Zorro.

Sovande hustru.



Jag vet inte om ni lagt märke till det men det börjar bli ljust om morgnarna, jag blev varsle det på ett handfast sätt en morgon för någon dag sedan när jag vaknade. Min fru tycker inte om att det är ljust när hon ska sova därför har hon en Zorromask men utan hål för ögonen, det har ju varit mörkt hitintills men som sagt nu börjar det ljusna.

En morgon när jag vaknade från min djupa sömn och slog upp mina himmelsblå så tittade jag rakt in i en svart mask, yrvaken som jag var så var det en mindre chock, om jag ska vara ärlig så höll jag på att hoppa ur sängen, som tur var vaknade jag till lite mer och kände igen min fru på hennes hemtrevliga snusande så jag lugnade ner mig.

Efteråt har jag tänkt på vilka faror man utsätter sig för i livet, till och med när man vaknar efter en natts sömn, om inte jag fått nerverna under kontroll och hoppat ur sängen skulle jag förmodligen kört huvudet genom en garderobsdörr som så att säga ligger i hoppriktningen. Av smällen skulle säkert min fru vaknat och ni kan ju tänker er hennes chock av den syn hon skulle möts av med mig på alla fyra med huvudet i garderoben.

Hans, som har ett spännande liv.

Solen lyser.

Innergården där vi bor.

Vi steg upp i morse till en ny strålande, solig dag, jag fick en idé som jag förmedlade till min fru, tänk om vi skulle gå ut och springa nakna i solen bara för att få lite sol på oss. Min fru skrattade åt förslaget, faktiskt skrattade hon onödigt mycket, men så där är det, även om man är seriös så kan man bli utskrattad. Nu blev det inget spring i alla fall, jag tittade ut och fick se snödrivorna som ligger kvar vilket gjorde att jag blev mindre intresserad av spring i solen.

Jag är nyklippt! Tog en snabb promenad till närmaste frisör, den som hade tid med mig har aldrig klippt mig förut men jag tänkte att han har säkert klippt andra gamla gubbar och det är väl inte så stor skillnad från gubbe till gubbe. Han frågade om jag ville ha kort i nacken och vid öronen, ja tack sa jag men då visste jag inte att mina öron tydligen möttes mitt på huvudet, så kortklippt över hela huvudet har jag aldrig varit sedan jag var snaggad i sextonårsåldern.

Det är lite spännande att gå till frisören nu för tiden, jag tar av glasögonen när jag ska bli klippt sedan är allt dimmigt till dess jag är klar och då är det liksom försent att protestera. Nu vet jag inte om jag skulle ha protesterat i alla fall, det är ju bra om det är kort då behöver man inte gå så ofta, jag tror den här klippningen duger bra över midsommar också.

Nu ska vi strax cykla till kolonilotten så vi får dagens motion.

Hans, nyklippt och snart nymotionerad också.

En vårdag.

Krokus igen.

Det kanske finns en och annan som tycker att jag är tjatig om krokusar, det finns ju inga andra blommer som blommar på kolonilotten den här årstiden, dessutom är det ju där vi är varje dag som det är vackert väder. Och det har det varit i dag för att inte säga gudomligt väder, solen har lyst från en molnfri himmel hela dagen.

Vi cyklade till kolonilotten vid tiotiden, oj vad skönt. Först gjorde vi lite nytta, plockade bort gamla vissnade fjolårsväxter bland annat vilket gör att rabatterna ser mycket prydligare ut, efter det var det fika och lite småplock och sedan satte vi oss i var sin solstol och solade en timme, det var så varmt att man kunnat sitta naken om man velat. Min fru hade trosor på sig, bland annat är det bäst jag skriver, hon hade dessutom jeans, strumpor och en tröja. Jag hade ungefär samma klädsel förutom trosorna, jag körde med ett par gamla kalsonger.

Som ni ser var vi anständigt klädda, det är inte så svårt nu för tiden, man vill ju inte visa upp sin på grund av skrynklor russinliknande kropp. Visst är det grymt, enda valet att behålla en slät kropp, fri från skrynklor är ju att äta mer och mer, det borde finnas en uträkning på hur mycket man ska äta i förhållande till sin ålder för att inte bli skrynklig.

Detta för ju i och för sig med tiden med sig andra besvär som att man inte kan gå in genom ytterdörren utan att få skavsår på båda höfterna. Det vete f-n om jag inte väljer skrynklet.

