Fotboll.

Fredrik på språng.

 

I går var vi på fotbollsmatch, det är rätt så ovanligt, första gången i år, jo jag vet jag skäms. Eftersom vi har ett barnbarn som spelar fotboll i Div 3 borde vi naturligtvis häckat på Alviks fotbollsstadion i varje fall varenda hemmamatch, men tyvärr är fotbollsintresset inte så stort så det har inte blivit av innan vi fick veta att det var sista matchen för i år och att dom ledde serien överlägset och att det spelade ingen roll hur den här matchen gick, dom skulle vinna serien i vilket fall som helst.

 

Det var fadern till den fotbollspelande telningen som ringde att nu var det sista chansen i år att se bra fotboll, eftersom han dessutom sa att vi skulle få åka med honom i hans nya bil  till matchen så blev frestelsen för stor så vi tackade ja. Vädret var inte det bästa och eftersom vi bara skulle titta på matchen och inte vara med och springa på planen så klädde vi oss därefter. Jag tog för första gången på cirka tio år på långkalsongerna, plus ett par korta också, dessutom undertröjor och ylletröjor så vi nästan rullade fram, det var för lite, vi frös som hundar innan matchen var över. Den ende som inte frös var Fredrik, han var rätt så svettig när vi träffade honom efter matchen, men det kanske berodde på att dom vann med 1-0.

 

Vi återvände hem lyckliga över att vi vunnit, det blir ju vi när det är vinst, annars heter det dom. Det tog till dess vi lade oss för kvällen innan vi slutade frysa om kroppen, fötterna var lite kyliga fortfarande när vi vaknade i morse.

 

Hans, som känner sig glad att han inte fick frostskador.

 



Kolonilotten.

Blommor på "lotten".

 

I dag har jag klippt gräset på kolonilotten för sista gången i år, bilden däremot är inte dagsfärsk, jag hade inte planerat att jag skulle blogga om kolonilotten i dag annars hade jag fotat när jag var där. Det var bara att börja söka i mitt oöverskådliga bildarkiv, oöverskådligt, dels för att jag tagit otroligt många foton på kolonilotten under årens lopp, dels för att jag inte har någon ordning på mina foton. 

 

En gång i tiden var det meningen att jag skulle ha ett fotoarkiv med ordning och reda men jag kunde inte riktigt komma på hur jag skulle lägga upp det och plötsligt var det försent, det gick inte att få någon ordning på röran som jag lyckats åstadskomma.

 

Nu kom jag visst ifrån ämnet. Jag började söka efter ett foto med kolonistugan och det hittade jag snabbt, som bonus hittade jag en bild där jag själv var med, längst ner i högra hörnat, det är inte hela jag, så kort och satt är jag inte.

 

Det tog väl en timma att klippa gräsmattan, men då var jag väldigt noggrann, jag vill att den ska vara snygg under snön som vi nog snart får räkna med kommer ned och ska ligga kvar sex-sju månader.

 

Nu var det inte sista gången vi kommer att vara där i år, vi brukar åka dit någon gång då och då hela vintern för att kolla läget, snart får man börja pulsa i snö upp till öronen, men det brukar gå det också, (än så länge är det bäst lägga till, man blir ju inte yngre.)

 

Hans, med "invintrad" kolonilott.

 



Nytt ord.

Jag har lärt mig ett nytt ord! Jag råkade av en tillfällighet stöta på ordet "faghag", vad i hela friden betyder det tänkte jag, jag har aldrig hört eller läst ordet förut, det kändes obra, (för många kanske ett nytt ord men för mig vardagsmat, så säger man när en sak inte känns bra).

Jag är ju snart hundra år gammal och plötsligt poppar det upp ord i det svenska språket som man inte har en aning om vad det betyder. Nu måste jag komplettera mina kunskaper tänkte jag, först tänkte jag på Google men just då var inte datorn på och dessutom var den i andra ändan av lägenheten så det kändes besvärligt.

Men det var ju i en tidning jag sett ordet så det var bara att kolla lite mer, nu var det en fruntimmerstidning så jag fick smyga lite så inte grannarna eller förbipasserande såg att jag satt och läste kvinnolitteratur, det är inte häftigt när man är man.

