Långfredag.

I dag, långfredag tog min fru och jag en promenad längs Storgatan. Vi passerade Stadsparken och beundrade hönsfamiljen som kommunen placerat ut.

Tuppen är magnifik, betydligt stiligare än hönan vilket ju är vanligt inom alla djurarter, inklusive människan.

Dom små kycklingarna är väldigt gulliga vilket också är samma sak  hos människan, dom nyfödda människobarnen uppfattas också som gulliga, det är dom ibland men inte alltid, ibland är det nånting som man säger för att muntra upp föräldrarna.

Jag för min del tycker gulligheten hos små barn börjar visa sig först efter cirka sex månader, då är nästan alla barn rätt så gulliga för att sedan efter sjuårsåldern sakta börjar tappa lite av sin charm. Inte alla men variationerna blir större och med tiden blir en del människobarn rätt så odrägliga, frånsett det sista så är likheten mellan människor och hönsfåglar stor.

Många människotuppar blir faktiskt stiliga när dom blir stora medan människohönsen i många fall behåller gulligheten sedan kycklingåldern, men är i övrigt mer lika höns än vad riktiga höns är. En annan likhet med höns är att dom är väldigt måna om sina barn och för all del även om sina tuppar ibland.

Hans, som har lätt att se likheter.