Storforsen.

Ett mäktigt skådespel!

(klicka på bilden!)

Tisdag den tjugonionde Maj klev vi på en buss på Luleå Busstation klockan 08,00.

Vi hade anmält oss till en busstur med PRO- Luleå Centrala som skulle köra oss till Storforsen, det var stor uppslutning, bussen var nästan full, jag vet inte säkert men vi var mellan förtio och femtio glada pensionärer som förväntansfulla slog oss ned för färden mot Storforsen.

Det är två personer som vi ska tacka för att det hela blev av, stort tack till Meit och Barbro som planerat och ordnat alltihop. Det var fin stämmning i bussen hela vägen mot första stoppet, det sjöngs många sånger och till och med jag som aldrig har gjort någon större insats i sjungliga sammanhang sjöng lite försiktigt.

Efter en lugn och fridfull resa kom vi fram till Hotell Storforsen där dom väntade på oss med kaffe och en macka, det var gott, under tiden kom det en man som berättade allt som är värt att veta om Storforsen, vi lyssnade andäcktigt och efteråt var allt glasklart, tyvärr har min släpphändiga hjärna inte hållit fast i allt jag fick höra så det mesta är väl nu ute och irrar omkring bland molnen eller var nu borttappade minnen håller hus. Men lite har säkert fastnat och kommer att poppa upp när jag behöver det.

Vi såg ju forsen från hotellet men efter fikat åkte vi vidare upp så nära bussen kunde komma forsen, sedan fick vi gå själva så nära det gick utan att bli våt om fötterna, och det var mäktigt, det blåste lite snålt så vi blev frusna men då var det bara hoppa på bussen och åka ned till hotellet där vi fick lunch.

Lite rundare om magen kravlade vi in i bussen och fortsatte, nu mot Retro Café i Boden som har som affärsidé att ha hela cafeét fullt av gamla saker, en del tyckte det var en massa skrot men jag vet inte, lite kul var det att gå runt och titta och kanske känna på allt "skrot". Dessutom har dom väldigt gott hembakat fikabröd och gott kaffe, vi fick även ett mycket trevligt bemötande.

Efter det åkte vi tillbaka till Luleå och tackade och tog avsked av vår chaufför som var mycket bra, han till och med hade sin gitarr med sig och när vi började sjunga stannade han bussen och spelade till sången, hur många busschaufförer gör det?

Ett stort tack till alla som gjort detta till en mycket trevlig heldagsresa till intressanta platser.

Hans och Inga.

Guidning i New York.

Vår lokalguidie i New York.

Nu ska jag strö ett helt fång av rosor över vår lokalguide i New York, hon heter Eva Engman och är född i Värmland men har bott, om jag uppfattade det hela rätt, sexton år i New York. Det kanske är fel att skriva "vår guide", hon guidade många andra också och jobbade åt R-Line som vi åkte med.

I alla fall, vi har ju för några år sedan varit i Kina och där hade vi en kines som guide, han hade läst svenska i fyra år och pratade bättre svenska än jag, och vi tyckte att han var en mycket bra guide, men nu är han bara tvåa efter Eva.

Hon är i vårt tycke en fantastiskt duktig guide som vi hade förmånen att få lyssna till under tre bussresor vi var med på. Redan andra dagen vi var där var vi ut på en fyra timmars rundresa på Manhattan söder om Central park med Eva som guide, vi åkte ända längst ned på spetsen av Manhattan och Eva berättade hela tiden på ett underhållande sätt om alla sevärdheter.

Dagen efter var det dags för nästa rundtur, nu till Harlem där förövrigt Eva bor, det var samma sak då, hon berättade hela tiden utan att staka sig och svarade också på alla frågor som vi kom med. Sedan dagen för hemresan var det dags för sista guidade rundturen, då drog vi runt i Brooklyn med samma fantastiska guidning av Eva, hon klev av bussen i sista minuten innan vi åkte ut till flyget och vidare hem.

Som alla förstår var jag och även min fru väldigt imponerad av Eva Engman, henne ska ni vara rädd om R-line!

Eva har inte guidning som sin huvudsakliga sysselsättning utan är utbildad danserska på yrkesdansarlinjen vid balettakademin, , hon är dessutom sångerska och har spelat i flera revyer. Hon har haft roller i klassiska musikaler och gör konsertframträdande, bland annat i New Yorks skandinaviska föreningar. En dam med många strängar på sin lyra som man brukar säga, jag tänkte pussa henne när vi skildes åt men kom på att det kanske inte är hennes högsta önskan att gamla gubbar ska tryna med just henne.

Hans, som är nöjd med både Eva och New York.



New York.

Times Square.

I går kom vi hem från New York, eventuella läsare kanske inte haft en aning om var vi hållit hus sista veckan, men nu vet ni. Jag läste väderleksrapporten och såg att det skulle bli dåligt väder ett tag framöver så jag sa till min fru "det kanske blir bättre i New York så vi åker dit," och så gjorde vi det.

Nä nu svamlade jag, vi har beställt resan för länge sedan och skulle åkt med våra bekanta Margareta och Stig men så fick Stig väldigt ont i en fot och blev tvungen avbeställa resan, men eftersom vi var friska blev det kostsamt att avbeställa så vi åkte. Det var förståndigt av Stig att stanna hemma, vi har gått väldigt mycket.

Det var bra väder i New York, sol varenda dag och varmt så vi kunde nästan gått med bar överkropp men där kom andra aspekter in så det gjorde vi inte. Vi har varit där för ett och halvt år sedan så vi kände att vi hittade lite grand, sedan hade vi en karta också, som tur var. 

Det är trevligt att vara där, men segt att ta sig dit. Det är inte kul att flyga i åtta timmar, jag tyckte faktiskt det var närmare hem men vi kanske hade nedförsbacke, eller också var det för att vi åkte hem på natten så vi sov mer.

Vi var ut på tre bussresor med en svensk guide som för övrigt var fantastiskt duktig, hon var trevlig, snygg och verkade veta allt om New York plus att hon dessutom var rolig. Hon hette Eva och hade bott sexton år i  New York, en tid som hon tydligen använt väl för att lära sig stan. Hon bodde i Harlem som hon sa att det inte var riktigt klokt att bosätta sig i om man var vit och dessutom kvinna på den tiden, men eftersom hon tydligen fått flera bekanta, bland annat en färgad kvinna som hon fick kalla mamma och som var väldigt bestämd och som höll ögonen på henne och hjälpte henne, nu var hon "inbodd" där och trivdes jättebra.

Det ända som stör mig var att jag tänkt åka upp till utsiktsplattformen på Rockefeller Center men det blev inte av, jag vet inte hur det kom sig, vi var till och med inne i huset och tittade oss omkring, men just då glömde jag att jag ville åka upp, så det ver mitt eget fel, men nästa gång ska jag dit. Förra resan vi var "ower there" så var vi upp i Empire State Building på kvällen och det var "very nais".

Nu är vi hemma och det är otroligt skönt, vi har sagt att det var nog sista långresan, detta på grund vår höga ålder, men vi får se, minnet är kort och man brukar bara komma ihåg vad som var bra.

Hans, som tycker New York är "nais."

 

Frufällan.

Back-torn.

Här ser ni ett nytt sätt att använda tomma drickbackar, det var när vi var på marknad i Frufällan som vi fick se denna dödsföraktande unga man bygga ett torn av tombackar! Han har naturligtvis en livlina men jag tycker det är tufft i alla fall, själv skulle jag inte försöka, delvis för att det inte är en aktivitet som passar gamla gaggiga gubbar, delvis för att jag är lite fundersam om backarna verkligen skulle hålla min tyngd. Tur man slipper bevisa något!

Ja det var en av de saker vi roade oss med när vi var i Frufällan, som om ni inte  vet är ett samhälle utanför Borås.

På lördag var vi på vårmässa i Arcushallen, det var en onödig utflykt i det fruktansvärda väder som varade hela lördag. Jag tyckte inte mässan var så mycket att hänga i julgranen vilket naturligtvis inte var meningen heller, jag menar att den skulle hänga där. Jag tycker ju om att gå på mässor och marknader och titta, men den på lördag var i mitt tycke ointressant.

En bidragande anledning till att den inte lämnade några behagliga minnen efter sig var vädret, jag tror det var det sämsta väder vi upplevt på flera år. Redan när vi kom till Arcus började det jävlas, vi fick en parkeringsplats en halv kilometer från ingången. Sedan gick vi i vind och snöblandat regn in i hallen  där man inte såg mycket av vädret och i värmen torkade våra kläder rätt så fort, det ända som då störde mig var att frisyren blev spolierad på promenaden mellan bil och Arcus.

Men sedan skulle vi hem! När vi kom ut var vädret ändå värre, i motvind, regn, snö och slask skulle vi tillbaka till bilen, nu kändes det som om avståndet fördubblats, vi var helt genomblöta och förfrusna när vi kom till bilen, sedan blev det bättre, jag kör ju Volvo så det kändes säkert även om snömodden ibland nådde upp till dörrhantagen. Det har aldrig känts så skönt att köra ned i garaget, det som möjligen var ändå skönare var att få ta av sig dom blöta kläderna och efter att ha svansat omkring spritt språngande nakna i vår varma lägenhet så fanns det bara obehagliga minnen från den lördagen, snart glömda?

Hans, som nu är varm igen.

Nu blommar det.

Körsbärsträd i Borås.

Hej igen, hoppas någon har saknat mig, jag har inte lagt av helt än utan varit på en semesterresa till vår dotter, hennes man och tre barn som bor i Borås. När jag nu skulle börja blogga så har dom gjort om tjänsten som jag använder för att få till en blogg så jag har snart rivit allt hår från huvudet bara för att komma igång. Varför får inte saker som fungerar få vara ifred, nä det är alltid någon klåfingrig som ska dit och peta med sina oroliga fingrar.

I alla fall har jag efter tre gånger så lång starttid som vanligt kommit igång, detta under förutsättning att jag lyckas lägga ut detta, annars har jag inte fattat förändringarna och då får ni aldrig se vad jag just nu skriver, jag kanske till och med lägger av helt.

Dom har ingen snö i Borås, stackarna, men det har vi, det upptäckte jag redan när vi gick in för landning på Kallax Airport.Men i övrigt var det inte så stor skillnad på våren här och där, det är klart, deras körsbärsträd blommade, men det skulle säkert våra också gjort om vi haft några. Blåsten tyckte jag var lika kall i Borås som i Luleå men det kanske var lite varmare i solen.

På söndag var vi i en park, jag tror den hette Anelundsparken eller nåt, där var det fint, jättemycket att göra för våra barnbarn så dom hade kul, och vi tyckte det var kul att dom hade roligt men det är rätt så jobbigt för hjärtat eftersom det sitter i halsgropen hela tiden, det var så mycket att klättra i och vi är ju numera inte vana vid barns livligheter så man får vara rädd hela tiden att dom ska ramla ned från nåt och bryta armar och ben, men det gick bra dom kom hem hela och rena, eller hela i alla fall.

Nu kommer det stora äventyret, ska jag klara av att lägga ut det här trots ändringarna?

Hans, som klarade det.