Nyårsmorgon.

Alex hos tomtarna i Stadsparken.

Så har dom åkt hem igen, vår dotter med man och tre barn, det blev tyst i lägenheten! Vi saknar dom redan.

Vi är tillbaka i vår lugna vardagslunk, det går inte så fort att transportera sig genom lägenheten delvis för att vi börjar bli fruktansvärt gamla, sedan har jag hört av en bekant att om man rör sig sakta så river man inte upp så mycket damm vilket innebär att man kan skära ned på städningen en hel del. Senaste veckan har det varit full rulle vilket inneburit att man egentligen borde haft skyddsglasögon för att inte pupillerna skulle damma igen.

Nu efter ett dygn har dammet lagt sig och eftersom vi rör oss försiktigt igen så lär vi inte behöva städa före påsk i alla fall. Sikten blir också bättre när man tassar försiktigt fram. Det är väl så att allt har två sidor, antingen full rulle och dålig sikt eller också ett sakta hasande men man ser målet i andra änden av lägenheten.

Det har snöat i natt, det är inget att orda om eftersom det på halva vintern inte lyckats snöa ens en halv meter, ynkligt!

På tal om barn, jag har föreslagit min fru att vi ska försöka göra egna små barn så vi alltid har dom i närheten, hon tittade konstigt på mig och sedan började hon skratta, inte vet jag, hon blev väl glad.

Hans, som tassar vidare.



Julbesök.

Du har fått gråa strån i håret!

Nelly tittar noggrant på mormor, sedan ger hon en kram. Det är klart man kollar, kramar ges inte hur som helst. Det är vårt yngsta barnbarn som landat på Kallax, om nu någon trodde det så är hon inte ensam, resten av familjen är också med så nu har persontätheten i vår lägenhet ökat från två till sju personer, det märks, vårt stillsamma pensionärsliv har aktiverats på ett sätt som förhoppningsvis gör oss också lite livligare.

Nu är det redan onsdag så om två dagar åker dom hem, det känns trist. Men nu måste jag vara ärlig, man kanske inte skulle palla om dom stannade en månad eller så i stället för åtta dagar, det blir lite ovant med alla som pratar och dessutom en del som springer omkring utan att man märker minsta tillstymmelse till trötthet. Men på en dryg vecka hinner inte ens vi gamlingar bli trötta, då är det bara roligt.

Hans, som upplevt en jul igen.





Innergården.

Julesnön som nu är borta.

Ja så här såg vår innergård ut för en vecka sedan! Nu har det mesta regnat bort men optimist som jag är så tror jag att det kommer ny snö innan julafton. Förhoppningsvis är den snön lika vit som den här är när man ser den i verkligheten, det är belysningen på gården som gör att när man fotograferar så blir snön grön.

 Vi har en av Luleås vackraste innergårdar enligt mitt tycke, vi bor dessutomi bottenvåningen så därför kliver vi direkt ut på gräsmattan från vår balkongdörr, kan det vara bättre? Vi är med andra ord nöjda med att vi fick tag i en lägenhet i det här huset när vi flyttade hit från Gammelstad.

I dag fortsätter det tråkiga vädret, det regnar inte så mycket men är nollgradigt hela tiden. Men ge inte upp redan på onsdag kommer det att vara kallare.

I går var jag inbjuden till lunch på mitt tidigare jobb, det är nytt för i år och visst är det kul att träffa mina förra arbetskamrater men det har gått för lång tid sedan jag slutade jobba, jag kände inte dom flesta som var där, dom jag känt hade också slutat så det var mest nytt folk. Nästan de enda jag kände var dom som i likhet med mig blivit inbjudna för att dom tidigare jobbat där.

Nå det var trevligt i alla fall, det fanns mycket och god mat så vi åt och pratade ett par timmar. Vi får se om det upprepas nästa år, då kanske jag träffar nån eller några som jag bekantat mig med i går.

Hans, som tycker att det är bra när man får någon nytta av ett ställe där man jobbat i trettiotre år!

Vädret igen!

Kvällsbild.

För två dagar sedan såg vi ett femton centimeter tjockt kritvitt fluffigt snötäcke när vi tittade ut, bilden ovan är samma utsikt nu i eftermiddag. För alla som liksom jag tycker att den enda tid på året som snön verkligen är berättigad är nu till jul, blev denna dag en stor besvikelse. Jag hade redan hunnit berätta för barnbarnen som kommer hit från södra Sverige om tio dagar hur vitt och fint vi har det, dom var jätteglada för enligt beskrivning såg det ut hos dom då, som det gör hos oss i dag.

Nå, man kan inte deppa ned sig på grund av lite skitväder, nästa vecka kanske snön vräker ned och sedan har vi lika vitt igen. När jag tittade ut i morse bestämde jag direkt att i dag blir det ingen promenad, jag ska överhuvud taget inte sticka ut näsan. Men så blev det inte, jag var tvungen gå en liten bit och fick blodad tand så jag gick hem, tog på ett par rejäla kängor, en extra tröja, keps och vinterhandskar, sedan gick jag min promenad, inte var de så farligt.

Vad dagarna går fort, naturligtvis har ju vi korta dagar den här tiden, jag tror inte det är riktigt ljust mer än en halv timme varje dag, men det är inte dom dagarna jag pratar om, för säkerhets skull tar jag om det ifrån början: vad dygnen går fort! Man hinner knappt stiga upp så är det dags att gå till sängs, jag somnar snabbt, hips vips vaknar jag, så är den natten slut. Det är det jag menar, jag vet inte hur ni har det men jag tycker att jag blir andfådd bara av att uppleva dygnen utan att göra speciellt mycket.

Hans, som tror att det är en slutspurt till de bitter end. 

Affärsidé.

Nybygge.

Vid en av mina dagliga promenader ( äsch nu har jag missat dagens) i luleå med ytterområden upptäckte jag detta nybygge! Det är någon som byggt en villa mitt på istäcket i Norra Hamn, man får väl säga att det ser lite ensligt ut, men varför inte, man slipper reta sig på grannarna i alla fall.

Jag antar att det är kommunen som sålt tomten, vilket klipp! Jag undrar om det är Kalle P. som kommit på idén. Till att börja med verkar det som en smart idé men vad som händer när isen smälter till våren blir intressant att se. Det kommer nog att bli lite gny, för att sälja tomten till någon lär bli svårt när det är öppet vatten, och kommunen säjer väl att det var inte vatten där när vi sålde.

Hans, som tycker att det blir intressant att följa det hela.

Mycket snö.

Stadsparken.

Det snöar i Stadsparken, dom största flingorna är inte så stora som dom ser ut, dom har bara kommit för nära linsen på kameran, då blir dom stora. Ni kanske tycker det är mycket snötjat i den här bloggen, det är bara tredje gången jag skriver om snö, ja några gånger har jag skrivit om att vi inte har snö också men nu ska jag avsluta snöreportaget med att vi har tillräckligt nu, jag förstår Herre Gud att du planerat mer men det är inte nödvändigt, så lägg av.

Vi håller på med julpyssel i dag, just nu är det min fru som är chef vilket hon verkar uppskatta, det är så att pyssel över huvud taget är inte för he-män som jag, alltså inte ens julpyssel men jag hjälper till, jag placerar ut alla tomtar som står, sitter eller ligger högre än två meter eftersom jag klarar det utan stege, nu ska ni inte tro att jag når så högt som helst men vi har bara två och förtifem till taket och det klarar jag.

Jag har ett mål varje dag nu för tiden, jag har bestämt att jag ska gå ut och gå en timma eller mer, anledningen är att jag börjar ha så dålig kondis samt att mina muskler mer och mer börjar samlas runt midjan, eller runt och runt det är mest på framsidan. Det är inte så lätt att gå varje dag, jag förstår inte varför det är så att det kommer saker mellan, som i dag, jag orkade bara vara ute en halv timme, men det var ju snöstorm! Jag har läst om nordpolenfarare som också la av mitt på dan när det blev snöstorm, kan dom så kan jag tänkte jag och gick hem. I går var jag inte ute alls, jag glömde det helt enkelt. Men i morron ska jag gå om inget kommer emellan.

Hans, som är omotiverad ibland.



Mer snö.

Insnöad juldekoration.

Nu har det snöat på riktigt, sist jag skrev om snö var jag spydig mot vår Herre, en millimeters snötäcke är faktiskt inte mycket att skriva om. Men nu har det snöat hela natten så nu har vi nog en decimeter, där fick jag för att jag gjorde mig lustig över förra snöfallet, jag är ju inte så glad över snö egentligen så nu är det ett talesätt som bevisats vara riktigt: "Somliga straffar Gud direkt" nu är det bara att pulsa omkring i snömassorna om man går ut vill säga, här inne är det snöfritt än så länge.

I morgon är det två veckor kvar till julafton och i dag två veckor till dess att vi får hem barn och barnbarn, två veckor ska man väl stå ut med, både med väntan på barnbarn och julaftonen, längtansintensiviteten i nämnd ordning.

Sedan är det en vecka så är vi ensamma i lägenheten igen, återigen ett talesätt som verkar vara riktigt: "När man har roligt går tiden fort". Då får jag börja längta till Nyårsafton, då har vi som sed att jag får en nyårskyss av min fru, en trevlig sed som vi ska vara rädda om.

Hans, som går i väntans tider utan att vara med barn.



Snö.

Här har en massa folk plumsat fram i snön.

 

Äntligen har vi vinter! Det har sent omsider snöat, snötäcket är nästan två millimeter tjockt, det som är kvar vill säga, folk går ju omkring i snömassorna och då fastnar en del snö under deras skor och tinar bort hemma i hallen, så är den snön borta. Vi väntar  på att det ska komma hem barnbarn till jul, dom bor  söderut så dom längtar till oss för att få leka i snön, dom vill plumsa, hoppa och rulla runt i snömassorna. Tänk på barnen ni som går ut och drar hem en massa snö för att smälta i hallen.Håll er hemma!

Jag tycker personligen att det är skönt med snöbrist, så jag håller tummarna lite i smyg så att inte barnbarnen ser det att det inte ska komma någon snö, så elak är jag. Nu har vi i alla fall minusgrader, jag tror det är tre minus i dag, jag har inte hunnit ut och känt på vädret än, men tre minus verkar lagomt kallt.

Hans, som inte plockat fram skidorna än.

Julmånad.

Julfönster som min fru komponerat.

Nu lackar det verkligen mot jul, jag vet fortfarande inte vad det betyder, eller det vet jag väl, men varför det heter "lackar mot jul" har jag inte kommit på än. Det är klart förr i tiden lackade man väl sina julklappar men nu är det väl bara jag och några få andra som gör det. För dom som inte vet vad jag menar, köp en lackstång, finns i alla välsorterade affärer, om dom inte har, säg att dom inte är välsorterade så kanske dom skaffar till nästa jul.

För er som inte vet vad jag skriver om, när ni gjort era julpaket, köp en lackstång, värm den över ett ljus till dess den droppar, gör en klick med lack på ett strategisk ställe på julpaketet tillexempel på det ställe där det är en knut på snöret som du knöt ihop paketet med. Den knuten får du aldrig upp, lite lyxigare blir det om du har en stämpel med tillexempel dina initialer, då klämmer du till med denna på lacksigillet och du har en röd plopp på ditt paket med dina initialer, häftigt.

Nu ska ingen tro att jag sitter och gör sånt på vartenda paket, däremot har jag provat! Jag tror ingen la märke till det, dom bara slet av papperet för att se vad som fanns inne i paketet. Förspilld mannakraft.

Det är i alla fall bara tre veckor till jul, jag vet inte om det är så viktigt med julklappar nu för tiden, för mig vill säga, för barnen och framförallt barnbarnen är det naturligtvis lika viktigt som det var en gång i tiden för mig.

Hans, som redan köpt julgran. Jag har till och med växt ifrån den tid när jag tyckte det var en sport att hugga en gran i skogen utan att äga någon egen skog.



Skakigt.

Julgran.

I dag när jag promenerade förbi Kulturens Hus kom jag på den fantastiska idén att jag skulle fota julgranen som står i rondellen, det gjorde jag också men när jag kom hem och kollade på fotot så fick jag se att alla lampor i granen såg ut som metkrokar!

Anledningen till ljusmetkrokarna är naturligtvis att jag är för kaggerhänt, nu blev nog dom flesta lite fundersamma så det är bäst jag förklarar, kaggerhänt betyder enligt det språk jag är född och uppvuxen med att jag inte hållit kameran stilla i fotoögonblicket på grund av att mina händer skakat till just när det knäppte, alltså kaggerhänt.

Det var inte bara mitt fel, vår Herre var lite inblandad också, han sköter ju ljussättningen och det är ju halvmörkt redan klockan två den här årstiden, halvmörkret gör att slutartiden när man fotar blir väldigt lång och då behövs det inte många hundradels millimeters rörelse med kameran så har man ljusmetkrokar.

Jag kunde naturligtsvis tagit kameran och ett stativ och rusat tillbaka och tagit ett nytt foto men det iddes jag inte, dessutom tycker jag att ljusmetkrokarna är riktigt snygga, hela granen blir liksom fylligare.

I dag har jag gjort en del ärenden på stan och kommit underfund att det gamla ordspråket "Om huvudet är dumt så får kroppen lida" stämmer till hundra procent, gud vad man får gå när man glömmer saker. Nåja man blir vältränad också.

Hans, för dagen nyklippt,det hann jag också.

Femtio år.

Födelsedagstårta.

Nu har vi varit på femtioårskalas, inte i dag men i går, det var Ulf som fyllde femtio, det är inte klokt, jag tyckte det var nyss han var barn. I alla fall så var det dags att uppvakta på femtioårsdagen så vi åkte till Gammelstad, anledningen till det var att det är där han bor så det var liksom enklast att åka dit om vi ville träffa honom.

Och det gjorde vi, träffade honom alltså, inte ser han ut som någon femtioåring, han ser ung ut, han kanske har haft ett lätt liv, vad vet jag, själv var jag rätt så sliten när jag var femtio. Nu däremot blir jag bara yngre och yngre, snart är jag barn på nytt, kanske inget att längta till, men det sägs ju att det är inte jobbigt för den som är i det tillståndet, det är dom som är runt omkring en som lider mest.

Nu börjar jag blogga trist, jag går tillbaka till femtiorsfesten, den var bra, vi hurrade för femtioåringen, vi åt och fikade, vi pratade en massa, kollade när han öppnade presenter, vi käkade tårta, och när vi var så mätta så vi knappt kunde sitta, stå eller ligga (det sista provade vi inte) åkte vi hem. En trevlig kväll, vilket jag hoppas jubilaren också tyckte.

I dag har det varit julskyltning på stan, jag råkade hamna i det när jag var ute på en promenad, jag visste inte om det innan jag hamnade i smeten, herre du milde så mycket folk det var ute på stan, har inte människor annat att göra än att kuta runt och kolla på skyltfönster som ju finns kvar i morgon också och förmodlingen resten av månaden.

Nu är inte jag rätt person att anmärka på att folk rusar omkring på stan, några timmar senare var min fru och jag ut för att kolla, då hade det börjat falla snöblandat regn, vi avbröt rätt så snabbt och gick till Konsum och köpte middagsmat som vi nu ätit upp.

Hans, som tycker att det är mycket som händer antingen det är skyltsöndag eller en vanlig söndag.

Födelsedagskalas.

Stefan väntar på att få hugga in på tårtorna.

Fredag den 18/11 var vi på födelsedagskalas, det var Stefan som fyllde år igen, det är bara ett år sedan sist men han tycker det är roligt att fylla år så han bara fortsätter.

Det är hans mor som fixat tårtor, jag tyckte kanske innerst inne att det var överdrivet mycket tårta för en som bara fyller drygt förtio år men som vanligt hade jag fel och hon rätt, vad jag förstår är allt uppätet för länge sedan. Den kväll vi var där blev det en del kvar även om jag gjorde vad på mig anbelanger för att faten skulle bli tomma.

 

 

Dagen efter kom det nya gratulanter till Stefan och då blev det enligt vad vi hört slut tårta innan det blev slut på gäster, vilket stör min fru.

 

Det är så med Stefan att han tycker att det är en världshändelse när han fyller år så han brukar ringa runt lite grand och meddela att nu är det på gång, det är inte så att han gör det för att få en massa presenter, det är i hans ögon ointressant men däremot att det kommer folk till honom och uppmärksammar hans födelsedag det gillar han.

 

 

Ett värre trauma för min fru var när han fyllde förtio, det kom femtiofem personer nästan samtidigt till hans då lilla lägenhet, tårtor och övrigt kaffebröd var beräknad för cirka tjugofem så det blev lite magert för dom sista, men Stefan trivdes och hjälpte till så gott han kunde med att göra slut på förplägnaden. Min fru och jag var personalen som kokade kaffe och bar fram kaffebröd så länge det fanns.

 

 

Jag tyckte det var roligt att Stefan hade det bra, det var ju han som fyllde år och han brydde sig inte om att tårtorna tog slut, jag hade fullt upp med att koka kaffe så den som fick lida var min fru som kände ett ansvar för kaffebrödet, men vem hade ens i sin vildaste fantasi trott att så många skulle komma.

 

 

Hans, som tycker det kalaset är historia och vi tycker att det är roligt att Stefan har många bekanta.

Helröret.

Så ser ett helrör ut innifrån.

Detta är en passage över Varvsgatan som förbinder Tutti-Fruttihusen med centrala stan, det är ju bra att det finns för dom stackare som bor där ute i periferin, själv har jag ingen större nytta av det eftersom jag bor på rätt sida av Varvsgatan. I går använde jag det i alla fall när jag var ute på min tänkta dagliga promenad ( jag har tänkt gå varje dag, så blir det inte).Det är den alltid lika fyndiga allmänheten som döpt överpassagen till "helröret".

När man byggde dom då mycket omdiskuterade Tutti-Fruttihusen så byggde man även "helröret" för att folk skulle komma in till stan och träffa oss som varit förutseende och bosatt oss centralt. Tanken var att man skulle bygga två rör, ett på varje sida om bostadsområdet, som tur var så var det någon klok människa som kom på att vi är väl inte i New York! Vi klarar oss med ett. Det har visat sig räcka, jag tror inte det heller kryllar av folk eftersom många rusar över gatan under röret, naturligtvis trafiksäkrare i röret men jag har i alla fall ingen kännedom om att någon blivit ihjälkörd under röret heller.

Nu finns det där i alla fall och inte är det så dumt, när det är vinter är det skönt att gå där, inga stormvindar där inne, ingen snöstorm och inget regn heller om det nu skulle bli blidväder. Som i går, efter ett tag på min promenad så frös jag om näsa och öron, därför genade jag genom röret, jag gick sakta så jag hann bli varm och det räckte ända till dess jag kom till mitt lilla hem i civilisationen.

I dag har jag och Stig varit ut till kolonilotterna och läst av elmätarna, där fanns inget rör att värma sig i men vi frös inte ihjäl i alla fall, kanske delvis beroende på att det var någon plusgrad.

Hans, som gjort lite nytta idag.



Ingen snö. Hurra.

Vinterbild från 2010.

Det är många som tjatar om att "tänk att vi inte fått någon snö i år" och "det är ju snart jul vad tråkigt det är med en jul utan snö". Men skärp er nu, kolla på bilden, ser det mysigt ut? Plumsa omkring i ett par decimeter snö, skrapa bilrutorna så fort bilen stått ute några minuter, för att inte prata om ni som bor i villa, skotta snö morgon och kväll, är det kul? Det verkar faktiskt inte så när man sett hur en del skottat sina infarter under årens lopp.

Sluta prata om att vi inte har någon snö, det är toppen tycker jag och ändå behöver inte jag skotta, jag bor i lägenhet och vi har råd att leja skottare. Men ändå tycker jag det är bra, som i dag tillexempel, gatorna är helt torra, det är minus fem grader, vinden orkar knappt röra flaggan borta vid ICA som är min vindmätare, kollade nyss, flaggan rörde sig lite lojt, dessutom håller solen på att kravla sig upp över horisonten. Kan det vara bättre?

Jag ska snart ta en promenad, tänk att slippa plumsa i snö, underbart. På tal om jul, det är fem veckor dit, det kan hinna komma en meter snö till dess, men jag ska lägga in i min aftonbön att vi klarar oss utan.

Nu har ju väderleksrapporten varnat för snöstorm här i Norrland och i mellansverige, men jag hoppas att vi här vid kusten slipper, det är sällan jag ber vår herre om något så jag tror han lyssnar på mig. På julafton förresten, då ser ju alla på tv och där brukar flingor stora som vinterhandskar sakta dala mot marken där dom lägger sig i ett fluffigt, kritvitt täcke över hela nejden, så är det ju sällan, snö kommer oftast ihop med storm och små vassa flingor som nästan pickar hål på människor och djur.

Hans, som vill ha en grön jul.

Julgranar.

Julgran på Nytorget.

Nu börjar julgranarna växa upp som svampar ur jorden, eller rättare sagt ur asfalten. Dom växer fort, ena dagen inte en gran så långt ögat ser, nästa dag en jättegran mitt på Nytorget. En mycket stor och välformad gran som säkert blir fin när belysningen tänds. Det finns även en på Köpmantorget, den är också välformad, men jag tycker den lutar lite mot söder, men vadå, vad säger att en julgran inte får luta.

Det är väl den tiden nu när man säger att det lackar mot jul, jag vet inte precis vad det betyder men jag vet att det betyder att julen närmar sig. Men lackar....?

Inom närmaste kvarten ska  min fru och jag ut och slå runt, vi ska på PRO-möte! Det blir trevligt att få träffa folk, dessutom kanske man får höra nåt nytt. Dom flesta på våra möten är ju trevliga människor, men väldigt gamla, en del är till och med äldre än vad vi är och det vill inte säga lite.

Hans. som ska ut och umgås.







Proteus.

Proteus.

Ja nu är farsdag avklarad, blomman på bilden som jag fått av min fru heter Proteus och en sådan har jag förövrigt aldrig tidigare sett, nu menar jag inte specifikt just den här, det är klart att jag inte sett den eftersom jag precis fått den, nej jag menar att denna sort av blommor har jag över huvud taget inte vetat att dom existerar och självklart då inte sett den heller.

Nu kanske någon "vän av ordning" undrar varför jag får en blomma av min fru på farsdag, jag är ju inte hennes far! Jag vet faktiskt inte, jag tror inte att hon ser mig som någon fadersgestalt för henne, kan hända hon tycker att jag behöver en uppmuntran för mitt strävsamma liv som familjens överhuvud.

Tidigt i morse när jag tittade ut trodde jag att nu har vår herre tappat tålamodet, nu har han skickat syndafloden över oss, men det var bara ett skrämskott, det har lugnat ner sig med regnandet och är riktigt fint väder, inte nu så man går ut med bar överkropp, men man kan gå ut.

Bar överkropp förresten, det är inte läge att gå ut så även om det är tropisk värme, man har ju blivit så ful, det är inget muskelknippe man visar upp nu för tiden utan lätt vibrerande valkar, för att inte tala om brösten, jag tycker att det är grymt att man ska få hängbröst på gamla dar, nu pratar jag för egen del, det är ju nog knäppt att man som man får bröst men om dom vore lite spänstiga, men det är dom inte. Jag har en sak på gång som kanske hjälper mig, jag tror att jag kanske kan få överta någon av min frus avlagda behåar.

Nu måste jag skärpa mig, kan det vara vädret som gör att jag får så deprimerande tankar, och just nu när jag skriver. Om jag inte skrivit ner detta så vore det redan glömt, mitt minne är kort som en flugas liv när man sprutat radar på den.

Nu tror jag att jag ska gå ut i friska luften ett tag, det är som kläder som man hänger ut på vädring dom känns fräschare när dom kommer in.

Hans, snart nyvädrad.

I dimma dold.

Hamnkranen.

I går traskade jag ut i den dimmigaste dagen i höst här i Luleå, hamnkranen på bilden som för två och ett halvt år sedan var utrotningshotad, står som ett monster från yttre rymden med konturerna usuddade av dimman. Vad bra att vi demonstrerade mot rivningen! Ja ni läser helt riktigt, vi demonstrerade, det är faktiskt enda gången i mitt liv som jag varit med och demonstrerat för någonting.

Tack vare detta bland annat, togs rivningsbeslutet på kranen bort, den får leva kvar i alla fall tills vidare. Det var enligt mig ett helt riktigt beslut, den är ju ett ovanligt stiligt minne från den tid som varit när Luleå var en hamnstad med fartyg från hela världen liggande vid kajerna. Ni kanske förstår att jag känner mig delaktig i att den står där i dimman.

Nu har det skrivits om att hamnplanen som faktiskt ser för eländig ut just nu, ska rustas upp och i och med det ska också kranen snyggas till med bland annat lite målarfärg, eller lite , det går nog några burkar innan den är målad. Enligt vad jag förstår är det ett miljonprojekt, eller kanske det är för lite med ett i sammanhanget, men bara det blir bra så får dom gärna ta från mina skattepengar för att få det gjort, men det måste nog till mer än mina pengar, dom skulle nog bara räcka till något enstaka stag i kranen.

Nog om kranen. I dag är det farsdag (det står för far inte fars), tyvärr är mitt enda barn etthundratrettiofem mil härifrån så henne lär man inte få se, men hon har ringt. Som tur är så har jag ju några så kallade bonusbarn även om dom nu snart är lika gamla som jag, så har dom aviserat sin ankomst hit till vårt lilla hem, så därför ökar jag nu skrivtakten för att bli klar till dess dom kommer.

Nu är jag klar.

Hans, som ska fira fars dag.

Tillbakablickar.

Isbrytarna.

Nu har jag fotat isbrytarna igen, förra gången det hände var den sjätte nov. 2010.

Är jag tjatig med isbrytarfoton? Det tycker jag inte själv, ett år och två dagar mellan fotograferingarna är väl inte ofta?

Om ni går tillbaka i bloggen till sjätte nov. 2010 så är det lite skillnad på fotona, då 2010 var det is över hela stadsfjärden, nu finns det inte tillstymmelse till is över huvud taget. Ni kan också läsa att 2010 var det en centimeter jämt snötäcke över hela stan,nu finns det lika lite snö som det finns is. Nu tycker inte jag att en centimeter snö är något att skryta över, när det börjar röra sig om två meter .... då kan man skryta om snö.

En annan sak, då 2010 var isbrytarna mycket större på bilden, det beror inte på att dom i år har krymt, dom tål vatten. Anledningen att dom är större är att jag var närmare när jag fotade isbrytarna än vad jag var idag.

Nu kommer säkert nästa undran, varför fotade jag på längre avstånd i dag? Det har jag skrivit, var lite uppmärksam, det är ju ingen is i dag! Nu försökte jag ljuga, om jag tagit ett steg ut på isen i fjol skulle det nog varit plums i Stadsvikens kyliga vatten. Så det var inte anledningen till att avståndet ökat.

Möjligen kan det vara som jag nu skriver, man lär sig av misstagen, i fjol när jag kom hem hade jag ont i bröstet ( för lång promenad för att komma närmare fotoobjektet) det slutade med att jag tio dagar senare låg i Umeå med nyopererat hjärta. Det ville jag inte vara med om i år, så det blev långt avstånd till isbrytarna, lite zoom på kameran för att dom överhuvudtaget skulle synas och helt befriad från ont i bröstet. Man blir klokare av misstag.

Nu ska jag inte klaga över hjärtoperationen, den gick bara bra, men en gång till, nä tack. För övrigt var det bra att jag tog den där långa promenaden, det var den som gjorde att jag fick reda på att jag hade igenslammade kranskärl, det hade jag ingen aning om. Då trodde jag att jag var frisk och jag hade ingen tanke på att jag överhuvud taget kunde bli sjuk. Nu har den oskulden åkt också.

Hans, som är lite erfarnare och frisk igen.





Kalla fötter.

                                                   Iskallt.

Promenerade en dag förbi en av fågeldammarna som finns i stan, nog är det märkligt att änderna inte fryser ändan av sig, eller benen, ni har väl sett så smala, magra ben dom har, man tycker att efter ett par minuter i nollgradigt vatten skulle dom gå av vid minsta rörelse. Men det gör dom inte, änderna simmar omkring på ett sätt så det ser ut som om dom har det mysigt.

Den som ligger längst fram utav dom som jag fotat verkar hänga lite snor så han (det är en han) kanske i alla fall blivit förkyld vilket inte är så märkligt, jag för min del skulle fryst ihjäl om jag badat i det vattnet. Nu är ju jag så långt ifrån en and som jag kan komma så jag kanske inte kan förstå hur dom känner när dom badar i höstkallt vatten.

I går var vi på hantverksmarknad i Arcushallen, den är ju årligen återkommande och man blir alltid lika imponerad över hur duktiga människor det finns. Nu är väl inte allt som säljs där tillverkat hemma i köket men tillverkat någonstans och av någon är det i alla fall. Jag köpte en långbent mystisk figur som jag ska ge till Nelly när jag träffar henne. (Låt inte hon läsa detta, det ska bli en överraskning)

Hans, som föredrar varm dusch mot kallbad.

Alla Helgons dag.

Kyrkogården i Gammelstad.

I dag, Alla Helgons Dag har jag varit och hälsat på mina föräldrar på kyrkogården. Jag tände ett ljus och småpratade lite med dom, jag sa bland annat att i dag ligger ni bättre där än att vara i farten, då tänkte jag närmast på vädret, i dag har vi enligt vad jag nyligen lärt mig en relativ fuktighet på ett hundra procent, några procent till så börjar det regna, ytterligen några procent till får man börja simma.

Det där med simma var bara för att dramatisera lite, det krävs mycket vatten för en simtur.

I alla fall har dom det lite festligt på kyrkogården en sån här dag, det är otroligt mycke tända ljus över hela kyrkogården, det är vackert och ändå vackrare blir det när det blir helt mörkt. Det kändes faktiskt som att mina föräldrar var rätt så nöjda.

Nu har jag inte tid att skriva mer, det är snart lunchdags och då ska jag stilla min hunger. Vi får lunchgäster i dag så jag måste kamma mig innan dom kommer, det ska jag nog hinna, jag har så kort hår just nu så det behövs bara ett par drag med kammens tätaste sida, den med dom smala pinnarna ni vet.

Hans, som kommer att möta gästerna med nykammade hårtestar.

Luleå.

Stadshuset i Luleå.

Ja detta är maktens boning i Luleå, här sitter de kvinnor och män som styr vår tillvaro, med Karl Petersen i spetsen bestämmer dom allt! Till exempel vad vi ska betala i skatt, vad dom själva ska ha i lön, om våra gator ska sopas och vintertid snöröjas, vilka blommor som ska planteras i Stadsparken, om vi ska ha någon Stadspark över huvud taget, ja deras makt är stor.

Men dom måste skynda sig, dom har bara fyra år på sig, sedan blir det val och då åker dom ut om dom inte skött sig. En del har suttit i flera fyraårsperioder så dom har tydligen skött sig i våra, det vill säg gräsrötternas ögon.Visst har vi makt? Om dom som väljs in skulle väljas styckevis så att säja vore det nog en del som nu var arbetslösa, men dom väljs ju klumpvis så en del kommer med liksom på köpet.

Missförstå mig inte, jag är inte missnöjd, egentligen vet vi ju vilka som kommer att få någonting att säga till om när vi röstar på ett parti, och att Kalle P. skulle bli vårt överhuvud förstod väl alla, och varför inte, han är enligt min mening bra för oss.

Nu sitter han högst upp i stadshuset, tror jag i alla fall, jag har ingen aning, kanske är det så att chefen sitter längst ned, eller i mitten, vad vet jag. Jag tror bara, det naturliga vore ju att den som har mest att säga till om sitter högst upp, om det inte är så borde man möblera om, jag ska kolla upp det.

Snart kanske ni får läsa i tidningen att " Kalle P". bars under vilda protester upp till översta våningen på grund av en kommuninnevånares begäran, det var jag! Jag tycker att det är fel att högsta hönset ska bo längst ned så att kleti och pleti kan springa in och gnälla i förbifarten. Nä stäng av hissen och om han inte är högst upp så flytta upp vårt kommunalråd dit så han får lite arbetsro.

Hans, som känner sig nöjd efter att ha möblerat om i Stadshuset.



Kvällspromenad.

Stadsparken i Luleå.

Min fru och jag tog en promenad i går kväll för att titta lite närmare på ljusarrangemangen som finns lite här och där i Luleå just nu, jag har tidigare i veckan planerat en sådan utflykt men det har varit dimma varenda kväll och jag ville fotografera innan dom här tio dagarna "Ett upplyst Luleå" är slut.

Som sagt det har varit dimma, men inte i går kväll så vi gick ut, det spöregnade! När man ska fota är det bättre med regn än dimma så det var inte helt fel. Jag hade även planerat att ta mitt paraply dels för att skydda oss själva men mest för att skydda kameran. Det glömde jag.

Nå vi är ju numera inte så söta någon av oss så det var i alla fall ingen risk att vi skulle smälta i regnet men blöta blev vi. I övrigt gick det bra, vad jag förstår var det sista dagen med "Ett upplyst Luleå" vilket är synd, det är väldigt vackert här och där. Jag fick några fina bilder i alla fall, sedan gick vi hem och jag ägnade en stund åt att torka kameran torr, den verkar ha klarat sig.

Hemma tog vi av oss våra våta kläder och satte oss nakna i soffan och tittade på tv resten av kvällen. Det där med nakna var en lögn, vi har torra kläder i garderoben så vi tog på dom. Resten stämmer.

Hans, som nu dagen efter är torr och varm.





Åhlens.



Så kommer det att bli.

På min morgonpromenad i dag passerade jag korsningen Storgatan-Smedjegatan, just när jag tog steget ut på Smedjegatan fick jag en uppenbarelse. Helt plötsligt såg jag en bild inne i huvudet hur det kommer att se ut i den korsningen tjugohundratretton, som tur är hade jag kameran med så jag skyndade mig och tog en bild!

Kvinnan som springer förbi mitt i min uppenbarelse har inget med mig att göra hon bara råkade komma! För övrigt tycker jag att det ser lovande ut, jag kommer att få hundra meter närmare till Åhlens, bara en sån sak. Huset ser trevligt ut och det ligger ju centralt, det enda minus jag kan se är att det tar två år innan det är färdigt, det är ju inte säkert att jag orkar stappla dit då, men det är klart med rullator ska det väl gå.

Annars var det lugnt på stan, dom som skräpade ner i går kväll hade nog inte vaknat än även om man tycker att dom skulle ta sitt ansvar och släpa sig ut och plocka upp i alla fall det dom slängt själva. Men det blir väl några gamla skruttiga pensionärer som får städa upp, jag undrar om dom får betalt?

Nu ska jag sluta gnälla, jag tycker själv att jag låter som en gammal gnällig gubbe och då förstår jag vad andra tycker.

Nu är det fjortontusensjuhundrasextiosju människor, som läst min blogg sedan jag började. Det blev inte rätt, så här ska det vara: nu är min blogg läst fjortontusensjuhundrasextiosju gånger, det är så räkneverket fungerar, det räknar bara varje gång någon läser den och struntar i om det är samma som läser fler gånger.

Hans, som fått skriva av sig lite.