I alla fall hittade jag allt jag behövde, det var en artikel om relationer och den som skrivit artikeln hade kollat på Wikipedia.... man hamnar i datorn i alla fall även om man kommer dit genom en omväg. Nu kommer det: Faghag är ett slanguttryck för en kvinna som gärna umgås med homosexuella män, ja till och med flyttar ihop med dom. En anledning kan vara att detta umgänge möjliggör en relation fri från sexuella undertoner. ( Detta fortfarande enligt Wikipedia.) 

Ofta är det lite äldre kvinnor som gärna umgås med yngre homosexuella män och i den relationen verkar det som om båda trivs, en viktig sak, dessa kvinnor är inte lesbiska utan kan ha sexuella relationer med män samtidigt som dom umgås eller till och med bor ihop med en homosexuell man.

Ja mycket får man läsa innan ögonen trillar ur, men nu vet både ni och jag vad faghag betyder.

Hans, som har utökat sitt ordförråd med ett ord.

I dimma dold.

Från köksfönstret.

 

 

I kväll är sikten nedsatt, allt är dimmigt av en dimma som sänkt sig över Luleå med omnejd, hur stor omnejd har jag ingen aning om eftersom jag inte ens varit ut i kväll sedan dimman la sina slöjor över stan.

 

Vi har varit ut till kolonilotten i dag, jag har agerat som väderspåman och sagt att i kväll blir det frost, därför förberedde vi det scenariet, bar in växter som vi var rädd om i stugan, plockade hem det sista av grönsaker som vi tänkt äta upp så vi skulle slippa äta frusna blad. Inte blir det frost när det är dimma! Jag är numera avsatt som väderspåman i vår familj. Men vänta får ni se jag kommer att få rätt inom en inte allt för avlägsen framtid.

 

Har nyheterna på i bakgrunden, man pratar just om datorer, det är en massa siffror om hur många datorer som finns, vad dom används till o.s.v., om det är som dom säger så är visst dom flesta använda till spel, vad min dator ska känna sig utanför, jag har knappt provat spela på den, ja provat har jag men absolut inte fastnat för spelandet. Jag tycker datorn ska användas till seriösare saker än spel, nä jag försöker bara göra mig märkvärdig, jag kan inga spel, jag vet inte hur man gör, och jag har inte blivit intresserad de få gånger jag provat.

 

Nu ska jag ut på stan och försvinna in i dimman, får se om jag får någon Londonkänsla. Bara jag inte möter Jack the ripper. Bäst se tv i stället.

 

Hans, fascinerad av dimma.

Vinterförberedelser.

(Klicka på bilden.)
Påpälsat.

 

Nu har det varit stickparty i Museumparken! Jag förstår att man ömmar för träden, det är ju snart vinter. Jag tycker det är ett bra initiativ, eftersom jag mer än en gång tyckt synd om träden när jag gått mina motionspromenader i trettio graders kyla, man ser ju att dom fryser, det är mer än ett träd som jag sett "hurvas" när det står där helt naket i naturen.

 

Nu är det bara stammarna längst ned som "stickats in" men man kanske väntar på att löven ska ramla av innan man fortsätter. Hur som helst det är roligt att det finns människor som har ett stort hjärta som klappar för träd.

 

Tidpunkten för instickningen är väl vald eftersom hösten nu knaprar i sig sommaren bit för bit. Många säger "var tog den här sommaren vägen" dom tycker att dom inte hunnit uppleva den, ett gott råd: sov mindre, det är ljust hela sommaren det är bara att vara uppe dygnet runt, nog tror jag att det då skulle kännas skönt med höst.

 

Hans, som ska gå stickkurs till nästa sommar.

Rönnbär.

Rönnbär i massor.

 

Är det någon förutom jag som lagt märke till att rönnarna har mer bär i år än vad jag i alla fall någonsin sett. Det är knappt att dom orkar stå upprätta, en del grenar böjer sig så dom snart nuddar marken. Nu vet jag inte om det bara är i Luleåtrakten som dom är så rikligt översållade med bär, den här bilden är från Gammelstad och där ser dom flesta rönnar ut så här.

 

Enligt vad jag hört så sa man gammalt tillbaka att om rönnen har mycket bär så blir det lite snö till vintern för rönnen ska inte behöva bära dubbla bördor, det är ju bra att veta, men .... så enkelt är det inte. Det finns ett talesätt till på samma tema, om rönnen har mycket bär så blir det mycket snö, men det har ingen betydelse för djur och fåglar som lever på vad som finns på marken skulle inte komma åt maten för all snö och svälta ihjäl,men då finns rönnen full med bär och där kan alla äta sig mätta.

