Lingon.

Nyplockade lingon.

I dag har vi plockat lingon igen, det är nu tredje gången i år.

I dag plockade vi tillsammans med Ulf, Pia och Stefan, dom var riktigt flitiga, det är Ulf och Pias hinkar jag fotat, vi plockade vår hink full, till och med lite överfull. För att det inte ska bli nåt liv så här i efterhand måste jag erkänna att vi bara hade en hink och dom två stycken, vad är det med det då, vi var väldigt sociala och pratade med dom andra på ett vänligt sätt, det påverkade naturligtvis plockningen på ett negativt sätt.

Annars var det en underbar dag med lite vind som blåste bort en del av knotten, en sol som värmde på ryggen och hur mycket lingon som helst. Den som inte plockat lingon under sådana förhållanden har missat ett av livets höjdpunkter, den som inte plockat lingon överhuvudtaget under sitt liv har missat mycket mer.

Vi kom i alla fall hem med cirka tretton liter fina lingon, numera mogna, första gången vi var så var det lite si och så med det, men då plockade vi bara tre liter. Nu har vi krafsat ihop totalt tjugosex liter i höst, det räcker nästan till nästa höst, men inte riktigt, vi måste nog ut i skogen en gång till, vi äter mycket lingonsylt under vintern.

Hans, som gör reklam för självplockade lingon.

Begravning.

Sven Sandsten.

I går var vi till Kalix på Svens begravning, det var mycket folk eftersom ju Sven har en fru, fem barn, och sex syskon i livet så blev det många på begravningen, om man räknar in deras män och fruar barn, barnbarn och barnbarnsbarn, samt att Tarja har släktingar, dessutom kom det en del bekanta.

Det blev ett fint avsked till Sven, först i kyrkan, sedan på kyrkogården, och efter det samlades vi för en minnesstund på Lilla Hotellet i Kalix.

Sedan åkte vi hem, det var bra före även om det regnade lite grand så vi var hemma vid halv sju på kvällen.

Hans, som inte tycker om avsked, i alla fall inte så definitiva. 

Armod.

Hål i hälen.

I går upptäckte min fru att jag hade en strumpa på mig som det råkat gå hål i, du kan ju inte gå omkring sådär sa hon, stoppa den då sa jag, nä tack, det får du göra själv om du tror att ett sånt hål går att stoppa. På artonhundra talet hade dom säkert gjort det sa jag men nu är kvinnorna så bortskämda.

Hon förstår inte att bara köpa nya strumpor så fort det blir ett litet hål gör att ekonomin urgröps på ett oroväckande sätt, jag känner att fattigdomen håller på att slå sina sylvassa klor i mig.

Men sånt är livet, ena stunden är man på topp för att ett litet tag senare vara en fattig, svag, utarbetad stackare både kroppsligen och ekonomiskt.

Hans, "högre pension till pensionärer."

Squash.

Tre st. Squash.

Nu börjar Squashen växa till sig på kolonilotten, den fick en dålig start på grund att jag satte ut planterna lite för tidigt så dom nästan frös bort, men bara nästan men dom tappade farten ett tag, nu är det full rulle i alla fall.

På bilden ovan ser ni längst upp en squash som är för liten, den borde få växa till sig lite före skörd, i mitten en perfekt squash, ca trettio cm., lång och slank, nästan syndigt vacker, längst ned syns en av EU icke godkänd på grund av sin krokiga form, vilket jag i och för sig struntar i, jag ska inte dansa vals med den utan äta upp den.

En squash kan man göra mycket av, vi använder våra mest till soppa ( ni får skriva till min fru och fråga efter receptet). Det är en jättegod soppa som jag kan äta flera gånger om dagen om jag inte har nåt annat att äta annars är det väl lagomt att äta den en gång i veckan, då hinner det växa fram en ny squash igen till nästa soppa.

Squash växer fort, en squash som är tio cm lång en dag är trettio cm fem dagar senare. Eftersom vi har två plantor som det just nu är tio frukter i olika storlekar på varje planta så förstår ni att man får knapra på för att hinna äta upp dom. I dag har vi ätit stekta squashskivor komletterat med lika många korvskivor, snabbmat när man har bråttom och försvinnande gott.

Nu tycker jag det räcker med squashreklam men jag rekommenderar den, en grönsak som om man står och tittar på den så kan man se hur den växer, dessutom lättlagad,lättäten och god, vad kan man mer begära.

Hans, en squashätare.

Regn.

Regnet vräker ned.

I dag har det regnat hela dagen, ibland inte så mycket men rätt som det regnade kom det en skur.

Det har varit dåligt med regn dom senaste sex veckorna så vi blev glada, jag steg upp först och såg att det regnade så jag väckte min fru och sedan sprang vi ut helt nakna i regnet och dansade omkring på gräsmattan ett bra tag.

Är ni inte riktigt kloka, det är klart vi inte gjorde, hur skulle det sett ut? Eller sett ut och sett ut, inte hade det väl sett så hemskt ut, men så gör man inte om man är klok i huvet. Så det var bara ljug, och inte blev vi så glada heller bara lite, det behövs regn och det lär vi få, enligt väderleksrapporten så ska det regna resten av veckan.

