Snöigelkott.
Nu har årets snödjur landat i Stadsparken i centrala Luleå, i år blev det som synes en igelkott. Är det någon annan än jag som funderar på hur det går till att moddelera fram en igelkott i den storleken av snö och vatten?
Enligt uppgifter i dagens tidning börjar man med en liten modell som man skär ut i frigolit, (Det låter lättare än i snö och is) den får sedan stå modell när man bygger snödjuret. Den som i alla år byggt djuren heter Hans Englund, (vackert förnamn tycker jag) och är anställd hos Luleå kommun, han lär även vara konstnär vilket kanske är en förutsättning för att få till djuren. Det sägs vara tjugonionde året vi har ett djur som han byggt i Stadsparken. Undrar om han gör snögubbar med sina barnbarn? Om han nu har några, vilket inte jag känner till. Dom eventuella snögubbarna skulle jag vilja se!
Om man nu ska vara petig så är det lite fusk med bygget, nosen är gjord av frigolit, och taggarna av spetsade kvastskaft. Men det kanske är en förutsättning för att inte kotten ska ändra utseende vid första dag med plusgrader, taggarna skulle nog smälta ihop snabbt om dom vore av snö.
Till isdjuren hör också att man bygger en bana av is från djurets högsta punkt och ner över snöhögen som djuret står på, denna bana är mycket uppskattad av barn.
Sedan djuret modellerats fram målas det flera varv med vattenfärger, sist lackas den med ett glasklart lack, det är inget lack som är fullt av skadliga kemikalier utan det består av vatten som man sprejar hela djuret med i flera varv, detta för att behålla färgen lite längre. För det ska alla veta, förr eller senare kommer snöskulpturen att börja smälta och då blir den rätt så fort väldigt ful och rivs och körs bort till någon snötipp, sedan får vi vänta till nästa år innan vi har ett snödjur i parken. Om vi nu får något nästa år, Hans Englund funderar på att sluta, enligt tidningarna, han tycker att han börjar bli gammal och det är ett slitigt jobb.
Hans, med mina snart åttio år tycker att han är ung och ger ett gott råd, kämpa på, man ska inte lägga av innan man är helt utsliten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar