På egen hand.

Kollar läget.

Det har på sista tiden varit ett himla pipande i en av mina fågelholkar, eftersom man enligt expertisen inte ska sätta upp fågelholkar i söder därför att det blir så förfärligt varmt i det läget sommartid, så har jag mina holkar i norr och öster, det innebär att dom holkar som vi har i öster har vi ingen koll på därför att vi som regel befinner oss på andra sidan huset.

Men grannarna, Stig och Margaretha dom har koll på våra holkar från sin altan, och det är bra, även om jag gärna hade den utsikten eftersom jag gillar att hålla koll på fågellivet. I dag ropade  dom att nu flyttar fågelungarna, jag gick dit, det är kul att se hur dom tar sig ut i livet. Två styck hade redan flygit ut när jag kom runt stugan och en satt och tittade ut, han var tveksam, vi fick ögonkontakt, jag såg att han tänkte "ska jag verkligen lämna den här mysiga säkra holken för en oviss framtid i den stora vida världen".

Jag vet ju att fåglar har liten hjärna så dom är lättpåverkade, jag tänkte tillbaka, "det fattar du väl att du inte kan bo där resten av livet, korkskalle", då glodde han på mig och sedan flög han ut, efter honom kom det en till, det kanske var den som knuffade ut den tveksamma. Efter det blev det lugnt ett tag och jag lämnade holken åt sitt öde en stund, men enligt vad jag förstår tillförlitliga uppgifter, flög det ut två till. Så hela familjen var åtta medlemmar, det vore intressant om man fick veta hur många så kommer tillbaka från vintersemestern, det är nog stort svinn i Svartvita flugsnappares liv.

Det var det viktigaste händelserna i mitt liv i dag, en spännande tillvaro, eller hur?

Hans, som diggar fåglar.

Innergården.

I dag har jag inte tagit något foto till blogginslaget, jag tänkte använda bilden ovan. Bilden föreställer vår innergård, enligt många en av Luleås vackraste, jag håller med, den är fin.

Det är ju hus runt om så det är inte så blåsigt, det är klart lite kan det väl dra kring öronen om det stormar men vanligtvis är det lä.

En annan fördel är att det är insynsskyddat, man kan faktiskt sola naken om man vill utan att det uppstår trängsel av gloende människor, det är klart lite gloende blir det väl från fönster och balkonger men det är ju bara "gårdsfolk" alltså folk man känner så man behöver inte vara generad.

Hans, som är nöjd över att ha fått tillgång till denna innergård när jag flyttade till stan.

Midsommarafton.

Midsommarstång på gång.

Midsommaraftonen på morgonen gick jag ut på stan, mitt mål var att fotografera en midsommarstång, eller som den heter i södra sverige en majstång, om någon trodde det så har det ingenting att göra med månaden maj, det är så att maj har att göra med att det gammalt tillbaka hette det att maja när man kläddde midsommarstången.

I alla fall tänkte jag att säkraste stället att få se en "majstång" var på Gultsaudden så dit gick mina fötter och jag följde med, inte fanns det någon midsommarstång där, men den var på gång, det var bara några meter som fattades, midsommarstångsfabrikatörerna syntes inte ett spår av förutom en halvgjord midsommarstång, (enligt bild), plus att det stojades en hel del från cafeet en bit därifrån, dom hade tydligen rast.

Jag gick hemåt, inte det minsta midsommaraktivitet så långt ögat såg, för undvikande av missförstånd ser jag väldigt bra, i och för sig med glasögon men jag missar ingenting. Sedan var vi hemma hela kvällen, såg på TV och hade det rätt så mysigt, min fru var vänlig och det var jag också.

Efter teven gick vi till sängs, jag kysste min fru godnatt så intensivt så vi somnade båda två och sov till mogonen.

Hans, nöjd midsommaraftonsfirare.



Utflykt.

Lax.

I går var vi på långkörning, för oss var det långt eftersom vi inte kör så långa sträckor nu för tiden, vi åkte till Haparanda och Nikkala, jag tror det blev cirka tjugofem mil. Om man nu jämför med våran normala bilkörning som är sju kilometer till kolonilotten och hem igen så är det ett jäkla skutt, oftast cyklar vi dit och då får bilen stå i garaget hela dagen så då kanske alla förstår varför jag tycker det var långkörning.

En av anledningarna till att vi åkte till till Nikkala var att hälsa på min frus lillasyster, den andra anledningen var att köpa lax, därav bilden, fakta om laxen: den väger nio kg, är 97 cm lång, tjugoen cm bred och har ett huvud som är arton cm långt. Två sådana blev det så nu har vi lax i frysen till midsommar. Sedan måste vi ju till IKEA i Haparanda också eftersom det är det närmaste IKEA vi har, och vi skulle köpa en kökspall!

Det regnade varenda meter vi körde så det var väl inte någon fantastisk bilresa, annars var det bra.

Hans, som hade jobb i går afton med att stycka lax.

Väderskryt.

Snart får vi äta egenodlade jordgubbar.

Vilket väder vi har! Jag vet inte hur länge vi har fått njuta av strålande solsken från morgon till kväll, till att börja med var det jobbigt eftersom det var så varmt, nu är det lite svalare vindar så man står ut med solen på ett annat sätt. Man får snart börja tycka synd om dom som bor söder om Stockholm, i alla fall enligt väderleksrapporten så verkar det regna där dygnet runt så även om man nu inte är så beroende av vackert väder, är man inte rädd för att man börjar mögla i denna fuktiga luft?

I morse när jag steg upp var det mulet! Det blev som ett chockartat uppvaknande men chocken var bra, det var hög tid att stiga upp. Vi var lite belåtna också, till sist kunde jag inte behärska mig utan sa till min lilla fru som sömndrucken låg kvar i sängen, "i dag behöver vi inte slita häcken av oss på kolonilotten, för snart börjar det regna", det regnet väntar vi på än. Nu skiner solen från en nästan molnfri himmel.

Vi ligger inte i sängen och väntar på regn än, om nu någon trodde det. Jag har hunnit till apoteket och investerat i en tub tandkräm, det är ju söndag så jag tänkte borsta tänderna. Min fru har också smitit ut på stan, det blir roligt se vad hon köpt, hon är den mer planerande typen än jag så hon har nog inte bara tänkt på glänsnde söndagständer, jag hör hennes steg så snart vet jag.

Nu ska vi åka till Stefan, kolla på hans blogg:  http://steffe40.blogspot.com/2010_03_01_archive.html   Så får ni se en bild på gårdagens stoltaste fiskare i Norrbotten. Tyvärr har han redan ätit upp den.

Hans, som under sitt liv fiskat med sämre tur ett otal gånger.

Cykelturer.

Cykelvägen till kolonilotten.

Nu har det varit fint väder flera dagar efter varandra och det betyder ju saker, bland annat att jag har bränt mig så att jag nu när det har blivit riktigt varmt är tvungen att gå klädd i jeans och långärmad skjorta, dessutom är det ett ständigt vattnande på kolonilottens odlingar, dom är i och för sig inte så stora men nog kräver dom vatten i alla fall.

Ett elände till orsakat av det vackra vädret, vi har bestämt att vi ska cykla till lotten när väderleken så medger, det är ett evigt cyklande varenda dag, nästan en och en halv mil (tur och retur) varje dag. Räknas det som cykling om man skaffar sig en moppe? Tänk att få slippa trampa, men benmuskler får man, jag är snart tvungen att börja med ballongbyxor för att inte spräcka byxbenen.

På tal om nåt roligare, guud vad det växer, man ser nästan varje dag att det är dax att klippa gräset, nu slant jag på tangenterna igen, jag skulle ju sluta gnälla och vara positiv. Det är kul när det växer och okul när det inte gör det, som exempelvis våran potatisodling, blasten har inte kommit upp än!

Jag har lagt ner ett väldigt arbete på vårt potatisland, hur det ser ut ska jag inte avslöja, då kanske någon skrattar på sig men jag har lagt ner en hel del arbete på "landet". För tre veckor sedan satte jag sju potatisar! Jag hade inte plats för fler,

men eftersom vi just köpt mandelpotatis på Konsum när "landet" var klart offrade jag sju stycken, (vi får äta makaroner i stället någon dag), men sedan jag grävt ned dom har jag inte sett ett spår av dom.

Hans som just upptäckt att min bana som potatisodlare kommer att bli ifrågasatt.

Mingel.

Fredrik med sällskap.

I går kväll var vi ut och minglade i Stadsparken! Utropstecknet var jag tvungen sätta för att markera att det var för oss en ovanlig situation, anledningen var att Fredrik en mycket sympatisk ung man och till oss närstående tog studenten och i går var det bal, den började med att alla par om par minglade i Stadsparken. Eftersom vi nu råkade känna Fredrik så visst ville vi vara med, och det var vi.

Vädret var otroligt vackert och det var inte bara vi som var i Stadsparken, det kryllade av folk och alla verkade ha kameran med så det knäpptes hejdlöst, naturligtvis var det studenterna som var i sökaren men jag tror att det var många foton man kom med på bara för att man råkade vara i vägen. Jag undrar hur många som sagt när dom kom hem och kollade på bilder "vem är den där gubben som jag råkat knäppa", jag råkade själv få med nån som det inte var meningen men dom flesta var på Fredrik och hans förtjusande sällskap, jag har ingen aning om vem damen i ifråga var, vi är inte presenterade, och det kanske bara var sällskap för kvällen men om Fredrik nu har tänkt slå sig ihop med henne livet ut så nog godkänner jag det valet.

I alla fall, efter ett par timmars minglande så drog sig studentrerna med sällskap in på Statt och festivitetssalen och där fick inte vi föja med och ville kanske inte riktigt heller det är rätt så skönt att sitta hemma och se på tv också. Men lite till ska vi vara med, i morgon ska vi till festivitetssalen en gång till! Men det blir inget nattsudd, vi ska dit på förmiddan men sedan är det klart för vår del, helt rätt uttänkt, det är väl vad vi i vår ålder orkar med. Men det var roligt att få se lite ungdomar ett tag, lite annan fart än på PRO får jag säga.

Hans, som känner sig både yngre och mera utsliten efter dessa ovanliga aktiviteter.

Firande.

Korvfest på Nationaldagen.

Det har varit ett väldigt firande på sistone, i går den femte juni fyllde jag 75 år, det var första gången i mitt liv som jag gjort det, inte fyllt år men att göra det för sjuttiofemte gången var lite speciellt. Eftersom jag tänker på mina fattiga släktingar och bekanta hade jag sagt bort all uppvaktning, det hade inte gått hem hos alla så visst blev jag uppvaktad, inte av alla jag känner men av några stycken som tur var, det skulle inte vara roligt om inte en människa brydde sig.

Nu blev det precis lagomt, några kom hem till oss och några skickade kort så nog kände jag mig uppvaktad. Jag fick en del presenter, av Stefan fick jag en cykeldator, det tyckte jag var häftigt till dess jag läste bruksanvisningen som började så här: Innan du börjar träningen så ska du ställa in cykeldatorn med alla uppgifter som behövs för att ha kontroll över dina träningsrundor! Vadå träningsrundor? Jag har inte tänkt börja träna nåt mer i hela mitt liv.

Nåja jag får väl se, den kanske går att ställa in så den mäter hur långt det är till kolonilotten om man cyklar i sakta mak.

I dag har vi firat Nationaldagen här på som någon sagt "en av Luleås vackraste innergårdar". Det var inte dumt det heller, vi käkade varm korv med bröd och umgicks i solen. Jag hann med tre korvar vilket jag inte tror alla hann, men om man inte tvekar och håller sig framme så hinner man.

Jag har som alla förstår upplevt ett par trevliga dagar.

Hans, som hoppas det fortsätter resten av året.

Utsikt.

Norra hamnen från Kulturens Hus.

(Klicka på bilden)

Om man går upp till restaurangen i Kulturens Hus så har man en fantastisk utsikt över Norra Hamn. Det jag fotograferat här är ju bara en del av den utsikten, så nästa gång ni är i närheten så gå opp till tredje våningen och kolla över Norra Hamn, det är värt dom stegen.

I dag regnade det, det var inte något som påverkade utsikten till det sämre, snarare tvärtom, det glittrade i asfalten och vattnet ute i hamnen blev prickigt. Efter att ha tittat mig nöjd på utsikten gick jag ned till konstlokalen och kollade på konsten. I dom två första rummen fanns det inget som jag blev intresserad av, jag skulle inte haft den minsta lust att hänga någon av dom tavlorna hemma hos oss.

 Men i tredje rummet var det ett annat utbud, där stod det en massa vaser, eller dom var nog inte tänkt att ha blommor i även om dom såg ut som blomvaser, öppningen längst upp var så liten att man i vissa fall förmodligen haft besvär att stoppa ned en blomma, dom var inte tänkta att ha blommor i, utan bara att vara vackra i sig själva, och det är dom, i alla fall enligt mig.

Efter den rundvandringen gick jag hem och märkte inte ens regnet eftersom jag var så uppfylld av kultur så den nästan rann ut genom öronen, eller det kanske var regnet som skvalpade ut och in.

Hans, som är förvånad över att inte min fru såg hur kulturell jag blivit, hon sa i alla fall ingenting, det ända hon sa var "vad bra att du tog paraplyet", det kanske var därför jag inte märkte regnet.

Rondell.

Rostbollen i Notviken.

Alla som kört in mot Luleå efter Bodenvägen har väl sett "rostbollen" i rondellen i Notviken. För några dagar sedan körde vi förbi och såg att man planterat gula blommor inne i rondellen, jag tyckte det var effektfullt och framhävde den rostiga järnbollen på ett snyggt sätt. Jag sa till min fru att jag måste hit och fotografera den någon dag.

Det har ju varit och är delade meningar om denna rondellprydnad, många tycker den är ohyggligt ful, en del så där halvful, och många däribland jag tycker den är vacker och häftig. Nu har någon kommit på att man skulle plantera gula blommor i hela rondellen, enligt min mening skitsnyggt. Jag vet inte vad det är för blommor men gissar på Åkersenap, det är ju ett ogräs men jag har lärt mig att planterar man det så är det inget ogräs, så det så.

I alla fall så hade jag lite att göra i går så jag kom på att nu passar det att åka på fotosafari till Notviksrondellen och rostbollen. Det var bara på med hjälmen och cykla i väg, det var längre än jag trott men gamla gubbar är sega så visst kom jag fram. Den är ändå snyggare när man ser den på nära håll i lugn takt och inte bara tar rondellen på två jul med bilen.

Jag gick runt och fotade från alla håll, hade tänkt korsa körbanan för att på nära håll se om det var Åkersenap som lyste så gult, men det var så hård trafik så jag avstod eftersom det dök upp en eventuell tidningsrubrik i skallen: "Långsam pensionär överkörd av 42 bilar när han försökte korsa körbanan i Notviksrondellen. Det unnade jag inte rubriksättarna på tidningen.

Hans, som cyklade hem i medvind så det gick som en dans.