Kraftmätning.

 

Smärtlindring!

 

Vi satt och fikade utomhus på kolonilotten när en geting började knapra på en sockerkaksskiva på vårt brödfat, det unnade jag den inte så jag viftade bort den. Nu var det en envis geting så den gjorde bara en u-sväng och kom tillbaka till brödfatet, detta upprepades ett antal gånger så jag tappade humöret och nästa gång den landade på bordet och började sin promenad mot brödfatet sopade jag till den med flugsmällan.

 

Det blev ingen ren träff, getingen låg på rygg och viftade lite med benen, dödsryckningar tänkte jag, petade upp den på flugsmällan och bar iväg den till altanräcket där jag kastade ut den på gräsmattan, jag tyckte redan då att den tittade ilsket på mig men jag brydde mig inte, det var ju jag som hade övertaget just då.

 

Min fru och jag kände oss tillfreds med att vi inte behövde dela sockerkakan med någon och fortsatte fikastunden i som vi upplevde det lugn och ro. Vi satt i hammocken och efter fikat föreslog jag att vi skulle lägga oss och "vila" en stund, det tyckte inte min fru, hammocken är så smal att om man ska ligga två i den så måste dom två staplas på höjden vilket jag tror var en av anledningarna till min frus motvilja till förslaget, det var ju trots allt mitt på ljusa dan och vi har grannar.

 

Jag bestämde mig att jag i stället skulle gå och rensa ogräs, det är ju nästan lika kul. Nu hör det till saken att jag alltid går barfota på kolonilotten, det är för mig ett sätt att få fötterna att trivas. Efter ett par meter ut på gräsmattan kände jag ett stick under vänster fot.... getingen tänkte jag direkt, och det var det. Den dog sedan med ett elakt leende i sitt lilla getingansikte.

 

Därav bilden där jag står och försöker lindra smärtan genom att hålla foten i iskallt vatten. Ett getingstick gör ont, jag känner fortfarand av det lite grand efter ett par dagar. Jag har tänkt efteråt på hur våldet eskalerar, från den första viftningen till dess att getingen låg nedtrampad i vår gräsmatta, död och begravd på samma gång. Inte är det så konstigt att det blir krig!

 

Hans, segraren?

 



Krokigt.

Squash

 

"Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli" brukar man säga. Det stämmer bra på den här squashen, den har växt så här ända sedan den var en liten spenslig squash, knappt lillfingerstor. Nu är den förtiofem cm lång om man mäter yttersidan, det är så svårt mäta med tumstock i innerrsidan så det skippar jag.

 

Jag har aldrig sett en så krokig squash förut, men tycker det är kul att få se nåt nytt, om den fått växa lite till skulle den sett ut som en grön korvring. Det kanske är nåt i jorden i år som skapar sådana former, det blir roligt att få se när vi ska rycka upp morötterna om dom också växer i ring, då återkommer jag.

 

På måndag när vi kom till kolonilotten var ett av våra äppelträ rensade på äpplen, ett hade dom missat, vilket var bra, det var första äpplena som vi fått på det trädet och jag var nyfiken på hur dom smakar. Jag fattar inte varför någon tog våra äpplen, dom var inte ens mogna.

 

Till dig som tog äpplena: Jag hoppas djävulen äter dit tandkött så dina tänder ramlar ur så du aldrig mer kan äta ett äpple.

 

Hans, som undrar om man får skjuta äppeltjuvar den här årstiden.

Ofri

Min nya gräsklippare.

För några veckor sedan köpte jag en ny gräsklippare, anledningen var att den gamla trotjänaren som tjänat mig troget i femton år helt plötsligt vägrade klippa gräs, eftersom det är för det ändamålet jag har en gräsklippare så beslutade jag mig för att byta ut den mot en ny.

Nu ska man vara så miljövänlig också så det blev en eldriven! Det var ju bra men jag hade inte tänkt på att man måste ha en sladd och att den sitter i ett vägguttag, man är fast inom ett begränsat område! Det är en ofrihet som jag har svårt att acceptera, jag är alltså nu mera en ofri man.

Ofriheten är begränsad till en halv timme cirka två gånger i veckan, det blir en hel del tid på en sommar, vad är att göra? Det finns ett radikalt sätt att komma fri, man klipper av sladden! Då uppstår emellertid ett än värre problem den slutar klippa gräset så jag skippar den idén.

Nu vet alla varför jag numera upplever mig själv som en ofri man, en fri man gör som han vill, det kan inte jag när jag klipper gräs.

Hans, som ej är problemfri.

Nu växer det.

Kolonistugan.

Nu är det som bäst på kolonilotterna, allt blommar och allt växer. Så ser vår stuga ut från andra sidan trädgårdslandet, det är knappt man ser stugan för all växtlighet och det gäller inte bara vår lott, alla har växtlighet upp över öronen, men det är ju så det ska vara på ett koloniträdgårdsområde. (Det var ett långt ord, jag blev nästan andfådd när jag skrev det.)

Vi har ju nu haft ett otroligt väder, om jag räknat rätt i tre hela veckor! Det enda som fattats är regn, lite lagomt och bara på nätterna så slipper man vattna. Men det är klart lite ska man ha att göra och skvätta ut lite vatten på blombänkarna varje dag är ju inte så betunganda.

Vi har varit på födelsedagskalas i två dagar, i går fyllde min fru år, gud förbjude att jag avslöjar hur många, inte för att hon sagt att jag inte får utan för att det sägs att man inte får avslöja en kvinnas ålder om hon är över tjugofem, och det är min fru, så långt kan jag sträcka mig. Att det nu blev två dagar beror på att alla gäster inte masade sig hit i går så då blev det i dag också. Men det är kul med kalas så man kan gärna dra ut på dom.

På torsdag den sextonde var det surströmmingsfest på innergården, ganska trevlig tillställning som jag nu ska berätta alla snuskiga detaljer om.

Det är kul att skrämma upp folk, det var säkert några som fick lite hjärtklappning nu, men ta det lugnt, mina läppar är förseglade. Om jag ska vara ärlig är vi ett fridfullt gäng som uppträder på ett belevat sätt.

Hans, som kan äta surströmming fler gånger, och kommer att göra det också.

Fladdrit.

En seriestrip som som jag hittat, verkar vara

en aktuell bild i tiden.

Sommar på kolonilotten.

Lilja.

Åter en underbar dag på kolonilotten, Solen bara vräker ned sina strålar över oss, så har det varit en hel vecka nu, det kan inte vara en bättre sommar. Dagligen hör man i väderleksrapporten att det är kallt och regnar, inte här, vi har bara sol och värme varje dag.

Jag tror att vädergubbarna och gummorna har slagit ihop för stora delar av Norrland. Det är klart att det kan vara snöstorm och kallt i fjällen, men där bor inte vi, vårt liv är i Norrbottens kustland, och att jämföra det med fjälltrakterna är som att slå ihop Spanien med Grönland, där är inte samma temperatur minnsann.

På väderlekskartan är Norrbottens kustland en väldigt smal remsa men inte smalare än att solen ryms där, men ändå säger dom "Norra norrlands kustland och inland". Det är ju för fan inte samma sak, vi vid kusten har oftast mycket mer sol än resten av Norrbotten, för att inte säga resten av landet.

Sista veckan har vi haft nästan mer sol än vi orkar med, som i dag, vi var på kolonilotten och vår huvudsakliga sysselsättning gick ut på att söka oss i skugga för att stå ut med värmen. Det är ingen dålig sysselsättning! Jag tror inte ens att vårt barn och våra barnbarn som bor etthundratrettio mil längre söderut fattar vilket helvete vi har.

Nog om vädret, just nu njuter vi av växtligheten på kolonilotten, vi har en hel del olika liljor, jag vet inte vad dom heter alla, men det gör inget, just nu blommar alla, den ena vackrare än den andra, very najs.

Det har varit "Luleåkalaset" i helgen, det har inte påverkat oss, ja på sätt och vis, jag har plockat ned blomlådorna som sitter på staketet mo Stationsgatan, Luleåkalasfirarna verkar tycka att det är kul attt kasta in dom på gräsmattan, där dom hamnar upp och ned, det unnar jag dom inte. I och för sig har dom redan gjort det en gång, för några dagar sedan, men inte en gång till.

Hans, som njuter av sommaren.