Nu har vi cyklat hem och jag sitter här och skriver medan min fru pysslar med middagsbestyr i köket, visst ät det mysigt när man hör sin frun pyssla medan man själv  håller på med andra viktiga saker som man gillar att hålla på med. Efter en stund kan man gå in till ett dukat bord och äta sig mätt, det är inte alla som har det så bra, en del stackare får laga maten själv.

Hans, som just nu lever i en rosenskimrande vardag.

Krokus.

En nyutslagen Krokus.

Ja så har den slagit ut den första krokusen på kolonilotten, om några dagar är dom nog fler, jag blev lite överraskad när jag kom dit i dag och upptäckte den, jag vet att dom är tidiga men för en vecka sedan var det snö där den blommar. Det var en himla tur att den inte kom på att den skulle blomma då, det hade varit tråkigt att missa den första, och man går ju inte och skottar bort snön för att kolla om det blommar under den.

Om någon undrar varför jag skriver med gul färg så är det för att det är Påsk så klart, det borde ni fattat så hade ni sluppit att undra. Om någon nu tycker att det är en ovanligt ful gul färg så håller jag med, den är ful, men alla andra är jusare och då syns dom ju sämre än den här, och jag vill inte att någon ska missa mina visdomsord.

Bara så ni vet min kroppstatus så är jag ovanligt ren och nybadad, jag har nämligen varit och badat bastu med några andra gaggiga gubbar, det är minsann inte så roligt men man blir ju ren och dessutom får man dricka starköl, det kan man ju inte sitta och hinka i sig utan vidare, men i bastun går det bra.

Hans, som önskar alla som läser det här en Glad Påsk. 

Byxparad.

Här hänger byxor på tork?



Är det någon som vet varför det hänger en massa byxor på ett snöre över Storgatan i Luleå? Första gången jag såg det tänkte jag att det var någon som haft stortvätt och tyckt att det skulle vara vitsigt att hänga stortvätten över Storgatan. Men efter att ha funderat ett tag så tänkte jag att så mycket besvär kan ingen göra sig för en sådan långsökt rolighet.

Då kvarstår frågan, varför har det gjorts? Sedan nästa fråga, hur i hela friden har man burit sig åt? Jag förstår att det finns tillräckligt långa stegar och jag förstår att det alltid finns någon som är villig att stå längst ned och hålla i stegen, men jag kan inte tänka mig att man får någon att klättra upp.

Därför en fråga: vet någon varför och hur man burit sig åt så meddela mig så sover jag bättre på nätterna.

Hans, som inte skulle klättra upp.

Motvind.

Grannaens flagga.

Denna från insidan sett soliga och varma dag beslutade jag mig för att cykla till kolonilotten, man kan verkligen säga att skenet bedrar, när jag kom ut höll jag på att blåsa omkull, det var ju halv storm.

Som den obotliga optimist jag är tänkte jag, "härligt jag har medvind" denna härliga känsla gick efter ett tag över i som man brukar säga, "eftertankens kranka blekhet" jag vet inte själv vad det betyder men översatt så kan man säga att jag kom på att när jag åker hem har jag motvind.

Nåväl, på kolonilotten roade jag med lite av varje, bland annat kom jag på att jag måste ta ett fota som illustrerade den hårda vinden, det blev fem bilder men när jag tittat på dom i datorn så bestämde jag mig för Ann-Maries och Rolfs flagga, jag hoppas dom inte tar illa upp, men den är ju vacker så det tror jag inte. Annars är det svårt med "stormbilder" när man knäppt blir dom ju frusna och fladdrar ingenting. Jag har ett exempel, ett löv virvlade förbi, jag knäppte och på bilden såg det ut som om jag fått en flugskit på linsen.

Sedan började allvaret, jag cyklade hem i motvinden, min gud vad jag slet, jag var helt slut när jag kom hem, jag tröstade mig med att "jag har ju varit sjuk", sedan kom jag på att det är ju ett halvår sen. Men jag kom strax på en annan anledning, jag är ju för f-n snart åttio år, det måste väl duga som ursäkt för att man är trött när man cyklat sju km i motvind.

Hans, som nästa gång ska sova över på lotten till dess vinden vänder.

Ros.

 För fyra år sedan fick Inga den här rosen av Stefan till morsdag, i dag ser den ut så här, lite tilltufsad men den lever ju i alla fall, den har tillbringat vintern på vår inglasade altan.

Samma ros i september förra året, lite frodigare, lite mer blommor men det är ju en halv vår och en hel sommar till dess den får vara med om nästa september så den kanske är frodig då igen, jag återkommer med ett nytt foto i mitten av september. Jag kommer att kalla det avsnittet, "en ros som överlevde sommaren 2011", kommer det ingen bild så gjorde den inte det.

