Kvällspromenad.

Stadsparken i Luleå.

Min fru och jag tog en promenad i går kväll för att titta lite närmare på ljusarrangemangen som finns lite här och där i Luleå just nu, jag har tidigare i veckan planerat en sådan utflykt men det har varit dimma varenda kväll och jag ville fotografera innan dom här tio dagarna "Ett upplyst Luleå" är slut.

Som sagt det har varit dimma, men inte i går kväll så vi gick ut, det spöregnade! När man ska fota är det bättre med regn än dimma så det var inte helt fel. Jag hade även planerat att ta mitt paraply dels för att skydda oss själva men mest för att skydda kameran. Det glömde jag.

Nå vi är ju numera inte så söta någon av oss så det var i alla fall ingen risk att vi skulle smälta i regnet men blöta blev vi. I övrigt gick det bra, vad jag förstår var det sista dagen med "Ett upplyst Luleå" vilket är synd, det är väldigt vackert här och där. Jag fick några fina bilder i alla fall, sedan gick vi hem och jag ägnade en stund åt att torka kameran torr, den verkar ha klarat sig.

Hemma tog vi av oss våra våta kläder och satte oss nakna i soffan och tittade på tv resten av kvällen. Det där med nakna var en lögn, vi har torra kläder i garderoben så vi tog på dom. Resten stämmer.

Hans, som nu dagen efter är torr och varm.





Åhlens.



Så kommer det att bli.

På min morgonpromenad i dag passerade jag korsningen Storgatan-Smedjegatan, just när jag tog steget ut på Smedjegatan fick jag en uppenbarelse. Helt plötsligt såg jag en bild inne i huvudet hur det kommer att se ut i den korsningen tjugohundratretton, som tur är hade jag kameran med så jag skyndade mig och tog en bild!

Kvinnan som springer förbi mitt i min uppenbarelse har inget med mig att göra hon bara råkade komma! För övrigt tycker jag att det ser lovande ut, jag kommer att få hundra meter närmare till Åhlens, bara en sån sak. Huset ser trevligt ut och det ligger ju centralt, det enda minus jag kan se är att det tar två år innan det är färdigt, det är ju inte säkert att jag orkar stappla dit då, men det är klart med rullator ska det väl gå.

Annars var det lugnt på stan, dom som skräpade ner i går kväll hade nog inte vaknat än även om man tycker att dom skulle ta sitt ansvar och släpa sig ut och plocka upp i alla fall det dom slängt själva. Men det blir väl några gamla skruttiga pensionärer som får städa upp, jag undrar om dom får betalt?

Nu ska jag sluta gnälla, jag tycker själv att jag låter som en gammal gnällig gubbe och då förstår jag vad andra tycker.

Nu är det fjortontusensjuhundrasextiosju människor, som läst min blogg sedan jag började. Det blev inte rätt, så här ska det vara: nu är min blogg läst fjortontusensjuhundrasextiosju gånger, det är så räkneverket fungerar, det räknar bara varje gång någon läser den och struntar i om det är samma som läser fler gånger.

Hans, som fått skriva av sig lite.



Vinterdäck.

Skiftat.

I dag var det vinterdäck på, nu är bilen beredd på is och snö. En annan sak är om jag är det, men det får jag hoppas, jag har i alla fall kört på vinterföre i sådär femtiosju år, det kan man inte tro när man ser mig, men så är det, mitt ungdomliga utseende ska ni inte låta lura er, jag är en gammal man.

Jag står inte själv och skruvar och byter däck, eftersom vi lessnade på att ha vinterdäcken i köket hela sommaren så är dom nu på sommarförvaring hos en däckfirma, det ingår också att dom byter däck höst och vår. I dag hade jag tid hos dom klockan 07,00, okristligt tidigt i den bortskämda pensionärsvärld jag lever i nu för tiden, men 07,10 då var däcken bytta utan att jag gjort ett skvatt annat än kört bilen dit och hem igen.

I eftermiddag badade jag bastu med tre andra gamla gaggiga gubbar, det är surr om lite av varje, dessutom en öl och så blir man ovanligt ren.

Hans, som tycker att jag haft en hyfsat bra dag.



Ett upplyst Luleå.

Museét.

Luleå kör hela den här veckan ett arrangemang som heter "Ett upplyst Luleå", det går ut på att man har gjort olika belysning på en massa hus.

Om jag fattat rätt så tänds belysningsarragemangen klockan nitton varje kväll och släcks klockan tjugotvå. Av den anledningen begav sig min fru, jag och Stefan ut i kvällsmörkret i går kväll, vi började med att titta på höghusen på Lulsundsberget, en flopp, det var dimma så man såg knappt husen.

Sedan tog vi en runda i stan, det finns lite belysning på fastigheter här och där men inte allt för spektakulärt innan vi kom upp till gymnasieområdet, där finns ju en byggnad som kallas "språklådan" som nu är förvandlad till ett spökhus! Den är spökligt belyst och dessutom hörs hemska spöklika ljud från byggnaden, det var tur att jag hade två stycken att hålla i hand annars hade jag nog sprungit därifrån.

Efter språklådan vände vi oss om och kom till det bästa, museét, där kan man snacka om ljusspel. Vi stod kvar tills vi nästan frös fast, det var lite kyligt, men det var bra, alla som har möjlighet gå dit och se det, om jag fattat rätt så fortsätter det till söndagkväll. Det är otroligt vad man kan göra med ljus, bland annat revs ytterväggen så alla tegelstenar låg i drivor på marken för att i nästa sekund åka upp och bilda en vägg igen, häftigt!

Hans, som upplevt en speciell kväll, gå ut och kolla!



Melissa.

 

I går afton var vi ut och roade oss! Det är inte varje kväll precis men eftersom vi fått biljetter till Melissa Horns uppträdande i Kulturens Hus av min dotter senast jag fyllde år så är det klart att vi gick när hon äntligen kom.Jag skrev först "sist jag fyllde år" men det lät så ödesbestämt så jag ändrade det.

Egentligen är det hennes morsa som är min idol men just därför är jag nyfikern på dottern, rösten är ju olika men man kan skilja dom åt även på utseende, (dottern är yngre) sedan har dom olika reportoar, Maritsa sjunger gamla skillingtryck medan Melissa verkar själv ha skrivit allt hon sjunger.

Det var fullsatt i Kulturens Hus, jag förvånades över att det var så många ungdomar, det var nog inte många som var i vår ålder. Det störde inte mig eftersom jag känner mig otroligt ung när jag sitter still, det som däremot störde var att ungdomarna tydligen bytt ut nappen mot mobiltelefonen. Dom kan inte låta bli att fingra på den hela tiden och när det är mörkt i lokalen är ljuset från en mobil rätt så störande. Sedan var det många som fotograferade med mobilen, det kan man ju le lite skadeglatt åt, hur kan dom tro att det blir nåt att titta på, att fota på tio meters avstånd med en mobil som har en blixt som knappt lyser upp två meter och en scen som körde med soft belysning, men störande är det.

Nå Melissa då, ja nog var hon bra, man ska nog lyssna till orden vilket gick hyfsat eftersom hon sjunger rätt så tydligt, men det är klart ibland fick musikerna ett ryck och tog i lite extra och då missade man en del. I stort sett var det i alla fall njutbart så min fru och jag hade en bra kväll som avslutades med en romantisk promenad hem.

 När vi kom hem slog vi på teven och då blev allt som vanligt igen, vilket inte heller är så dumt, då känner man sig hemma.

Hans, som fått en ny idol, men hon går inte före morsan.

Skakigt.

Ljusspel.

Så blir det när man försöker fota i mörker på fri hand, man är nog lite darrhänt.Motivet är Köpmantorget i festbelysning.

Luleå stad kör nu och en vecka framåt något som heter "Luleå i nytt ljus". Det innebär att man ska göra ljusarrangemang på en massa olika ställen i stan.

Vi var ut i går efter mörkrets inbrott för att kolla, tyvärr var vi lite lata så vi gick bara till Köpmantorget, cirka sjuttiofem meter från vår port! Men innan veckan är slut ska vi nog ha sett alla ljussättningarna i stan.

Om det finns några vackra vyer ska jag fota dom (med hjälp av stativ) och lägga ut dom på bloggen så att även ni som inte har den stora ynnesten att bo i Luleå får tillfälle att se hur vi har det. Enligt tidningen så kommer Luleå en vecka framåt inte vara något för ljusskygga personer.

Hans, som ser fram mot en ljus vecka.

 

Hört på stan.

Ett hus i stan.

I dag har jag hört en rolig sak. Jag var ut på stan och gick in genom "snurrdörrarna" till Smedjan, samtidigt gick ett äldre par(jämngamla med mig) efter mig, till saken hör att på glaset framför oss satt en reklamannons för någon typ av hårvård som föreställde en ung kvinna med långt vågigt hår som hängde ner till axlarna. Kvinnan i paret som stod bakom mig hade kortsnaggat grått hår, sa då till sin man, ser du håret på kvinnan i reklamen? Ja sa han, vad tycker du om att jag låter håret växa så jag kan ha sån frisyr frågade kvinnan, snyggt svarade mannen! Det var svårt att inte frusta ut i ett gapskratt men jag lyckades stanna vid ett ljudlöst brett leende.

Hans, som tjyvlyssnar ibland. 

Spegelblankt.

En båt!

Min fru kokar gröt, när den blir klar ska jag hjälpa henne att äta upp den och efter det ska vi ta en promenad. Vi har ett gudomligt höstväder, bilden ovan tog jag på gårdagens promenadrunda, det är så spegelblankt i Södra Hamn att båten nästan är tydligare i speglingen än i verkligheten. I dag har vi samma väder men nu kommer jag inte att passera hamnen eftersom vi beslutat att gå våran vinterrunda, runt Skurholmsfjärden, det är en runda som vi brukar motionera på hela vintern och det kanske är dags att börja nu för vintern kan inte vara långt borta.

Vi går samtidigt hemifrån men vi följs inte åt utan går från var sitt håll så att vi möts på vägen, eftersom vi börjar ha dåligt minne så blir vi glatt överraskade när vi träffas. "Är du ute och går? Ja som du ser, va kul att ses." Ja så står vi och småpratar en stund och sedan fortsätter promenaden och hitintills har vi alltid träffats hemma efter ett tag. Anledningen till att vi inte går tillsammans är den väldigt olika benlängden vi har. Svårt att gå i takt.

Som ni kanske märkt har jag varit borta från skrivandet ett tag, det beror på att jag stoppat i mig gröten så nu är jag redo för den obligatoriska promenaden. Det obligatoriska är bara i tanken, det är väldigt lätt att det kommer något emellan som man måste hoppa över någon dag eller två. Det är synd, tidigare har jag försökt kompensera ett överhoppniningstillfälle genom att gå dubbelt så fort nästa dag, det har jag fått överge eftersom jag inte orkar gå dubbelt så fort längre än dom första femtio meterna, och knappt det.

Nu är jag redo,och det verkar min fru också vara så i dag blir det en promenad.

Hans, som snart får kondition, kanske.



En arbetsdag.

Vi kollar ljusslingor.

Inte är pensionärslivet alltid så lätt, i går jobbade jag och fyra andra gaggiga gubbar med att få lite ordning på innergården där vi bor. Här kollar vi ljusslingorna som vi sedan ska hänga upp i buskarna.

Vi började med att bära in trädgårdsmöblerna, det är inget som man gör med en hand på några minuter. Vi har mycket rejäla trädgårdsmöbler som har många fördelar, på sommaren när dom är utplacerade står dom kvar där man ställt dom resten av sommaren, det är nämligen ingen som orkar flytta på dom! Jag tror att varje möbel för sig väger ett halvt ton!

Det var dom möblerna vi började dagen med att bära in för vinterförvaring, det var tungt, i alla fall jag som nästan är äldst av gänget tyckte så. Vi har ett vindskydd som ska monteras ned och bäras in också, det är inte så tungt så det var alla ivriga att göra, jag är inte sån så jag hann inte med i det sammanhanget. Efter det bjöd Lennart oss hem på kaffe med dopp.

Sedan fortsatte vi med att kolla ljusslingorna vi brukar hänga i vinbärsbuskarna lite nämare jul, dom var hela! Inte en lampa trasig, då var det någon som kom på att nu skyndar vi oss och hänger dom på plats medan dom är hela, sagt och gjort, vi ut och drog ut och hängde upp julbelysningen. Nästa idé från denna kreativa grupp var, "nu tänder vi belysningen" det gjorde vi inte, jo fram och tillbaka för att kolla att allt fungerade fortfarande, det gjorde det. Så nu är allt klart.

När arbetet var slut föreslog Stig att vi skulle dricka kaffe hos honom, det var vi med på, men kaffet skulle kokas också så Stig var rädd att vi skulle bli otåliga av att vänta sysslolösa så han frågade om vi ville smaka en Wiskey. Ja tack sa alla,

vi tyckte  det var en väldigt god sort, men Stig sa att han köpt en annan sort som han ville ha en kvalitetsbedömning av, vi ställde upp. Vi luktade, smuttade och drack upp den också. Sedan minns jag inte så mycket annat än att jag krälade hem efter ett tag.

Hans, som kände sig glad och pigg ett tag och sov gott till natten, kanske nyttigt med arbete.

Leif GW Persson.

Leif.

Efter att ha sett Leif GW Persson i tv i går bestämde jag mig för att han ska få den stora äran att vara med i min blogg, jag antar att han inte anser att det är någon större ära, däremot tycker jag att det är en ära att få skriva om honom.

Jag har alltid gillat Leif GW (GW står för Gustav Willy) men kommer inte att skriva allt för ingående  om honom även om jag vet en massa som jag kunde skriva, men mycket är bara sånt som jag läst och hört om honom och jag vet inte ens om allt är sant.

Han föddes i alla fall i mars 1945 och har växt upp i det så kallade Sibirien i Vasastan Stockholm, han har jobbat på Rikspolisstyrelse i många år men 1977 fick han sparken för att han anklagades att ha stått bakom en artikel i DN om att Justitieminister Lennart Geijer roat sig med prostituerade, vilket han förövrigt enligt säkra källor också gjort.

