Strip 9

När jag läste den här serien kom jag osökt att tänka på hur det var för hundra år sedan när jag tog på mig att vara närvarande förälder när vår dotters klass skulle ha disko i Medborgarhuset.

Första gången var allt bra ända till dess att jag blev placerad vid dansgolvet för att kolla ordningen, ljudnivån! Det spelades så högt så trumhinnorna höll på att spricka, två dagar efteråt ringde det i öronen. Efter några månader var det dags igen och vis av skadan tog jag hem ett par hörselkåpor från jobbet och sa att dom skulle jag ha på dansen, det blev absolut förbud, jag skulle skämma ut både mig själv och henne.( Det var bara ett test jag hade nog samma uppfattning och tänkte inte använda dom.) Men däremot stoppade jag ett par gula öronproppar i fickan, dom tyckte jag var väldigt diskreta. Allt gick bra, när jag hamnade i danslokalen smög jag in mina proppar i öronen och nästan njöt av musiken till dess att min dotter kom på att hon skulle komma till mig och konversera ett tag och jag råkade vända på huvudet så hon såg mig från sidan och spände ögonen i mig och sa - VAD HAR DU I ÖRONEN PAPPA, öronproppar sa jag, - ta ut dom det är ju skämmigt, och lydig som jag är gjorde jag så och lät musiken rusa in från båda håll och träffas med ett brak mitt inne i huvudet, som tur var så var dansen nästan slut så jag överlevde.

Hans, som fortfarande hör bra.