En vecka går fort.

Man blir trött av att resa.

I morse åkte vårt barn och våra barnbarn hem till södra Sverige vad som nu är bättre med det, ja det är klart dom kan gå ut utan att frysa näsan av sig.

Den som sitter på bilden är ett av barnbarnen, modern och storebror är något längre, hon som sitter tyckte att det var okristligt tidigt (ja hon sa så) att stiga upp strax efter sex för att hinna med ett flyg så när vi kom till Kallax Airport så var hon redan restrött och satte sig på golvet medan mamman lämnade in sina väskor och fick erfoderliga papper för att kunna passera säkerhetskontrollen.

Allt gick bra och enligt uppgift är dom nu återförenade med resten av familjen. Och vi då? Jo vi sitter ensamma igen och lyssnar på tystnaden och väntar på nästa gång vi ses. Sånt är livet, varför kan inte barnen gifta sig med grannens ungar. Jo jag vet, det blir inavel.

Hans, som krypit på golvet en vecka.