Höstfoton.

Hösten är färgrik.

Stefan och jag var på fotopromenad i går, det är en återkommande företeelser vår och höst, i ärlighatens namn så är det inte jag som kommer på det, kanske första gången för några år sedan men sedan är det Stefan som påminner om det varje år och i går var det dags. För honom var det en liten extra sporre nu eftersom jag talade om att det var en tidning som utlyst en tävling om vem som tog bästa höstbilden och om vi lyckades bra med fotograferingen så skulle vi skicka in var sitt foto, om inte annat kunde vi ha en inbördes tävling bara han och jag och eftersom han är mycket tävlingsinriktad så tände det honom till hundra procent.

Det blev en promenad på ett par timmar, förbi Norra Hamn, runt Gultzaudden, förbi landshövdingens lilla stuga, under Bergnäsbron, till Södra Hamn och hem. Under den tiden tog vi så där en sjuttio kort var sedan var det in i datorn och kolla fram och tillbaka några gånger till dess att vi enats om vad vi skulle skicka in till tävlingen (det blev inget av dom jag visar här) så nu är det bara att vänta på priset, i ärlighetens namn har jag inte så stora förväntningar, det brukar vara tusentals foton på alla fototävlingar i tidningar men vi fick ju en hälsosam promenad och hade rätt så kul förmiddag.

På kvällen tog vi med min fru och gick på bio, vi såg "Flickan som lekte med elden" och den tyckte jag var bra, jag har läst böckerna så det är ju inte lika spännande men å andra sidan så är det lättare att hänga med i handlingen som är rätt så komprimerad jämfört med boken, men det slår mig just att det hade man inte en aning om utifall man inte läst boken. En bra dag tyckte i alla fall jag och Stefan, men jag tror Inga var rätt så nöjd också.

Vinjetten till bloggen blev jag inspirerad att byta av min dotter, inte för att hon har påverkat mig annat än genom att själv smälla in en ny som jag tyckte var så bra. Nu har inte jag samma underlag till fotoobjekt så jag kan inte tävla med henne men det är inte heller min ambition.

Hans, i väntan på prissumman.

Strip 14.

Jag har gått ett steg längre och även klippt tånaglarna!

Ormberget.

Utsikten från Ormbergets restaurang.

Vi blev bjudna på lunch i går, det var Doris, Bo och Ingeborg som stod för fiolerna, egentligen var det Inga som fick ut en innestående födelsedagspresent men av någon outgrundlig anledning fick jag också följa med. Det hela löpte av stapelsen på Ormbergets restaurang vilket var ett trevligt val, förutom den vackra utsikten som har börjat målas i höstens färger som gjort den ändå vackrare så fick vi mycket god mat och det kanske är det viktigaste när man äter på lokal.

Tyvärr namnet till trots, inte såg jag någon orm! Det var en besvikelse men samtidigt gav det mig en idé som jag ska vidarebefodra till restaurangägarna. För två år sedan var vi på restaurang i Kina och där stod en kines vid utgången med en två meter lång gul orm som alla fick klappa liksom i förbifarten, det verkade alla uppskatta förutom möjligen ormen men han hade nog ingen talan.

Jag stod över klappandet, inte för att jag är rädd för ormar, i alla fall inte ormar som en liten späd kines har liggande över axlarna utan att bli varken uppäten eller strypt, utan för att jag har klappat en svart en på skansen i Stockholm och jag tänkte att det kan ju inte vara så stor skillnad att klappa en gul orm om man har testat en svart, med andra ord jag var lite blasé. Det kändes däremot bra att den här ormen hade man i alla fall sluppit äta upp, annars vet man inte alltid vad man åt. Men det vet man ju inte heller även om det står Scan på förpackningen.

Nu till idén, det vore väl nåt för Ormbergets restaurang! Nog borde det väl gå att leta upp en hyfsat stor huggorm även om det är glest med sådana i Luleå, den är fridlyst men om man är snäll med den så ska det inte bli nåt liv om det. Sedan blir det bara lättare, att få tag i en kines, det kryllar ju av kineser, om inte här så i Kina, det har jag sett med mina egna klarblå ögon. Varför vi måste skaffa en kines är för att jag har svårt att tro att någon svensk tonåring hur arbetslös han än är skulle ha tålamod att stå dag ut och dag in med en huggorm över axlarna för att proppmätta matgäster ska komma och klappa den.

Tack för en trevlig och god lunch.

Hans, som som inte snålar med bra idéer.

Blå grodorna.

Peter Karlsson.

När vi röstade i kyrkovalet var det förmiddag, nästan morgon eftersom vi sov så länge, det var direkt från sängen och in i röstbåset. På eftermiddagen närmare bestämt 15,00 gick vi tillsammans med herrskapet Norman till Kulturens Hus för att titta på Peter Karlsson och blå grodorna. Det var inga dåliga grejer, dom var bra! Kommer dom i närheten så gå och titta, det är värt vartenda öre, bra musik och häftiga låtar och sedan var dom ju så roliga, nu var det Peter Karlsson som stod för det roliga, han pratade hela tiden mellan, före och efter låtarna, det var många bra historier dom flesta från trakten av Leksand.

Nu kommer jag inte ihåg alla annars skulle jag återberättat någon, jag minns en som handlade om en get som hette Greta men den lämpar sig inte för denna blogg eftersom bloggen är seriös, Sedan hade han en om en gubbe som lärde sig engelska med hjälp av en kurs på linguafone men den kan jag inte heller ta eftersom den måste berättas, inte skrivas, man måste härma gubben.

Sedan var det en sann historia som handlade om när han var med i ett band som fått en spelning på Gröna Lund där alla kompisarna blev så fulla innan dom kom fram så han som bara var sexton, aldrig kört bil och aldrig varit i Stockholm var tvungen köra vilket var rätt så krångligt. Men den är väldigt lång så den ryms inte här men alla både historier och låtar är värda att höra så köp biljetter om dom kommer till era trakter och lyssna på föreställningen. Han sa också att de bästa recensioner dom fått var här i Luleå när en recensent (Rolf Nilsén) skrev: "Har ni inte fått tag i biljetter så smit in".

Förutom Peter Karlsson så var det tre män och en kvinna, var dom blå grodorna var vet jag inte.

Hans, nöjd med söndagen.

Kyrkovalet.

Luleå Domkyrka.

På söndag var det kyrkoval, vi var och röstade, till att börja med ansåg jag inte att det var något som jag prioriterade och det är det väl inte nu heller men jag kom på två argument för att rösta så då blev det så.

Det ena var att vi läste att om det blev för lågt röstdeltagande så skulle vi få in Sverigedemokraterna församlingen och det unnar jag dom inte, det gick för övrigt bra, dom ligger under 0,5% i Norrbotten och det lär dom inte komma in på, däremot i riket som helhet har dom ökat 2% sedan förra valet men jag är inte uppdaterad över vad det innebär för kyrkovalet men man kan ju fundera på vad det bor för folk söder om Norrbotten.

Det andra som gjorde att jag gick och röstade var att det finns krafter i Sverige som anser att det inte ska sitta politiker i kyrkoförsamlingar utan kyrkan ska skötas av kyrkans folk! Hur mycket historia behöver man läsa för att inse att det vore det sämsta som skulle hända. Nu är detta en högst personlig uppfattning eftersom jag inte har så höga tankar om religiösa och religioner, därmed inte sagt att det inte finns bra människor bland dom också, men det finns det ju hos alla. Ofta är det nog så som en man som varit lite av en värsting sa sedan han gift sig med en religiös kvinna och själv börjat gå till Missionshuset: "Det är inte så dumt att vara religiös, folk tror att man är en bättre människa."

Hans, oreligiös.

Laponia.

Först vill jag tala om att bilden ovan inte har ett dugg att göra med det jag ska blogga om, jag tyckte bara den var bra. Jag har fotat från Kulturens hus mot Norra Hamn och en solglimt råkade lysa upp Laponia. (Laponia är en båt.)

Natten mot i går var det frost på kolonilottoområdet, inte så mycket men den tog resten av dahliorna och alla tagetes så nu ligger dom i komposten, dahliarötterna har vi sparat till nästa vår.

Jag läste en sak i tidningen som gjorde att jag började fundera på om inte en del människor har för lite att göra. Det stod att man gjort ingående studier på vilken kaka till kaffet som är farligast! Nu är studien från Storbritannien så det är inga svenskar som ödslar värdefull eller i vissa fall ovärdefull tid på sånt, i alla fall vet man nu att 25 miljoner vuxna britter skadats i kakrelaterade olyckor under fikarasten, och minst 500 av dem har tvingats uppsöka sjukhus. Somliga av dom har skållats när dom doppat kakan i heta drycker andra har ramlat av stolen när dom sträckts sig efter nästa kaka! Men farligast av alla är dubbelkexet med vaniljkräm eftersom förutom alla saker som man drabbats av med andra kakor så har det tillkommit en grej till, en massa fikare har råkat peta sig i ögat när dom skulle stoppa in kexet i munnen?

Visst är det fruktansvärt, och dessutom utomordentligt viktigt att studien publiseras så att vi vanliga människor som brukar träffa munnen med kex och annan mat ändå visar en viss försiktighet så vi inte petar ut ögat. Jag skulle inte berätta för någon om det råkat hända mig, det är för skämmit. Nu är ju jag lite känslig för sånt, jag har sagt till min fru att om jag dör i svininfluensa får hon inte säga det utan dra till med nåt häftigare, kanske att jag ramlet ned från taket när jag klättrat upp för att rädda någon som höll på att ramla eller nåt annat lika heroiskt, bara inte blanda in svin så sitter jag nöjd i min himmel.

Hans, osmittad av svininfluensa än.

Bondbönor.

Bönorna ligger väl skyddade.



Man kan tro att dom ligger i skumgummi.

Visst är dom vackra? Vi har skördat alla bondbönor i dag, inte för att vi behövde dom just nu utan för att jag tror att det snart kommer en frostnatt och jag skulle gräma ihjäl mig om det i mitt tycke godaste vi driver upp skulle frysa bort innan man hann plocka dom. Trots att dom ligger i "skumgummi" så klarar dom inte frost enligt tidigare erfarenhet.

Bondbönan är nog den grönsak som det är mest svinn på när man ska ta reda på den, först så går ju inte skidan att äta så man plockar ur bönorna och slänger skidan, där har åtti procent gått i komposten, sedan ska bönorna förvällas och skalas, skalen går samma väg som skidorna, då är det tio procent kvar att käka upp. Men det är desto godare och det är rätt så mycket kvar av den anledningen att varje planta är smockfull med skidor och dom är mellan tjugo och trettio centimeter långa så många bönor blir det.

Pysslet med att få ut det där sista som man äter är rena terapin.

Hans, bondbönediggare.

Lingon.

Nyplockade lingon.

Vi plockade lingon i skogen i dag

min lilla fru och jag.

Vädret var bra men för lite bär

vi fick några liter med mycket besvär.

Lingonen minskade för varje minut

så lusten att plocka dom tog därför slut.

Fördel med att inte hitta så många

är att rensningsstunderna inte blir långa.

Så nu är allt klart!

Hans, som rimmar idag.

Mårdhund.

Visst är dom söta?

Men om ni inte visste det så är dom dödsdömda! I Norrbottens Kuriren fanns en artikel med rubriken "Skjut alla Mårdhundar" det låter lite brutalt men verkar vara nödvändigt. Mårdhunden är en främmande art i våra trakter som i princip äter allt den kommer över, specialiserad på fågelbon antingen med ägg eller ungar, dessutom alla andra smådjur som den rår på så det är ingen trevlig krabat, dessutom sprider den rabies och bandmask.

Det är så typiskt när klåfingriga människor lägger sig i, den har tidigare bara funnits i Kina och däromkring till dess en knäppgök kom på att den skulle inplanteras i Ryssland och på den vägen är det, därifrån har den spridits sig till Finland där dom nu lär ha drygt en miljon djur och nu har den börjat synas i Norrbotten. Den blev snabbt fredlös alltså den fick jagas året tunt men nu uppmanar Jägarförbundet att man ska skjuta alla man ser och dessutom är det tillåtet med fällor.

Nu är det inte så lätt bli av med dom därför att dom föder mer ungar än man hinner skjuta bort, man har hittat kullar på tjugo valpar! Med andra ord så är det nog kört, dom finns nog i hela Sverige om några år. Jag tycker lite synd om dom, inte rår dom för att dom finns och dom har ju inte hittat på själva att komma till oss.

Hans, som inte ska jaga Mårdhund, är vapenlös.

Kulturnatten.

En del av Johan Hagelbäcks utställning "We have a dream"

Då var det dags för kultur igen, hela lördag den 5/9 ägnade vi oss åt att springa runt på olika kulturarrangemang. Luleå kommun har nämligen en årligen återkommande kultursatsning som heter "Kulturnatten", varför natten är en gåta eftersom det mesta börjar kl. 10,00 och vad jag vet fortsätter inget efter 24,00.

Vi var i alla fall med på så många ställen vi hann, ett ställe som låg väldigt bra till för vår del var Berlinsscenen, cirka femtio meter från vår port! Där sjöngs det och spelades hela dagen med något avbrott för mannekänguppvisning. På Biblioteket visades hemslöjd, jag blev kvar ett bra tag hos en dam som försökte lära mig att knyppla, jag kan väl inte påstå att hon lyckades men hon var väldigt trevlig. En annan kvinna snickrade väderpinnar och lyckades sälja en till mig, jag har tänkt snickra en själv i flera år men nu behöver jag inte det.

På Strands Galleria tittade vi på "Luleå Bugg & Sving" dom är alltid roliga att titta på, dom är så duktiga. I Stadsparken var en massa aktiviteter men vi kom mitt mellan så vi fick bara se när polisen haffade en fyllerist, det gick inte in under rubriken kultur i Luleå. Det var en del annat men sedan var vi tillbaka på Kulturens Hus och i konsthallen där det var tre olika konstutställningar, två av dom har jag redan glömt men den med Johan Hagelbäcks russinutställning var skitkul, tänk att visa olika händelser bara med hjälp av russin! Vilket knåpgöra och vilken fantasi och dessutom otroligt roligt, han hade till och med lyckats få en del av russinen att röra på sig om man tryckte på en knapp. Ett gott råd till alla som inte sett den och har möjlighet, gå och se utställngen! Ni ångrar er inte.

Sist den dagen gick vi på bio och såg några kortfilmer, den bästa hette "Situation Frank" av Patrik Eklund och handlade om en man som hade svårt att komma över att hans fru dött, den var naturligtvis tragisk men också rolig, inte för att frun dött men när hans bästa kompis försökte trösta honom, det blev inte alltid rätt så att säga.

En bra dag och tänk att allt var gratis, dessutom känner man sig sprängfull av kultur och det är väl kul.

Hans, som inte orkar skriva om allt vi var med om.

Bondbönor.

Den tjugotredje september tjugohundraåtta åt vi "Bonnagröt" nu har det hänt igen! Det var precis lika gott nu som jag beskrev då, kanske till och med lite godare eftersom vi nu lärt oss att skala bönorna, vad jag minns så gjorde vi inte det sist och jag vet inte hur viktigt det är, vi överlevde ju då också, men det finns två grejer med skalningen, bönorna blir vackrare och godare men det andra är att man måste ha dubbelt så mycket eftersom man slänger hälften, alltså skalet, men det är bara att utöka odlingen.

För er som inte vet vad "Bonnagröt är så kommer här ett recept: man tager vad man haver, nä det gör man inte, man kokar några potatisar för sig och nalta (betyder rätt så mycket) bondbönor, sedan slår man ihop allt detta och gör potatismos av det. (moset blir vackert grönt) Till det är det lämpligt att steka sidfläsk, det går säkert bra med nåt annat sovel, kanske korv eller köttbullar men jag tycker fläsk är godast.

Tips för skalning av bönorna, efter spritningen, baljorna är ej ätbara, det blir mycket kompost, så förväller man bönorna några minuter så är det lätt att skala dom. Det är en del pyssel men om man tar det som terapi så går det bra, det är som att rensa ogräs, man behöver inte tänka på det man gör och då kan man kanske tänka ut nåt viktigt eller trevligt under tiden man jobbar.

Hans, "mer bondbönor till folket."

Nordnytt 31/8 2009.

Svarta vinbär.

En del av vinbärskörden.

För undvikande av missförstånd så är detta cirka en promille av skörden på vår enda vinbärsbuske på kolonilotten, och i går skördade vi hela. En del av bären åt vi som kvällsgodis, malda och lite sockrade, mycket gott och hälsosamt, man riktigt kände hur vitaminerna spred ut sig i hela kroppen från stortåna upp till knoppen. Lade någon märke till att jag från och med nu kan sätta "diktare" på mitt CV.

För övrigt har vi ett fantastiskt bra sommarväder, jag kallar det sommar därför att det är för tidigt med brittsommar, den ska vi se fram emot ett tag till.

Om det undgott någon så kan min fru och jag titulera oss "tv-kändisar" från och med Nordnytt i går kväll. Det var så att redan i mitten på juni var ett team från Nordnytt och gjorde ett reportage om kolonilottoområdet och dom råkade hamna hos oss. Naturligtvis har vi väntat på att få se vad som blev av det men nu gett upp och sagt att det blev inget vilket både kändes snopet och skönt, men helt plötsligt när vi satt och halvsov framför teven dök vi upp. Det är med skräckblandad förtjusning man ser sig själv i tv, hur ser man ut, vad kläcker man ur sig, har man gylfen öppen? Men det gick bra, mycket beroende på att det blir inte så mycket i tv även om dom filmar en dryg halvtimma.

Hans, känd från TV.