Februari.

Översnöad kolonistuga.

 

En optimistisk resa till kolonilotten visade att det är inte tid att sätta potatis än, det blev en besvikelse, vi ser ju att det är snö här i stan men eftersom kolonilotten ligger lite längre söderut än centrala stan så trodde vi att våren hunnit lite längre där ute. Det har den inte! Detta kan bero på att det bara är cirka sex kilometer dit ut och klimatförändringarna kanske inte är så märkbara på en så kort sträcka, dessutom har jag vid närmare eftertanke kommit på att jag kanske missbedömt vädersträcken något, det är nog mer österut än söderut.

I alla fall var allt som väntat på kolonilotten så efter att med stor möda och mycket flås lyckats plumsa oss fram till stugdörren, skottade vi oss in i stugan och där frodades pelargoniorna över all förväntan. Visst är det otroligt? Vi har inte ens pratat med dom på hela vintern så där föll myten om att man ska prata med sina krukväxter, pelargonior kanske också njuter av lite lugn och ro.

Summan av kardemumman är att vi får lugna ned oss lite till även om det börjat klia i en del av våra gröna fingrar, om kliandet blir allt för besvärande kan vi åka ut och skotta fram jordgubbslandet så kanske vi får jordgubbar till midsommar.

Hans, som tror att jag går i ide ett tag till.