Grodan.

Grodan i Stadsparken.

Nu har årets isdjur kommit på plats i Luleås Stadspark, i år blev det en groda, och varför inte. Det kommer säkert att vara mycket för och emot, men jag gillar den, även om man inte kan säga att den är vacker, men grodor är ju knappast vackra. I dag har jag varit och kollat på grodan som enligt uppgift väger 8,6 ton, så det är inget man kan bära hem till sin egen tomt.

När jag stod och tittade på grodan kom två flickor (typ gymnasieålder) förbi, "men ser du! Vad är det som är i parken? Inte vet jag, men det ser ut som en groda, gud så ful. Om dom nu ska ha ett djur kunde dom väl ha satt dit nåt gulligare."

Där var inte grodan populär men jag vidhåller, jag gillar den. Jag har läst i tidningen att det är det tjugsjunde isdjuret i parken sedan 1986. Så länge och så många isdjur har det varit i parken och alla har utformats av en kommunanställd som heter Hans Englund och bevisligen har konstnärliga anlag. Nu är det bara att hålla tummarna så vi får ha minusgrader någon månad till så inte grodan rinner bort.

Hans, som gillar grodor.