Döden, döden.

Luleå Landstingshus, entrén.

I dag har jag varit till Landstingshuset, det var länge sedan det hände men på grund av att min fru skulle till en sjukgymnast med sin onda arm och denna sjukgymnast håller till i vårdcentralen som är ihopbyggd med Landstingshuset och jag dessutom bestämt mig för att följa med henne dit som någon slags bodygard så hamnade jag i landstingshuset. Det var en lång mening, jag blev lite andfådd av att skriva det.


Eftersom frun beräknade att vara hos sjukgymnasten en timme och jag bestämt mig för att vänta på henne så hon även hem skulle känna sig trygg från alla samhällets faror så fick jag lite tid över. Till att börja med gick jag in genom landstingets nya imponerande entré, på insidan var det däremot sig likt sedan jag sist var där vilket är cirka tio år sedan, av denna anledning blev besöket kort och eftersom jag inte använt så mycket av min överskottstid så drog jag ut på nya äventyr.


Tvärs över gatan ligger Luleås centralaste kyrkogård, där har jag aldrig varit kom jag på så det är klart att jag gick dit. Det var ett trevligt ställa att spatsera omkring på, dom som tillbringar sin tillvaro där stör ju inte någon och jag tror inte att dom tyckte att jag störde dom heller.


Jag fotograferade blommor, dels dom officiella stora krukor som finns där och även en del vackra arrangemang av lite mer privat karaktär. Många planteringar är vackra även om blomvalet inte är så varierat, det består till stor del av penséer, men för all del det finns rätt så många olika färger på penséer.


Jag tyckte det var lugnt och skönt där, jag hoppas att få komma dit när jag dör, jag tror att jag skulle trivas där och eftersom man troligen ska ligga där rätt så länge så är ju det viktigt, tänk själv om det är otrivsamt och inte ha någon större chans att komma därifrån. Det var inte bara det att det var lugnt eftersom det är trafik runt om så är det ändå liksom lite liv trots allt och det kanske är trevligt när man själv hamnat i ett döläge.


Efter dessa äventyr gick jag tillbaka till vårdcentralen och hämtade min fru som var nöjd med besöket och fått förhållningsorder om att hålla axeln varm vilket jag nu tar som min livsuppgift att hjälpa till med, det är ju trevligare med en fru som kan vifta med båda armarna än en som haltar på vänster arm.


Hans, som haft en livaktig dag.