Stefan springer!
I dag har (som det står i tidningen) "årets stora löparfest ägt rum", Luleå stadsmara. Eftersom det var en till oss närstående person som skulle springa så bestämde vi oss för att gå och heja på honom. Han skulle "springa" Ferruformmilen med start klockan tretton så vi bestämde att med kännedom om hur vältränad vår närstående är så beräknade vi att vi kunde gå hemifrån cirka en halvtimme efter start.
Vi ville inte stå där och hänga i onödan eftersom det även i dag blåste vintervindar, så vi gick dom cirka, från vårt vardagsrum sett, etthundra metrarna till Storgatan där vi förväntade oss att alla löpare skulle passera. Det gjorde dom också och vi hade inte stått länge så dök han vi väntade på upp, vi såg hans gröna jacka på långt håll och tyckte det såg ut som om han promenerade i sakta mak, detta misstag berodde troligen på det långa avståndet för när vi fick ögonkontakt visade det sig att han sprang så vi höll på att tappa balansen av fartvinden.
Vi hann bara ropa heja Stefan en gång så var han förbi, och fösvann i som det på grund av det långa avståndet verkade lugnt gående i fjärran. Det blev en kort utflykt, vi kämpade oss hem i motvinden och satte oss ner i värmen i vårt vardagsrum. Det var dagens stora äventyr, det behövs inte så mycket för att kallas äventyr när man bara degar sig fram.
Hans, som nu efter ett par timmar blivit varm om öronen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar