Värmeslag?

En riktig klippare.

Det är ej vetenskapligt bevisat men jag är övertygad om att tisdagen den sjätte juli var den varmaste dagen i år här i Luletrakten. Jag cyklade tidigt ut till kolonilotten för att klippa gräset och började normalt påklädd, men det blev varmt, när skjortan var sjöblöt efter en stund åkte kläderna av, jag slutade avklädningen vid en anständig gräns, shortsen, och för att inte få solsting, kepsen.

Nu var det bara att klippa vidare, svetten rann i strida strömmar nedför kroppen och eftersom det inte fanns allt för mycket kläder som hindrade den att strömma ända till marken så blev det per automatik så att jag fick gräsmattan vattnad på köpet. Jag undrar om jag inte uppfann evighetsmaskinen just då, jag klippte gräset kort, svetten rann och vattnade så gräset växte fortare, jag klippte av det, svetten rann ....

Onsdag var det lite svalare så evighetsmaskinen tappade farten, så gick den uppfinningen i graven.
På kvällen blev det pådrag av annan art, vi fick telefon från en av oss närståendes arbetsplats där man var upphetsad över att den av oss närstående ( jag kan inte skriva så om den till oss närstående, det är för invecklat men eftersom jag inte vill avslöja dennnes identitet så kallar jag denna man eller kvinna för Frank, som fåret Frank som jag skrev om tidigare, alla jämförelser i övrigt är oförskämda.) 

I alla fall så blev det pådrag, arbetsgivaren hade ringt efter ambulans och vi åkte till Sunderby sjukhus för att möta upp. Vi var inte allt för upphetsade eftersom frank ( med litet f så ni inte tror att det är hans riktiga namn) har en tendens att svimma i tid och otid. Vi träffades i en korridor när ambulanskillarna, som var väldigt trevliga, kom med frank på en bår och in i undersökningsrum tre, vi gick också in, samtidigt kom det in en manlig och en kvinnlig sjuksyster, (manlig sjuksyster hi hi ) dom tog en massa prover, det gick snabbt, så är det när proffs jobbar, men sedan började det!

"Systrarna" gick men sade att det kommer en läkare strax, det var det längsta strax jag upplevt, det gick en timme, det gick en till sedan gick det en halv till och sedan kom det in en liten smal flicka, hon såg ut att vara i fjortonårsåldern och presenterade sig som doktor nånting som jag glömt, så är det att bli för gammal alla under trettio år ser ut som barn.

Fjortisen var seriös och gjorde massor av test och undersökningar sedan sa hon att nu ska vi bara ta några blodtryck, men det gör någon annan så vänta en stund. En lång lång stund senare kom hon tillbaka och tog trycken själv så det var nog ingen annan som hade tid. Slutet av det hela var att allt var frid och fröjd, frank var frisk som en nötkärna och det hela antagligen berodde på hög värme på jobbet i samband med dålig vätsketillförsel. Dom andra på jobbet (som inte svimmade) drack flitigt medan frank tyckte det var onödigt. Så kan det gå.

Vi åkte hem efter drygt fem timmar! Frank fick också åka hem. Det var den tråkigaste eftermiddag jag upplevt på lång tid, tänk er fem timmar i ett undersökningsrum, på en rund rostfri pall med stora runda hål i sitsen, ni har säkert sett en sån, den var obekväm, inget att göra, bara ha tråkigt. Den ende som verkade trivas var frank, han sov på sin säng mellen doktorsbesöken. Jag försökte köpa kvällstidningar, kiosken stängde halv sex!

Jag vill påpeka att jag tror inte dom var lata där, det kryllade av patienter i korridoren och nya kom det hela tiden, systrar och doktorer skyndade småspringande mellan dom men så fort man tagit hand om en kom ambulansen med någon ny. Att kolla på det var ju lite underhållning och tidsfördriv, jag funderade på att gå fram till någon patient och presentera mig som doktor Hans och be att han berättade sitt livs historia men det tyckte jag vid närmare eftertanke var att roa sig nog så mycket på en sjuklings bekostnad.

Hans, som fått lite insikt i sjukvården.