Sommarfåglar.

Nelly busar med sin mamma.

Nu har dammet nyss lagt sig sedan våra sommarfåglar åkt hem till Borås, det blir inte så många dagar vi får träffa våra barnbarn varje år, men så är det när ens egna barn blir vuxna och tycker att etthundratrettio mil är ett lämpligt avstånd till sina föräldrar.

Nu har vi ju en gren till av släkten som bara bor en mil från oss, deras barn har vi haft mycket glädje av när dom växte upp, men nu är dom vuxna och har börjat röra på sig så snart är det slut på den närheten också, men sånt är livet.

Det är alltid dom yngsta som får mest uppmärksamhet, ( förlåt Alex för att det inte blev något fiske den här gången, men det var så mycket annat som skulle hända så tiden tog slut, men nästa gång ska vi planera bättre.)

Nu rör det sig inte så mycket här hemma, dammet har lagt sig till ro igen, vi tillbringar vår mesta tid på kolonilotten och hemma rör vi oss långsamt för att inte störa dammråttorna. Sista veckan har varit fin på lotten, man riktigt ser hur det växer, det är nu som det är som vackrast med växtligheten så vi ska strax dit och kolla hur mycket det växt sedan i går.

På tal om växt, vad dom växer ungarna nu för tiden, kan det vara för näringsrik mat? Om vi nu slår ihop våra barnbarn så är det nu tre som  nästan är lika långa som jag, men bara nästan, jag kommer inte att erkänna nåt annat.

Hans, som är lite deppig i dag.