Livsfarligt!

Lingonplockningsställning.

 

Återigen har vi varit i lingonskogen, det var i går (tisdag) som vi drog till skogs för att plocka mer lingon. Regnet klamrade sig fast bland molnen, berett att släppa taget när som helst, i skogen pågår älgjakt och björnjakt, vi åkte till skogs i alla fall. Naturligtvis var vi medvetna om att det var med livet som insats, dessutom var chanserna stora att vi skulle bli blöta.

 

Anledningen att vi med dödsförakt kastar oss ut i denna farofyllda tillvaro är att vi inte ännu har har fyllt vårt vinterbehov av lingonsylt. Vi äter mycket lingonsylt, nästan till allt, tillexempel fil, palt, pannkaka, blodpudding, plättar, smolanedi, och mycket mer. En del till mig närståend äter till och med lingonsylt till köttbullar, men där går gränsen för mig, jag blandar inte salt och sött.

 

Det gick bra med plockningen, vi åkte hem med fyllda kärl igen, hur stora och hur många avslöjar jag inte, det låter skrytigt. Man får ont i ryggen när man plockar bär, det förstår väl alla när ni ser min fru i aktion, prova gå omkring på det sättet ett par timmar så förstår ni bättre vad jag skriver om. (Men hon har en gullig ända)

 

I går hade vi lyxat till det, vi hade med mjölkchoklad i termos och en macka som vi satt med älgjägarnas kulor vinande runt örorna och mumsade på mitt i plockningen. Vi kände oss som barn på nytt, och då menar jag inte att vi är dementa utan att det väckte minnen sedan vi plockade bär med våra mödrar för snart hundra år sedan. På den tiden kände vi inte varandra och plockade bär på tio mils avstånd men när vi pratade om det så var våra upplevelser rätt så lika, till och med var vi överens om att då var matsäcken det viktigast och bären kom i andra hand, nu är det inte så.

 

Hans, som med facit i hand tyckte vädret var bra.