Hamnkranen.
Nu har jag hälsat på Hamnkranen igen, visst ser det bedrövligt ut? Det är ingenting mot vad verkligheten är, jag har varit dit i dag, alldeles nyss faktiskt, inte ser det kul ut. Ni som har läst min blogg nåt år vet att mitt hjärta klappar för hamnkranen i Luleå, ett tag skulle den rivas! Den i kommunen som kom med det förslaget anser jag att han skulle få sparken, den människan ska inte jobba någonstans, han ska svälta ihjäl.
Nu ska den i alla fall renoveras, det började med att man plockade ned kranarmen, förfärligt! Översatt till en människa är det som att hugga av båda armarna jäms med axlarna, kranen som varit så vacker såg stympad ut, jag led.... men samtidigt, jag är uppdaterad så jag visste att det var ett led i att få en nyrenoverad och vacker kran.
I dag har jag varit och kollat på den, i det sämsta tänkbara vädret vill jag poängtera, vi har nio grader plus, regnet vräker ned och dessutom är det nästan storm, i alla fall hård kuling. Men man är ju ingen vekling, har jag bestämt att idag ska jag kolla på kranen så gör jag det även om det skulle regna kobajs. Det var ingen vacker syn, inklädd i plast från topp till tå såg man inta mycket av kranens vackra och majestätiska resning, men jag är inte dum, jag förstod direkt att detta är som en fjäril i sin puppa, när en vacker dag puppan spricker upp och försvinner står där en gammal men nyrenoverad kran som kommer att bli ett blickfång i Luleå, halleluja.
Jag såg för min innre syn hur det skulle se ut, och kom hem dyblöt, frusen men lycklig, som tur är har jag en snäll fru som när jag kom hem tog av mig mina sjöblöta kläder, frotterade mig torr och höll om mig till dess jag var varm.
Hans, som inte ångrar utflykten med på grund av vädret, livet som insats, nu vet jag att det här kommer att sluta bra. I augusti ska det vara klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar