Rimfrost.
När jag tittade ut genom köksfönstret i morse såg det ut så här, man måste bara gå ut när man ser solen på det här sättet, det är bråttom den är inte uppe så högt och försvinner snabbt.
Åtta minus, jag hoppade över långkalsongerna, det har jag i och för sig gjort i minst tio år nu, men tog på jacka mössa och handskar och gick ut rakt mot solen.
Det är så ljust nu när snön är relativt ren så man blir svårt bländad, men när jag kom ned till hamnen tog jag till höger och fick då solen från sidan så risken att jag skulle trampa ned någon mötande försvann.
Jag kände hur möjligheten för att några baciller skulle kunna fastna på mig försvann eftersom jag fylldes med D-vitaminer för varje steg. Det är otroligt, jag riktigt kände hur jag fylldes med vitaminer! Speciellt genom näsan strömmade dom in i den utsträckningen så att jag till sist blev täppt i näsan, eller också blev jag snorig, det är ju en vanlig företeelse när man blir kall om näsan vid promenader.
I alla fall gick jag en halvtimme och njöt av solen sedan gick jag hem och väl där njöt jag också men nu av att vara hemma, jag verkar njuta mycket, och det före klockan elva en lördagsmorgon.
Hans, nöjd med solen.
1 kommentar:
Härligt! Jo, visst känner man att man får en vitaminkick! Vi har också varit ute och jag blir alldeles euforisk av att se solen igen! Ha en fortsatt härlig helg!
Skicka en kommentar