Reservdelar.

Reservdelslagret.



Jag berättade i gårdagens inlägg att för att reparera mina kranskärl så tog man ådror från mitt högra ben som alltså helt plötsligt inte bara var ett ben som jag gått på hela mitt liv utan numera också ett reservdelslager för att få fart på hjärtat.

Man får lära sig mycket när man irrar omkring på områden som man aldrigt funderat allt för mycket på tidigare, jag frågade var blodet som runnit i ådern som dom hittat ett annat användningsområde till nu skulle ta vägen, så här är det, om man stänger av en bäck i skogen så söker sig vattnet en annan väg, så är det med blodet som runnit i min gamla åder också.

En annan sak, jag har rätt så långa ben, ådern borde varit cirka sjuttiofem centimeter lång, jag kan inte tänka mig att man behövt mer än tjugofem-trettio cm för att tråckla förbigångarna i mina krankärl! Var har resten tagit vägen? Kan man misstänka organhandel? Jag har inget emot det men borde inte jag fått en slant också?

För att inte verka ogin och misstänksam har jag bestämt mig för att ådror räknas inte till organ och dessutom kanske mina ådror på grund av hög ålder och lång användning inte var så perfekta, så jag släpper det.

Bara jag känner mig piggare så ska jag försöka blogga lite roligare.

Hans, det går sakta fram.

I en sal på lasarettet.

Här ligger jag och mår.

Nu kommer en förklaring på varför jag inte bloggat på ett tag.

Måndag den åttonde nov. gick jag till Vårdcentralen för att kolla  varför jag haft ont i bröstet på sistone i samband med promenader eller andra ansträngningar.

Efter undersökning sa läkaren att " du måste åka till Sunderby Sjukhus och kolla upp det här", jag undrade när jag skulle få tid på sjukhuset, nu sa läkaren!

Jag blev väldigt förvånad, kunde jag bli sjuk? Tydligen, sedan var det bara att hänga med, ambulans till sjukhuset, nya undersökningar och sedan besked att på tisdag den nionde skulle jag få mina kranskärl röntgade.

På röntgen såg man att alla tre var igensatta till minst 75% men det skulle dom fixa, tyvärr det gick inte, annars hade jag varit hemma nästa dag.

Nu började det dra iväg, jag skulle få tid i Umeå, det fick jag, välkommen hit den femtonde sa dom, till dess var det bara att ligga kvar.

På måndag fick jag åka ambulans för andra gången i mitt liv, men nästan trettio mil så det blev rejält, och sedan låg jag på Universitetssjukhuset i Umeå. Det blev nya undersökningar, jag tror inte olika sjukvårdsinrättningar litar på varandra, dom gör alltid nya undersökningar. Nå resultatet av den här var att jag skulle opereras på tisdag den sextonde, nästa dag alltså, nu började jag ana, f-n jag är nog sjuk. Fortfarande kände jag mig frisk vilket visade sig bero på att jag låg still, jag gjorde nämligen ett eget test, i ett obevakat ögonblick gick jag en snabbpromenad genom några korridorer, mycket dumt, efter det beslöt jag mig för att foga mig och lyssna på sakkunsakpen.

För att göra en för mig lång historia kort så opererades jag, man sydde fast lite nya ådror i alla tre kranskärl, en så kallad Byepassoperation, ådrorna fick jag hålla själv, dom togs från mitt högra ben.

Allt har gått bra, måndag den tjugoandra skickades jag på en ny lång ambulansfärd, till Sunderby Sjukhus, och den tjugofjärde fick jag åka hem till mitt lilla hem men nu var det inte tal om ambulans även om jag skulle ha uppskattat det.

Det är skönt vara hemma och om tre månader ska jag om allt går bra vara tillbaka till mitt tidigare osjuka liv.

Hans, som upplevt onödigt mycket nytt på tre veckor.

Vinter?

Isbrytare.

