Solen gassar.

Solen, en meter över horisonten.

Några solstrålar letade sig in genom köksfönstre så jag förstod att det skulle bli en solig dag. Det kändes bara att nu måste jag ut, tänk en promenad i årets första sol, man kanske till och med kunde tänka sig att sitta ned på någon pollare i Södra Hamn och få lite solbränna i sitt vinterbleka ansikte.

Jag visste att det var bråttom, den här årstiden är nog solen bara någon enstaka timme över horisonten. Kollade på termometern, bara fjorton minus, det är väl inget för en infödd norrbottning, klädde snabbt på mig, slopade långkalsongerna eftersom det nästan var plusgrader men bestämde mig för att ta på en mössa utifall det blåste.

Det gjorde det, blåste alltså, rätt så mycket, det fanns en del flaggor nere vid hamnen, dom fladdrade så det hördes på långt håll men framförallt kändes det, kylan hade i ett nafs fördubblats, nu kändes det plötsligt som tjugoåtta minus, speciallt i motvinden. Jag svängde tvärt till höger nere vi Tutti Fruttihusen och fick vinden i ryggen, skönt.

Solen var någon meter över horisonten och såg kall ut, man brukar ju säga att solens strålar år varma, inte i dag, dom kylde. Jag bestämde mig för att gå hem, det var inte många människor ute och promenerade vilket bevisar att alla är inte korkade. Jag fick motvind sista biten och då passade jag på att fotografera mig själv vilket jag inte brukar men jag ville bara visa hur frisk och rödblommig jag ser ut.

Det som eventuellt ser ut som snor i näsan, är det.

 

Efter detta omtumlande äventyr på trettondagen gick jag hem i den fasta övertygelsen att jag ska stanna hemma i mitt lilla hem resten av dagen.

Hans, nysnuten och varm.