Tomtebekymrad.

Tomtar i Stadsparken.

 

Inte är det roligt vara tomte i Stadsparken i år, dom är ju snart översnöade! Man kan undra över att dom står ut, men det är väl en sak man får finna sig i om man är gjord av plast. Se bara på tomtefar, hur tror ni det går att läsa på paketen när glasögonen är igenmurade av snö, jag känner för dom, nästa gång som jag går ut på stan ska jag ta med en piassavakvast och borsta av stackarna, nä nu får jag skärpa mig, det är väl nog att jag tror på den riktiga tomten, men plasttomtar! Där går gränsen.

 

För övrigt är det inte bara tomtarna som börjar bli översnöade, det gäller hela stan, det har vräkt ned snö hela sista dygnet, så allt är vitt, vitt, vitt.

Jag har inte tänkt gå ut i dag, det verkar inte inbjudande att börja plumsa omkring i snömodden när man kan gå omkring i strumlästen inomhus. Jag kanske måste gå ut med soporna men då går jag på loftgången, om den är skottad, annars får jag skicka min fru, hon behöver få lite insyn i mitt strävsamma liv.

 

Eller kanske inte, jag är ju lite rädd om henne så jag går nog själv, det är rätt så skönt när jag kommer in igen och märker hur imponerad hon är över att jag gått ut med soporna i denna snöstorm, hon såg ju inte när jag stod i dörröppningen och kastade soppåsen ut på gatan just när plogbilen kom. Man har sina knep.

 

Nu har ni fått lite insyn i mitt strävsamma liv, en del av er kanske är känsliga och mår dåligt av att få veta hur jag har det, gör inte det, jag är tåligare än jag ser ut.

 

Hans, som mår bra när jag känner sympatierna strömma emot mig.