Hans, som tycker det är bra med datum på bilder eftersom minnet aldrig klarat av att att minnas fotodatum.

Bordbesvär.

Balkongmöbler.

Stefan har köpt ett bord och två stolar som han ska ha på sin balkong, i dag hälsade jag på honom och kom på den som jag tyckte då, lysande idén att "vi tar och skruvar ihop bordet nu" sagt och gjort, vi satte igång med ett jobb som jag trodde skulle ta tio minuter, efter en timma var vi inte klar!

Det var fyra ben som skulle skruvas fast i bordsskivan med åtta skruvar, lätt som en plätt, trodde jag. Det var inte lätt, benen spände på nåt sätt när man skruvat fast dom med fyra skruvar, sedan skulle det dit fyra skruvar till lite närmare golvet, det gick inte. Jag försökte skruva dom första fyra löst, hårt, mitt emellan, men hur jag än mixtrade så blev benen för långt ifrån varandra för att skruvas ihop med resterande fyra skruvar.

Nu fanns det bara ett sätt kvar, rått, brutalt våld, jag är inte för våld så det blev Stefan som fick stå för det, han kanske inte heller är för våld men han lyder order så han tog i så han blev röd i ansiktet och ögonen höll på att åka ut från huvudet och lyckades efter ett tag trycka två ben så nära så jag kunde sätta dit skruvarna, hälften vunnet men sedan var det tji, vi fick lossa dom kvarvarande benen i andra ändan för att få dit dom skruvar som fattades, men skruvarna vi lossat gick inte att få tillbaka, så är läget nu, jag åkte hem.

Bordet kan stå upp men jag vet inte vad som händer om man ställer en kopp kaffe på den sida där benen inte är fastskruvade. Lite misslyckad känner jag mig men jag ska göra ett nytt försök när jag vilat upp mig.

Hans, tacka vet jag IKEA, där passar allt ihop.

Förnedrad.

Här går det undan...eller?

Nu är mitt självförtroende nere i skoskaften, i dag när jag cyklade hem från kolonilotten hade jag naturligtvis motvind, det kändes motigt, men jag trampade på och tyckte att jag kommit upp i en icke föraktfull hastighet när det plötsligt knastrade i i småstenarna som ligger kvar efter vinterns halkbekämpning och en cyklist passerade mig i hög fart.

Först reagerade jag inte, jag är inte fulltränad än efter att bara cyklat två gånger i år, men sedan fick jag se att det var en gammal kärring som cyklat förbi mig med full fart, men vad f-n! Så får det väl inte gå till? Nu vill jag inte höra nåt om att man säger käring till någon man är kär i, i detta fall var det inte så, ni kanske observerade att jag stavade med två r, då menar man kärring.

Naturligtvis tänkte jag att jag skulla cykla i kapp henne och säga att så där gör man inte, men nu kom nästa förnedring, jag cyklade som en dåre ... tyckte jag, och jag kom inte närmare, hon drog ifrån ändå mer liksom bara för att dj-las. Till råga på eländet var hon inte lika välbyggd som jag, hon var ganska fet. (jag hoppas hon läser detta och känner igen sig)

När jag insett det lönlösa i den vansinniga jakten så stannade jag och klev av cykeln och låtsades meka lite med den utifall någon lagt märke till mitt tillkortakommande, sedan cyklade jag sakta hem.

Hans, som börjat titta på moppar.

Cykelpremiär.

Bildbevis.

För första gången i år fick cykeln göra lite nytta, vi bestämde oss för att cykla till kolonilotten i dag. Anledningen till att det blev så var att det dels var på tiden att både vi och cyklarna fick lite motion, dels var det solen som lyste från en molnfri himmel, sedan kände vi för att cykla och eftersom vi inte i alla fall ännu är satta under förmyndare så var det bara att dra iväg.

Cyklarna som stått varmt och torrt i cykelförrådet hela vintern var liksom beredda, lite frisk luft i däcken, på med hjälmen och iväg. Vi brukar inte följas på transportsträckor (bara när vi promenadcyklar) anledningen är att min fru känner sig stressad om hon ska hänga med mig. Följdaktligen åkte jag iväg först, det var skönt att cykla, jag hade medvind så det gick liksom av sej själv.

Det var skönt på kolonilotten eller rättare sagt på altanen där solen gassade så man fick börja knäppa upp och ta av. Efter ett tag var det dags att cykla hem, då var det motvind, farten hem blev något lägre, och betydligt jobbigare, när jag tog stigningen upp mot Malmuddsviadukten kändes benen lite som kokta makaroner innan det blev nedåt igen, men då var jag nästan hemma så jag klarade det. Strax efteråt dök min fru upp så hon klarade också motvinden.

Hans, som planerar att cykla fler gånger i år.

Kollonilotten.

Kolonistugan.

Nu börjar vi längta till kolonilotten, vi har nyligen varit där för att vattna blommorna, nä nu får ni skärpa er, vi har inga blommor ute i trädgårdslandet, men inne i stugan har vi fullt med övervintrade krukväxter, mest pelargonior, där har vi förvarat våra pelargonier i flera år nu, dom trivs bra i stugan.

Vi håller en temperatur på cirka åtta grader hela vintern inne i stugan och det räcker till inte bara för pelargonier utan en del fuchsior och någon annan växt som jag inte minns namnet på just nu. Vi åker ut dit någon gång i månaden för att kolla läget, det är inte så mycket att göra där, dom dricker inte så mycket vatten vintertid, men nu när vårsolen börjar lysa in genom fönstren behöver krukväxterna vatten oftare.

Min plan för i dag var att jag skulle cykla ut till kolonilotten och pyssla lite grand med saker som beöver göras, då menar jag inte att jag ska börja gräva i blombänkar och trädgårdsland, men det finns annat att göra, sedan är det en annan sak, jag behöver inte så mycket jobb så är jag nöjd nu för tiden.

Men dom planerna sket sig så att säga, jag kollade ut genom köksfönstret så fort jag vaknat och skippade cykelfärden direkt, det var faktiskt glashalt på gatan vid sjutiden, nu vet jag att det inte varit så hela dagen men tillräckligt länge för att min längtan efter en cykelfärd skulle dö ut. Men man får inte ge upp snart blir det vår på riktigt.

Hans, som optimistiskt pumpat cykeln.

Dåligt sparkföre.

Skitväder.

Snacka om planer som går fel, i går var vi till kolonilotten för att kolla läget, det var ett fantastiskt väder, solen gassade från en molnfri himmel, det var nästan sommarvärme på altanen till kolonistugan, nästintill att sola med bar överkropp men inte riktigt. Vi stannade inte så länge, jag minns inte varför men det var något om att "vi har inte tid", hur kommer det sig att i och med att man blev pensionär tog all tid slut, beror det på att man rör sig så långsamt eller planerar man för mycket, inte vet jag men jag röstar på det första.

I alla fall så bestämde jag då att i morgon som är nu i dag då skulle jag plocka fram cykeln och cykla ut till lotten och sedan stanna i solen så länge det kändes skönt. Man kan väl säga att det blev ridåfall när jag tittade ut i morse, helmulet, snöblandat regn och ett före på gatan som inte lockar till cykling precis, så det blir ändrade planer, jag kan om jag får arbetslust göra nåt nyttigt här inne och medan jag väntar på att arbetslusten ska dyka upp så sitter jag här och bloggar.

Min fru är konkretare i sina planer, hon har just klivit ur duschen så hon ser väldigt ren ut, om någon timme ska hon till tvättstugan och tvätta alla våra smutsiga kläder och det lär ta en stund, efter det har jag inte kollat upp vad som ska hända men det finns säkert något på gång, hon är liksom mer strukturerad än jag.

Nu börjar jag bli lite trött i pekfingrarna så det får vara bra för ett tag.

Hans, som är glad att jag inte måste gå ut.

Planer för plantor.

Plantor.

Nu har min fru fått vårkänslor! Det är inget som jag drar nytta av även om jag förstår vad alla snuskhummrar tänker, det är faktiskt tvärtom, hon har mindre tid för mig på grund av alla frön som ska petas ned och sedermera pysslas om när dom grott. Jag tycker hon är duktig, själv har jag också satt frön en gång i tiden men jag har blivit så lat så det är tur att jag har en fru annars skulle det bli blomfritt på kolonilotten.

I dag har vi möte i kolonilottoföreningen, det börjar röra på sig, vi ska närvara, man måste ju ha koll på vad som händer för om knappt två månader så är vi där och börjar peta i jorden, men det är klart tre månader senare fryser allt bort så man kanske skulle fundera på om det är lönt att sätta nånting.

Det var dumt tänkt, tro om jag lider av en depression i dag, nä så illa är det inte jag tänker bara för långt fram i tiden, alla faser i det här med odling har ju sina goda och mindre goda sidor men jag tycker nog att dom goda överväger, det är kul att  pyssla med växtlighet.

Hans, som inte bloggat på snart en vecka p.g.a. tidsbrist, det är stressigt att vara pensionär.