Fredrik på språng.
I går var vi på fotbollsmatch, det är rätt så ovanligt, första gången i år, jo jag vet jag skäms. Eftersom vi har ett barnbarn som spelar fotboll i Div 3 borde vi naturligtvis häckat på Alviks fotbollsstadion i varje fall varenda hemmamatch, men tyvärr är fotbollsintresset inte så stort så det har inte blivit av innan vi fick veta att det var sista matchen för i år och att dom ledde serien överlägset och att det spelade ingen roll hur den här matchen gick, dom skulle vinna serien i vilket fall som helst.
Det var fadern till den fotbollspelande telningen som ringde att nu var det sista chansen i år att se bra fotboll, eftersom han dessutom sa att vi skulle få åka med honom i hans nya bil till matchen så blev frestelsen för stor så vi tackade ja. Vädret var inte det bästa och eftersom vi bara skulle titta på matchen och inte vara med och springa på planen så klädde vi oss därefter. Jag tog för första gången på cirka tio år på långkalsongerna, plus ett par korta också, dessutom undertröjor och ylletröjor så vi nästan rullade fram, det var för lite, vi frös som hundar innan matchen var över. Den ende som inte frös var Fredrik, han var rätt så svettig när vi träffade honom efter matchen, men det kanske berodde på att dom vann med 1-0.
Vi återvände hem lyckliga över att vi vunnit, det blir ju vi när det är vinst, annars heter det dom. Det tog till dess vi lade oss för kvällen innan vi slutade frysa om kroppen, fötterna var lite kyliga fortfarande när vi vaknade i morse.
Hans, som känner sig glad att han inte fick frostskador.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar