Slutspel.

Än fanns det hopp.

 

Nu är det över, i går var sista matchen i slutspelet i ishockey. I det här skedet var det inte sista matchen, det kunde faktiskt blivit tre till men det var under förutsättningen att Luleå vunnit den här matchen och tre till. Det gjorde dom inte, men vi (obs nu är det vi) tog  silvermedalj i elitserien 2013.

 

Om jag ska vara ärlig har jag inte riktigt kläm på vem som tog guld men jag antar att det var något hopköpt lag som gjort sin klubb konkursmässig på grund av sitt överskattade värde. Man kan nog förutsätta att det laget inte finns nästa elitserieår då förmodligen de flesta spelare åkt tillbaka till sina hemländer där dom sitter och räknar pengar.

 

Annat är det med Luleå som bara har byggt upp laget med inhemska talanger, dom flesta är ju födda i Luleå, tror jag? Som exempel kan jag peka på bröderna Abbot där man direkt hör på de ursvenska namnen att dom är från Luleå. Vem har inte hört talat om namnet Abbot, när man hör eller läser om till exempel gamla kloster så finns det alltid någon anställd som heter Abbot, därav min slutledning att det är ett mycket gammalt svenskt namn.

 

Det finns en del finska namn i Luleås lag men hur ska man undvika det, finska medborgare har i alla tider utvandrat till Sverige och många av dom har bosatt sig i Luleå och deras avkomma spelar väldigt ofta hockey.

 

Jag tyckte det var bra att inte Luleå vann eftersom vi i Luleå är så storsinta så vi visst kan unna någon annan att vinna. Jag är säker på att om det lag som vann och som jag just nu inte kommer på vem dom var hade förlorat matchen så skulle det ha blivit en massa undanflykter om varför, därför, och att dom skulle säkert vunnit om dom bara känt för det, det slipper vi nu tack vara att Luleå Hockey är erkänt goda förlorare som anser att det inte är det viktigaste att vinna utan att delta.

 

Hans, också en god förlorare.