Chilipeppar.

Nu är det skämmigt länge sedan jag bloggade men jag har inte varit inspirerad på sistone, det är jag inte nu heller men man måste ju höra av sig, om man inte ger några livstecken ifrån sig på några dagar vid den ålder jag uppnått så tror folk att man dött. Den glädjen unnar jag dom inte så nu skriver jag oinspirerat.

Det har börjat pirra lite i våra gröna fingrar, lite tidigt kanske, men vi hämtade en frökatalog som man lagt ut i en blomsterhandel och direkt när man börjar bläddra så börjar pirret. Med tidningen följe det med en fröpåse som jag ska plantera om några veckor( inte påsen men fröna som är i). Det är chilipeppar av en sort som jag inte sett tidigare, den heter Jamaica Bell och ser ut som på bilden, det är den med en grön svans rakt ner från tummen. Frukterna är klockformade, därav namnet.

Sist vi hade grönsakssäsong planterade jag paprika, det blev bara några styck sedan dog plantan av ohyra vilket jag inte upptäckte att den hade innan det var för sent, men i år ska chilipepparen vaktas mot allt oknytt, jag kanske sover med den.

Annars är vädret skönt, mycket lite nederbörd och 4-6 minusgrader varje dag. Nu till helgen kommer min lillebror med fru och hälsar på, han är lillebror därför att han är tjugo cm kortare än jag, ja han är drygt tio år yngre också förståss.

Hans, pigg och kry.

Poesi.

En dans på rosor.
Att dansa på rosor är inget för den
som vill undvika törnen i foten
Bland skapelsens blommor är rosen väl en
med den tristaste taggighetskvoten
En vals bland violer kan uthärdas, men
de som dansar på rosor är kvinnor och män
som är ovanligt dumma i roten.

Holmberg.

Reklam.

Nu har jag läst i Metro om Gunilla som sparade all reklam som kom in genom brevinkastet under ett år, det blev 67,2 kilo!

Naturligtvis är det inte klokt, det tycker i alla fall både Gunilla och jag, men hallå, det är ju enkelt att stoppa. För drygt ett år sedan satte jag en skylt på brevinkastet "Ingen Reklam" och jag har inte fått någon reklam!

Jag måste erkänna att jag läste nästan all reklam tidigare men nu när det inte kommer någan så saknar jag den inte ett dugg.

Så enkelt är det att bli lite miljövänligare och spara ett eller annat träd, om hälften av svenskarna skulle tacka nej till direktreklam så skulle vi spara tvåtusen träd om året!

Att ta emot reklam är ofta slentrian, så varför ta in reklam för att sedan bära den till pappersåtervinningen?
Hans, som bär bort mycket mindre papper.

Strip 3

Isutter

Nu har vi fått årets is-djur i Stadsparken i Luleå, det är tjugotredje året som parkförvaltningen gör ett djur av snö och is från det Norrbottniska djurlivet. Det är ett antal människor som tillverkat uttern men huvudansvaret har Hans Englund som ser till att djuren ser ut som dom ska, utan hans konstnärliga skicklighet skulle det nog inte bli så djurlikt.

Uttern är skulpterad i snö och is och sedan målad så naturtroget att det ser ut som om den har päls, den väger i färdigt skick 14,9 ton! En riktig utter (Lutra lutra på latin) väger fem till fjorton kilo, barnsligt om man jämför med is-uttern. En utter hör till fam. mårddjur och är rödlistade kategori sårbara, den var på tillbakagång på grund av PCB men sedan det försvann från vår natur har den hämtat sig stadigt, mest har den ökat i norra Sverige, vilket inte är så konstigt eftersom det är betydligt trevligare där, det förstår uttern, alltså är den klokare än människan. Man räknar med att det finns c.a. ettusensjuhundra i Sverige i dag.

En utter har en kropp som är trettiofem till åttio cm lång plus en svans på trettiofem till femtio cm. Den lever vid vatten av fisk, groddjur och kräftdjur och är en skicklig simmare och dykare, den är mycket lekfull. Den är ett dagdjur men jagar mest på natten, när den jagar under vatten kan den stänga igen öron och näsborrar. Visst är den fiffig? Man vet ju hur det är att få vatten i öronen när man badar, för att inte säga näsan.

Den som orkat läsa så här långt vet nu en hel del mer om uttrar, det är jag helt övertygad om, för dom flesta vet inget om dessa trevliga djur. Händer det att när ni har bekanta på besök att ni sitter och diskuterar utterns liv och leverne, nä jag tänkte väl det.

Tyvärr så behövs det bara en ordentlig blida så är våran is-utter borta vilket är trist men i alla fall jag håller tummarna för en kallperiod.
Om någon vill räkna morrhåren på uttern så klicka på bilden så blir den större.

Hans, som skickar en eloge till parkförvaltningen i Luleå som håller traditionen vid liv.

Peter Mattei.

Nu har det varit Matteifestival i Luleå i fyra dagar, vi har inte tittat på nåt av allt som visats tidigare i veckan men på söndag klockan femton satt vi i Kulturens hus,stora salen.

Vi såg Peter Mattei som Don Giovanni i en specialuppsättning för Luleå, det var jättebra. Jag har ju inte världens bästa musiköra så jag hör inte till dom som njuter av musiken fullt ut men till och med jag tyckte att den var bra. Dessutom var handlingen på Lulevis så rolig så till och med orkestern (Mahler Chamber Orchestra) som förmodligen inte pratade eller förstod svenska verkade ha roligt.

Alla sjöng på originalspråket vad det nu är men sedan hade man en textremsa över scenen där allt(kanske inte allt) men en del översattes till Luleåsvenska och det var kul. Don Giovanni var ju en riktig bock och när man sjöng om hans många erövringar i Spanien med omnejd blev det översatt till: 82 i Boden,104 i Luleå, 12 i Överkalix o.s.v. Sedan hade man fest på Stadspuben och Donna Elvira kom med Norrlandstrafiken från Ö-vik, när sedan Leporello, Don Giovannis ständiga följeslagare cyklade hela tiden på scenen så kände sig nog de flesta hemma och bekväma med opera.

Det kanske inte låter så kul när jag berättar men jag och dom flesta andra bland publiken tyckte att det var både bra, känslosamt och roligt. En höjdarkväll.

Vi applåderade, stående, så dom höll aldrig på att få gå hem, jag vet inte hur många gånger dom kom in på scenen. Men vi slutade inte för att vi tyckte det räckte utan för att vi blev trötta i armarna.

Peter Mattei var inte ensam men dom andra var från främmande land och jag kan varken stava eller uttala deras namn, däremot har det sagts att alla var världskändisar som aldrig tidigare varit så långt norrut och förmodligen inte kommit hit heller om inte Mattei bjudit hit dom.

Peter Mattei som ju växt upp i Gammelstad var tidigare i höst nominerad till titeln Årets Norrbottning och jag trodde inte mina öron när Kevin blev vald!
Det är bara så dumt.
Hans, numera operafan.

Telia.

Nu har vi IP-telefoni! En försäljare på Teliabutiken övertygade mig om att jag skulle slå ihop bredband och telefon, den fasta kostnaden blev billigare på det sättet, jag nappade och det kom en massa papper dagen före julafton så dom lades åt sidan. Onsdagen efter alla helger började jag läsa det jag fått, det var med en avi på ett paket också, jag såg att när omkopplingen till bredbandet skulle ske så skulle vi bli utan telefon ett tag.

Jag gick till posten ock hämtade paketet, när jag kom hem var telefonen avstängd! Jag blev upprörd och ringde Telia, dom var helt oförstående till min upprördhet eftersom dom sade att det stod i pappren som jag inte läst så noga att efter fjorton dagar så satte dom igång med sitt och då förutsatte dom att jag gjort vad som behövdes för att det skulle bli klart.

Det var bara att öppna paketet, det innehöll ett nytt modem, en telefonadapter och en digitalbox för teven? Jag rev ned allt gammalt och skruvade upp dom nya grejerna, modemet gick bra men när jag skulle starta telefonadaptern så var den stendöd, efter många om och men så ringde jag till support, dom konstaterade att den var trasig men att dom skulle skicka en ny, jag frågade hur det skulle gå med telefonen som inte var igång, det var inte deras bord, så det var bara att ringa ett annat bord ( jag ringde med mobilen.) Jag bad att få telefonen inkopplad igen eftersom det skulle ta några dagar innan den nya adaptern kom, det skulle gå bra men inte samma dag dessutom måste vi börja om från början med att makulera beställningen och skriva en ny och det skulle ta en månad! Jag blev lite på dåligt humör.

Sedan jag lugnat ner mig började jag fundera och titta på den där j-la adaptern och kom på vad felet var, och eftersom det förmodligen bara är jag som läser det här så kan jag erkänna att det var jag som klantat till det lite, väldigt lite, men ändå tillräckligt. Så nu fick jag igång allt och telefonen började fungera.

Så var det bara att börja ringa till Telia igen, dom kanske stänger av telefonen om nån dag tänkte jag, men så var inte fallet, nu blev jag imponerad, dom visste att jag fått igång telefonen på det nya sättet så dom fattade att dom inte skulle stänga av det och köra igång den på det gamla sättet igen. Puuh.

Så hade en dag till gått från mitt liv och vi har bredbandstelefoni, vad nu det innebär, det märks inte någon skillnad än.
Hans, som hade en tung dag den 7/1.

Snart är det över!

Trettondagshelgen kvar sedan är det slut på helger för ett tag, när man är pensionär är det inte så stor skillnad annat än att affärerna har andra öppettider , det påverkar väl inte heller vårat liv allt för mycket.

Frufällianerna har åkt hem, det däremot märks mer, tystnaden när två barnbarn med föräldrar åker iväg är klart märkbar, ibland tror man att det slagit lock för öronen.

Naturligtvis är det fridfullt att komma tillbaka till en strumplästtassande tystnad men vi saknar er! Det är orättvist att vi inte får träffa er en liten stund varje vecka istället för ett par intensiva veckor om året, men livet är inte så rättvist, vi är glada att ni finns.

Om en stund ska vi gå Russinrundan, det är fjorton grader kallt så det är bäst att pinna på så man får upp värmen under långkalsongerna.
Hans, snart med svettiga ben.

Stormen.

Nyårsafton varnade SMHI för storm klass 3 över Norrbotten, det lät nästan lite spännande men jag tror inte att stormen kastade sig över oss med riktigt den styrka som varnats för men den var tillräcklig. Den var i alla fall kortvarig, fram på eftermiddagen lugnade den sig men innan dess hann den blåsa omkull julgranen på Köpmantorget.

Jag tror ingen hamnade under granen men jag vet faktiskt inte om någon kollat det.

Vi hade det i alla fall varmt och skönt i vårt lilla hem tillsammans med barn och barnbarn från Frufällan, stoppade i oss mycket godis och annat småkrafs och tack vare det orkade vi ut till Norra Hamn för att titta på fyrverkeriet vid tolvslaget, det var vackert men kallt, minus tio grader och lika många till tack vare blåsten. Kylan gjorde att det kändes extra skönt att komma hem.

Nu har vi känt lite på det nya året, det är väl inte så ovanligt, vi får se när det kommit igång på allvar.

Hans, nyårsfirat.