Balkongmöbler.
Stefan har köpt ett bord och två stolar som han ska ha på sin balkong, i dag hälsade jag på honom och kom på den som jag tyckte då, lysande idén att "vi tar och skruvar ihop bordet nu" sagt och gjort, vi satte igång med ett jobb som jag trodde skulle ta tio minuter, efter en timma var vi inte klar!
Det var fyra ben som skulle skruvas fast i bordsskivan med åtta skruvar, lätt som en plätt, trodde jag. Det var inte lätt, benen spände på nåt sätt när man skruvat fast dom med fyra skruvar, sedan skulle det dit fyra skruvar till lite närmare golvet, det gick inte. Jag försökte skruva dom första fyra löst, hårt, mitt emellan, men hur jag än mixtrade så blev benen för långt ifrån varandra för att skruvas ihop med resterande fyra skruvar.
Nu fanns det bara ett sätt kvar, rått, brutalt våld, jag är inte för våld så det blev Stefan som fick stå för det, han kanske inte heller är för våld men han lyder order så han tog i så han blev röd i ansiktet och ögonen höll på att åka ut från huvudet och lyckades efter ett tag trycka två ben så nära så jag kunde sätta dit skruvarna, hälften vunnet men sedan var det tji, vi fick lossa dom kvarvarande benen i andra ändan för att få dit dom skruvar som fattades, men skruvarna vi lossat gick inte att få tillbaka, så är läget nu, jag åkte hem.
Bordet kan stå upp men jag vet inte vad som händer om man ställer en kopp kaffe på den sida där benen inte är fastskruvade. Lite misslyckad känner jag mig men jag ska göra ett nytt försök när jag vilat upp mig.
Hans, tacka vet jag IKEA, där passar allt ihop.
Det var fyra ben som skulle skruvas fast i bordsskivan med åtta skruvar, lätt som en plätt, trodde jag. Det var inte lätt, benen spände på nåt sätt när man skruvat fast dom med fyra skruvar, sedan skulle det dit fyra skruvar till lite närmare golvet, det gick inte. Jag försökte skruva dom första fyra löst, hårt, mitt emellan, men hur jag än mixtrade så blev benen för långt ifrån varandra för att skruvas ihop med resterande fyra skruvar.
Nu fanns det bara ett sätt kvar, rått, brutalt våld, jag är inte för våld så det blev Stefan som fick stå för det, han kanske inte heller är för våld men han lyder order så han tog i så han blev röd i ansiktet och ögonen höll på att åka ut från huvudet och lyckades efter ett tag trycka två ben så nära så jag kunde sätta dit skruvarna, hälften vunnet men sedan var det tji, vi fick lossa dom kvarvarande benen i andra ändan för att få dit dom skruvar som fattades, men skruvarna vi lossat gick inte att få tillbaka, så är läget nu, jag åkte hem.
Bordet kan stå upp men jag vet inte vad som händer om man ställer en kopp kaffe på den sida där benen inte är fastskruvade. Lite misslyckad känner jag mig men jag ska göra ett nytt försök när jag vilat upp mig.
Hans, tacka vet jag IKEA, där passar allt ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar