Glasögonorm.

Glasögonprydd.

Nu har Stefan som den åttonde i vår familj blivit utrustad med glasögon, han har på sista tiden ett flertal gånger sagt att han inte ser när vi suttit tillsammans framför hans bärbara dator, jag har tagit på mig att lära honom att använda datorn vilket faktiskt har gått över förväntan, men ibland har det hänt att han verkat ovanligt oförstående när jag visat något och pekat ut någon text och sagt "men ser du inte?" Svaret har varit nej, till att börja med trodde jag att det var ett sätt att slingra sig när det var något han inte förstod, men när han upprepat det nog många gånger så började vi säga," han kanske inte ser".

Så bar det iväg till optikern, han ser inte på nära håll! På långt håll är det okej men framför datorn har nog det mesta blivit suddigt. Så nu har han glasögon, det besvärar inte Stefan ett dugg, tvärtom verkar han mycket glad över dom, delvis beror det förmodligen att det är roligt att se klart, men jag tror också att han på något sätt känner sig mer vuxen med glasögon på näsan.

Så nu är det bara fyra kvar i vår familj som inte behöver glasögon, men det kanske inte räcker livet ut, jag var femtiofem när jag började använda dom och dit har alla fyra rätt så länge till. Speciellt Nelly som nyss fyllt ett år.

Hans, ser som en falk med glasögon.