Snö och kyla.

Snöhög.

Nu snöar det igen! Det har det i och för sig gjort varje dag dom senaste veckorna, ni som läser detta kanske tycker det är tjatigt att jag skriver om snö och kyla men eftersom vi så att säga gått i ide nu för tiden så upplever jag inga stora händelser som är värt att skriva om. Tänk själva, i en lägenhet mitt i stan som normalt sett inte har alltför vidlyftig utsikt som nuförtiden förkortas avsevärt på grund av ymnigt snöfall och där snöhögarna tornar upp sig och kryper allt närmare fönstren, då blir utsikten på insidan.

Händer det då inte något i ert lilla hem kanske någon undrar? Ja det gör det naturligtvis, men inte mycket, i alla fall inte mycket som intresserar andra om jag inte nu skulle gå in på intimiteter, vilket jag naturligtvis inte gör även om jag med min livserfarenhet vet att i så fall skulle den här bloggen få många, många fler läsare. Nu menar jag inte att det skulle vara så märkvärdigt och intressant, men jag tror att bara misstanken om att det kanske händer nåt snaskigt hemma hos oss skulle öka läsarantalet.

I alla fall dristade vi oss ut på fredagkväll och såg Sherlock Holmes på bio, den var rätt så bra, även om eller kanske just för att den var så annorlunda än tidigare filmer om Sherlock. Eftersom jag i min gröna ungdom läst Sherlock Holmes så hade jag en viss uppfattning om hur han var vilket inte stämde här, och det dristar jag mig till att säga även om jag läst att regissören till filmen sagt att han gjort den här filmen på det här sättet för att det enligt honom är på det sätt som Sherlock Holmes ska uppfattas enligt författaren till böckerna.

Bra var den i alla fall. Trots att vi bara har cirka hundra meter från bion och till vår ytterdörr så frös vi i motvinden som nakenhundar innan vi var hemma, och då var vi inte nakna utan förhållandevis välklädda.

Hans, som kom tillbaka till att skriva om vädret trots Sherlock.