När Leif GW blev arbetslös gick han tillbaka till universitetet och skrev en akademisk avhandling, sedan skrev han sin första roman, "Grisfesten". Efter det har han skrivit nio romaner till av vilka jag läst några. Jag gillar hans sätt att skriva och kommer säkert att läsa några till.

Leif GW blev rätt så snabbt rehabiliterad angående Geijeraffären, 1982 böjade han arbeta som docent vid Stockholms universitet, 1991 utnämdes han till professor i kriminologi. Med andra ord har det gått rätt så bra för honom och enligt vad han själv sagt i ett tv-program är han rik som ett troll.

Hans, som tycker att ni som läser detta inte behöver veta mer, själv vet jag mer, han är ju min idol så jag suger i mig allt om honom.



Inomhusväder.

Byggarbetsplats.

Byggnaden som syns på andra sidan gropen är Kulturens hus.

Det är inte så att jag ska skriva om vädret inomhus, det är ju inte så mycket blåst regn eller solsken inne i lägenheten. Med inomhusväder menar jag väder utomhus som gör att man helst stannar inne, i dag är det sådant väder. Jag har i alla fall varit ut, dels för att uppleva vädret så jag kan skriva om det dels för att fota lite grand.

Jag stannade och tittade på gropen som om två år ska vara nya affärer, hotell och lägenheter. Byggnadsarbetarna jobbade för fullt fast regnet vräkte ned, jag hade inte väntat mig något annat eftersom jag själv i en fjärran forntid varit byggnadselektriker, inte gick vi inomhus när det regnade, jag vet inte vad det ska bli för väder för att ett bygge ska stanna av, möjligen tjugofem grader kallt eller kallare. Vi är ett hårt släkte vi som jobbar i byggbranchen, eller för min del har jobbat i den branchen, jag har inte så mycket eller ingenting kvar som skulle göra att jag platsade på ett bygge nu för tiden. Men så är det, människan är en förbrukningsvara.

Jag kände i dag den lilla stund jag var utomhus att det finns fördelar med att vara i icke arbetsför ålder, tänk att inte vara tvungen att gå ut i dåligt väder utan att man gör det av egen fri vilja, det är mycket lättare då.

Man måste hitta på nåt att göra för att det inte ska bli ett trist och långtråkigt liv att vara pensionär, som det här att skriva, tidigare i dag har jag spelat in en bok på min MP3-spelare, den heter "Ers majestäts olycklige Kurt" och handlar om Hajby och Gustav den femte. Vad dom sysslade med är väl inte mitt största intresse men det kanske är något man bör känna till. I alla fall är det 13 cd-skivor så det tar nog ett tag lyssna igenom, men det blir mycket motion också eftersom jag bara lyssnar på spelaren när jag går min motionsrunda.

Nu har jag ansträngt både hjärnan och pekfingrarna så det är nog bäst jag vilar ett tag.

Hans, som hoppas att Hajby och Gustav hade det mysigt.

Höst.

Höstfärgad Aroniabuske.

Nu kan man nog inte komma ifrån att hösten har dråsat ned över oss med full fart, det har regnat så mycket på sistone så om man inte har allt för långa ben så kan man simma på gräsmattan. Vi har inte haft någon frostnatt än vilket är ovanligt ( men i natt blir det nog frost) så då är ordningen återställd. Men frånsett att det inte frysit bort någon växtlighet så nog är det höstväder alltid buskar och träd är gula, röda och otroligt vackra.

Jag har plaskat runt på kolonilotten någon timme i dag, det är inte så mysigt men jag har plockat undan en massa saker som inte ska snöa över och dessutom har jag sagt till lotten att nu ses vi nog inte så mycket på ett tag. Detta var lite för tidigt eftersom jag kom på just när jag var på väg hem att jag inte skyddat en enda buske så inte harar och rådjur kommer åt dom, det går ju inte så det blir nog en dag till på lotten.

Jag är inte riktigt frisk just nu, ta det lugnt,jag känner mig frisk men läkarvetenskapen är lite misstänksam, bland annat har dom fått för sig att mitt blodtryck går upp och ned, därför har jag i dag varit på Vårdcentralen och blivit pådyvlad en blodtrycksmätare som jag ska ha på mig i tjugofyra timmar så i morgon mitt på dagen borde jag få besked om att jag har ett jämt och stabilt blodtryck. Jag tycker att det är bra nu får man prova nåt nytt, det är inte så ofta nu för tiden så det blir kul. Dom frågade om jag trodde att jag kunde sova med utrustningen på mig så jag provade mitt på dagen, jag sov som ett murmeldjur. Så det går nog bra till natten också.

Nu ska jag se rapport, så det blir inget mer i dag, Hans.