 

Visst är det finurligt, vad man än tror på så blir det rätt om man bara anpassar sin tro.

 

Frånsett alla gamla ordstäv så är rönnarna vackra just nu, det är ett överflöd på bär som jag aldrig sett tidigare och det ger rönnarna ett helt nytt utseende. Om ni inte varit ute och kollat på rönnbeståndet i stan så ta en rönninspektionspromenad , den är värd varje steg.

 

 Jag önskar att jag var en sidensvans i år. Tänk när bären börjar jäsa, då blir alla sidensvansar fulla som alikor.

 

Hans, som fick in en fågel till på slutet.

Livsfarligt!

Lingonplockningsställning.

 

Återigen har vi varit i lingonskogen, det var i går (tisdag) som vi drog till skogs för att plocka mer lingon. Regnet klamrade sig fast bland molnen, berett att släppa taget när som helst, i skogen pågår älgjakt och björnjakt, vi åkte till skogs i alla fall. Naturligtvis var vi medvetna om att det var med livet som insats, dessutom var chanserna stora att vi skulle bli blöta.

 

Anledningen att vi med dödsförakt kastar oss ut i denna farofyllda tillvaro är att vi inte ännu har har fyllt vårt vinterbehov av lingonsylt. Vi äter mycket lingonsylt, nästan till allt, tillexempel fil, palt, pannkaka, blodpudding, plättar, smolanedi, och mycket mer. En del till mig närståend äter till och med lingonsylt till köttbullar, men där går gränsen för mig, jag blandar inte salt och sött.

 

Det gick bra med plockningen, vi åkte hem med fyllda kärl igen, hur stora och hur många avslöjar jag inte, det låter skrytigt. Man får ont i ryggen när man plockar bär, det förstår väl alla när ni ser min fru i aktion, prova gå omkring på det sättet ett par timmar så förstår ni bättre vad jag skriver om. (Men hon har en gullig ända)

 

I går hade vi lyxat till det, vi hade med mjölkchoklad i termos och en macka som vi satt med älgjägarnas kulor vinande runt örorna och mumsade på mitt i plockningen. Vi kände oss som barn på nytt, och då menar jag inte att vi är dementa utan att det väckte minnen sedan vi plockade bär med våra mödrar för snart hundra år sedan. På den tiden kände vi inte varandra och plockade bär på tio mils avstånd men när vi pratade om det så var våra upplevelser rätt så lika, till och med var vi överens om att då var matsäcken det viktigast och bären kom i andra hand, nu är det inte så.

 

Hans, som med facit i hand tyckte vädret var bra. 

Lingon

I dag har vi varit ut i skog och mark och plockat lingon, det var lagom temperatur, regnet hängde hotande över oss men kom aldrig ned vi kunde i lugn och ro plocka, så vi fyllde hinken vi tagit med.

Jag har i dag lärt mig att man inte ska tro på vad folk säger, det har pratats en hel del om att det är så dåligt med lingon i år, det är det inte alls, vi hittade hur mycket som helst och ska åka ut en gång till om några dagar, det är ingen brådska, lingonen är inte riktigt mogna än men min fru säger att det är bra, då blir sylten godare. Eftersom jag har anpassat mig till att vara en lydig äkta man så tror jag allt hon säger.

En annan sak som man hört och det till och med skrivits om i tidningarna är att det kryllar av björn i våra skogar, det gör det inte! jag tyckte det var rätt så glest mellan björnobservationerna.

För övrigt är det ett jättebra bärplockningsplats vi har hittat, vi kör in på en skogsväg en halv kilometer, börjar plocka bär tjugo meter från bilen, kan det bli bekvämare. Ja det är klart det kan, bären är ju så långt ned, strax över marknivå, man måste gå med ryggen i vinkel hela tiden. Jag är så lång så för mig är det extra besvärligt, bären borde växa på en meter högt jung, då kunde man gå rak när man plockar.

Jag tror att det är Povel Ramel som sjunger en visa om Lingonben, jag har alltid undrat vad det är, nu tror jag att jag vet: det är när det känns som om musklerna i vad och lårmusklerna blir för korta när man plockat lingon en stund, då är det jobbigt att böja sig.

Hans, som i alla fall är nöjd med dagen.