Vi väntar.

Nelly.

Vi går i väntans tider, i eftermiddag är Elisabeth, Alex och Nelly hos oss, varför det blev en bild på Nelly är för att hon är snyggast av dom tre, dom är väl inte så fula dom andra heller men dom förlorar på grund av den hårda konkurensen. Dessutom har dom inte rosa öron.

I alla fall blir det roligt när dom kommer hit, det är inte så ofta vi träffas så visst väntar vi, det är ju Alex och Nelly som kommer i första hand, det är ju dom som hinner förändras mest för varje gång vi ser dom, ta inte illa upp Elisabeth, nog förändras du också men det är inte lika intressanta förändringarna och du har ju haft din storhetstid i våra ögon när du var i deras ålder.

Nu ska vi ut i solen ett tag så vi ser solbrända och fräscha när vi träffas, eller vid vår ålder kanske man mest blir skrynkligare av solen.

Vi syns, Hans.

Pelargonia.

Pelargonia.

Jag måste bara visa pelargonian som vi satt i en balkonglåda och placerat på staketet mot Stationsgatan, den är ju helt galen när det gäller blomning. Det är tre plantor som vi satte redan förra sommaren, då var dom normala, vad det gäller blommning vill säga. Vintern har dom tillbringat i vår kolonistuga som vi håller en temperatur på +8 grader hela vintern, i våras tog vi dom till lägenheten och så fort temperaturen tillät åkte dom ut på staketet.

Dom började blomma på en gång, sedan verkar det som att det bara kommer nya blommor och inga dör, ja en del har vissnat men nyproduktionen är större, nyligen räknade jag till tjugonio blomklasar, alla syns inte på bild, en del är ut mot gatan.

Det är roligt när det lyckas, det mesta som vi odlar växer ju på vår kolonilott och där växer det så det knakar i år.

Får jag berätta en sann historia? Eftersom jag inte hör några protester kommer den här: För några år sedan hade vi ett sommarställe i Nikkala, där odlade vi i jämförelse med nu rätt så mycket potatis.

Ett år kom en syster till mig med man och ett barnbarn och hälsade på, när det blev tid att börja med middan sa jag att jag skulle gå ut och ta upp lite potatis, jag sa också att i år är potatisarna så stora så man nästan blir rädd dom när dom dyker upp. Barnbarnet ville följa med, jag började gräva i potatislandet och försökte aktivera  min systers barnbarn genom att be honom plocka potatis när jag grävde, han stod bara och tittade, jag frågade varför, jag törs inte sa han, varför det frågade jag, du sa ju själv att dom är så stora att man blir rädd dom. Där ser man, det är dumt att uttrycka sig vårdslöst, nu är jag ansvarig för att ett barnbarn till min syster är rädd potatisar!

Vi har och har haft en otrolig sommar, om jag inte vore rädd att vår Herre hör mig skulle jag säga att det är nästan för varmt, svetten rinner dag och natt, tur att det finns öl att ersätta den med. Jag tror att vi har haft mest sol i landet sista månaden, vår Herre ser till de sina!

Hans, som inte ska ha så långt uppehåll till nästa blogginslag.

Kolonilotten.

Vår tomt börjar vid staketet.

En lilja.

Utsikt från altanen.

Nytaget.

Fantastisk Pelargonia.

Themynta, Storklocka, och Kungsspira på kolonilotten.

Ett monster bland blommorna.

Tråkigt.

Sven.

I dag avled Sven kl. 11,40

Cykelparkering.

Rostbollen.

Till alla som inte känner till det visar jag en bild på ett konstverk som vi har i Luleå, det har ett fint namn som jag glömt men kallas av allmänheten i Luleå med omnejd för "Rostbollen". Det tycker jag är ett mycket träffande namn eftersom det är gjort av obehandlat järn och eftersom det står ute rostar det naturligtvis.( Jag vet, rostbollen är en den, men nu skriver jag om konstverket och det är ett det.) Nu är det ju samma sak så bry er inte om vad jag kallar den.

Nu har det tillkommit en del till på konstverket, en cykel! Det var på måndag morgon som bollen fått en cykel på toppen, jag tyckte det var kul så jag beslöt att åka dit och fota lite grand, tyvärr när jag kom dit var cykeln redan nedplockad så bilden jag har här ovan är från tidningen. Det var synd att man hade så brått att plocka ned cykeln, jag tyckte det var en kul grej.

För övrigt är det inte så kul just nu, Ingas älsta bror Sven är sjuk och ligger på sjukhus, han är mycket sjuk och Inga är ledsen. Det är jag också men det är ju inte samma sak för mig som för hans syster. Vi hälsade på i går och ska dit i eftermiddag i dag också. Men nu till att börja med ska vi cykla till kolonilotten, vi måste vattna för efter en dag med mulet väder lyser nu solen obarmhärtigt över oss, men det är skönt också.

Nu åker vi..... Hej då, från Hans.

Begravning.

På onsdag var vi på begravning, det var en tung dag. Det var min systerdotter Christina som hastigt avlidit endast 46 år gammal.

Jag vet inte vad hon dog av, men hon har ringt till sin syster och bett att hon skulle komma  till henne för hon hade så ont i magen, hon åkte dit och såg att det var allvarligt så hon ringde ambulans, just när man kom fram till sjukhuset dog Christina.

Hon har haft ett jobbigt liv eftersom hon haft reumatisk värk sedan hon var tio år, det fanns nog inte en led som hon inte opererat, men hon var alltid glad när man träffade henne, klagade aldrig även om jag förstår att hon hade mycket värk.

Jag tyckte om Christina, det var jobbigt att vara på hennes begravning. Det är definitivt när någon dör, dom är ju bara borta, man kommer aldrig att få träffa dom igen, det känns konstigt.

Hans, som tycker livet är orättvist ibland.

Knapert.

Tomt!

Så ser det ut i vårt kylskåp nu för tiden, fattigdomen har bokstavligen drabbat oss med all kraft! Vad ska vi nu leva av? Vi har visserligen lite morötter på kolonilotten men dom borde få växa till sig lite till annars får vi äta alla på en gång för att bli mätta.

Innan ni nu börjar skicka matpaket till oss, jag bara skojar, kylskåpets tomhet har en helt annan historia. Min fru har ett tag pratat om att vi skulle behöva dra fram kylskåpet som tydligen inte varit framdraget från väggen på lång tid och som då enligt samma min fru antagligen var så fullt med damm på baksidan så risken för att brand skulle uppstå var överhängande, jag måste erkänna att jag tänkte nog i samma banor men kylskåpet verkar tungt så framdragningen har dragit ut på tiden.

Men i går! Min fru satte i gång och städade kylskåpet invändigt, det resulterade i att det blev tomt ett tag, då tyckte till och med jag att nu är det nog läge att dra fram det och kolla om dammråttorna anfaller. Jag tog i av alla krafter för att släpa fram skåpet och höll på att bli överkörd av det, skåpeländet har ju hjul, det gick skitlätt att dra ut. Nu förstår jag att det är för länge sedan vi gjort det eftersom jag glömt att det på grund av hjulen inte är någon större operation att få ut ett kylskåp mitt på köksgolvet om man vill.

Inte var det så mycket damm heller, hur rent och snyggt som helst, jag vet inte, har moderna kylskåp någon dammätningsfunktion som jag inte känner till?

Hans, som lever ett äventyrligt liv.

Solsken.

Nu är det söndag och solen lyser från en molnfri himmel, det har den gjort nu hur länge som helst, jag har inte lyckats hålla reda på när det var mulet sist. Nu är inte jag någon minneskonstnär som minns precis allt som hände sistlidna veckan.

I alla fall är dom flesta här i trakten som pepparkakor, det är ju snyggt (guud vad vi är snygga) och man ser frisk ut men är ju precis tvärt om, att sola sig är inte alls nyttigt, sägs det, jag tror inte på det, jag tror att det är ljusskygga blekfisar som spridit det ryktet.

I alla fall är det nog nu, vi vill ha regn, nu måste jag säga att jag tror inte det är den allmänna uppfattningen, det finns ju en massa folk som inte satt morötter och annat som behöver vatten för att växa, dom skiter ju i oss och våra morötter bara dom får skryta med sin solbränna, en del tänker bara på sig själva.

Hans, som tycker solen är varm.