Vinterdäck.

Skiftat.

I dag var det vinterdäck på, nu är bilen beredd på is och snö. En annan sak är om jag är det, men det får jag hoppas, jag har i alla fall kört på vinterföre i sådär femtiosju år, det kan man inte tro när man ser mig, men så är det, mitt ungdomliga utseende ska ni inte låta lura er, jag är en gammal man.

Jag står inte själv och skruvar och byter däck, eftersom vi lessnade på att ha vinterdäcken i köket hela sommaren så är dom nu på sommarförvaring hos en däckfirma, det ingår också att dom byter däck höst och vår. I dag hade jag tid hos dom klockan 07,00, okristligt tidigt i den bortskämda pensionärsvärld jag lever i nu för tiden, men 07,10 då var däcken bytta utan att jag gjort ett skvatt annat än kört bilen dit och hem igen.

I eftermiddag badade jag bastu med tre andra gamla gaggiga gubbar, det är surr om lite av varje, dessutom en öl och så blir man ovanligt ren.

Hans, som tycker att jag haft en hyfsat bra dag.



Ett upplyst Luleå.

Museét.

Luleå kör hela den här veckan ett arrangemang som heter "Ett upplyst Luleå", det går ut på att man har gjort olika belysning på en massa hus.

Om jag fattat rätt så tänds belysningsarragemangen klockan nitton varje kväll och släcks klockan tjugotvå. Av den anledningen begav sig min fru, jag och Stefan ut i kvällsmörkret i går kväll, vi började med att titta på höghusen på Lulsundsberget, en flopp, det var dimma så man såg knappt husen.

Sedan tog vi en runda i stan, det finns lite belysning på fastigheter här och där men inte allt för spektakulärt innan vi kom upp till gymnasieområdet, där finns ju en byggnad som kallas "språklådan" som nu är förvandlad till ett spökhus! Den är spökligt belyst och dessutom hörs hemska spöklika ljud från byggnaden, det var tur att jag hade två stycken att hålla i hand annars hade jag nog sprungit därifrån.

Efter språklådan vände vi oss om och kom till det bästa, museét, där kan man snacka om ljusspel. Vi stod kvar tills vi nästan frös fast, det var lite kyligt, men det var bra, alla som har möjlighet gå dit och se det, om jag fattat rätt så fortsätter det till söndagkväll. Det är otroligt vad man kan göra med ljus, bland annat revs ytterväggen så alla tegelstenar låg i drivor på marken för att i nästa sekund åka upp och bilda en vägg igen, häftigt!

Hans, som upplevt en speciell kväll, gå ut och kolla!



Melissa.

 

I går afton var vi ut och roade oss! Det är inte varje kväll precis men eftersom vi fått biljetter till Melissa Horns uppträdande i Kulturens Hus av min dotter senast jag fyllde år så är det klart att vi gick när hon äntligen kom.Jag skrev först "sist jag fyllde år" men det lät så ödesbestämt så jag ändrade det.

Egentligen är det hennes morsa som är min idol men just därför är jag nyfikern på dottern, rösten är ju olika men man kan skilja dom åt även på utseende, (dottern är yngre) sedan har dom olika reportoar, Maritsa sjunger gamla skillingtryck medan Melissa verkar själv ha skrivit allt hon sjunger.

Det var fullsatt i Kulturens Hus, jag förvånades över att det var så många ungdomar, det var nog inte många som var i vår ålder. Det störde inte mig eftersom jag känner mig otroligt ung när jag sitter still, det som däremot störde var att ungdomarna tydligen bytt ut nappen mot mobiltelefonen. Dom kan inte låta bli att fingra på den hela tiden och när det är mörkt i lokalen är ljuset från en mobil rätt så störande. Sedan var det många som fotograferade med mobilen, det kan man ju le lite skadeglatt åt, hur kan dom tro att det blir nåt att titta på, att fota på tio meters avstånd med en mobil som har en blixt som knappt lyser upp två meter och en scen som körde med soft belysning, men störande är det.

Nå Melissa då, ja nog var hon bra, man ska nog lyssna till orden vilket gick hyfsat eftersom hon sjunger rätt så tydligt, men det är klart ibland fick musikerna ett ryck och tog i lite extra och då missade man en del. I stort sett var det i alla fall njutbart så min fru och jag hade en bra kväll som avslutades med en romantisk promenad hem.

 När vi kom hem slog vi på teven och då blev allt som vanligt igen, vilket inte heller är så dumt, då känner man sig hemma.

Hans, som fått en ny idol, men hon går inte före morsan.

Skakigt.

Ljusspel.

Så blir det när man försöker fota i mörker på fri hand, man är nog lite darrhänt.Motivet är Köpmantorget i festbelysning.

Luleå stad kör nu och en vecka framåt något som heter "Luleå i nytt ljus". Det innebär att man ska göra ljusarrangemang på en massa olika ställen i stan.

Vi var ut i går efter mörkrets inbrott för att kolla, tyvärr var vi lite lata så vi gick bara till Köpmantorget, cirka sjuttiofem meter från vår port! Men innan veckan är slut ska vi nog ha sett alla ljussättningarna i stan.

Om det finns några vackra vyer ska jag fota dom (med hjälp av stativ) och lägga ut dom på bloggen så att även ni som inte har den stora ynnesten att bo i Luleå får tillfälle att se hur vi har det. Enligt tidningen så kommer Luleå en vecka framåt inte vara något för ljusskygga personer.

Hans, som ser fram mot en ljus vecka.

 

Hört på stan.

Ett hus i stan.

I dag har jag hört en rolig sak. Jag var ut på stan och gick in genom "snurrdörrarna" till Smedjan, samtidigt gick ett äldre par(jämngamla med mig) efter mig, till saken hör att på glaset framför oss satt en reklamannons för någon typ av hårvård som föreställde en ung kvinna med långt vågigt hår som hängde ner till axlarna. Kvinnan i paret som stod bakom mig hade kortsnaggat grått hår, sa då till sin man, ser du håret på kvinnan i reklamen? Ja sa han, vad tycker du om att jag låter håret växa så jag kan ha sån frisyr frågade kvinnan, snyggt svarade mannen! Det var svårt att inte frusta ut i ett gapskratt men jag lyckades stanna vid ett ljudlöst brett leende.

Hans, som tjyvlyssnar ibland. 

Spegelblankt.

En båt!

Min fru kokar gröt, när den blir klar ska jag hjälpa henne att äta upp den och efter det ska vi ta en promenad. Vi har ett gudomligt höstväder, bilden ovan tog jag på gårdagens promenadrunda, det är så spegelblankt i Södra Hamn att båten nästan är tydligare i speglingen än i verkligheten. I dag har vi samma väder men nu kommer jag inte att passera hamnen eftersom vi beslutat att gå våran vinterrunda, runt Skurholmsfjärden, det är en runda som vi brukar motionera på hela vintern och det kanske är dags att börja nu för vintern kan inte vara långt borta.

Vi går samtidigt hemifrån men vi följs inte åt utan går från var sitt håll så att vi möts på vägen, eftersom vi börjar ha dåligt minne så blir vi glatt överraskade när vi träffas. "Är du ute och går? Ja som du ser, va kul att ses." Ja så står vi och småpratar en stund och sedan fortsätter promenaden och hitintills har vi alltid träffats hemma efter ett tag. Anledningen till att vi inte går tillsammans är den väldigt olika benlängden vi har. Svårt att gå i takt.

Som ni kanske märkt har jag varit borta från skrivandet ett tag, det beror på att jag stoppat i mig gröten så nu är jag redo för den obligatoriska promenaden. Det obligatoriska är bara i tanken, det är väldigt lätt att det kommer något emellan som man måste hoppa över någon dag eller två. Det är synd, tidigare har jag försökt kompensera ett överhoppniningstillfälle genom att gå dubbelt så fort nästa dag, det har jag fått överge eftersom jag inte orkar gå dubbelt så fort längre än dom första femtio meterna, och knappt det.

Nu är jag redo,och det verkar min fru också vara så i dag blir det en promenad.

Hans, som snart får kondition, kanske.



En arbetsdag.

Vi kollar ljusslingor.

Inte är pensionärslivet alltid så lätt, i går jobbade jag och fyra andra gaggiga gubbar med att få lite ordning på innergården där vi bor. Här kollar vi ljusslingorna som vi sedan ska hänga upp i buskarna.

Vi började med att bära in trädgårdsmöblerna, det är inget som man gör med en hand på några minuter. Vi har mycket rejäla trädgårdsmöbler som har många fördelar, på sommaren när dom är utplacerade står dom kvar där man ställt dom resten av sommaren, det är nämligen ingen som orkar flytta på dom! Jag tror att varje möbel för sig väger ett halvt ton!

Det var dom möblerna vi började dagen med att bära in för vinterförvaring, det var tungt, i alla fall jag som nästan är äldst av gänget tyckte så. Vi har ett vindskydd som ska monteras ned och bäras in också, det är inte så tungt så det var alla ivriga att göra, jag är inte sån så jag hann inte med i det sammanhanget. Efter det bjöd Lennart oss hem på kaffe med dopp.

Sedan fortsatte vi med att kolla ljusslingorna vi brukar hänga i vinbärsbuskarna lite nämare jul, dom var hela! Inte en lampa trasig, då var det någon som kom på att nu skyndar vi oss och hänger dom på plats medan dom är hela, sagt och gjort, vi ut och drog ut och hängde upp julbelysningen. Nästa idé från denna kreativa grupp var, "nu tänder vi belysningen" det gjorde vi inte, jo fram och tillbaka för att kolla att allt fungerade fortfarande, det gjorde det. Så nu är allt klart.

När arbetet var slut föreslog Stig att vi skulle dricka kaffe hos honom, det var vi med på, men kaffet skulle kokas också så Stig var rädd att vi skulle bli otåliga av att vänta sysslolösa så han frågade om vi ville smaka en Wiskey. Ja tack sa alla,

vi tyckte  det var en väldigt god sort, men Stig sa att han köpt en annan sort som han ville ha en kvalitetsbedömning av, vi ställde upp. Vi luktade, smuttade och drack upp den också. Sedan minns jag inte så mycket annat än att jag krälade hem efter ett tag.

Hans, som kände sig glad och pigg ett tag och sov gott till natten, kanske nyttigt med arbete.

Leif GW Persson.

Leif.

Efter att ha sett Leif GW Persson i tv i går bestämde jag mig för att han ska få den stora äran att vara med i min blogg, jag antar att han inte anser att det är någon större ära, däremot tycker jag att det är en ära att få skriva om honom.

Jag har alltid gillat Leif GW (GW står för Gustav Willy) men kommer inte att skriva allt för ingående  om honom även om jag vet en massa som jag kunde skriva, men mycket är bara sånt som jag läst och hört om honom och jag vet inte ens om allt är sant.

Han föddes i alla fall i mars 1945 och har växt upp i det så kallade Sibirien i Vasastan Stockholm, han har jobbat på Rikspolisstyrelse i många år men 1977 fick han sparken för att han anklagades att ha stått bakom en artikel i DN om att Justitieminister Lennart Geijer roat sig med prostituerade, vilket han förövrigt enligt säkra källor också gjort.

När Leif GW blev arbetslös gick han tillbaka till universitetet och skrev en akademisk avhandling, sedan skrev han sin första roman, "Grisfesten". Efter det har han skrivit nio romaner till av vilka jag läst några. Jag gillar hans sätt att skriva och kommer säkert att läsa några till.

Leif GW blev rätt så snabbt rehabiliterad angående Geijeraffären, 1982 böjade han arbeta som docent vid Stockholms universitet, 1991 utnämdes han till professor i kriminologi. Med andra ord har det gått rätt så bra för honom och enligt vad han själv sagt i ett tv-program är han rik som ett troll.

Hans, som tycker att ni som läser detta inte behöver veta mer, själv vet jag mer, han är ju min idol så jag suger i mig allt om honom.