 På morgonen när jag tittade ut genom köksfönstret så var allt vitt så vitt jag kunde se, det var det första tecknet på att vintern är på gång. Det var fyra minusgrader så långkalsongerna fick ligga kvar i garderoben, jag är av den sorten som inte gillar långkalsonger så det ska nog vara trettio grader till innan jag stör dom i garderobsvilan, dom har vilat där ett bra tag nu, jag minns inte när jag sist störde dom.

Lite snö finns det och det gör ju att vi får en ljusare tillvaro, det är otroligt hur mycket ljusare det blir med en centimeter snö jämfört med barmark. Stefan och jag tog en promenad och såg att dom fyra minusgraderna inte gjort något åt vattnet så isbrytarna låg lugnt kvar och och slöade vid kajen.

Nu tror inte jag att denna snö kommer att ligga kvar så länge så vi har nog barmark om någon dag, om nu någon trodde det så är jag inte ledsen för att den försvinner, för mig får det vara barmark hela året utom eventuellt på julafton. Anledningen till att jag vill ha snö på julafton är att jag är rädd att inte tomten tar sig fram med släden om det är barmark och en jul utan tomte vore katastrof.

Se det här blogginlägget som en väderleksrapport så är det någon nytta med det.

Hans, ingen vinterdiggare. 

PRO-möte med mera.

Ola Jönsson i talarstolen.

I går var vi på PRO-möte, bilden är tagen innan alla kommit på plats, det var betydligt fler mötesdeltagare än det verkar, vi är numera i andra lokaler än vad vi var tidigare vilket har gjort att vi fått cirka tvåhundra meter längre gångväg än vi tidigare haft. Dom som har bestämt att vi skulle vara där har nog inte tagit hänsyn till oss, men å andra sidan var det förmodligen en del som fick kortare promenad till mötet.

Våran ordinarie ordförande hade förhinder så det var vice ordförande den kände fotografen Ola Jönsson som ledde mötet, vilket han gjorde utan problem.

Först i programmet var det demensvårdsutvecklare Dagny Vikström, Luleå Kommun, som föreläste i ämnet "När minnet sviktar". Jag vet inte om det var rätt ställe att föreläsa i det ämnet, det är väl så att bland åhörarna är det väl svikt lite här och där, ett något yngre kliental borde ha fått lyssna eftersom det gick ut på hur man ska bete sig mot en dement person.

 Det var nog en hel del nyttiga saker man fick lära sig, som man aldrig tänkt på och det är väl bra om man inte är den av dom som lyssnade som först blir dement, då behöver man inte bry sig. Man kommer nog inte ihåg så mycket av föreläsningen då så man ens kan tillrättavisa dem som beter sig fel mot en.

Sedan blev det kaffe och macka. Efter fikat kom en doktorand, Cecilia Björklund, från Luleå Tekniska Universitet som föreläste om äldre personers aktivitetsmönster, ett forskningsprojekt. Det tyckte inte jag var så väldigt intressant, kanske beroende på att jag inte har några problem med aktiviteterna åt ena eller andra hållet. Så var det inte mycket mer, så vi gick hem.

I dag har vi varit till Arcushallen på hantverksmässa och där blir man som vanligt imponerad av att det finns så många kreativa människor. Det fanns drygt åttahundra utställare! Så det finns en hel del att titta på. Vi gick en stund och tittade, sedan blev vi hungriga så vi åt en kebab, det var inte världens lättaste att få i sig den  från en pappersstrut, när vi var klara borde vi egentligen ha tvättat kläderna och duschat men det hade vi inte tid med så vi hasade runt ett tag till varefter vi åkte hem med en del nyinköpta onödiga prylar och lite ätbart.

En av anledningarna till att vi åkte hem (utom att vi tyckte vi sett nog) var att jag skulle bada bastu med grabbarna, det glömde jag bort till dess att det var försent om jag inte ville bada ensam förståss.

Hans, som bevisligen är på minnesförlustens brant, det går bara utför.