Surströmming.

Så ser en burk surströmming ut.

 

Jag råkade få syn på en film som handlade om surströmming, en reklamfilm trodde jag innan jag sett filmen, nu har jag sett den, reklam, nja jag vet inte.

Men jag bestämde mig för att lägga upp den här så får var och en avgöra vad den gör reklam för, jag tyckte inte när jag sett den att det var reklam för surströmmingsätande. Om man å andra sidan hör till den minoritet som inte tycker om surströmming så kan man nog se den som en reklamfilm för att man inte ska ändra uppfattnin och börja gilla strömmingarna.

 

Burken är ju vacker, dessutom luktar den inte illa, inte gott heller, burken alltså, innan man öppnat den i alla fall. Det är nog inte så mycket annan mat som det råder så delade meningar om smaken och lukten som surströmming, har man aldrig ätit den så är lukten bara vedervärdig, tycker man om den så gör bara lukten att man knappt kan vänta till dess burken är öppen innan man börjar med en första strömming.

 

Nu lägger jag in adressen till filmen:

 

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=19-tQu0_vE0

Adressen har varit lite krånglig att klicka på, ibland blir det en film, ibland inte.
Men om det strular så kopiera adressen och lägg in den på någon söksida.

Hans, som gillar surströmming.

 

Utlandsresan.

Meit informerar.

 

Nu har vi varit på en utlandsresa, det var i går som vi åkte på en bussresa med vår pro-förening, Luleå Centrala. Halv åtta på morgonen gick vi till bussen och klockan åtta åkte vi mot finska Torneå. Bussen var helt fullsatt, vi var femtiofyra glada pensionärer som råkat få semester från pensionärlivet samma dag.

 

Första stoppet på resan blev i Grytnäs Herrgård i Kalix där vi fick kaffe med en smörgås och en bit sockerkaka. Det verkade smaka, jag tror alla glufsade i sig sin portion, det gjorde jag i alla fall. Efter kaffet fick vi se på en film som skulle handla om Herrgården där vi satt, vem som byggt, vem som bott där med mera, jag tyckte inte Kalixbona lyckades så bra med den presentationen, det fanns ljud till filmen men det var så lågt så ingen hörde någonting, i alla fall var det helt olämpligt med så låg volum till ett gäng halvdöva pensionärer. Nu gick jag lite utanför min egen kunskap, jag har inte en aning om det finns någon i det gänget som har dålig hörsel, men det hjälpte inte, vi hörde inget i alla fall.

Jag tycker nog föredragshållaren ska kontrollera utrustningen och uppdatera sig själv om han ska göra någon succe med den filmen.

 

Efter det drog vi vidare mot Haparandas Stadshus där vi blev inbjudna till plenisalen, jag satt på någon som hette Sandströms plats, om du läser detta (vilket inte är troligt) så tackar jag för att jag fick låna platsen. En kvinna som jag glömt vad hon heter samt titeln, berättade om Haparandas samarbete med Torneå som verkar vara omfattande. Efter henne kom kommunalrådet Gunnel Simu in och höll ett litet tal till oss.

 

Sedan blev det avresa till Torneå Stadshotell för lunch, mycket god mat som vi åt så att vi skulle orka vidare, nu vände vi bussen mot gränsen, och när vi kom tillbaka till Sverige så mellanlandade vi ett par timmar på IKEA, vi shoppade loss utan att egentligen ha några behov av prylarna vi köpte. Nu bar det hemåt, efter några mil stannade vi för att dricka "busskaffe", det var riktigt gott.

 

Hemma strax efter sex, (alltså klockan sex) sedan var det som vanligt med TV och gå till sängs, vi sov bra efter en fin tripp med mycket roliga historier i bussen. Tack Barbro och Meit som ordnat resan.

 

Hans, som längtar till nästa utlanssemester.

 



Solbränna.

Blomvattningsvattenfabrikation.

