Amaryllus.

Amaryllus.

 

 

Vi har en Amaryllis som blommar, fantastiskt fin. Vi har haft flera som blommat, det är min fru som har köpt hem den här och några till. Antingen var det rea när hon var ut och shoppade Amaryllisar eller också hade hon spendersbyxorna på sig för vi har haft flera stycken, alla har blommat, men ingen som den här. Blommorna på bilden har stått så där i flera månader! Nä nu tog jag till, så länge är det inte, men länge i alla fall.

 

Nästa moment är nu att förvara löken så den blommar några vintrar till! Det har vi aldrig lyckats med tidigare så det skulle vara sensation om vi skulle lyckas den här gången, men vem vet, någon gång ska vara den första.

 

Nu börjar jag längta efter vår, det är väl på tiden att vi får sol hela dagen, och en sol som värmer! Nu kravlar den sig upp över horisonten någon eller några timmar varje dag om det är klart väder, några blir det om man klättrar upp på något högt, står man kvar på backen blir det inte länge man ser solen. Och värmen från den är minimal, men den känns lite så nog är det på gång.

 

Eftersom min fru rumsterar om i köket just nu så är jag misstänkt att vi snart ska äta lunch så nu slutar jag så jag inte missar den begivenheten.

 

Hans, som känner att hungerkänslorna kommer när man tänker på mat.

Igelkott.

Snöigelkott.

 

Nu har årets snödjur landat i Stadsparken i centrala Luleå, i år blev det som synes en igelkott. Är det någon annan än jag som funderar på hur det går till att moddelera fram en igelkott i den storleken av snö och vatten?

 

Enligt uppgifter i dagens tidning börjar man med en liten modell som man skär ut i frigolit, (Det låter lättare än i snö och is) den får sedan stå modell när man bygger snödjuret. Den som i alla år byggt djuren heter Hans Englund, (vackert förnamn tycker jag) och är anställd hos Luleå kommun, han lär även vara konstnär vilket kanske är en förutsättning för att få till djuren. Det sägs vara tjugonionde året vi har ett djur som han byggt i Stadsparken. Undrar om han gör snögubbar med sina barnbarn? Om han nu har några, vilket inte jag känner till. Dom eventuella snögubbarna skulle jag vilja se!

 

Om man nu ska vara petig så är det lite fusk med bygget, nosen är gjord av frigolit, och taggarna av spetsade kvastskaft. Men det kanske är en förutsättning för att inte kotten ska ändra utseende vid första dag med plusgrader, taggarna skulle nog smälta ihop snabbt om dom vore av snö.

 

Till isdjuren hör också att man bygger en bana av is från djurets högsta punkt och ner över snöhögen som djuret står på, denna bana är mycket uppskattad av barn.

 

Sedan djuret modellerats fram målas det flera varv med vattenfärger, sist lackas den med ett glasklart lack, det är inget lack som är fullt av skadliga kemikalier utan det består av vatten som man sprejar hela djuret med i flera varv, detta för att behålla färgen lite längre. För det ska alla veta, förr eller senare kommer snöskulpturen att börja smälta och då blir den rätt så fort väldigt ful och rivs och körs bort till någon snötipp, sedan får vi vänta till nästa år innan vi har ett snödjur i parken. Om vi nu får något nästa år, Hans Englund funderar på att sluta, enligt tidningarna, han tycker att han börjar bli gammal och det är ett slitigt jobb.

 

Hans, med mina snart åttio år tycker att han är ung och ger ett gott råd, kämpa på, man ska inte lägga av innan man är helt utsliten.

 



Fortfarande kallt.

Minus 22,6.

 

Det är väl inte nåt att gnälla om, vi ska vara glada att vi inte har haft kallt tidigare i vinter. I morse var det tjugosex komma sju på vår termometer, det är inget skönt, om man nu är så dum så man går ut förståss, och det är man ju. Jag har varit ut, promenerade till Kulturens Hus, det blåser i dag och jag gick i motvind hela vägen, fy f-n vad det var kallt. Hem var det medvind, betydligt trevligare, jag har konstaterat att det inte är kylan som är värst, det är vinden, men det är klart, kyla som man möter är jobbigare än den man har på ryggen.

 

Varför satt jag inte hemma och häckade då så jag slapp frysa, jo på lördag var jag och Stefan till Kulturens Hus och kollade på konstutställningen, ( very kulturellt) det var mycket folk, allt gick bra till dess vi skulle gå hem, då upptäckte jag att jag tappat mina nästan nya handskar som jag fått av min fru strax före jul. Det var bara att vända vid ytterdörren och gå tillbaka för att leta, det började bra, nästan direkt hittade jag en handske, sedan kärvade det till sig, vi försökte gå runt i våra egna fotspår, inte hittade vi den andra  handsken.

 

Vi frågade också all personal vi hittade om någon lämnat in min handske, bara nej av alla. En vänlig själ tipsade mig om att jag skulle komma tillbaka på måndag (i dag) så skulle städerskan varit där och hon lämnade in allt hon hittade i informationsdisken. Vi gick hem, jag frös om höger hand så naglarna nästan lossnade.

 

Därför trotsade jag kylan i dag för att hämta min borttappade handske, jag var helt övertygad om att den skulle finnas där, vilket den inte gjorde.

 

Min övertygelse om mänsklighetens godhet fick sig en våldsam törn, en sak är klar, eftersom jag hade den på mig när jag kom in till konsthallen och skulle ta på mig den innan jag gick ut därifrån och då upptäckte att jag tappat den och dessutom är helt övertygad om att handsken inte kan gå själv så är jag tvärsäker på att någon hittat den och tagit den med sig hem. Vad i helvete gör man med en handske? Så om den som hittade handsken läser det här så hör av er så får ni den andra också, för jag går inte omkring med bara en handske, inte ens på sommaren.

 

Hans, som får gå barhänt i vinter.

 

 

 

Vinterbesvär.

Kolonistugan.

 

 

Arbetsbild.

 

 

Jag har varit till kolonilotten några gånger utan att komma in i förrådet på grund av att altangolvet "frusit upp", då blir det stopp med dörröppnandet eftersom altangolvet är högre upp än vad nedre delen på dörren till förrådet är. Detta är en besvärlig situation eftersom man alltid har ett eller annat som man behöver i förrådet. Bland annat en domkraft som om den är tiilgänglig lämpligen kan användas till att lyfta upp förrådet med så man får upp dörren. Inte så smart att då ha domkraften i förrådet.

 

Nu var det bara att börja med den besvärliga vägen för att öppna dörren, riva altangolvet! Inte hela, men skruva loss ett par golvbräder så man får upp dörren lite grand i alla fall, då får jag tag i domkraften. Golvet är skruvat så det gäller att ha grejer så man kan skruva loss dom skruvar som behövs för att lossa ett par bräder, då går dörren att öppna. Jag har en kraftig borrmaskin som klarar skruvarna, men  den är i förrådet!

 

Jag förstår att en och annan tycker att det är ett ointelligent betende, jag är den första att hålla med, men samtidigt, vad vore livet om man inte klantade till det ibland. Jag tog med "hushållsborrmaskinen" den är med på bilden, helt oduglig att använda i det sammanhanget, den orkar ingenting, jag vill nästan påsta att den är oduglig i alla sammanhang. Jag har vunnit den på ett lotteri, jag förstår att den skänkts till lotteriet. I alla fall, maskinen går att "låsa" sedan vrider jag hela maskinen runt som en skruvmejsel, man blir stark med den, en vanlig skruvmejsel orkar man inte med, tro mig, jag har skruvat tusentals skruvar varje år under mitt arbetsliv.

 

För att få slut på denna historia så fick jag upp dörren, fick ut domkraften, lyfte upp förrådet, la emellan en plankstump när jag hade förrådet på lämplig höjd och det är fixat igen även denna vinter, sedan svor jag (som tidigare år) att till sommaren ska jag fixa det lite mer permanent.

 

Hans, som just kom på att vi kanske ska sälja lotten snart, då är det inte mitt bekymmer.

Jag är tillbaka.

Tindrande vit snöhög.

 

Ja nu är julledigheten slut, det har inte varit någon vit jul i år, mest plusgrader och den snö som kommit har snabbt övergott i slask, ibland har det blivit någon minusgrad och då har gatorna blivit skridskovänliga, om man inte känt för skridskoåkning så har man gått med kanske inte livet men i alla fall benen som insats. Enligt tidningarna har läkarna som brukar operera benbrott och andra brott fått sin julledighet indragen för att ta hand om alla människor som inte haft vett att stanna hemma eller i alla fall ta på någon form av halkskydd när dom gått ut.

 

Men nu har julledigheten gått över, för mig i alla fall till vanlig pensionärledighet, skillnaden är inte så stor. För dom stackare som arbetar, kanske till en viss del för att vi ska få vår pension, men även för att dom själva ska få bröd på bordet kanske det har varit skönt med många röda dagar i amanackan, men jag har kollat, nästa gång det händer är den artonde april, så nu blir det till att knega på ett tag.

 

I dag har jag varit och kollat på kolonilotten, inte gror det nånting där än, inne i stugan såg det ledsamt ut, vi förvarar krukväxter där under vintern, det har alltid gått bra, men i vinter har det varit strömavbrott och krukväxter tål inte minusgrader så samtliga har förvandlats till hängväxter, över krukkanten alltså.

Så det blir till att köpa nya blommor till våren, men det kan ju ha sina fördelar det också, dom var rätt så gamla dom flesta, men det är klart stamfuchsian som jag jobbat på i flera år för att få den till att bli just enstammig, det var synd.

 

Men sånt är livet, har man otur går det åt helvete, men så länge det bara är några pelargonior med mera som fryser ihjäl så behöver man inte gräma sig allt för mycket.

 

Hans som förmodligen har träningsvärk i pekfingrarna efter ett så långt inlägg, och efter ett så långt uppehåll.