Hans, som just nu välkomnar en skur.

Lingonkoll.

Lingontuva.

Fredagen den 12 kom vi på att vi skulle ut och kolla hur det verkade med tillgången på lingon i år, vi var helt införstådda med att det är lite för tidigt att plocka än men det var ju en tripp för att kolla vad som var på gång i lingonskogen. Delvis var den utlösande faktorn att vi läst att i år blir det minsann inga lingon.

Till att börja med tänkte jag åka ensam men det fick jag inte! Nu undrar alla väl vem som har den makten så dom kan förbjuda mig att att ta en skogspromenad, naturligtvis min fru, det vet väl alla som är gifta att då är det bara att lyda!

 Anledningen skulle vara att jag kunde bli anfallen av en björn och uppäten! På min fråga vad hon i så fall skulle göra för att förhindra den tragedin, väntar jag på svaret än.

Det kändes i alla fall tryggt att ha henne med, om det mot all förmodan skulle dyka upp en ilsken björn så är jag den som springer fortare, ja inte än björnen men fortare än min fru, så jag tänkte att medan björnen äter upp henne så hinner jag fram till bilen och kör därifrån.

Nu kom det ingen björn så vi kunde i lugn och ro besikta lingonmarkerna, nog blir det lingon i år också, kanske inget rekordår men tillräckligt för att vi ska bli nöjda, en vecka för tidigt, men sedan är det bara att gräva åt sig, tidigare än vanligt, det är ju bra att man får plocka före älgjakten så slipper man störa älgjägarna.

Hans, nöjd med lingonbesiktningsresan.

Den stora fiskekvällen.

Storfiskare!

Det kom en "gammal" fiskekompis och hälsade på, jag hämtade honom vid åttatiden på söndagskvällen den trettioförsta juli på flyget, det första han sa sedan vi sagt hej var "ska vi åka och fiska i kväll", jag tyckte det kändes stressigt så jag lyckades avstyra det.

Det var mycket gammalt som nu var nytt sedan vi sågs sist så fisket kom inte upp så ofta. Men så skulle vi i väg, vädret var bra, en del av oss såg för sin inre syn hur fisken nappade nästan innan vi kom fram till vattnet. Men så hände det som egentligen inte får hända, jag hittade inte metspöet! Slarvigt, men jag fiskar numera bara när min fiskekompis kommer på besök, dessutom har jag ett erbarmeligt dåligt minne nu för tiden.

Det var bara att skjuta på fisket en dag till, Clas Ohlson fick tjäna lite pengar, det var där vi köpte ett metspö nästa dag och på kvällen bar det iväg. Först skulle vi hämta mask på kolonilotten, normalt kryllar det av daggmask i trädgårdslandet men efter sex veckors torka drar dom sig undan solvärmen, vi fick gräva trettio centimeter djupt innan vi hittade några magra stackare som vi satte i en burk och drog mot fiskeplatsen.

Vi hade olika förhoppningsgrader angående fiskelyckan, jag var pessimisten av oss två. Döm om min förvåning när min fiskekompis fick napp relativt snabbt, det var en stoor aborre och att se hans glädje var värt all grävning efter mask. Sedan fick han tre fiskar till, jag ska inte trötta ut er med sort, storlek och längden mellan nappen, men fisk var det.

När det började skymma och jag frysa så åkte vi hem och visade stolta vår fisk, eftersom dom hemmavarande inte är så kunnig när det gäller fiske så möttes vi inte av några ovationer, det fanns tillochmed en som sa "oj vad det luktar fisk om er", vad hade hon trott? Att vi skulle lukta morötter?

I alla fall dekladerade min kompis att i morgon ska jag äta upp all fisk, ingen annan får smaka, där kom straffet för dom uteblivna glädjeropen när vi kom hem.

Nå nästa dag var det glömt så alla fick nog smaka på nykokt aborre.

Hans som tycker att ibland är fiskekompisarna roligare än själva fisket.

Inte är det alltid så kul.

Barn och barnbarn.

Nu är vår väntan över, dom kom , vi var med dom en vecka och och i morse åkte dom!

Det är som det är, jag vet inte om jag skulle vilja bo med dom men nog vore det roligt om dom var på promenadavstånd. Det är dom inte, om man inte tycker att etthundratrettiofem mil är en lämplig promenad.

Det blir tyst! Om jag ska vara ärlig vet jag inte om jag skulle stå ut med dom i fler veckor men just nu känns det tomt.

Och regnet bara vräker ned, kan vara det som gör mig lite deppig, men egentligen, vi har ju längtat efter regn i sex veckor, nu har det snart regnat ett dygn, det borde ju vara bra för potatisen, men jag har ju bara satt fyra potatisar, inte kan man hänga upp sitt liv på fyra potatisar, nä  jag skiter i potatisen, men jag deppar för att det regnar, jag har inga andra problem.

Snart är det dags att se Rapport, sedan är det väl nåt annat att se, sedan nanna till dess att man blir väckt av morgonsolen, för i morron blir det sol tror jag, då ska vi ut till kolonilotten och lyssna på hur det växer så det knakar.

Hans, som lyssnar på regndropparnas dans på fönsterblecket.