Nu växer det.

Kolonistugan.

Nu är det som bäst på kolonilotterna, allt blommar och allt växer. Så ser vår stuga ut från andra sidan trädgårdslandet, det är knappt man ser stugan för all växtlighet och det gäller inte bara vår lott, alla har växtlighet upp över öronen, men det är ju så det ska vara på ett koloniträdgårdsområde. (Det var ett långt ord, jag blev nästan andfådd när jag skrev det.)

Vi har ju nu haft ett otroligt väder, om jag räknat rätt i tre hela veckor! Det enda som fattats är regn, lite lagomt och bara på nätterna så slipper man vattna. Men det är klart lite ska man ha att göra och skvätta ut lite vatten på blombänkarna varje dag är ju inte så betunganda.

Vi har varit på födelsedagskalas i två dagar, i går fyllde min fru år, gud förbjude att jag avslöjar hur många, inte för att hon sagt att jag inte får utan för att det sägs att man inte får avslöja en kvinnas ålder om hon är över tjugofem, och det är min fru, så långt kan jag sträcka mig. Att det nu blev två dagar beror på att alla gäster inte masade sig hit i går så då blev det i dag också. Men det är kul med kalas så man kan gärna dra ut på dom.

På torsdag den sextonde var det surströmmingsfest på innergården, ganska trevlig tillställning som jag nu ska berätta alla snuskiga detaljer om.

Det är kul att skrämma upp folk, det var säkert några som fick lite hjärtklappning nu, men ta det lugnt, mina läppar är förseglade. Om jag ska vara ärlig är vi ett fridfullt gäng som uppträder på ett belevat sätt.

Hans, som kan äta surströmming fler gånger, och kommer att göra det också.