgången blev för flugans del katastrofal, hon slog ihjäl sig!

Efter begravningen tömde jag tvättfatet på is och vatten, jag kände att jag inte skulle kunna se på fatet utan att få skuldkänslor. Sedan åkte jag hem för i dag, i morgon ska vi åka ut och riva upp alla frusna växter samt göra allt klart för vintern, så nu blir det lite längre mellan besöken, men besök blir det, man måste ju kolla läget.

Hans, något frostskadad.

Kryss.

Sven-Erik Bucht.

Haparandas kommunalråd S-E Bucht som vad jag förstår varit populär i Haparanda och förresten även i stora delar av Norrbotten och även rätt så känd i resten av Sverige avgår som kommunalråd nu till årsskiftet. Det har framkommit i pressen att han gärna ville fortsätta sin politiska karriär i Riksdagen, vilket hos vanligt folk betraktades som en bra idé.

 Döm av allas förvåning när Socialdemokraternas partiledning lämnade ut vilka dom nominerat till riksdagslista så fanns Bucht på åttonde och icke valbar plats! Bucht gillade inte idén och meddelade att han skulle försöka kryssa sig in i Riksdagen på valdagen.

Efter valet visade sig det att Bucht fått 17674 kryss! Jag är ingen expert och har inte läst det någonstans men jag tror inte att någon fått så många kryss i någon krysskampanj tidigare så nu är Bucht i Riksdagen.

Jag är inte speciellt intresserad av politik och har aldrig engagerat mig i det politiska spelet men vad jag fattar är att etablerade politiker inte gör det minsta försök att lyssna på vad vanligt folk som även är deras väljare tycker och tänker i politiska frågor. Det är skrämmande, den här gången gick det ju som folket ville tack vare att det var en populär person det handlade om men hur orättvist kan det inte bli i andra fall med mindre kända men kanske lika dugliga personer?

Nu har jag två gånger i år bloggat om politik utan att veta så mycket om detta så nu ska ni slippa läsa om vad jag tycker i politiska frågor i fortsättningen men inte slippa att läsa om vad jag tycker över huvudtaget. Alla vet väl vad bloggen heter så ni förstår att det inte är svammel. Så är det.

Hans, som tyckt till.

Valet.

Övergivna valstugor.

I går den nittonde september röstade vi i riksdagsval, kommunnalval och landstingsval, valaffischerna är nedtagna, det är bara häftstift och häftklammer kvar, dom har väl sparats till nästa val. Valfläsket som frikostigt delats ut till höger och vänster (eller kanske av höger och vänster) är förmodligen också slut om det inte saltats ned och sparats det också till nästa val.

Och vem vann då? Vad jag förstår blev det oavgjort, så man kan säga att ingen vann, Jag har också förstått att det inte var bra, nu kommer ingen att få igenom nånting, om man inte tar hjälp av SD vilket Gud förbjude.

Hur kan någon rösta på dom? Enligt min uppfattning så måste dom som lägger sin röst på SD vara enfaldigare än enfaldig, men det är klart det finns och har funnits korkskallar i alla tider det fanns ju dom som röstade fram Hitler också och följderna av det känner vi alla till, även om det finns dom som inte tror på det heller! Ett varningens ord till er som försöker få fram en ny Hitler, även om ni tror att det blir en bra tid för er eftersom ni enligt egen uppfattning är "ariska" så är det inte säkert att dom som kommit sig upp före er har samma uppfattning om er ras. Då är det för sent att ångra sig.

Nu tror jag inte det går så långt, men ni har slösat bort en röst på ingenting.

Hans, som röstat rätt och eftersom det blev oavgjort inte behöver upplysa er om jag vann eller förlorade.

Höst.

Paradisäpplet Salla.

Bilden visar med all önskvärd tydlighet att nu är det höst, äpplet ser vackert och gott ut, synd bara att det är så litet. Dom flesta paradisäpplen är i princip oätbara på grund av att dom är så sura, jag brukar äta något då och då, man ska härda smaklökarna så ökar ätbara produkter markant.

Salla är ett ungträd som bär sin första frukt i år, enligt beskrivningen av trädet så är det ett träd "som har små söta frukter", nu är det upp till bevis! Årets skörd är inte stor, det är i princip den näst minsta skörd man kan få, det vill säga två stycken äpplen! Jag vet det är löjligt lite, men nästa år så räknar vi med en säck med äpplen. Inom de närmaste dagarna ska vi äta upp var sitt om ingen annan hinner före, vi har väntat för att dom ska vara helt mogna men snart vet vi hur söta dom är i smaken, att dom är söta till utseendet ser vi redan nu.

Vi har satsat hårt på att bli självförsörjande på äpplen genom att plantera fyra äppelträd på kolonilotten, tre vanliga och ett paradisäppelträd enligt ovan. Än så länge verkar det ett tag till dess att vi är självförsörjande, alla träd är så unga, det är bara ett som börjar se ut som ett riktigt äppelträd och det fick vi åtta äpplen på i år, men vad då, om vi nöjer oss med ett äpple i månaden så är vi nästan självförsörjand.

