Midsommaraftonen forts.

Statsparken i Luleå.

Så har då Midsommarhelgen passerat  med full fart, jag lovade ju att jag skulle komma tillbaka och avslöja vad som hände senare på midsommaraftonen, det är fort gjort, det hände ingenting.

Nu låter det kanske som om vi hade en otroligt händelselös och kanske till och med tråkig midsommarafton, så var det inte men det hände ingenting spektakulärt som ger stora rubriker, ingen dansade på borden, kanske beroende på att vi när vi kommit till den timmen då dans eventuellt kunde förekommit så satt vi vid ett glasbord, väger man då som jag åttioåtta kilo så verkar bordsdans äventyrligt.

Vi hade däremot en trevlig kväll i som man brukar säga "i goda vänners sällskap", vi åt gott(säger jag även om jag var lite inblandad i matlagningen), drack lagomt, i alla fall var det ingen som drack för mycket, så kvällen förflöt lugnt.

Midsommardagen var vi på promenad i det vackra vädret och kollade på blommor och blad i bland annat Stadsparken, det är en fin park som inte blivit sämre av att Systemet som låg i närheten flyttat en bra bit bort och med det a-lagarna som tidigare hade sina fester i Stadsparken. Nu har dom i och för sig aldrig stört mig men det är bara eländigt att se dom.

På söndag cyklade vi iväg till till Bryggargatan 3 där vi satt i lä i ett hörn av tomten och åt silltårta med kaffe. Lä i ett hörn kommer sig av att det har blåst kraftigt och kallt hela helgen, så även på söndag, i övrigt har vi haft soligt och fint.

Hans, som förmodligen snart åker till kolonilotten trots att den kyliga vinden fortsätter, men det är ju sol.

Midsommarafon.

Vid Skurholmsfjärden.

Nu är jag hemma efter en cykeltur tur och retur till kolonilotten, vi var där i går för att göra allt klart så vi inte behövde åka dit under midsommar, på hemväg sa jag till min fru,"vet du vad vi glömde", hon hade ingen aning så jag avslöjade att vi inte vattnat en droppe i trädgårdslandet där det mesta just nu kommit upp, en del av dom nyuppkomna är väl så där en par millimeter höga, med andra ord väldigt känsliga för torka.

Det var anledningen till att jag tog cykeln dit i morse, så nu är det vattnat. Cykelfärden var för övrigt gudomligt skön, nästan ingen vind strålande sol och en vacker natur. Jag tog det lugnt, stannade och fotograferade vackra vyer, (se bl.a ovan) och led inte speciellt mycket av dom nära en och enhalv milen (tur och retur).

På hemvägen mötte jag en ung kurvig (inte blondin snarare råttfärgad) kvinna, som gick mycket fort, stavarna gick som trumpinnar, där var det minnsann inte bara i fötterna det var gung. Angående hårfärgen kan jag ha fel, det var inte i huvudsak på håret mina ögon stannade längst.

Vi lagar mat just nu, vi får gäster i kväll, Inte så många, vi blir fyra med Doris och Bosse. Men nu blev vi fem, Stefan ringde och sa att han kommer också, annars skulle han enligt egen uppgift tillbringa kvällen med sin kompis Lena och några andra men i morse ringde Lena och sa att hon fått ont i maggen så det skulle inte bli av.

Eftersom vi förstår att vi är sista reserv vid helger(förutom jul, då kommer vi i första hand.) så får vi väl vara tacksamma att vi kom i fråga så vi sa att vi blev glada och att han var välkommen. Lite förberedda var vi, egna äventyr för honom vid större helger brukar skita sig.

Nu blir det inga problem för oss eftersom vi inte planerat några partnerbyten eller annat oanständigt beteende.

Halva dagen har nu gått så det här blir ingen blogg om midsommarafton utan mera om midsommaraftonens förmiddag, därför lovar jag att komma tillbaka och rapporterar om aftonen, vem vet det kanske blir dans på borden och sånt kul. Själv har jag slutat med bordsdans eftersom jag inte längre är så snabb i benen och kompenserar detta med längre steg, detta lämpar sig inte på bord, man kan ramla av.

Hans, nöjd med dagen än så länge. PS. klicka på bilden så blir den större och vackrare.DS.

Amerikanska blåbär.

Amerikanska blåbärsblommor.

I dag upptäckte jag att vår amerikanska blåbärsbuske på kolonilotten blommade så jag var tvungen att kolla lite om dom. Enligt Googles ska buskarna bli en meter hög, våran är en halv meter, men den är rätt så ung. Botaniskt sett är blåbär egentligen ett dvärgträd, bären är söta och goda ungefär som våra vilda blåbär men dom odlade är närmare till eftersom vi odlar dom på tomten.

Det finns andra fördelar med dom odlade, dom är ju blå utvändigt men färgar inte av sig som dom vilda, man kan alltså tjyväta hur mycket som helst utan att bli avslöjad när man räcker ut tungan. Enligt vad jag läst så är dom inte härdiga mer än till zon lll, ta er i häcken, våra växer i zon Vl! Dom är som människor och måste vara två som kan para sig för att det ska bli bär, men.. det finns några som är självfertila, det vill säga dom parar sig med sig själva och en sådan buske har vi, så hos oss blir det inget snusk, dom som gör det med sig själva är väldigt diskreta, det känns bra.

Nu tror jag inte att vi får snaska i oss så väldigt mycket bär eftersom vi bara har en buske och dom flesta däggdjur också gillar bären, till och med hundar äter dom med förtjusning och det är rätt så hundtätt runt vår kolonilott så om man ska hinna med får man nog bo under busken och käka upp bären eftersom dom mognar.

Nu vet både ni och jag allt vi behöver veta om amerikanska blåbär och det känns bra. För övrigt har vi haft ett somrigt väder på sistone med varmaste dagen i dag, tidigare har en del gnällt om att det blåst så kallt men i dag var det skönt med lite kallblåst så då slapp man det gnället.

Hans, som inte bor under blåbärsbuskar, jag unnar bären till andra.

Bröllopsyra.

Nu är det för sent att ångra sig.

Ja så har vi gift bort Viktoria, det var inte så lätt, för mig. Det är så att jag har en fru som gillar kungligheter av den anledningen har hon suttit framför tvskärmen hela dagen, hon sitter faktiskt kvar än! Hon är helt eomottaglig för mina försök till konversation, Hon hör mig inte! Ibland hör hon att jag låter då säger hon sch, jag har en känsla av att jag inte existerar i hennes värld just nu.

Jag har också tittat på sammanvigningen, men inte mycket mer eftersom jag inte är så hemskt mycket för dom kungliga, inte för att jag har något emot dom rent personligen men jag förstår inte systemet, dom är ju inte ens kungliga. Jag har läst att den första kungen av Bernadotterna var en helt vanlig från början fattig fransos som gick ut i krig som han överlevde och blev general, han kanske var bra på att kriga eller också kanske han var den enda som blev kvar när kriget tog slut, vad vet jag.

Farsan till honom var en sorts enklare advokat som hjälpte folk med skrivelser som dom inte klarade själva, han hade säkert fullt upp eftersom vad jag förstår så fanns det rätt många på den tiden som varken kunde läsa eller skriva. Efter det har den släkten varit kungar i Sverige, från början var det noga att dom gifte sig med andra kungliga så det blev väl lite kungablod i deras ådror med tiden, men nu gifter dom sig med hött och mött så inte är det mycket kungligt blod kvar.

Nu tror någon kanske att jag tycker det är viktigt med kungligt blod, vad fånigt, dom har väl inget annat blod än vi. Vad jag menar är att dom som är för kungligheter menar ju att kungligt blod är viktigt, men herre gud nu är det ju så utblandat så det kan ju inte ha någon betydelse. En bra sak med utblandningen, om vi nu ska fortsätta med kungar, är att det blir mindre risk för inavel och en del dåliga gener utvecklas inte.

Jag har gjort en snabbkoll hos min numera rödögda fru, hon tittar fortfarande. Nu kanske någon undrar varför det varit en tung dag för mig, men ni måste fatta, allt kan inte stå still en hel dag, det är jag som får sköta markservicen, det vill säga: laga mat, mata min fru,( när hon inte ser på kungabröllop i tv äter hon själv) diska, torka, gå och handla och städa lägenheten. Där gick jag på en nit, städningen brukar utföras på fredagar men av någon anledning var det framskjutet till lördag när jag råkade var den ende tjänsgörande.

För övrigt regnar det just nu, det är bra för potatisen.

Hans, som såg en ljusglimt i allt elände.

Retro.

Elvis på Ruter Retro Kafe i Boden.

Det finns en plats på jorden
Där solen aldrig ler
Den platsen heter Boden
Dit vill jag aldrig mer.

Dom orden stämmer inte nu! Denna rimmade klagan härstammar från den tid när halva Sveriges befolkning gjort sin värnplikt i Boden. Nu är Boden en trevlig stad, det kanske den var förr i världen också, eller kanske inte, då var det väldigt grått på gatorna, ingen rekryt fick gå ut på stan utan att ha uniformen på sig, det kryllade av rekryter, därav det gråa intrycket av staden.

I dag har vi i alla fall varit till Boden tillsammans med Karl-Henrik och Birgitta bara för ro skull. Vi började med ett besök på Ruter Retro Kafé, det är ett kafé som jag kan rekommendera er att besöka, man kan roa bort sig ett bra tag bara med att gå omkring och titta på alla flera hundra prylar som ligger, står och hänger överallt, dom flesta grejerna är från femtio och sextiotalet och är utspridda utan någon som helst ordning, jag fattar inte hur man fått ihop allt.

Efter rundvandringen bjöd Birgitta på mat som trots oordningen var väldigt gott, med andra ord ett besök som var lite roande, lite nostalgiskt och med ett gott avslut.

Sedan drog vi vidare på nya äventyr, nu mot Havremagasinet,

en byggnad som användes för länge sedan när man skulle torka havre till militärens på den tiden enligt uppgift drygt femhundra hästar. Havremagasinet lär ska vara Bodens till ytan största byggnad, vilket jag efter att ha gått runt i faktiskt tror på.

Numera är magasinet konsthall, vi åkte hiss upp till sjätte våningen och snurrade runt från våning till våning och studerade konstverken. Det var nya konstnärer i varje våning, i en del delade ett par konstnärer på utrymmet, kulturella som vi är njöt vi väl så där lagomt av tavlor och statyer. Jag tycker att största konstverket är byggnaden, den är imponerande, byggd i trä med synliga takbjälkar av otroliga dimensioner, jag tycker faktiskt att den är vacker.

Man kan nog säga att Hamnmagasinet är mer kultur än Retro kafé men vad som är intressantare beror väl på ens eget tycke och smak. Vi sög i alla fall i oss all kultur vi orkade vilket kanske behövdes, man är väl inte alltför fullproppad med sånt.

Efter detta drog vi hemmåt. Sist men inte minst vill jag dementera en del som stod i raderna jag började med, solen sken hela dagen och jag vill gärna tillbaka till Boden någon annan gång.

Hans, helnöjd med dagen.

Döden, döden.

Luleå Landstingshus, entrén.

I dag har jag varit till Landstingshuset, det var länge sedan det hände men på grund av att min fru skulle till en sjukgymnast med sin onda arm och denna sjukgymnast håller till i vårdcentralen som är ihopbyggd med Landstingshuset och jag dessutom bestämt mig för att följa med henne dit som någon slags bodygard så hamnade jag i landstingshuset. Det var en lång mening, jag blev lite andfådd av att skriva det.


Eftersom frun beräknade att vara hos sjukgymnasten en timme och jag bestämt mig för att vänta på henne så hon även hem skulle känna sig trygg från alla samhällets faror så fick jag lite tid över. Till att börja med gick jag in genom landstingets nya imponerande entré, på insidan var det däremot sig likt sedan jag sist var där vilket är cirka tio år sedan, av denna anledning blev besöket kort och eftersom jag inte använt så mycket av min överskottstid så drog jag ut på nya äventyr.


Tvärs över gatan ligger Luleås centralaste kyrkogård, där har jag aldrig varit kom jag på så det är klart att jag gick dit. Det var ett trevligt ställa att spatsera omkring på, dom som tillbringar sin tillvaro där stör ju inte någon och jag tror inte att dom tyckte att jag störde dom heller.


Jag fotograferade blommor, dels dom officiella stora krukor som finns där och även en del vackra arrangemang av lite mer privat karaktär. Många planteringar är vackra även om blomvalet inte är så varierat, det består till stor del av penséer, men för all del det finns rätt så många olika färger på penséer.


Jag tyckte det var lugnt och skönt där, jag hoppas att få komma dit när jag dör, jag tror att jag skulle trivas där och eftersom man troligen ska ligga där rätt så länge så är ju det viktigt, tänk själv om det är otrivsamt och inte ha någon större chans att komma därifrån. Det var inte bara det att det var lugnt eftersom det är trafik runt om så är det ändå liksom lite liv trots allt och det kanske är trevligt när man själv hamnat i ett döläge.


Efter dessa äventyr gick jag tillbaka till vårdcentralen och hämtade min fru som var nöjd med besöket och fått förhållningsorder om att hålla axeln varm vilket jag nu tar som min livsuppgift att hjälpa till med, det är ju trevligare med en fru som kan vifta med båda armarna än en som haltar på vänster arm.


Hans, som haft en livaktig dag.

Bio.

Här kommer Robin.

I gårkväll var var vi på bio och såg Robin Hood, tack vare det tycker jag att vi blivit så bekanta så jag kallar honom bara för Robin. Robin var ju en stor man så det hade kanske varit vanvördigt att bara kalla honom vid förnamn men efter att ha umgåtts med honom i två och en halv timme tycker jag att jag kan ta mig vissa friheter.

Varför vi blev lite nyfikna på filmen var att vi läst eller hört att det var en ovanlig Robin Hood film, det var det eftersom den handlade om den tiden när Robin hette Robin Longstride och alltså inte hunnit bli Robin Hood. Filmen slutade med att Robin och hans polare blev stråtrövare i Sherwoodskogen vid staden Nottingham, alla andra berättelser och filmer brukar ju börja där den här slutade.

En kul grej med det upplägget var att alla var så gamla när dom blev rövare, Robin (i filmen Russel Crowe) såg ut att vara närmare femtio år, i tidigare filmer som jag sett har han varit i tjugofemårsåldern. För att inte tala om Marion (Cate Blanchett) i det verkliga livet borde hon haft barn i tjugofemårsåldern men det hade hon inte, vad man kunde läsa mellan raderna så var hon nog oskuld och ändå hade hon varit gift men brudgummen hade så bråttom ut i krig så dom hade inte ens haft tid med bröllopsnatten, sen dog han i kriget, eller egentligen inte, han dog på vägen hem.

Det var ju lägligt att Robin dök upp, han hade också varit ut i krig men klarat livhanken och upptäckte att Marion var rätt så lättplockad, vilket man förstår. Så dom fick så att säga ihop det, man har ju aldrig hört talas om några barn till Robin och det har ju i och med den här filmen fått sin förklaring.

Nu handlade inte filmen så mycket om det jag skrivit om här utan mer om en ond kung John som var den egentliga anledningen till att Robin blev fredlös och rövare, innan det blev röveri (av ädel art) (ta av dom rika och ge till dom fattiga) hade det varit två timmar och en kvart av mycket fäktnig och bågskytte, och då med kung John och Robin sida vid sida men sedan sket det sig mellen dom.

Om någon funderar över att jag inte blev du och John med kung John så vill jag bar påpeka att man blev inte du med en kung på elvahundratalet, och det verkar hålla i sig, längre än så har vi inte hunnit i utvecklingen.

Tack Lena och Börje.

Hans, som tyckte filmen var rätt så bra.

Blomtjuvar.

Balkonglåda på staketet.

Nu har årets blomkamp börjat! Varje år sätter vi blommor i balkonglådor och hänger upp dom på staketet dels mot garageinfarten och även mot Stationsgatan, det är bostadsrättsföreningens blommor men vi planterar dom och sköter om dom. Varje år är det likadant, någon rycker upp en del av blommorna och slänger dom ut i gatan, kan någon förklara vad det är för mening med det?

Onsdag den nionde var årets utplantering, fredagen den elfte röck någon snorhyvel den första blomman, man har liksom lust att ge upp. Vi har fyra balkonglådor som vi planterar, i år blev det lite dyrare och mycket vackrare blommor i två av lådorna, dom har jag med erfarenhet av tidigare år plockat in varje kväll och ut igen på morgonen. I dom andra två är det lite enklare växter och mycket billigare så dom fick sitta kvar på staketet, det var från dessa två som en försvann, brottet begicks rätt så tidigt på kvällen, en granne såg när det hände så vi har ett bra signalement på tjuven så han ska få spö när jag får se honom.

Man undrar vad den har i huvudet som bara går in för att förstöra för andra helt främmande människor som dom inte ens vet vilka det är, förmodligen är dom helt hjärndöda.

Jag har en önskan som jag vill förmedla till tjuven: Må djävulen gnaga ditt tandkött så tänderna ramlar ned i halsen och kväver dig.

Hans, något upprörd.

En midsommardröm.

Äppelblommor.

Ja det är sant, trots det kyliga vädret så börjar äppelträden blomma, våra träd är väldigt unga så det är inte så riklig blommning men det känns ändå somrigt när blomknopparna slår ut.

Det är verkligen kallt, när solen är framme känns det hyfsat men annars...brrr. Vi åkte till kolonilotten i går, det var inte så kallt till att börja med, Inga satte lite frön, Stefan (tillfälligt inhyrd) och jag jobbade med lite reparationer på stugan och det gick väl bra när vi höll i gång och rörde på oss men sedan blev det fika! Det brukar ju vara det trevligaste när man är utomhus men icke nu, vi satt i hammocken och frös oss igenom första koppen men vid påtåren sa jag "varför sitter vi här och fryser? Vi har ju ett hem, det var som en uppenbarelse, vi behöver inte sitta ute och frysa så vi åkte hem, där var det varmt och skönt.

Nu kanske det är någon som tänker "är dom dumma, dom har ju en stuga på lotten varför går dom inte in?" Det visar bara att ni inte varit och hälsat på oss i vår och sett hur vi har det. Vi kommer inte in i stugan, den är full med blommor som inte heller tål kyla, om några dagar ska dom ut och då kan vi vara i stugan men då är det förhoppningsvis så varmt att vi hellre är ute.

Nu är det inte säkert att det blir sommar även om det blir midsommar, jag har starka minnen att under mitt långa liv har jag upplevt rätt så många midsomrar med cirka plus sju grader och snålblåst.

Jag ska berätta om en gång när jag var runt femton år och min kompis Enar och jag cyklade till Vittjärv (en festplats utanför Boden) för att fira midsommar i tält. Vi hann precis få upp tältet så började det regna, tältet höll tätt någon timme men vi skulle var kvar minst 48 timmar enligt ursprungsplanen. Efter några timmar var allt blött och vi mest för vi var ju ute för att roa oss så det fanns inget regn som kunde hålla oss inne. Till sist var det dags att gå in i tältet och sova, herregud vad vi frös! Vi höll ut en dag till men inte en natt till så vi cyklade hem, två och enhalv mil! Det regnade hela vägen men det var varmare att cykla än att försöka sova. Och hem kom vi. Det var skönt att sova i sin egen säng.

Hans, som var ung då, nu skulle jag frysa ihjäl för mindre.

Födelsedag.

Jag provar min bastumössa.

I dag fyller jag år! Hur mycket angår inte er men jag har uppnått mogen ålder, med råge. Jag har fått många presenter, av Ulf och Pia fick jag en mössa som man tydligen ska använda i bastun? Jag tycker att det är nog varmt utan mössa, men vad vet jag, det kanske ska vara varmare runt öronen än det varit tidigare. Jag tycker den är snygg! För att testa den lite tog jag på den och drog en repa på stan, det blåste en hel del så det var skönt för öronen, mina är rätt så stora så dom brukar fladdra när det blåser, icke i dag, dom låg tryggt och varmt under bastuluvan, tack Uffe. Folk jag mötte såg glada ut så det är tydligen en dag då dom flesta är på bra humör.

Av Elisabeth med fam. fick jag en livrem, den syns inte på bilden eftersom jag har den längre ner på kroppen än vad jag har mössan, men den är najs och har dessutom en uppgift som inte mössan har, den håller nämligen byxorna i en anständig höjd.

Jag har fått mer presenter också, Inga och Stefan har ordnat så jag har en ny MP3-spelare eftersom den som jag använt dom sista sextio åren pajat, jag är glad över en ny eftersom jag speciellt vintertid lyssnar väldigt mycket på talböcker. En bekant har gett mig blomstercheckar så jag kommer att hålla mig med blommer hela sommarn. Av Lilly och Börje fick jag trisslotter, tyvärr ingen vinst men det var kul att skrapa.

Sedan är det ett otal andra som uppvaktat också, inte kanske med presenter men med uppmuntrande gratulationshälsningar, ni som känner mig och inte skickat sådana, skäms, för evigt gå omkring och skäms.

Hans, ett år äldre än samma tid i fjol.

Maskrosor.

En maskros i all sin prakt.

Åter en solig dag på kolonilotten, rätt så skön men inte är det bara skönt, i kväll känner jag mig trött, kan det vara åldern? Jag vill inte påstå att man jobbar så hårt på lotten men man rör på sig hela tiden och sitter inte ned annat än när man fikar, det kan vara därför man blir trött på kvällen men jag tror inte det jag tror det är för att man är ute hela dagen, det blir för mycket frisk luft! Man är inte riktigt van.

Vi har en färgglad gräsmatta på kolonilotten, dels är den naturligtvis grön men det finns rätt så många  maskrosor och dom är ju gula, därav det färgglada utseendet. Jag vet att maskrosorna betraktas som ogräs men inte är dom så ogräsiga, det är klart dom växer snabbt och dom har en otrolig förmåga att sprida sig över stora ytor tack vare det finurliga sättet att sätta en liten tofs på varje frö, och dom har många frön på varje blomma. Det behövs bara lite vind så seglar fröna i väg nästan hur långt som helst och när dom landar så slår dom rot och hips vips, en ny maskros.

Maskrosorna är listiga också, när man kör över dom med gräsklipparen så hackas dom av förståss, men det kommer en ny rätt så snabbt och den har kortare själk så om man kör gräsklipparen på samma höjd så klarar dom sig! Snacka om självbevarelsedrift, jag förstår inte folk som är arga på maskrosor, själv är jag lite typ maskroskramare, dom är ju vackra, väldigt driftiga och listiga, jag beundrar dom.

Om jag ska vara ärlig har jag nog rykt av någon då och då själv men för den skull kan man väl beundra dom, men lite farliga är dom, får dom härja fritt så kommer dom förmodligen ta över jorden. Jag vill uppmana alla att tänka sig för, det är inte alls otroligt att dom har samma värde som vi hos en högre makt och då kan det bli kärvt att komma in i paradiset när den dagen kommer om man utrotat för många maskrosor, det kan ligga en i fatet som man brukar säga.

Hans, som kör gräsklipparen på högt läge och tycker att helgröna gräsmattor är fula.