 

I lördags var det ett fantastiskt vårvinterväder på kolonilotten, naturligtvis inte bara där men det var där vi var hela lördagen så det har jag koll på. Vi solade oss ovanligt mycket, det är nämligen ovanligt att vi ligger och pressar i flera timmar men på lördag gjorde vi det, det syns också på oss, vi har nämligen en ovanligt vacker solbränna som ger indikationer att vi varit i Afrika eller någan annan solstark plats, men det är i själva verket efter en enda dags slöande på vår altan på kolonilotten i Hertsön, Luleå, Sweden. Tyvärr var det inte många plusgrader så det var bara ansiktet som solen kom åt.Tjugo grader plus och vi hade legat nakna och följaktligen varit solbruna från topp till tå, nu blev det inte så.

 

Fortfarande är det som synes för tidigt att sätta potatis, området som till sommaren används som potatisland är det vita området i bildens nedre vänstra hörn. Men vi har satt två potatisar i plasthinkar inne i stugan, dom är nog klara till midsommarsillen. Så kallad långsiktig planering.

 

Om någon undrar vad det är för blå tunna med vit topp som står på altanen så är det ett sätt att få vatten till blomvattningen eftersom vattnet på området inte släpps på före slutet av maj månad, på grund av frysrisken. Jag har fyllt tunnan med snö, som synes med råge, sedan sköter solen resten.

 

Jag har märkt att man är för gammal för att vårkänslorna ska svämma över, men det har börjat rycka lite i dom så kallade gröna fingrarna.

 

Hans, som sitter här för att det regnar ute.

Slutspel.

Än fanns det hopp.

 

Nu är det över, i går var sista matchen i slutspelet i ishockey. I det här skedet var det inte sista matchen, det kunde faktiskt blivit tre till men det var under förutsättningen att Luleå vunnit den här matchen och tre till. Det gjorde dom inte, men vi (obs nu är det vi) tog  silvermedalj i elitserien 2013.

 

Om jag ska vara ärlig har jag inte riktigt kläm på vem som tog guld men jag antar att det var något hopköpt lag som gjort sin klubb konkursmässig på grund av sitt överskattade värde. Man kan nog förutsätta att det laget inte finns nästa elitserieår då förmodligen de flesta spelare åkt tillbaka till sina hemländer där dom sitter och räknar pengar.

 

Annat är det med Luleå som bara har byggt upp laget med inhemska talanger, dom flesta är ju födda i Luleå, tror jag? Som exempel kan jag peka på bröderna Abbot där man direkt hör på de ursvenska namnen att dom är från Luleå. Vem har inte hört talat om namnet Abbot, när man hör eller läser om till exempel gamla kloster så finns det alltid någon anställd som heter Abbot, därav min slutledning att det är ett mycket gammalt svenskt namn.

 

Det finns en del finska namn i Luleås lag men hur ska man undvika det, finska medborgare har i alla tider utvandrat till Sverige och många av dom har bosatt sig i Luleå och deras avkomma spelar väldigt ofta hockey.

 

Jag tyckte det var bra att inte Luleå vann eftersom vi i Luleå är så storsinta så vi visst kan unna någon annan att vinna. Jag är säker på att om det lag som vann och som jag just nu inte kommer på vem dom var hade förlorat matchen så skulle det ha blivit en massa undanflykter om varför, därför, och att dom skulle säkert vunnit om dom bara känt för det, det slipper vi nu tack vara att Luleå Hockey är erkänt goda förlorare som anser att det inte är det viktigaste att vinna utan att delta.

 

Hans, också en god förlorare.

 



Vårregn.

Det regnar på Stationsgatan.

Det har regnat nästan hela dagen i dag, men inte strax före lunch då det blev ett par timmars uppehåll, det är jag helt säker på eftersom jag just då cyklade till kolonilotten och tillbaka och fick inte en enda regndroppe på mig. Vad jag däremot fick var väldigt ont i ändan, jag fattar inte varför, det brukar ju vara en företeelse som man får uppleva första gången man cyklar efter ett långt uppehåll, jag cyklade faktiskt i går, är det ett långt uppehåll? Vi får se, upprepas det så får jag börja springa dit i stället, men det är klart då får jag nog ont i resten av kroppen.

Det är inte något väder som man får vårkänslor av precis, men det finns en fördel med skitväder, det kan inte bli mycket sämre. På kolonilotten ligger snödrivorna kvar, till och med på altangolvet är det en halvmeter snö, jag började skotta lite men kom sedan på att det var ett onödigt slit. Jag har inte skottat på hela vintern så att börja nu när snön är borta på altanen om två dagar och på resten tomten säkert om en till två veckor är bara dumt, dessutom vid min ålder livsfarligt.

Annars var det lugnt och skönt på kolonilottoområdet, inte ens mina grannar är så tokiga så dom åker ut dit i detta väder så efter att ha njutit av tystnaden en stund så kastade jag mig upp på cykeln och drog hemåt. Jag är lite otränad och startade lite för snabbt så när jag skulle sega mig uppför Malmuddsviadukten tog orkan slut, men med ben som kändes som kokt spagetti och en envishet som inte är av denna världen klarade jag mig ända hem och det utan att kliva av cykeln en enda gång och promenera.

Hans, som sitter och vilar sina långa ben.

Sommardäck på.

Rullar lätt.

 

Ja så var det dags, i går åkte sommardäcken på, en operation som nu på gamla dar går betydligt lättare än vad det gjorde förr i världen. Ett påstående som kanske verkar motsägelsefullt men som har sin förklaring. Fenomenet kommer sig i första hand av att jag inte har någonstans att ha dom fyra däck jag inte använder, alltså sommardäck på vintern och vinterdäck på sommaren. Detta upptäckte jag när jag flyttade in i en lägenhet, tidigare van med en villa med garage för att upptäcka att i ett lägenhetsförråd blir det nästan fullt med fyra bildäck på fälg.

 

När jag bekymrade mig som mest om detta fick jag ett tips om att det finns flera firmor som inte vill annat än att förvara mina däck, visserligen mot en kostnad som i deras ögon var låg. Så fort jag lämnat däcken där så fick jag ett nytt erbjudande, dom ville att jag skulla köra dit bilen höst och vår så skulle dom skifta däck på den mot en som dom tyckte låg kostnad. Nu har jag gjort så i flera år, däckfiman skickar ett mejl där dom ger ett datum för däckbyte, om det passar mig så svarar jag "ja tack", när datumet dyker upp åker jag dit, fikar en stund och åker hem med för årstiden rätt däck och några hundringar fattigare, fikat är gratis. Bekvämt och bra.

 

I år räckte det inte med några hundringar för bytet, jag fick mejl några veckor före bytet att två av mina däck var så nötta så dom vägrade lägga på dom, jag åkte dit och fick välja däcksort så nu har jag två nya däck och två som kanske behöver bytas nästa vår, lite beroende på körsträckan i sommar. Men som sagt det räckte inte med hundringar den här gången.

 

Hans, som nu smyger fram på sommardäck.

 

 

 



Hjälmbekymmer.

I dag cyklade jag för första gången i år, det var när jag skulle gå ut på min motionsrunda som jag tänkte...gå, det verkar trist, men så kom jag på att jag har ju en cykel, varför inte använda den innan den självdör för att den tror att jag har övergivit den.

Så det var bara att hämta hjälmen, ta ut cykeln från vinterförvaringen och ge sig iväg. Jag hade inte hunnit många meter innan jag kom på... varför går jag när jag vill ha motion, det är ju mycket roligare att cykla! En sak var inte bra, vi har ju nollgradigt i dom här trakterna vid den här tiden, det är ju hål i en cykelhjälm, varför vet jag inte, kanske för att det inte ska bli för kvalmigt för frisyren? Man har väl inte tänkt att den ska användas när det är nollgradigt ute.

I alla fall, det drog kallt genom lufthålen i hjälmen, håret frös, men annars var det bra, nästa gång ska jag ta en mössa under hjälmen, tänkte jag, när jag cyklade, när jag kom hem provade jag alla mössor jag har, alla passade men hjälmen gick inte att få på utanpå mössorna och att ha mössan utanpå hjälmen är ju lika svårt och dessutom ser det lite löjligt ut.

Nu har jag problem! Ska jag vänta med cyklingen till efter midsommar, eller ska jag cykla med hjälm med inbyggd ventilation och frysa skallen av mig, goda råd efterlyses. Till dess att jag fått in några tips kommer jag att sitta hemma och tjura, varför är det alltid så besvärligt att komma sig ut för att motionera, hur bestämd man än är så kommer det saker emellan så man hellre stannar hemma.

Hans, som väntar på sommaren.