Peter Mattei.

Nu har det varit Matteifestival i Luleå i fyra dagar, vi har inte tittat på nåt av allt som visats tidigare i veckan men på söndag klockan femton satt vi i Kulturens hus,stora salen.

Vi såg Peter Mattei som Don Giovanni i en specialuppsättning för Luleå, det var jättebra. Jag har ju inte världens bästa musiköra så jag hör inte till dom som njuter av musiken fullt ut men till och med jag tyckte att den var bra. Dessutom var handlingen på Lulevis så rolig så till och med orkestern (Mahler Chamber Orchestra) som förmodligen inte pratade eller förstod svenska verkade ha roligt.

Alla sjöng på originalspråket vad det nu är men sedan hade man en textremsa över scenen där allt(kanske inte allt) men en del översattes till Luleåsvenska och det var kul. Don Giovanni var ju en riktig bock och när man sjöng om hans många erövringar i Spanien med omnejd blev det översatt till: 82 i Boden,104 i Luleå, 12 i Överkalix o.s.v. Sedan hade man fest på Stadspuben och Donna Elvira kom med Norrlandstrafiken från Ö-vik, när sedan Leporello, Don Giovannis ständiga följeslagare cyklade hela tiden på scenen så kände sig nog de flesta hemma och bekväma med opera.

Det kanske inte låter så kul när jag berättar men jag och dom flesta andra bland publiken tyckte att det var både bra, känslosamt och roligt. En höjdarkväll.

Vi applåderade, stående, så dom höll aldrig på att få gå hem, jag vet inte hur många gånger dom kom in på scenen. Men vi slutade inte för att vi tyckte det räckte utan för att vi blev trötta i armarna.

Peter Mattei var inte ensam men dom andra var från främmande land och jag kan varken stava eller uttala deras namn, däremot har det sagts att alla var världskändisar som aldrig tidigare varit så långt norrut och förmodligen inte kommit hit heller om inte Mattei bjudit hit dom.

Peter Mattei som ju växt upp i Gammelstad var tidigare i höst nominerad till titeln Årets Norrbottning och jag trodde inte mina öron när Kevin blev vald!
Det är bara så dumt.
Hans, numera operafan.