Avatar.

Neytiri.

Jag var på bio i går kväll, filmen jag såg heter Avatar, min fru ville inte följa med vilket är ganska ovanligt men dels trodde hon nog inte att det var hennes stil vilket jag nu med facit i hand kanske håller med om, samtidigt tycker jag att det är synd att hon missade den. En annan anledning till att jag fick gå ensam på bio är att min lilla fru har ryggskott som gör att det är rätt så jobbigt att promenera på stan i snöstorm och rätt så halt, man kan ju tänka sig hur det skulle kännas att halka när man har ryggskott. Jag har provat, det gäller att ha tungan rätt i munnen och ryggen i rätt läge när man går.

I alla fall tyckte jag att filmen är fantastisk, jag fattar inte hur man kan göra en sån film, men när jag tänker efter så tror jag inte att jag överhuvud taget fattar hur man gör film nuförtiden. Naturen var ibland så vacker att det var otroligt och ibland väldigt skrämmande. Filmen är ju en science fiction där handlingen är förlagd i en framtid där människan måste söka sig till en annan planet för att söka grundämnen som dom behöver för att överleva, i det här fallet heter planeten Pandora och befolkas av en humanoid ras som kallas Na´vi och är mycket större och kraftfullare än människan men betydligt primitivare, dom har bland annat inte kommit längre än till pilbåge när det gäller vapen.

Människorna vill driva bort dom eftersom dom bor på en stor fyndighet av en metalll som dom vill åt. Dom lyckas på nåt sätt (hur, fråga inte mig jag har ingen aning) förvandla några människor till Na´vianer och skickar ut dom för att spionera. Spioneringen går väl bra men sedan bänglar det till sig, jag säger inget mer om ni ska se den, och det tycker jag ni ska.

Hans, som är nöjd med filmen.