I kolonistugan.

 Så ser det ut inne i stugan.

Och så ser det ut på utsidan.

Snöblogg.

Titta det snöar!

Det har snöat hela natten! Just när man trodde att snart vaknar man en morron och all snö är borta, i morse var det fem centimeter mer snö än när vi somnade i går kväll. Det har fortsatt att snöa sedan vi vaknat också, det tycker jag är respektlöst, förstår inte vår herre att vi blir besvikna på honom, en sådan morgon som idag minskar säkert den trogna skaran med rätt så många procent.

 

 

Nu tror jag inte ens dom största snöentusiasterna jublar, nu vill vi ju ha vår! Några tröstens ord i alla fall, jag har vetat ända sedan jag upplevde min första vårvinter när jag var tio och en halv månad gammal att den här snön som dalar ned i dag den kommer bara för att äta upp den gamla snön. Om nu någon tror att dagens snöflingor sätter i gång och mumsar i sig gammal skarsnö så är det naturligtvis inte så, den nya snön är fluffigare och smälter lättare i solen, sedan rinner den ned genom den gamla hårda snön och luckrar upp den så den smälter lättare och simsalabim så är all snö borta.

 

 

Vi väntar på lunchgäster, Ulf, Pia och Fredrik ska komma till oss och äta palt som min fru just nu lagar till, jag får säkert också några paltar, vilket jag med kännedom om tidigare paltfrosseri kommer att uppskatta.

Hans, som nu blev hungrig.

Nya tag.

Dagens bild.

Det är inte jag som enligt titeln på dagens blogg tar nya tag, nä det är vintern, dom sista dagarna har det snöat rätt så mycket, som tur var uppblandat med en hel del regn och nollgradig temperatur så snödrivorna blev inte så höga. Det har däremot varit en innehelg om man nu inte hör till dom som gillar regn, snö, nollgradigt och snålblåst, till den kategorin hör inte jag, därför mycket inomhus.

I dag däremot har jag varit på en promenad därav dagens bild som jag tog i nedförsbacke på Malmuddsviadukten. Eftersom jag inte just nu vet vad jag ska skriva, inte i första hand för att jag inte har nåt att skriva om utan för att det som eventuellt finns i mitt huvud just nu inte angår er, så ska jag skriva om några kloka ord som jag nyligen läst: "Livet skulle vara omöjligt om man mindes, allt består i att välja vad man bör undvika att komma ihåg". Dom kloka orden har en som heter Roger Martin du Gard kläck ur sig. Tyvärr är det ingen som jag känner till, men han säger kloka saker.

Dom orden ska jag ta fasta på och använda, jag har faktiskt rätt så dåligt minne, i fortsättningen ska jag i stället för nu när jag säger "jag minns inte" i tid och otid, så kommer jag att säga "tyvärr, just det är en sak som jag valt att inte komma ihåg".

Hans som hela tiden strävar efter att låta klokare än jag är.

Mellanlandning.

Landning!

På min promenad i dag råkade jag passera just när en häxa landade vid Kulturens Hus här i Luleå. Det var en överraskning för mig, det har aldrig hänt förut, man har ju tidigare bara sett bilder på dom men nu var det live liksom. Hon kom med en väldig fart, man kan säga att hon hade drag under galoscherna.

Jag antar att hon var på hemväg från blåkulla, det är ju en bra bit att åka och sedan måste dom väl nyktra till efter den stora kärringträffen under påsken innan dom ger sig ut i kvasttrafiken. För mig var det kul i alla fall, jag har aldrig träffat en påskkärring på det här sättet, en kärring på kvast har jag aldrig sett överhuvudtaget. Vanliga kärringar kryllar det ju av på stan men någon med kvast har jag inte sett tidigare även om man med en del har lätt att tänka sig en kvast.

Nå det blev inget långt umgänge med påskkärringen hon bara mellanlandade och ordnade till kvasten lite, det verkade som om hon fått  skavsår av den.

Hans, som blev inspirerad till den här bloggen av häxan utanför Kulturens Hus.

Skare!

Dom röda i mitten är vår stuga och förråd.

Denna ur vädersynpunkt fantastiska vårvinterdag har vi varit till kolonilotten, det var inte läge att börja plantera blommor än, inte  någon som helst möjlighet att sätta frön, inte ens med snöskyffel och järnspett tror jag vi fått några frön i jorden. Men man får inte ha för bråttom, den tiden kommer nog.

Annars var där bara bra, man behöver inte plumsa i djupsnö, det är skare överallt, man kan gå var man vill utan att sjunka ner, altanen till stugan var nästan snöfri så där gick man omkring utan att få snö på skorna, inne i stugan frodades krukväxterna som vi låtit övervintra, det är full fart med tillväxt och skottbildning så där är några stora växter som blir många små, som sedan blir stora under sommaren.

Synd att man blivit så fruktansvärt gammal annars hade man fått vårkänslor så man nästan blivit farlig, nu försökte jag anstränga mig för att framkalla några, ikke sa Nikke, det var lugnt.

Nu ska jag inte gnälla över det, allt har sin tid, nu för tiden är det skönt när det är lugnt i den närmaste omgivningen, stress kan man studera på avstånd, och tänk bara om det är något som händer som man kan förfasa sig över och berätta för sina pensionärbekanta så dom blir storögda och man riktigt ser hur dom tänker " varför i h-vete var inte jag där då det hände, det hade varit kul om jag fått berätta det, jag skulle säkert brett på lite mer." Nä det unnar jag dom inte, på nåt sätt måste man göra sig märkvärdig, man är onödigt osynlig annars.

Hans som trivs rätt så bra trots allt.



Påsk.

Stadsparken i Luleå.

GLAD PÅSK

 till alla.

Hans.

Tandmissöde.

Tänder.

I lördags gjorde jag ett fruktansvärt misstag, jag åt en lakritskola! Mycket dumt, jag vet ju av erfarenhet att kola får man inte tugga på, den ska man liksom suga i sig, om man nu nödvändigtsvis överhuvud taget ska stoppa in en kola i munnen.

Jag gillar lakrits så jag gjorde det, till råga på eländet började jag tugga på den, rätt som det var hördes ett "klick" och en plomb satt fastkleted i kolan. Nu på morrgonen gick jag med tunga steg till tandläkaren, jag tog med plomben och frågade tandläkaren om han inte ville vara så vänlig och limma fast den igen. Jag var övertygad om att den skulle åka i soporna men döm om min förvåning när han sa det var ett smart förslag och att han gärna skulle göra detta om det visade sig gå bra. Men han påpekade att en sådan reparation var det ingen garanti på, jag förstår att det var för att det blev en tredje part inblandad,(gammelplomben).

En kvart senare var jag på väg hem med min gamla plomb fastlimmad igen och 690 kroner mindre i plånboken. Nu ska jag bara tugga filmjölk i fortsättningen så att plomben sitter kvar, en liten risk finns det, den sitter i överkäken så tyngdlagen inverkar ju menligt på den tidrymd som jag kommer att få behålla plomben.

Hans, som är glad att jag inte svalde plomben. (Den hade blivit svårare att hitta.)