Min första kärlek.

Nånting i den här stilen tror jag hon såg ut.

Det här blir en mycket personlig blogg, jag tycker själv att mycket som jag skrivit varit väldigt opersonligt därför blir det nu något helt annat. Jag ska berätta om första gången jag var kär.                                                                             

   

Hon var en ung dam på ca nitton år med långt blont hår som bodde en bit från där jag framlevde mitt liv just då. Hon hette Allis och brukade cykla förbi där jag bodde nästan varenda dag och redan första gången jag såg henne var jag kär. Varje dag brukade jag vänta på henne och varenda gång när jag stod där vinkade och log hon mot mig. Jag var överlycklig. 

Men säg vilken lycka som är beständig, en dag när jag stod där och hon kom cyklande hade hon sällskap av en ung man som jag visste hette Olle, dom pratde och flamsade och hör och häpna, hon såg mig inte ens! Efter den första chocken gick jag bedrövad hem.

Jag bodde då hos mina föräldrar vilket inte var så ovanligt vid den tiden, när jag kom in i köket stod min mor vid spisen och lagade mat, hon såg att jag var lite deppig och frågade hur det var, "jag har just bestämt att jag ska göra slut med Allis" sa jag, "men varför det" frågade hon, jag suckade tungt och sa " jag tror hon börjat fria på Olle".

Min mor vände sig mot spisen och började röra i en gryta, jag såg att axlarna skakade och trodde hon blev ledsen, hon hade lätt för det, men när jag gick fram för att trösta henne såg jag att hon fnittrade tyst för sig själv (hon hade lätt för det också) jag måste säga att det kändes i mitt sexåriga hjärta, först en Allis som glömt mig och sedan en mor som skrattade åt det.


Det har gått över nu, Allis har jag ingen aning om var hon tagit vägen och min mor förlät jag när jag fått lite distans till det hela eller om det var när jag fick mat, jag minns inte riktigt det är ju snart sjuttio år sedan.


Ja det var det det.


Hans, som rotat i mitt minnes minnen.