Grannaens flagga.
Denna från insidan sett soliga och varma dag beslutade jag mig för att cykla till kolonilotten, man kan verkligen säga att skenet bedrar, när jag kom ut höll jag på att blåsa omkull, det var ju halv storm.
Som den obotliga optimist jag är tänkte jag, "härligt jag har medvind" denna härliga känsla gick efter ett tag över i som man brukar säga, "eftertankens kranka blekhet" jag vet inte själv vad det betyder men översatt så kan man säga att jag kom på att när jag åker hem har jag motvind.
Nåväl, på kolonilotten roade jag med lite av varje, bland annat kom jag på att jag måste ta ett fota som illustrerade den hårda vinden, det blev fem bilder men när jag tittat på dom i datorn så bestämde jag mig för Ann-Maries och Rolfs flagga, jag hoppas dom inte tar illa upp, men den är ju vacker så det tror jag inte. Annars är det svårt med "stormbilder" när man knäppt blir dom ju frusna och fladdrar ingenting. Jag har ett exempel, ett löv virvlade förbi, jag knäppte och på bilden såg det ut som om jag fått en flugskit på linsen.
Sedan började allvaret, jag cyklade hem i motvinden, min gud vad jag slet, jag var helt slut när jag kom hem, jag tröstade mig med att "jag har ju varit sjuk", sedan kom jag på att det är ju ett halvår sen. Men jag kom strax på en annan anledning, jag är ju för f-n snart åttio år, det måste väl duga som ursäkt för att man är trött när man cyklat sju km i motvind.
Hans, som nästa gång ska sova över på lotten till dess vinden vänder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar