Solen bara lyser.

Himlens färg i dag.

 

 

Nu har vi verkligen sommar, det har nu varit molnfritt och sol snart ett par veckor. I dag har det nästan varit för varmt, inte ett moln på himlen men däremot en sol som vräkte sina strålar över oss, man ska ju inte gnälla när det äntligen blivit sommar, men måste den komma med allt den har på en dag, lite fördelninga av strålningen vore praktiskt.

 

Som alla sett har jag inte bloggat på några dagar, det beror på att vi har det som intensivast på kolonilotten just nu, där är vi hela dagarna för att sedan när vi kommer hem sitta helt utslagna till dess att det är dags att sova, då känns det inte som det viktigaste att sätta sig och blogga.

 

I dag har jag klippt gräsmattan för första gången i år, den är lite ojämn, på vissa ställen borde jag klippt för några dagar sedan, medan det på andra knappt fanns något gräs, men så är det ju så här i början på sommaren.

 

Vi målar om stugan och förrådet på lotten, det är ett jobb som inte händer så ofta, faktiskt är det för oss första gången sedan vi köpte lotten som vi tycker att det behövs, med anledning av att vi ägt stugan i nio år så kan jag lova att det inte bara är första utan även sista gången stugan får ny färg med hjälp av oss.

 

Nu är klockan tjugotvå och femton, himlen är lika blå, temperaturen i skuggan är tjugoen grader, ( på vår termometer) och enligt väderlekstjänsten får vi lika soligt och varmt i morgon. Vi har bestämt att sitta helt stilla, gärna i skuggan för att undvika transpiration, eller som jag sa i dag "jag svettas som en gris", svettas grisar? Vet någon det så meddela mig.

 

Hans, som ska sluta klaga på värmen, snart har vi vinter.

Hertsöträsket.

Stefan tittar ut över Hertsöträsket.

 

För andra gången i år drog Stefan och jag ut i skog och mark för att titta på och fotografera vårfåglar, denna gång åkte vi till Hertsöträsket, ett fågelparadis med alla tänkbara arter, storlekar och färger, trodde jag innan vi åkte dit, vi såg inte en enda fågel!

 

Varför finns det inga sjöfåglar i Hertsöträsket? Är vattnet förgiftat eller för kallt för sjöfåglarnas magra ben, inte vet jag, men snopet var det. Helt dött var det inte, vi såg en gråsparv och när vi åkte hem tog vi en sväng ner till Lövskär och där såg vi två fiskmåsar. Det kanske var dom två sista som finns, det sägs ju att fiskmåsarna minskar hastigt i hela Sverige så om några år kanske det är höjden av lycka att få se en fiskmås, och vi såg två.

 

Förutom att syftet med utflykten (att fota fåglar) var fullständigt och katastrofalt misslyckat så hade vi en bra utflykt, det var faktiskt Stefan som tröstade mig när jag klagade på att vi hade så otur när vi var ut på fågelskådning, han sa "men vi har tagit mycke naturbilder" och det var sant, en del väldigt vackra och eftersom sjön låg spegelblank, mycket fridfulla bilder.

 

En elog till Luleå Kommun som ordnat till området vid Hertsöträsket till vad det är i dag, bryggor och spångar runt hela sjön, vill man meta eller kasta efter fisk så är det ingen konst att komma åt det. Dessutom finns det några stugor och flera bivacker om det skulle börja regna när man är där, det gjorde det förövrigt i dag, ett mycket lätt duggregn som inte bekom oss ett dugg. Men Stefan och jag hör ju till den hårdare sorten av mänskligheten, vekare grabbar hade säkert åkt hem.

 

Det gjorde vi också, men inte innan vi avverkat hela området, ( missförstå inte, vi högg inte ned skogen) men vi gick omkring över allt där det gick att ta sig fram, det är ju vår och av den anledningen rätt så blött här och där.

 

En sak till, Kommunen har byggt eldstäder och lämnat fin ved vid varje sånt ställe vilket vi inte utnyttjade, men vi hade kunnat om vi velat, åter ett tillrättaläggande, vi var inte veliga, vi ville bara inte elda i dag, men nästa gång tar vi med grillkorv.

 

Hans, misslyckad fågelskådningsledare.

 



Nostalgiafton.

Norrlåtar över, Norrbottens Järn under.

På fredag den tredje i femte var vi på en nostalgisk återförening på Kulturens hus där Norrlåtar och Norrbottens järn spelade. Det är två band som båda föddes 1974 ur det Luleåbaserade Anton Svedbergs Swänggäng, båda två räknades som de stora banden inom den musik som kallas Proggen. 2004 la dom av, och har inte uppträtt tillsammans sedan dess men nu gjorde dom det, och vi var där. Crister Engberg i Norrbottens järn berättade att han visat en bild som tagits inför nypremiären till en yngre släkting som kommenterat denna med "vad colt, alla har tonat håret grått".

 

Men frånsett toningen så var det som i fornstora dagar, dom visade en spelglädje som i varje fall jag inte klagade på, jag tyckte det var jätteroligt att lyssna på dom. Det var tre timmar som försvann i ett nafs, mycket bra.

 

Det enda man märkte att det var ett tag sedan dom spelat en hel kväll var att en del av dom såg lite trötta ut efter spelningen. Jag hoppas att dom fick blodad tand och uppträder någon fler gång. Både min fru och jag kände oss glada och tretti år yngre när vi gick hem efter föreställningen.

 

Som det stod i recensionerna dagen efter: Dom möter publikens förväntan i en stor kärleksfull kram. Värmen i återseendet är påtagligt. Medlemmarna myser på scen och publiken äter ur deras händer.

 

Hans, som tyckte fredagkväll var en höjdarkväll.

 

 

Hackspetten som försvann.

Tallen som hackspetten inte sitter kvar i.

 

 

I arla morgonstund,(visst heter det så när det är okristeligt tidigt) åkte Stefan och jag ut på fågelskådning. Det är ett fenomen som jag kört med i nästan hela mitt liv, ända sedan jag kunde gå (lite överdrivet) har jag stigit upp tidigt på morgonen och åkt ut och tittat efter flyttfåglar som landat i våra trakter, en del har bara mellanlandat. När jag sedan blev så stor så jag orkade bära med en kamera så har jag med olika resultat försökt fotografera dom jag inte skrämt bort.

 

För ett rätt så stort antal år sedan tog jag med Stefan på detta årligen återkommande äventyr, han tände på detta på alla cylindrar och har efter den först gången varit den pådrivande. Jag har nu med ålderns rätt börjat försöka dra mig ur, men hitintills har dessa försök misslyckats, så också i år, så i morse bar det iväg. Vi har vissa årligen återkommande ställen som vi brukar besöka, i år var där fågelfritt, vi är rörande eniga om att vi var för tidigt ute, inte på dagen men på våren, fågelkräken har inte kommit än, tror vi.

 

Rätt som det var hörde vi en fågel i alla fall, inte någon flyttfågel utan en hackspett som pickade så det ekade i skogen, vi försökte att med ledning av ljudet söka upp den, och döm om vår förvåning när vi plötsligt stod intill trädet där den försökte hacka hål, jag fick in den i sökaren och knäppte ett kort, när jag sänkte kameran var den borta, jag sa till Stefan att "dom hör bra, det var nog klicket från kameran som skrämde bort den".

 

Senare när jag tittade på fotot upptäckte jag att den hade bättre hörsel än jag någonsin anat, den hörde tydligen när jag tänkte fota och stack en halv sekund innan jag knäppte. Snacka om reaktionsförmåga.

 

Hans, som efter den misslyckade hackspettfotograferingen gav upp och åkte hem.

Våren tar ett steg tillbaka.

Utsikt mot parkeringshus.

 

Just när man har planerat att gå ut och sola sig i vårsolens glans blev det snöstorm! För att säga det på norrlänska "int blev man glad int". Norrlänska är en ekonomisk dialekt, man lämnar bort en bokstav här och där när man pratar, tyvärr sparar man ingen tid på det, vi pratar så långsamt så bokstavsbortfallet äts upp av tallångsamheten. Men när man skriver, då sparar man pengar, bläck till skrivare är ju så dyrt och när man lämnar bort en bokstav ibland så drar det säkert ihop till flera milliliter per år.

 

Jag tror att jag kom bort från ämnet, jag var helt överygad om att jag skulle gnälla om vädret i det här avsnittet men det får räcka med dom två första raderna. Själv tycker jag det var ett bra beslut, finns det något mer meningslöst än att klaga på väder som redan varit, det förändrar ju ingenting.

 

Just nu är det plus tio grader ute, (inne är det varmare) solen är framme då och då men inte är det sommarlikt precis, jag är rädd vår väntan bliver lång. Jag tror jag ska drista mig till en väderspådom, om fyra veckor har vi sommar! Men sedan kommer ett bakslag, alla vet ju hur midsommar brukar vara här i trakten, inte ens alla majbrasor har klarat av att värma upp luften under midsommarhelgen, under mitt avlånga liv har jag stått vid många majbrasor och blivit stekt på framsidan och iskall på ryggen, det är synd om oss.

 

Nä det är det inte, när det väl blir sommar då är det bra, och jag kom just på en sak som vi har som många från sydligare delar av Europa ja även från södra Sverige förundras över och överhuvudtaget inte kan fatta, vi har ju ljust dyngnet runt i Norrbotten från slutet av Maj och till i Augusti. Det är det många fördelar med, bland annat behöver man inget lyse på cykeln och där sparar man på dynamoslitage, eller som det nu är i moderna cykelbelysningar, batterier.

 

Hans, som i dag njuter av att snöfallet upphört och solen tittar fram.