Hjälp!

Utsikt från altanen.

Nu är vi insnöade, det kanske vi alltid varit så för undvikande av missförstånd så tar vi om det från början, nu är vi snart översnöade. Gode Gud nu räcker det, staketet på bilden är cirka en och sjuttio högt vilket betyder att jag har huvudet över snön om jag traskar runt på gården, men min fru hon har problem, henne ser man inte mycket av om hon nu skulle drista sig ut.

Jag råkade titta ut genom fönstret, Gud hör bön och ser till de sina, det har slutat snöa! Det gick snabbt, jag tror jag blir religiös. Det blir inte mycket utevistelse när det är ett sånt busväder som i dag, jag dristade mig ut tidigare i dag p.g a att jag måste, det blev en promenad på ungefär femtio meter, sedan var jag inne i en kvart och tänkte att jag skulle gå hem i mina egna fotspår, dom var översnöade! Jag kände mig på nåt sätt som att jag var utsuddad, som om jag inte fanns, det var inte roligt, men jag hittade hem i alla fall.

Jag har tittat ut igen, det har börjat snöa igen! Vår Herre gjorde bara en paus och den var inte lång, han kanske kliade sig bakom örat ett ögonblick, eller också hör inte jag till dom som han lyssnar allt för noga på.

Nu ska jag inte skriva något mer om vädret i den här bloggen, händer det inte nåt intressantare så slutar jag.

Hans, som kanske i vissas ögon är ett svart får.