Nostalgiafton.

Norrlåtar över, Norrbottens Järn under.

På fredag den tredje i femte var vi på en nostalgisk återförening på Kulturens hus där Norrlåtar och Norrbottens järn spelade. Det är två band som båda föddes 1974 ur det Luleåbaserade Anton Svedbergs Swänggäng, båda två räknades som de stora banden inom den musik som kallas Proggen. 2004 la dom av, och har inte uppträtt tillsammans sedan dess men nu gjorde dom det, och vi var där. Crister Engberg i Norrbottens järn berättade att han visat en bild som tagits inför nypremiären till en yngre släkting som kommenterat denna med "vad colt, alla har tonat håret grått".

 

Men frånsett toningen så var det som i fornstora dagar, dom visade en spelglädje som i varje fall jag inte klagade på, jag tyckte det var jätteroligt att lyssna på dom. Det var tre timmar som försvann i ett nafs, mycket bra.

 

Det enda man märkte att det var ett tag sedan dom spelat en hel kväll var att en del av dom såg lite trötta ut efter spelningen. Jag hoppas att dom fick blodad tand och uppträder någon fler gång. Både min fru och jag kände oss glada och tretti år yngre när vi gick hem efter föreställningen.

 

Som det stod i recensionerna dagen efter: Dom möter publikens förväntan i en stor kärleksfull kram. Värmen i återseendet är påtagligt. Medlemmarna myser på scen och publiken äter ur deras händer.

 

Hans, som tyckte fredagkväll var en höjdarkväll.