Hösten är lite trist när det är disigt och regnar men dom dagar som det är soligt är den nästan bättre än sommaren. Jag har varit på lotten och jobbat två dagar när det varit fint väder och det var fina dagar, lagomt varmt, ingen mygg, inga andra kolonister som störde friden, jag var nästan ensam på hela området, det var bara synd att jag hade saker att göra jag kan lätt föreställa mig hur skönt det skulle varit att bara sitta i en vilstol och slappa, men det känns skönt att få gjort saker som man planerat i två år utan att det blivit av.

Nu är det lördag och jag ska sitta och gosa med min fru hela dagen, om hon har tid förståss.

Hans, nöjd med hösten.

Jag röker!

Jag lägger in ved i rökeriet.

Det kanske finns någon som läste titeln på bloggavsnittet och trodde att jag börjat röka cigarretter och annat onyttigt, icke det icke, har jag klarat mig utan att börja röka i snart åtti år så inte är det någon risk nu. Som alla som har den minsta slutledningsförmåga räknat ut efter att sett bilden på den stiliga gentlemannen vars silverglänsande hår gnistrar i solstrålarna och som dessutom stoppar in ved i sin Kalixrök så röker jag fisk.

Det är en underbar morgon, inga andra kolonister i farten än, helt tyst förutom lite fågelkvitter, eller kanske mera fågelpip, dom är inte så sångivriga så här på hösten. I bakgrunden porlar vår lilla fontän, inget som stör bara avslappnande. Solen lyser från en molnfri himmel, ingen vind, jag stoppar in ett vedträ i kvarten och kollar på fisken en gång i halvtimmen, med andra ord ett sätt att varva ned så att om jag skulle resa mig upp och börja gå omkring tror jag nästan att jag varvat ned så jag börjar gå baklänges.

Nu blir jag lite piggare, en geting börjar surra kring huvudet, efter ett tag blir den för närgången så jag försöker klappa till den, efter två försök tycker den antagligen att det är riskfyllt och sticker iväg. Den landar i themyntan som blommar till vänster om mig, en sak med themynta som jag just upptäckt är att det kommer en ny blomma från mitten av den första så det blir liksom tvåvåningsblommer.

Efter att jag blivit störd av getingen tar jag en långpromenad till squashen (12 m) det finns två lämpliga att skörda men det gör jag senare, det blir för stressigt med två jobb, nu röker jag fisk och dricker en öl. Min fru ringer och säger att hon cyklar på väg till mig, som tur är börjar fisken bli klar så nu blir det rökt lax på hårdbröd och fil till lunch.

Det blev det, lika gott som alltid och fortsättningen på dagen blev lika solig och varm, faktiskt en av dom bättre dagarna i sommar, jag kallar den en sommardag trots att det är höst.

Hans, en mogen man behöver en sån dag ibland.

Älgjakt.

Övergivet jakttorn.

Som "gammal" älgjägare, (situationstecknen runt gammal är inte för att jag tror att jag inte är gammal utan för att jag blev inte så gammal som älgjägare) reagerar man när man ser ett så fint jakttorn i fullständigt förfall.

För cirka tio år sedan var vi och plockade bär i närheten av tornet, när vi var i full färd med plockandet fick vi se en äldre gentleman kliva ur en bil som parkerat vid jakttornet, han plockade ut ett jaktgevär ur bilen och gick fram till tornet, då beslöt jag att ta kontakt.

Jag gick fram till honom och frågade om vi var i vägen men det menade han att vi inte var därför att dom hade en överenskommelse i jaktlaget att ingen skulle börja jakten före klockan femton och dit var det två timmar. Han förklarade att han åkt dit lite tidigare för att han skulle fixa lite i tornet, han skulle göra det lite bekvämare för det kanske skulle bli en lång väntan. Han påstod att han dessutom inte sköt på människor men att han brukar skjuta en älg då och då just från det tornet.

Vi plockade färdigt våra bär och gick till bilen för att åka hem då han frågade om jag kunde hjälpa honom att flytta tornet några centimeter, för att se eventuella älgar, som det stod nu fick han titta lite till vänster hela tiden och det blev jobbigt i längden, så vi slet och släpade i tornet en stund till dess att han blev nöjd. Sedan åkte vi hem och jag har aldrig sett mannen mer.

Jag tror inte han jagar mer för han skulle inte låtit tornet förfalla som det gjort, nu tror jag knappt man skulle våga upp i det, man kanske skulle ramla ned om något gick av. Dessutom skulle det regna in om det var sånt väder, det skulle ju inte räcka med att man blev blöt utan man skulle bli ojämt blöt. (se taket på tornet)

Hans, som hade en kort och händelselös period som älgjägare.